Allsvensk tränarranking

Det är ett ganska kenpigt jobb att ge sig på att försöka ranka de allsvenska tränarna. Ettan är förstås given, men sedan är det lite hugget som stucket kring många inbördes placeringar. Men i alla fall, så här med en knapp månad kvar till seriepremiären skulle jag vilja påstå att lagen har det rustat ungefär så här på tränarbänken:

1.Harald Lückner, Mora
Överlägsen etta i allsvenskan. Ödmjuk, klok och med en imponerande förmåga att göra bra lag även av halvdant spelarmaterial. Kommer förstås få ordentlig fason på Mora även i vinter.

2. Björn Hellkvist, Rögle
Dök för den stora massan upp som från ingenstans och lyfte ett ungt Rögle-lag till en framskjuten kvalserieplacering ifjol. Analyserar spelet lysande, där andra tränare står och hostar floskler i periodpauserna har Hellkvist nästan alltid fullt klart för sig vad som behöver göras och har läst spelet perfekt.

3. Leif Strömberg, Malmö
Strumpan är en av allsvenskans skönaste karaktärer och en ganska given kille att satsa på för en lag som vill uppåt. Hårda nypor och gnethockey har blivit hans signum och det enda frågetecknet som tornar upp sig är hur hans hockey egentligen ska passa med Malmös offensiva spelarmaterial?

4. Mats Waltin, Västerås
Den bakåtsträvande robothockey Västerås-tränaren förespråkar är kanske inte jättesexig så här 2011, men Waltin har busslaster av rutin och borde kunna få bättre fason på Västerås spännande spelarmaterial än vad han fick ifjol.

5. Sam Hallam, Bofors
32 år unge Hallam ställer tuffa krav och har gjort det riktigt bra när han tagit ett mediokert spelarmaterial till fina allsvenska placeringar. I år står han inför den tuffaste utmaning hittills i Bofors-båset då det är att kriga för existensen som gäller.

6. Per Ljusteräng, Borås
Senast han stod i BH-båset slutade det med sparken trots att laget gick som tåget mot allsvenskt avancemang. Sedan dess har han fått fason på Kristianstad i ettan och återvänder nu med ny kraft. Kan vara den fräscha vind som Borås behöver för att få fart på grejerna.

7. Fredrik Söderström, Oskarshamn
Söderströms två år som huvudansvarig i Olofström knatades av idel lovord och det var förmodligen en no-brainer för nye sportchefen Roger Jönsson att ta leksingen med sig till Oskarshamn. En synnerligen klok analytiker, ska bli spännande att se hur han hävdar sig på allsvensk nivå.

8. Joakim Fagervall, Tingsryd
Var mannen som, som tredje man ut, räddade Tingsryd kvar i allsvenskan ifjol även om det var på håret. Står knappast för någon flashig hockey, men är förmodligen den typ av tränare som behövs för att få ett halvgrått lag som Tingsryd att få ut mest av sitt manskap.

9. Bobo Simensen, Almtuna
Den rutinerade tränaren känns mest som bara ännu ett namn som snurrar i den outtröttliga tränartombolan, har man väl fått in en fot finns det alltid jobb ni vet. Känns som det är mer bullrigt snack än resultat som kantar hans väg och känns inte helt gjuten för Almtuna.

10. Peter Andersson, Örebro
Andersson var en fullständig katastrof som sportchef, men har gjort betydligt bättre resultat som tränare. Även om han förstås förstås haft finfina spelarmaterial att arbeta med. Tänker offensivt och dras alltjämt med stämpeln att vara gnällig i överkant.

11. Johan Strömwall, Södertälje
Väldigt svårbedömd. Efter en lysande spelarkarriär och en stormig period som klubbdirektör i Luleå har Strömwall startat upp sin tränarkarriär i Italien och Österrike innan han nu vänder åter till Svedala för att få fason på degraderade Södertälje. Kan mycket väl klättra uppåt på rankingen till vintern.

12. Patrik Ross, Troja
Ross har den fördelen att han har en period som hyllad spelare i just Troja bakom sig och känner klubben, men han har mycket att bevisa när han tar sitt första uppdrag som huvudtränare på allsvensk nivå och ska leda ett lag som ifjol tvingades kvala för sin existens i finrummet.

13. Pär Djoos, Sundsvall
Som spelare hade Djoos en exceptionell karriär, men som ledare i Sundsvall har han knappast lyckats göra något extra av små resurser. Det grunkas om att isträningarna inte är något vidare hos bottenlaget och ärligt talat skulle Sundsvall nog behöva lite nytt blod på tränarbänken för att i alla fall kunna drömma om att ta sig ur bottenträsket.

14. Christer Olsson, Leksand
Olssons vanligaste analys efter förlustmatcherna säsongen som gick var ”det här är vi givetvis inte nöjda med”. Sedan snackade laget igenom saken och gick ut och gjorde samma sak om och om och om igen var på Olsson konstaterade: ”det här är vi givetvis inte nöjda med”. Känns inte som en man för att leda ett tilltänkt topplag och att fansen redan på försäsongens skriker efter tränarbyte säger ganska mycket.

Text: Mikael Mjörnberg