Ett namn som förpliktigar – nu ska Gustav bli näste man i släkten Ahnelöv att slå igenom

Han har aldrig träffat Jonas Ahnelöv, men Gustav inspireras ändå av släktingens framgångar. Nu ska han bli näste man i släkten Ahnelöv att etablera sig på hög nivå.
– Jag såg honom då han spelade i Junior-VM. Sedan följde jag även honom då han spelade i Frölunda och Modo. Självklart har han blivit en förebild, säger han om Jonas till hockeysverige.se.

HUDDINGE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Namnet Ahnelöv klingar bekant i hockeykretsar. Av bröderna Jonas och Jimmy Ahnelöv är det förstnämnde som kommit längst och idag spelar för Avangard Omsk medan storebror Jimmy gjorde många fina säsonger i Huddinge. Förra säsongen spelade han Division 3-hockey i Stortorparna. Sedan har vi Martin Ahnelöv som inledde förra säsongen i AIK, men klev sedan ner en division och valde i stället spel för Tumba. Förra säsongen debuterade dessutom Gustav Ahnelöv i SHL för Karlskrona. Hans pappa är för övrigt Karl Ahnelöv som vaktade kassen i några matcher för Huddinge i gamla Division 1.
– Jag vet inte vad hockeyintresset i vår släkt bottnar i. Jag vet ju att Jonas, Jimmy och Martin Ahnelöv, att alla dom tre lirar. Martin känner jag bra, men Jonas och Jimmy har jag aldrig ens träffat, säger den 20-åriga Karlskronabacken då hockeysverige.se träffar honom på ett café i Huddinge Centrum. Ett centrum som för övrigt är så där skönt sommarlugnt, vilket till viss del kan bero på att det småregnar utanför caféfönstret.
– Mitt hockeyintresse började då vi flyttade till Tumba när jag var fyra eller fem år och började på hockeyskola. Det blev mer och mer seriöst för varje år. Sedan kom (Tomas) Storm in och började träna oss då vi var tio år. Då växte hockeyintresset ännu mer. Det var aldrig någon tanke från början att jag skulle bli hockeyspelare. Vi hade ett bra lag och det var många som engagerade sig idet. Det var inte bara Gustav Ahnelöv som gick vägen från Tumba till SHL
– Jag och Kevin Stenlund i HV 71 vi kommer båda från Tumba och har spelat med varandra sedan vi gick på hockeyskola. Det blev att vi träffades en hel del när jag också spelade i HV, men nu blir det mest då vi spelar mot varandra eller när jag är ner till Jönköping.

Jonas Ahnelöv.

Har din kusin Jonas Ahnelöv påverkat dig som hockeyspelare trots att ni aldrig träffats?
– Nu är han lite äldre (28 år) än mig och Martin. Även om vi inte kände Jonas (Ahnelöv) så såg vi upp till honom eftersom han hade spelat Junior-VM och så vidare. Vi båda är släkt men vi är inte kusiner.
– Jag såg honom då han spelade i Junior-VM. Sedan följde jag även honom då han spelade i Frölunda och Modo. Självklart har han blivit en förebild.

Inspireras du av hans framgångar?
– Ja, ja, definitivt. Han är sjukt duktig och nu är han över i Ryssland och kör. Vad jag har förstått går det bra för honom där. Sedan är det roligare när han spelar i Sverige så man får se honom så mycket som möjligt.

Har du spelat med Martin Ahnelöv vid något tillfälle?
– Martin spelade jag med under två säsonger i Djurgården. Han spelade i ”Flempan” (Flemingsberg) när jag var i Tumba. Senaste säsongen inledde han i AIK, men tappade suget för hockeyn eftersom han inte fick så mycket speltid och fick problem med skador. Då bestämde han sig för att jobba, men sedan måste han fått tillbaka suget och började lira i Tumba.
– Han jobbar här bakom centrum hos min farfar på Huddinge Stål, så jag tänkte svänga förbi där efter den här intervjun och snacka lite. Vi är egentligen inte så mycket hockeyfamilj utan mer en smedfamilj. Farsan är smed och farfar har Huddinge stål…

Är du själv en duktig smed?
– Jag är helt värdelös ha ha… Jag har varit där och typ städat lite. Det är allt.

Pappa Karl Ahnelöv var alltså målvakt i Huddinge i Division 1. Men för Gustav var den positionen aldrig aktuell.
– Nej. Jag testade några träningar men jag blev så jäkla sur eftersom det var så tråkigt. Jag fick ju aldrig fick röra pucken, skrattar Gustav Ahnelöv.

Som junior i Flemingsberg spelade Ahnelöv tillsammans med Linköpings ungerska forward Vilmos Galló.
– Han och jag spelade ihop under en säsong bara. Vi satt bredvid varandra i omklädningsrummet och då kommer man varandra rätt nära. När vi möts i hockeyn blir det alltid att vi passar på att snacka lite skit med varandra. Vi hinner inte träffa varandra så mycket utöver det. Jag är väldigt glad över att det går bra för honom. Det förtjänar han.

”Säcken”.

