Känslosamma avskedet: ”Tårar och känslor”

Niklas Eriksson fick sparken efter tio säsonger i Örebro. Där han först fick beskedet från Expressen – innan han blev inkallad till ett möte med sportchef Henrik Löwdahl.
— Det blev ett ganska kort möte där de utförde sina förpliktelser. Sedan var det över. Det var de tio åren, säger 57-åringen till Hockeysverige.se.

Niklas Eriksson klev in i Örebros ledarstab redan 2016. Sedan dess har han varit en av nyckelfigurerna bakom att Örebro i dag är ett etablerat SHL-lag. Men nu tar resan slut. I går fick han först läsa i tidningen att Martin Filander skulle ta över som tränare i klubben och att Niklas själv skulle få lämna – något som senare bekräftades av sportchefen Henrik Löwdahl.

– Jag fick beskedet under eftermiddagen i går. Först läste jag det i Expressen. Det var en bekant som hörde av sig och frågade vad som händer i Örebro.
– ”Vad då?”
– ”Det står i tidningen att ’Fille’ (Martin Filander) ska in.”
– ”Det är nog möjligen till året efter.”
– ”Jag tror inte det.”

Niklas Eriksson fortsätter:
– Jag, Marcus Weinstock och vår målvaktstränare Kristoffer Eriksson satt nere i tränarrummet och planerade för nästa säsong och tittade på lite olika saker. Jag gick då själv in och läste. Då kunde jag tyda att så inte var fallet, att det inte gällde nästa år. Jag ringde upp Löwdahl, men han svarade inte. Sedan skickade jag ett sms om att han skulle ringa upp. Då sa han att han tillsammans med vd:n ville träffa mig om 20 minuter. Då förstod jag åt vilket håll det lutade.

”Klart att jag då blev överraskad”

Hur gick tankarna när du promenerade till mötet, där jag antar att du var medveten om att beskedet skulle bli att du fått sparken från Örebro?
– Ja, det var jag absolut. När jag sedan träffade de två märkte jag det också direkt. Det blev ett ganska kort möte där de utförde sina förpliktelser. Sedan var det över. Det var de tio åren, säger Niklas Eriksson med ett lätt skratt.

Beskedet kom som en överraskning för Niklas Eriksson.

– Jag förstår att det spekuleras kring att man ska byta tränare när man förlorar matcher och så vidare. Det är en del av det här jobbet och den här branschen. Men nu hade jag börjat blicka framåt och planera för nästa säsong tillsammans med hela teamet och med Löwdahl i spetsen. Klart att jag då blev överraskad. Det hade varit skillnad om det funnits några indikationer på det från ledarhåll. Då kanske jag hade tänkt i andra banor, men det har inte funnits några alls.

Hur lät motiveringen till beslutet?
– Att man ville göra en förändring. Jag vet inte riktigt, men jag kan tänka så här efteråt att det hade varit bra om jag fått en motivering kring vad jag kunnat göra bättre och så vidare. I den här branschen handlar det egentligen om att vinna fler matcher; det är det cyniska och enkla svaret. Det var ingen större motivering än så, mer än att man ville göra en förändring.

Niklas Eriksson om känslosamma avskedet med Örebro

Givetvis är Niklas Eriksson besviken över att inte få jobba kvar som tränare för Örebro.

– Ja, jättebesviken såklart, jättebesviken. Jag flög inte därifrån direkt, och det var en tung och känslosam dag i går på många sätt. Särskilt när jag kom tillbaka till tränarrummet och pratade med dem jag kamperat ihop med under snart tio år. Det blev tårar och känslor. Man bygger så otroligt starka band i ett tränarteam som man gått igenom precis alla känslotillstånd tillsammans med. Allt från superglädje till jäkligt tuffa dagar, sena nätter i bussar hem efter att man förlorat eller vunnit. Man kommer så nära inpå varandra och blir tajta som grupp. Vi är ändå ett gäng som hängt ihop från egentligen dag ett. Sedan har det bytts ut lite tränare och så vidare, men vi är ändå fem, sex stycken som varit med på hela resan.

