17-åringen bankar på Djurgårdens SHL-dörr: ”Jag måste vara redo”

Djurgården har fått fram sin beskärda del av backtalanger på senare år. Den senaste har sin rötter i Järna utanför Södertälje. Hockeysverige.se gav sig in på Södermalm för att träffa 17-årige Axel Andersson som har inlett säsongen starkt med Djurgårdens J20-lag och bankar på porten till A-laget i SHL.
– Det känns som att blir det några skador måste jag vara redo, säger Andersson till hockeysverige.se.

STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)
Järna cirka en och en halv mil från Scaniarinken i Södertälje har på kort tid fostrat två av svensk hockeys spännande talanger. Det handlar om Emil Bemström, född 1999, som tagit för sig fint i Leksand den här säsongen, och Axel Andersson, född 2000, som gjort bra ifrån sig i Djurgårdens J20-lag och även tränat en del med A-laget.

En av Järnas ledare som ligger bakom den här framgången är Emil Bemströms pappa Jörgen, som tidigare har spelat i Modo och Luleå men framför allt för Södertälje SK. I dag är han tränare för just Djurgårdens J20-lag där Andersson återfinns.
– Egentligen började jag på hockeyskolan i Gnesta, men den första hockeyträningen var i Järna. Då handlade mycket om utbildning, åka skridskor, skjuta och så vidare. När jag kom uppåt lite fick jag en väldigt bra tränare i just Jörgen Bemström, berättar Axel Andersson för hockeysverige.se när vi ses för en intervju på Götgatsbacken i centrala Stockholm. För övrigt bara en kort bit ifrån där skalden Carl Michael Bellman bodde under ett antal år.
Axel Andersson fortsätter:
– Anledningen till att jag utvecklades mycket under den här tiden var för att jag tog till mig mycket av det Jörgen sa. Han hade trots allt lirat i högsta ligan och kunde många saker som var bra även för mig att kunna.
– Vi var dessutom första kullen i Järna som hade en ishall samtidigt som vi också blev väldigt framgångsrika. Södertälje brukar oftast vara det lag i Södermanland som står ut mest, men i det här fallet var det vi.

”FEJKADE SKOTT OCH PASSADE EMIL SOM GJORDE MÅL”

Det är inte bara Jörgen Bemström som varit viktig i Axel Anderssons utveckling som hockeyspelare. Sedan sju, åtta års ålder har han flitigt umgåtts med just Emil Bemström som han håller kontakten med trots att de nu spelar i olika lag.
– Det är otroligt bra att ha någon som vill lika mycket eller till och med mer än mig själv. Då är det bara att ta efter och sedan triggar vi varandra. Han började med hockey lite senare än jag, men under hela vår pojk- och ungdomskarriär har vi hållit ihop fram till det att han valde Leksand och jag gick först till Södertälje och sedan Djurgården.

Emil Bemström. Foto: Ronnie Rönnkvist

Du svarade för 19 assist på 24 matcher i Järnas U16, har du alltid varit back?
– Ja, jag har alltid varit back. Någon gång vid tioårsåldern började jag tvivla lite eftersom det var roligare att göra mål. Men jag hade en tränare som tyckte jag var extremt bra på skridskorna så jag skulle passa bättre hemma i försvaret.

Vad bottnar den här förmågan att se alla tillfällen till en fin framspelning?
– Antar att det bottnar i att jag ser spelet och kanske inte alltid är så självisk. Om du ser på tiden i Järna så gjorde jag mycket poäng i powerplay. Då var det ofta jag som skulle fejka skott för att sedan passa fram till Emil så han gjorde mål.

Kan man träna upp ett spelsinne?
– Det handlar mest om att man kombinerar något som man redan har samtidigt som man är trygg med pucken och att man då alltid kan kolla upp.

LÄMNADE SSK EFTER EN SÄSONG

Axel Andersson utsågs dessutom till Årets hockeykille 2016.
– Då spelade jag i Södertäljes J18, men jag tror att juryns motivering låg mycket i det jag hade presterat i distriktslaget. Att få det priset var otroligt hedrande och stort.

