Efter nio år i Tre Kronor – ”Poppe” redo för nya utmaningar: ”Fått en liten spark i baken”

Efter åtta säsonger och totalt nio VM-turneringar fick Peter Popovic lov att tacka för sig efter VM. I stället väntar nu nya utmaningar i SHL och Färjestad för ”Poppe”.
– Det är lite annorlunda mot vad jag är van vid, men jag är övertygad om att jag kommer att komma in i det här som klubblagstränare också, säger Popovic till hockeysverige.se.

Tre VM-guld, ett VM-silver, ett VM-brons och ett OS-silver.

Det blev facit för Tre Kronor med Peter Popovic som assisterande förbundskapten mellan 2010 och 2019. I november stod det klart att det inte skulle bli någon fortsättning för ”Poppe” hos förbundet och precis innan VM-turneringen i Slovakien gick av stapeln i maj presenterades han som ny assisterande tränare i Färjestad.

Nu börjar den 51-årige västmanlänningen så smått börja komma in i sin nya vardag i Karlstad.
– Hittills har det väl blivit mest möten, videotittande och lite annat smått och gott i kontorsform. Jag har inte riktigt kommit in i grejerna, det är fortfarande lite tidigt ännu. Men det känns bra att sparka igång. Innan man vet ordet av det så går vi på is, så det är lika bra att komma in i saker och ting på en gång, säger Popovic till hockeysverige.se.

”TVINGAR MIG ATT VARA PÅSLAGEN OCH NYFIKEN”

Popovic ser framemot den nya utmaning som väntar då han går från sin roll som assisterande förbundskapten. 51-åringen menar att han är inne i lite av en omställningsperiod just nu, men att övergången från landslags- till klubblagshockey i slutändan kommer att uveckla honom som ledare.
– Det känns annorlunda, det måste jag säga. Jag är van att vara på is i en vecka varannan månad ungefär, nu är det varje dag, även om det inte är på is nu. Jobbet pågår varje dag och det är den omställningen jag jobbar på att komma in i. Jag har ju jobbat mycket mer i förbundets regi än vad jag gjort i klubblag, så det är en omställning som är rätt stor. Men jag tror nog att jag är helt inne i det snart.
– Jag känner att jag har fått en liten spark i baken sedan jag nu kom till Färjestad och det är ingen spark jag har någonting emot, kan jag känna. Nu har jag någonting att bevisa igen och det tror jag att är bra. Det tvingar mig att vara påslagen och nyfiken. Det tror jag kan utveckla mig själv som ledare.

Efter nio år i Tre Kronor är Peter Popovic nu tillbaka i svensk klubblagshockey. Foto: Bildbyrån

”HELT FANTASTISK TID”

”Poppe” berättar att han inte blev speciellt förvånad när han fick beskedet att det inte skulle bli någon fortsättning, men medger att det så klart inte var något roligt beskedet att få.
– Ja, du… Det kändes konstigt. Kanske för att jag tycker att levererat väldigt bra under de åren jag jobbat för förbundet. Samtidigt vet jag hur branschen fungerar. Det är de spelreglerna som gäller och det är bara att acceptera och gilla läget.

Det blev totalt åtta säsonger och nio VM som assisterande förbundskapten i Tre Kronor. Hur blickar du tillbaka på den tiden som varit?
– En helt fantastisk tid. Hur kul som helst. Det här har varit ett av de roligaste jobben jag har haft. Vi hade en sjukt häftig resa som jag absolut inte skulle vilja ha ogjord. Jag har inte något som jag skulle vilja göra annorlunda. Jag är sjukt stolt över att ha fått möjligheten att representera något utav det finaste som vi har inom idrottsväg i Sverige.

De tre VM-gulden är så klart något som sticker ut något på Popovics meritlista. När han får blicka tillbaka på sin tid i Tre Kronor är det också just de gulden som sticker ut allra mest.
– Gulden går ju inte att bortse ifrån. De första guldet (2012) är nog alltid det som kommer att vara det man kommer ihåg som starkast. Det fick också lite extra krydda då det var på hemmaplan, vilket gjorde att det betydde ytterligare lite till. De andra två gulden var så klart också speciella. Vi lyckades vinna ”back-to-back” i två olika länder och med två i stort sett helt olika lag.
– Sen sticker OS i Sochi ut. Jag har gjort ganska mycket som spelare och ledare genom mina år, men jag spelade aldrig något OS själv. Att få göra OS som ledare var därför otroligt häftigt. Vi gick hela vägen till finalen, och även om slutet inte blev vad vi hade hoppats på så var det ändå en mäktig upplevelse.

TITTADE UTOMLANDS TILL EN BÖRJAN

När Popovic först fick beskedet att det inte skulle bli någon fortsättning i Tre Kronor riktade han till en början blickarna utomlands.

Ett äventyr i någon europeisk lockade, men när han ”fått lugna ned sig lite”, som han själv säger, insåg han att Sverige och SHL var ett bra alternativ.
– Från början var jag väl lite sugen på något äventyr, någon klubb utomlands… Jag hade absolut kunna tänka mig att följa med (Rikard) Grönborg någonstans, så mycket kan jag väl säga.
– När jag sen fick lugna ned mig lite efter beskedet och fundera ett varv till så kände jag ändå att Sverige är ett bra alternativ. Skulle jag vara ledig en dag i någon klubb utomlands kan jag inte åka hem och det är mycket krångligare för familjen att komma och hälsa på mig. Jag kände att jag ville ha närmare hem och när Färjestad då hörde av sig tyckte jag att det var ett jäkligt bra alternativ.

Vad var det som lockade med Färjestad?
– Det var flera saker. Hockeymässigt var det laget, föreningen, ishallen. Allt sånt kändes riktigt bra. På sidan av hockey så spelade också avståndet hem till Västerås in en bit. Jag kommer inte att pendla, men jag har hyfsat nära hem vilket gör att jag kan åka hem om vi är ledig någon helg. Familjen kommer att vara kvar i Västerås under första säsongen, men då är inte avståndet längre än att man kan åka hem om man får någon dags ledighet.
– Den biten kändes väldigt bra.

Peter Popovic i samtal med John Klingberg och Philip Holm i samband med vårens VM-turnering. FOTO: Bildbyrån

”KOMMER SÄKERT ATT TA ETT LITET TAG”

Den största skillnaden från att jobba inom förbundet till att gå till att bli klubblagstränare igen finns att hitta i det dagliga arbetet, menar Popovic.
– Jag tror väl att den största skillnaden är den dagliga verksamheten och den dagliga kontakten med spelarna. I Tre Kronor har det varit mer så att man lånat in spelare under en kort samling för att sedan släppa iväg alla igen. Där blir det som att man börjar om varje gång. Nu har man något att bygga vidare på varje dag, vilket känns jätteroligt.
– Som jag har haft det nu så har man liksom kunnat ladda batterierna mellan landslagssamlingarna. Nu är det mer ”pang på” varje dag. Men det är också en vanesak. Det är lite annorlunda mot vad jag är van vid, men jag är övertygad om att jag kommer att komma in i det här som klubblagstränare också.

Hur förbereder du dig inför det som komma skall till hösten?
– Hittills har jag suttit mycket med de andra coacherna och diskuterat allt mellan himmel och jord. Det blir litegrann att lära känna människorna i staben och det får man genom att umgås varje dag. Sedan behöver jag kasta mig över spelsättet här i Färjestad, för det är någonting jag inte är van vid. Det blir en av de största utmaningarna till att börja med. Det kommer säkert att ta ett litet tag.