Efter beskedet att han skulle få lämna jobbet har många hört av sig till honom.

– Jag satt nog i telefon under hela kvällen i går. Det blev som en liten terapistund direkt efteråt. Jag tyckte också det var skönt att få prata av sig. Många kollegor hörde av sig, men också olika vänner. Jag inser rent generellt hur många vänner jag har i den här branschen, vilket jag kanske inte alltid har tänkt på. Det var många samtal och sms. Jag kan tänka mig att jag har ett gäng att svara på under morgonen.

Det händer nu: ”Kommer vara selektiv”

Tio år är en lång tid att vara tränare för ett och samma lag, men Niklas Eriksson försöker ändå blicka tillbaka på tiden i Örebro.

– Som jag sagt till många ser jag tillbaka på den här tiden med glädje och minns fantastiska ögonblick i Behrn Arena. Dels det här att vi jobbat ihop som ett team; vi har lyckats gå till slutspel varje år under tiden jag varit ansvarig. Sedan har vi haft några säsonger med lite större framgång. Det jag hade kunnat önska mig är att vi tagit oss hela vägen till final. Det har varit två säsonger där vi varit i semifinal. Vi hade en avgörande match mot Växjö som vi förlorade där nere, och sedan hade vi 2–0 i semifinalserien mot Skellefteå. Det sticker ut lite – att vi inte tog det sista steget när vi ändå var så nära final. Det hade varit grädden på moset att ta Örebro till final.
– Sedan är det de tuffare stunderna, som jag tycker att vi har hanterat väldigt bra. Jag tycker det definierar ett tränarteam och vem man är som tränare: hur man klarar av att hantera de svåra stunderna. När det flyter på och går bra är det ganska enkelt att vara tränare. Vi har ändå klarat av situationer där vi varit lite utdömda. När vi varit nere för räkning har vi ändå lyckats ta oss tillbaka och avslutat säsongerna bra. Det är jag väldigt stolt över.
– Jag tycker de här tio åren har varit precis som ett tränarjobb är: framgångar och motgångar. Jag har haft väldigt kul under resans gång och varje dag på jobbet. Även dagarna när vi förlorat fem, sex matcher och jag ska gå in till laget. Det har varit den stora utmaningen, men vi har på något sätt hittat utvägar från tuffa stunder. Det är en utmaning som kanske inte är rolig där och då, men så här i efterhand är det nog vad jag är mest stolt över.

Känslan är att intresset för hockeyn i Örebro ökat de senaste tio, tolv åren. Hur är din känsla kring det?
– Den tycker jag är lite svår att svara på. Ishockeyn har en stark ställning i Örebro och har ett nätverk som är enormt starkt vad gäller sponsorbiten. Jag tror att intresset har ökat; det är många som kommer fram till mig på stan, även människor man inte tror är intresserade. Så jag tror att hockeyn betyder mycket för Örebro som stad. Särskilt när fotbollen har gått lite kräftgång. Det är inte så många av de stora lagidrotterna i Örebro som haft något på den högsta nivån, så jag tror att hockeyn har betytt väldigt mycket för många örebroare.

Du har varit arbetslös i några timmar nu, hur går tankarna framåt?
– Tankarna framåt är att landa i det här. Man går ”all in” i säsongerna, så jag tror att det är bra att få lite återhämtning. Landa lite och tänka. Dels också prata med folk i hockeysvängen som kanske varit i liknande situationer, så att jag får lite perspektiv på tillvaron under våren. Sedan får jag se vart framtiden bär hän. Jag börjar ändå bli lite till åren (57 år) och det är inte så att jag har en jäkla massa jobb kvar. Som det känns nu kommer jag vara selektiv i det jag väljer. Det ska vara något som kittlar och är en utmaning på högsta nivå, avslutar Niklas Eriksson.