"Mottagarens ansvar är upp till 40 procent"

Hur får man till den perfekta tacklingen? Frågan ställdes till Luleås hårdföre back Oscar Engsund som befunnit sig på båda sidor av en del tunga tacklingar genom åren. Här resonerar han kring det fysiska spelets fördelar och fallgropar i dagens ishockey.
– Jag har sagt något procenttal tidigare, att mottagarens ansvar är upp till 40 procent, säger Engsund till hockeysverige.se apropå hur ansvaret kring en tackling ska fördelas.

Ishockeyns utveckling har gått i många olika riktningar genom åren. Tittar vi enkom på det fysiska spelet och tacklingar så var det faktiskt så att spelarna en gång i tiden bara fick tackla i försvarszonen. Sedan kom tiden då försvararna kunde haka klubban runt midjan på sin motståndare och lotsa denne ut i sarghörnet och avsluta den resan med en smäll. 

Nu är det tuffare tag mot hakningar, interference och andra spelförstörande moment samtidigt som redline offside sedan länge är ett minne blott. Allt det här har medfört att farten i spelet har ökat och att hjärnskakningarna har blivit fler. Detta trots att det fysiska spelet inte allt är på samma nivå som det tidigare har varit.

Med det sagt – det finns fortfarande spelare som är mästare på att dela ut bra och schyssta tacklingar.

Luleås Oscar Engsund har under ett par år utmärkt sig som en av SHL:s mest fysiska spelare. Till en början hade backen från småländska Oskarshamn rykte om sig att dela ut "fula" tacklingar, men med tiden har han slipat till sitt spel och blivit mer polerad. Den senaste säsongen kom han tvåa i SHL:s tacklingsliga med 101 tacklingar efter Rögles Erlend Lesund (109).

BÖRJADE SOM CENTER

Från början var den nu så stabile backen med meriter från spel i Tre Kronor faktiskt forward.

– Back blev jag i J18. Innan det var jag faktiskt center, berättar Oscar Engsund för hockeysverige.se och fortsätter:
– Det var tränarna som sa till mig då jag kom upp till de stora grabbarna att jag skulle vara back (skratt). De såg mig nog som bättre på den platsen. Jag var nog inte den vassaste centern, men jag gjorde ändå en del poäng på den tiden.

Tränade ni på tacklingar under dina ungdomsår i Oskarshamn?
– Jag minns inte att vi tränade tacklingar utan det bara kom i den åldern där vi började få tackla. Vi hade en genomgång hur man får tackla, men någon speciell träning hade vi nog inte. 

Hur tänker du kring att man inte hade tacklingsträning?
– Lite både och. Man borde i alla fall träna på att skydda sig från tacklingar. Sedan borde man givetvis träna på att tackla och att göra det på ett schysst sätt.
– Det känns som många slappnar av lite för mycket på planen ibland. Då kan det gå illa. Nu har det kommit upp till diskussion hur svenska juniortränare tränare tränar på tacklingar. Lite mer tyngd måste man nog lägga på det där. Det kan vara ett steg i rätt riktning för att slippa en del av hjärnskakningarna. 

Oscar Engsund tacklar Växjös Brendan Shinnimin.Foto: Bildbyrån/Simon Eliasson

"HÅRFIN GRÄNS"

Gränsen mellan en godkänd tackling och en som renderar i utvisning kan ofta ses som hårfin, något som den fysiskt spelande Luleå-backen håller med om.

– Precis som du säger så är den gränsen hårfin. När man går in i en tackling gör man det för att den ska bli bra. Sedan kan det bli så att motståndaren ser mig och försöker hoppa undan. Då kanske mitt knä är där så smällen kanske tar där utan att jag sträcker ut benet.
– Eller så kan det hända att motståndaren spelar bort pucken. En millisekund efter slappnar man av och då får motståndaren en tackling, men jag tycker det är jättesvårt att förklara var gränsen går på ett bra sätt. 

Givetvis har mottagaren av tacklingen en viktig roll för att det i första hand inte ska uppstå några skador.

– Jag har sagt något procenttal tidigare, att mottagarens ansvar är upp till 40 procent. Sedan är det ändå tacklaren som har det största ansvaret. Spelet går så fort och många vill inte tacklas nu för tiden. 

Just farten, hur påverkar det svårigheterna vid just tacklingar och det fysiska spelet?
– Just det här med att det är många snabba rörelser där ute. Om jag går in i en tackling, jag har den spelstilen och är lite tyngre och större, så kanske en lite mindre spelare gör en vickning eller hoppar undan i sista sekund.
– Jag kanske tänkte att träffa honom i bröstet, men i stället träffar jag honom lite fel på sidan eftersom han hoppade undan och så vidare. På så vis kan det gå illa.
– Det blir inte så mycket tacklingar längre då det går så pass fort. Man får inte samma lägen, men man vill inte heller sätta sig i en situation där man kan få matchstraff och böter.

Har du känt själv någon gång att ”aj, här blev det fel”?
– Ja, det har jag gjort några gånger faktiskt. Vid matchstraffen jag fått har jag känt att ”nu blev det illa”. Jag har även känt vid andra tacklingar att de inte tog så bra.

Har du varit noga med att på något vis kontakta den som fått en tackling där mottagaren blivit skadad?
– Ja, om jag känt att det varit helt och hållet mitt fel eller blivit en skada. Då har jag i alla fall försökt kontakta. Det är inte alltid jag fått svar och det förstår jag eftersom de varit arga på mig då jag skadat någon.
– Oftast har jag ändå fått ett bra bemötande om jag bråkat med eller skadat någon, vilket har varit skönt. 

Oscar Engsund i duell med Emil Sylvegård.Foto: Bildbyrån/Simon Eliasson

"SYLVEGÅRD HAR JU SLUTAT ATT TACKLAS"

Vad är nyckeln till den perfekta tacklingen?
– Bra tajming och att den sitter i bröstet, skrattar Oscar Engsund och fortsätter:
– De skönaste tacklingarna att se på är en open ice-tackling som sitter i bröstet. En nyckel är att läsa av den man ska tackla, se var han ska åka.
– Det är då motståndaren ser mig samtidigt som jag ska göra ett ”move” det kan bli problem.

Minns du något tillfälle där du fått in en tackling där du känt efteråt att den satt riktigt bra?
– Ja, det finns några sådana tillfällen. Jag hade en hemma här i Luleå mot Färjestad på Alexander Johansson, tror jag att det var. Den satt rätt bra, men jag tacklas så mycket på en säsong så då blir det att några känns extra bra. 

Sätter du själv en stolthet i att vara med i toppen av tacklingsligan?
– Både och. Jag får i alla fall se då att jag går bra i någon liga. När jag fått motståndaren att bli störd eller arg på mig, då vet jag att det gått som det ska. Då har jag gjort mitt jobb med att vara jobbig att möta.

Är det viktigast att få stopp på en anfallare eller få honom ur balans?
– Ur balans eftersom de då kanske tappar hela matchen. Får man stopp så får man oftast bara det för stunden.

Vilken är den bästa eller tuffaste tacklare du själv mött?
– (Emil) Sylvegård har ju slutat tacklas. Han finlirar bara nu och har blivit lite mer mesig, säger Engsund skämtsamt och med ett skratt om sin vän som till vardags spelar i Malmö.
– (Daniel) Rahimi har varit med i toppen och tacklats ett tag nu. Många tycker också att det gör ont att möta Rahimi. Han och jag hade också några duster i åttondelsfinalen för några år sedan. Det känns när man möter honom och han är hård i kroppen, avslutar Oscar Engsund. 

TV: Så gick det till när "Foppa" draftades