Efter Järna valde Axel Andersson spel i Södertälje. Där blev han bara en säsong innan han inför förra säsongen flyttade till Djurgården.
– Djurgården hade tidigt en väldigt bra plan för mig och ville att jag redan den säsongen jag gick till Södertälje skulle gå till dom. Jag kände att det kunde bli problem med skola och resor eftersom Järna ligger nästan en timme från Stockholm. Södertälje var ett bättre alternativ just då och det var en väldigt bra säsong för mig eftersom jag fick en större roll där än vad jag kanske hade fått i Djurgården.
– Anledningen till att jag sedan flyttade var en kombination av skolan och att hockeyn är bra i Djurgården. Du får ganska lika förutsättningar på många av hockeygymnasierna, men det som vägde upp var att här har jag nära hem och att skolan är så pass bra.
– Nu har jag dessutom en liten etta vid Hovet, på andra sidan Nynäsvägen, så jag har alla bra förutsättningar i världen. Är det dessutom så att det är någon helg jag behöver lite kärlek och mat på bordet så är det inte längre än att jag kan åka hem, säger Andersson med ett leende.

Tog det lång tid att komma in i Djurgårdens hockey och att bo i Stockholm?
– Inte lång tid, men att få alla bitar på plats med att bo själv, hockey, skola… Alltså att få ihop allt tog kanske en månad eller två, men efter det har det rullat på och nu går det väldigt bra.

Foto: Ronnie Rönnkvist

NÅGRA SKADOR FRÅN EN SHL-DEBUT

Samma morgon som vi ses på kafét i Götgatsbacken har den 17-åriga backen varit med och tränat med Djurgårdens A-lag.
– Det blev några träningar med A-laget redan vid jul förra säsongen när spelare åkte iväg till Junior-VM och någon var skadad, berättar Axel Andersson som har elva poäng (2+9) på 13 matcher med Djurgårdens J20-lag den här säsongen.
– Det var väldigt spännande och lite nervöst, men jag blev väldigt bra bemött av alla spelare och ledare i laget så jag kunde spela ut. Jag tycker att jag gjorde det bra. Den här säsongen har det kanske blivit tio träningar med A-laget.

Känner du att du närmar dig killarna i A-laget spelmässigt?
– Det känns som att blir det några skador måste jag vara redo. Skulle det bli något A-lagsspel så är det bara en bonus, men ingenting jag räknar med.

Axel Andersson var med i U16-landslaget redan säsongen 2015/16 och förra säsongen kom han med till det inofficiella U17-VM i Kanada. En turnering som Sverige för övrigt vann.
– Det var en resa som gagnade mitt självförtroende mycket. Ishockeymässigt var det också den bästa upplevelsen jag varit med om. Det var coolt att spela inför så många människor samtidigt som det är en otrolig ära att få ha landslagströjan på sig.

Vad är ditt starkaste minne från turneringen?
– Det är nog kvartsfinalen där vi går upp mot USA. Det var många skolor från närområdet som var på matchen så det satt runt 3 000 barn och skriker ”Sverige, Sverige…”. Det var kanadensare och dom hejade på oss i stället för på USA. Det var ett otroligt live och det vart en extra boost för oss spelare.

U18-VM OCH DRAFTEN PÅ RADARN

Hur går tankarna kring att få spela U18-VM den här säsongen?
– Jag tänker inte så mycket på det utan jag tar det dag för dag här i Djurgården för att fortsätta utvecklas. Det blir en bonus om jag kommer med och självklart det jag jobbar för, men ingenting jag går runt och tänker på. Skulle jag komma med så vore det givetvis väldigt kul, säger Axel Andersson som kommande säsong är tillgänglig för att draftas av någon NHL-klubb.
– Jag tänker ungefär samma sak på det som jag skulle få en U18-VM plats. Det skulle vara en otrolig bonus och det skulle vara ett ytterligare steg i min karriär att kunna leva på hockeyn. Samtidigt, när jag tänker på möjligheten att draftas så känns det faktiskt lite overkligt.

Vilken back i NHL skulle du helst ha som backpartner då du kommer till NHL?
– Victor Hedman. Han är så pass trygg, stor, skicklig och bra både offensivt och defensiv.