Sök
Travis Treloar är svensken som flugit under radarn.
College

Svensk-kanadensarens mål – att spela JVM för Sverige

Uppväxt i Norge med kanadensisk pappa – men det är för Juniorkronorna han vill spela.

Han är född i Kalmar, uppvuxen i Norge, har spelat i både HV71 och Frölunda och ska till att inleda sin karriär på college. Nu hoppas Travis Treloar fånga Tomas Monténs uppmärksamhet – för att kunna konkurrera om en plats i Sveriges JVM-lag nästa säsong.
– Drömmen är att ta en plats där, säger 19-åringen till hockeysverige.se.

Under slutet av 1980- och större delen av 1990-talet spelade en kanadensare vid namn Darren Treloar i olika division 1- och 2-klubbar i södra Sverige. I fem säsonger mellan 1991 och 1996 representerade han Tingsryds AIF. Det var också där som han träffade sin hustru Annette. Tillsammans med henne har han sönerna Brandon, 24, och Travis, 19. 

Brandon spelade hockey i Norge, men tvingades avbryta karriären i ett tidigt skede på grund av hjärnskakningar. Travis Treloar spelar däremot fortfarande och håller som bäst på att göra sig ett namn i Nordamerika. Efter en poängstark säsong i den amerikanska juniorligan USHL, där han var poängbäst i Lincoln Stars med 49 poäng på 48 matcher, ska han till hösten inleda en collegekarriär på Ohio State University.

När hockeysverige.se når den talangfulle centern befinner han sig i Oslo där han precis avslutat ett ispass. Han befinner sig sedan en dryg månad tillbaka i Norge, där pappa Darren numera jobbar som sportchef för Stjernen i Fredrikstad.

– Jag är född i Kalmar, men uppvuxen i Norge. Jag var bara lite mer än ett år när vi flyttade från Sverige till Norge när pappa fick jobb där. Men jag har svenskt och kanadensiskt pass, klargör ynglingen.

VANN SM-GULD MED HV71

Hans egen hockeyresa tog honom från Norge till Sverige som 14-åring. Efter att ha besökt Jönköping för en hockeycamp en sommar blev han upptäckt av HV71.

– Jag fick chansen att spela med 00:orna där. Det tog lite tid innan man blev van med spelet, som var väldigt annorlunda jämfört med Norge, men det var hur roligt som helst. David Gustafsson var min kedjekamrat och det var ingen dålig spelare att få spela med. Vi var lite underdogs med det laget, men lyckades vinna SM-guld, säger han om 2016 års svenska U16-mästare som även hade AHL-svensken Simon Holmström i truppen liksom den allsvenska duon William Fransson (Tingsryd) och Anton Heikkinen (Södertälje).

Det blev ingen fortsättning i HV71. Säsongen därpå flyttade han till Göteborg för att spela J18-hockey med Frölunda. Där mötte den unge centern på ett par tunga motgångar.

– Jag bröt tummen två gånger, fick opereras och missade halva säsongen. Det slutade med att jag fick kliva ned och spela U16-hockey i stället för att spela så mycket med J18, men det var inte fel det heller. Jag spelade bland annat ihop med Lucas Raymond, vilket var väldigt kul. I J18 hade jag Samuel Fagemo och Linus Nässén som mina kedjekamrater. Så jag kan ju inte klaga på mitt sällskap direkt, skrattar han.

GJORDE LACROSSEMÅL

2017 valde en då 16-årig Travis Treloar att flytta till Nordamerika. Han hade i ett tidigt skede siktat in sig på att han skulle spela collegehockey. Därför valde han att ta vägen dit via spel i USA:s största juniorliga, USHL. Vägen dit gick via North Jersey Avalanche, ett farmarlag till den framgångsrika USHL-klubben Chicago Steel.

– Jag var över på en camp och blev inbjuden att spela där. Jag lirade med lite olika lag och fick avsluta säsongen med att spela slutspel med Chicago Steel. Säsongen efter det var jag ordinarie, berättar han.

Förra sommaren trejdades han från ett väldigt konkurrenskraftigt Chicago Steel till Lincoln Stars. Där har han under den gångna säsongen varit en ledande spelare – som dessutom fick stora rubriker för ett lacrossemål á la Nils Höglander och Andrej Svetjnikov i januari.

– Jag gjorde faktiskt ett likadant mål i Frölunda när jag kom tillbaka efter min skada där. Nu hade jag inte gjort det på ett tag, men det var kul när man fick chansen att göra det igen. Mål är ju mål – jag älskar att göra dem. Men det är alltid skoj om man kan göra något extra, säger han.

Till hösten ska Travis Treloar försöka bjuda på fler godbitar när han ska slå sig in i collegehockeyn. Efter att ursprungligen ha valt Western Michigan University blev det tidigare i år klart att han spelar med Ohio State University i stället. 

– Jag valde det för att kunna utvecklas bättre, förklarar han.
– Ohio State har allt. De lägger väldigt mycket resurser på sitt hockeyprogram. Tränarna är riktigt bra och de har utvecklat många NHL-spelare genom åren. Sedan har de annan svensk också, Gustaf Westlund. Honom har jag pratat mycket med. Han spelade också i Lincoln innan han gick dit, så vi har en del gemensamt. Jag ser fram emot att få lära känna honom ännu bättre.

