MJÖRNBERG: Det är väl att svära i kyrkan, men jag utropar Amen

Fler tydligt utpekade speldagar och färre dagar med matcher på tv, kan det vara ett sätt att locka tillbaka publiken till den publikkrisande hockeyn? Ja, kanske…

Troja-tränaren Pelle Svensson (han som har byggt Pelles maskin ni vet) skriver krönikor i Smålänningen ibland och igår tror jag bestämt att han lyckades slå huvudet på spiken i frågan kring det sinande publikintresset och den dassiga ekonomin många klubbar dras med.

För hans längre resonemang ska ni naturligtvis läsa hela krönikan (här) men i korthet lägger han fram två förslag för att råda bot på de stora kostnaderna och det vikande intresset. Han vill dela in Hockeyallsvenskan i norra och södra för att skapa mer rivalitet och kortare resor och han vill se fler tydligt samlade speldagar.

Det första är en idé som dyker upp med jämna mellanrum och som naturligtvis är väldigt intressant, men det är inte den som får mig att haja till utan snarare det där med ”samlade speldagar”.

”Tittar jag på tv-tablån i mitt abonnemang så kan jag i princip se hockey i direktsändning nästan varje dag och jag tror inte att det gynnar intresset”, skriver Svensson.

Visst fan är det så.

Att det vassa tv-utbudet med de snygga sändningarna (i alla fall från SHL) gör att folk hellre stannar hemma i soffan än masar sig ut till kylslagna hallar där kaffet smakar bränt är naturligtvis en sak. Men jag tror faktiskt att det digra veckan-runt-utbudet av hockey inte bara gör att vi blir bekväma, utan dessutom att vi blir mätta. Att det blir så mycket hockey veckorna i ända att den riktiga peppen uteblir.

Jag, som ni, slentriankollar på mer eller mindre menlösa lunkmatcher utan att egentligen kunna ge en rationell förklaring till varför jag inte gör något vettigare av min tid. Jag kollar bara för att det finns tillgängligt, lite som att en rökare inte inte kan låta bli om det ligger cigg på bordet eller en sockerjunkie inte kan hålla fingrarna borta från en godispåse. Tillfället gör tjuven och vi är nog många som kollar bara för att, så att det blir urvattnat.

Därav känner jag en tydlig attraktion kring tanken på en tillbakagång mot fasta speldagar (tänk torsdag/söndag i Elitserien, tänk onsdag/söndag i Hockeyettan).

Pelle Svensson romantiserar över en tid som flytt och att ”människor som gick och kollade på hockeyn uppskattade möjligheten att kunna kryssa av, i detta fallet torsdagar, i familjealmanackan som ”sin dag” när man gick på hockey” och det ligger nog något i det. Nuförtiden spelar SHL, Hockeyallsvenskan och även Hockeyettan (som tyvärr börjat dra mer och mer åt det hållet) sina matcher utspridda över veckan som någon form av illasinnad kaskadspya. Det finns ingen röd tråd.

Det gör det också svårare för publiken att faktiskt ta sig till arenorna. När hemmamatcherna kan spelas vilken dag som helst i veckan blir det svårt att pussla in dem mellan alla andra aktiviteter som ofta har sina specifika dagar och tider. När man ska ägna sig åt självförverkligande, meditation, träning, ärenden, biltvätt, att dricka öl (och nej, tvärtemot vad ni tror avnjuts inte öl bäst i förblaskade hockeyarenor utan på välrenommerade ölhak med finsmakarutbud), att måla akvarell, gå på hundpromenader, kasta varpa eller vad det nu är man gärna ägnar sig åt.

Ska man hinna med sitt liv, då är det svårt att hinna med att gå på hockey. Då får det bli soffan.

En viss kategori av fans som har hockeyn som allra största prioritet och tycker att det är i allra högsta grad rimligt att betala dyrt för att se precis alla matcher från de sämsta platserna i arenan kommer såklart alltid att finnas. De som skiter i speldagar, vinster eller förluster utan alltid står där i vått och torrt. Men för att charma häcken av resten (den betydande massan) krävs något annat. Något mer.

Kanske är lösningen att centrera gängens matcher till specifika dagar så att de blir lättare att passa in i ett späckat schema för dem som är intresserade om än inte sover, äter och skiter iklädda matchtröja. Kanske är lösningen att på det sättet också (marginellt) minska antalet dagar med tv-hockey i veckan så att det hela blir lite mer speciellt. Lite mindre slentrianartat.

Att förespråka mindre hockey på tv och till och med hockey färre dagar i veckan är väl som att svära i kyrkan.

Det låter om inte annat sjukt bakåtsträvande.

Men jag ropar Amen åt Pelle Svenssons förslag.