SHL-värvningens mardrömsår: ‘Då var det verkligen tufft’

Han har SM-guld, en CHL-titel, ett par JVM-medaljer och 18 A-landskamper. Men få 23-åringar har gått igenom lika många prövningar som Tom Nilsson. I en intervju med hockeysverige.se berättar Djurgårdsbacken om mardrömsåret i Nordamerika – med skada efter skada.
– Det sög, ärligt talat.

Redan inför säsongen 15/16 upplevde Tom Nilsson sin första stora smäll i Nordamerika. Han hade imponerat i Toronto Marlies året dessförinnan, när ett chockbesked nådde backen under första dagen på träningsläget. Han hade trejdats till New York Islanders.

Efter bara några veckor i klubben återvände han till Frölunda och talade om en tuff tid som utfryst i Islanders. Tom Nilsson ser tillbaka på tiden, med ett par års distans:
– Jag var inte riktigt beredd mentalt på att jag skulle bli trejdad. Och i stället för att visa Islanders att jag skulle ta en plats där var jag rätt nere hela ‘campen’. Då fick jag ett ultimatum där de mer eller mindre sa att att de antingen skulle skicka ned mig till ECHL eller så bryter vi kontraktet. De ville hellre satsa på sina egna spelare.
– Då åkte jag hem till Frölunda och vann SM-guld. Efter den säsongen hörde Vancouver av sig och då kände jag att det gick så pass bra i Toronto att jag ville ge det en chans till där borta.

Så hamnade Tom Nilsson i Vancouver. Eller i Utica Comets, AHL-laget, där han spenderade förra säsongen. En säsong som blev en total mardröm i stället för en biljett in till NHL. Backen upplevde ett skadehelvete som få andra tvingas gå igenom.
– Den första skadan fick jag redan andra dagen på campen. Då fick jag en ‘gaffelsprängning’ och var borta nio veckor. När jag kom tillbaka blev jag nedskickad i AHL, såklart.
– Sen spelade jag fyra matcher innan jag drog vänster ljumske. Jag kom tillbaka från det och spelade två matcher innan jag drog höger ljumske. Då var vi inne i februari och jag hade spelat sex matcher. Det var en sån säsong helt enkelt. Absolut ingenting klickade.

Hur var det att tvingas gå igenom?
– Det sög, helt ärligt. Speciellt när man liksom är i ett nytt lag, man bor i en liten stad i USA. Man har ingen familj nära eller några jättenära vänner där. Då är det rätt tufft, det är det verkligen…

Känner du att du fick ta hand om allt själv, eller fick du bra hjälp av klubben?
– Det är ju lite så där borta att du är där för dig själv. Men jag måste ändå säga att jag blev väl omhändertagen av både läkarna och organisationen, och det hjälpte mycket.
– Men till slut handlar det om att prestera. Kan du inte vara på isen gör du inte så mycket nytta. Så det blir inte speciellt mycket kommunikation med tränaren och sådär… Men det är så det funkar. Jag blev inte speciellt störd av det. Jag har full förståelse för hur det är.

Trots att Nilsson hunnit tillhöra tre klubbar i Nordamerika och gjort två sejourer på andra sidan Atlanten ger han inte upp hoppet om NHL.
– Jag är bara 23. Jag har varit där borta två säsonger, jag har spelat i SHL i två säsonger och jag har ett SM-guld. Jag har varit med om väldigt mycket även fast jag är hyfsat ung. Jag är kanske inte ung och lovande längre, haha, men…
– Det finns alla möjligheter. Det är egentligen ingenting som stoppar mig från att kunna åka över om några år igen.

Men först väntar en tid i Djurgården. I jakten på stabilitet flyttade backen hem till Stockholm igen. Något han ser som en liten nystart efter ett par rörigare år.
– Lite så är det. Jag valde att sajna med Vancouver eftersom jag kände att jag ville ge det ett till försök. Det gick väldigt bra i Toronto och jag hade mer att ge där borta. Sen blev det ju en del skador och då fick jag verkligen tänka över vad jag ville göra. Då kände jag att en flytt hem till Stockholm och Djurgården var bäst för mig.

Djurgården har valt en intressant väg där nästan alla i truppen är svenskar – och en majoritet kommer från Stockholm och dess omnejd. En lyckad inriktning, om man frågar Tom Nilsson.
– Det känns jättebra. Jag har aldrig varit med om ett lag som är så tajt innan man ens går på is. Vi har haft teambuilding och gjort Bosönläget och det där, och vi är riktigt tajta fast vi gick på is idag.  Och det kan nog ha med det att göra. Många är från Stockholm och känner en tillhörighet till Djurgården. Det stärker gruppen.

Vad är rimligt att tro om Djurgården den här säsongen?
– De gick till åttondelsfinal förra året och jag tror vi vill lite mer den här säsongen. Vi har inte gått ut med någon officiell målsättning ännu, men jag kan med säkerhet säga att vi åtminstone vill bli bättre än förra säsongen.

Foto: Bildbyrån

Och vilka mål har du själv?
– Jag tänker inte så mycket annat än att jag vill prestera bra i Djurgården. Jag vill hjälpa Djurgården bli så bra som möjligt. Sen är det klart, jag har gjort 18 landskamper så jag skulle inte ha något emot att komma tillbaka dit igen.

Det kommer ju ett OS också…
– Haha ja, det ligger och pyr där lite i bakhuvudet ska jag vara ärlig och säga. Det vore väldigt kul såklart, även om konkurrensen är oerhört tuff.