ALDRIG PRATAT MED MONTÉN

Travis Treloar hoppas också att hans insatser på college ska ge honom möjligheten att på sikt representera Sverige internationellt. Han har aldrig spelat i något pojk- eller juniorlandslag tidigare, men hoppas kunna få den chansen.

– Jag var med lite när jag spelade i Sverige, men spelade aldrig någon turnering. Sedan flyttade jag till USA och då blev det aldrig aktuellt. Nu är målet att göra det så bra i college att jag blir upptäckt i Sverige. Drömmen är att få vara med på JVM, säger Treloar.

Har du pratat med förbundskapten Tomas Montén någonting?
– Nej, jag har aldrig pratat med honom.

Jag blev såklart besviken när ingen draftade mig förra året, men jag vet att jag inte är NHL-klar nu och därför jag fokuserar jag i första hand på college

Travis Treloar fanns tillgänglig i NHL-draften redan i fjol, men efter att ha haft en mindre roll i Chicago Steel var det ingen NHL-klubb som satsade på honom. Nu tros han ha bättre chanser att bli vald i årets draft efter sin starka säsong med Lincoln.

– Jag blev såklart besviken när ingen draftade mig förra året, men jag vet att jag inte är NHL-klar nu och därför jag fokuserar jag i första hand på college för att få en bra utveckling. Om det tar ett, två eller fyra år att bli redo för att försöka slåss om en plats i NHL spelar ingen roll. Jag tar den tid jag behöver för att bli klar. 

Har du pratat med några NHL-klubbar?
– Jag pratade med några under säsongen och även nu under coronatiden. Det ska bli spännande. Förhoppningsvis blir man draftad nu. Det hade varit skoj och roligt. En dröm.

KOMPIS MED PILUT

Din pappa spelade med Larry Pilut i Tingsryd. Har de kontakt fortfarande och har du någon kontakt med hans son Lawrence Pilut som ju spelar i NHL?
– Kul att du nämner det. Jag fick faktiskt en Buffalo Sabres-keps för inte så länge sedan eftersom Lawrence spelar där.
– Våra familjer är nära. När vi åker till Sverige hälsar vi alltid på dem. Jag och brorsan (Brandon) har spelat mycket streethockey med Lawrence när vi växte upp. Det var framför allt han och brorsan som hängde eftersom de är i ungefär samma ålder, men jag hängde på en del också fast jag är mycket yngre.
– Lawrence har tagit SHL-vägen till NHL och det är kul att se hur bra han har lyckats och hur han har kämpat varje steg till NHL. 

Har du haft honom som förebild?
– På sätt och vis, men nu är ju han back och jag center. Ska jag nämna någon förebild är det ändå brorsan. Även om han inte kan spela längre tränar han mycket med mig och är ett stort stöd. Jag har alltid spelat med nummer 19, men nästa säsong ska jag byta till nummer 94 för att hylla honom. Det var numret han hade när han spelade. Jag tar det numret för att känna att han finns bredvid mig.

Hur skulle du beskriva dig själv som hockeyspelare?
– Jag skulle vilja beskriva mig som en spelare som hatar att förlora, gör allt för att vinna. Min största styrka är min puckbehandling och mitt spelsinne. 

Är det någon speciell spelare du tittat på och försökt efterlikna?
– Jag kollar på nästan allihop, men en jag kollat extra mycket på är Mitch Marner. Ända sedan han spelade i London i OHL. Det är en spelare jag ser upp till. Kan man göra hälften av vad han har gjort har man lyckats (skratt).

Din familj på pappas sida är från Toronto, är det Maple Leafs som är ditt lag?
– Ja, jag har kollat mycket på Toronto. Det är ett spännande lag som jag kollat på ända sedan jag var liten och Phil Kessel spelade för dem. Jag har alltid haft ett öga för dem. 
– Min farbror bor kvar i Toronto och jag var där i åtta veckor förra sommaren och tränade på BTNL, ett hockeyprogram där Hughes-bröderna (Quinn och Jack), Jason Spezza och en massa collegespelare tränade. Det var en cool upplevelse. Man fick känna på hur man står sig mot sådana spelare, men framför allt var det viktigt att se hur hårt de jobbar och hur seriösa de är inför varje pass. Fast en kille som Spezza spelat över 1 000 matcher vill han ständigt bli bättre och slipar på alla detaljer. Han hjälpte mig med tekningar och sådana grejer. Det var otroligt häftigt.  

Den här sommaren blir det av förklarliga skäl ingen träning i Toronto. Travis Treloar kör på i Oslo och Fredrikstad i hopp om att snart få besked om när han kan återvända till USA för att inleda sin tid på Ohio State University. Där kommer han troligtvis att plugga Sports Management medan han tar sikte uppåt i hockeykarriären. Gärna iklädd en svensk landslagströja efter jul.

Foton: Dan Hickling/Hickling Images & Bildbyrån


Den här artikeln handlar om:
×

Välkommen till vårt lag!

Som plus-medlem har du nu tillgång till ALLT material på Hockeysverige.se

Tack, ditt köp är nu genomfört. Du har nu tillgång till ALLT material på Hockeysverige, FotbollDirekt, Innebandymagazinet och Svenska Fans (bannerfritt).

×

Grattis, du har nu blivit medlem!

Framöver kommer du få nyhetsbrev från Hockeysverige, glöm inte att du även kan bli plusmedlem för att få tillgång till ALLT material på sajten