Gustav Ahnelöv fostrades i Tumba. Därefter blev det Flemingsberg och sedan Djurgården innan han 2014 flyttade till HV 71. Anledningen till det var att han behövde komma bort från Stockholmshockeyn.
– Jag hade gjort två säsonger i Djurgården och hade fått spela mycket. Jag hade fått gjort båda mina J18-säsonger i J20. Där hade jag ”Säcken” (Hans Särkijärvi) och jag gillade honom jättemycket. Det gick jättebra och jag lärde mig mycket av honom.
– Sedan försvann han samtidigt som jag kände att jag behövde testa något nytt. Jag hade ett jäkligt dåligt rykte här och har säkert så fortfarande…

Hur menar du?
– Mitt temperament, att jag tog mycket utvisningar. Alltså det är på isen och inte vid sidan av som jag har ett dåligt rykte, säger Ahnelöv med ett leende.
– Jag skulle inte säga att det var skönt att komma bort från Stockholm, men det var bra för mig att få testa något nytt och träffa nya människor. Hockeymässigt var kanske inte säsongen i HV det bästa jag har haft, men som person växte jag mycket, vilket jag verkligen behövde.

Det blev bara en säsong i HV 71 innan han inför säsongen 2015/16 skrev på för Karlskrona. Men det var inte givet att han skulle komma att hamna i den då nyblivna SHL-klubben.
– Jag gick till HV 71 för att Anders Olsson ringde och frågade om jag ville spela där. Han var bra men sedan försvann han och även assisterande tränaren från klubben. Då var jag sugen på att dra till USA och spela.
– Vi kollade upp lite ligor, kollade upp vad som fanns. Sedan åkte vi över till USA och Lincoln Stars i USHL en månad och var med på deras försäsong. När jag hade varit där en månad så kände jag att det där inte var något för mig. Det passade inte mig helt enkelt.

Anledningen till att det inte passade Gustav Ahnelöv var att det blev en för stor omställning socialt.
– Att bo hemma hos en familj och ha strikta tider efter det att jag hade bott själv… Jag ville inte flytta in till en annan familj och låta dom ta hand om mig. Jag ville istället, vad ska man säga, bli vuxen och fortsätta bo själv.
– Då ringde jag min agent (Björn Rockström) och hörde mig för vad det fanns för alternativ här hemma. HV 71 ville ha kvar mig och sedan visste jag att Karlskrona hade varit intresserade av mig på våren. HV var såklart förstaalternativet eftersom jag inte ville hoppa runt för mycket. Men det kändes inte som att dom var så supertaggade på att ta dit mig igen. Sådant känner man.
– Sedan snackade jag med Micke Sundlöv i Karlskrona. Han fixade en massa och visade verkligen att dom ville ha dit mig. Då blev det inget svårt val. Säsongen hade redan börjat då jag kom hem och jag ville bara hitta något så snabbt som möjligt. Jag kom hem med mitt pick och pack på tisdagen. Sedan åkte jag ner till Karlskrona under fredagen. Det var bara att packa trunken igen.

Hade du förväntat dig att debutera i SHL redan första säsongen i klubben?
– Nej, inte för fem öre. När jag kom hem ville jag bara spela hockey och göra ett bra sista år som junior. Karlskronas J20 var väldigt grönt och hade gått från Division 1 till SuperElit. Om jag har räknat rätt så var det bara sju av killarna som hade spelat SuperElit säsongen innan. Det gjorde att jag fick en väldigt stor roll och det var kul att få ta mycket ansvar.
– Jag fick börja träna med A-laget ganska snabbt och jag fick göra debut mot Frölunda borta. Sedan försvann (Robin) Gartner på grund av sjukdom då vi mötte Färjestad borta. Då fick jag göra min riktiga debut och spela en hel match. Jag hade inte förväntat mig någonting egentligen den säsongen utan det var bara bonus.

Var du nervös?
– Jag var det mot Frölunda eftersom jag hade suttit på bänken i två perioder innan jag skulle hoppa in. Mot Färjestad hann jag inte bli nervös. Vi körde uppvärmningen som att jag skulle vara sjunde back. Efter den så sa Gartner att det inte fungerade så då vart det bara för mig att hoppa in direkt.
– Den matchen spelade jag tillsammans med Julien Brouillette, en grym snubbe. Han tog verkligen hand om mig och peppade mig. Jag kommer sakna honom lite för han var jäkligt grym.

Hur upplevde du steget upp på SHL-nivå?
– Det är väl att folk är mycket smartare i SHL, säger Gustav Ahnelöv med ett leende och fortsätter:
– I J20 kan man slappna av i några minuter. Man kan fuska lite samtidigt som du vet att du klarar dig ändå. I SHL vet du att det inte går att fuska och du måste gå in hundra i varje byte. Om du inte gör det så är du rökt.

Vad är det som gjort att du klarat av att ta det här steget då du kommit till Karlskrona?
– Senaste säsongerna har jag tagit fysen mer seriöst och tagit tag i den biten. Förra sommaren körde jag verkligen stenhårt för att vara i bra form. Det är vad jag tror har gett mig mest. Det var grejerna utanför isen som jag kanske inte riktigt hade tidigare.

Vilka förväntningar och krav ställer du på dig själv nästa säsong?
– Första målet är att ta en plats i laget. Vi är nio backar och vissa är såklart redan i laget. Sedan finns det några öppna platser som alla får slåss om.

Kan du känna någon stress över att eventuellt lånas ut till en klubb i Hockeyallsvenskan under den här säsongen?
– Nej, jag ser inte det som något negativt. Det kan till och med vara positivt. Om du kollar på många andra backar som har gått en liknande väg men kommit lite längre så är det ofta att dom blivit utlånade till Hockeyallsvenskan och gjort det bra där.
– Det är viktigare att få speltid i Hockeyallsvenskan än att få sitta på en bänk i SHL. Det är ändå speltid som man behöver i min ålder.