MJÖRNBERG: Det är nu lagen verkligen bekänner färg

Det har blivit mitten av oktober. En knapp månad av säsongen har hunnit passera. Saker och ting har hunnit sätta sig skapligt. Lunken tar vid. Det är nu lagen börjar bekänna färg.

Man skulle kunna säga att smekmånaden är över.

För det är ju faktiskt så att det är nu när initial entusiasm börjat sina och inledande ringrost skakats ur lederna lagens riktiga jag bekänner färg. Vare sig vi snackar om topplag med siktet ställt mot kvalserien, pigga nykomlingar eller bottenlag utan chans att rädda ansiktet.

Därför är många av den senaste tidens resultat lite extra intressanta. Även om det egentligen handlar om grå serielunk.

Vi ser det varje år, hur nykomlingar rusar ut ur portarna och presterar på en högre nivå än vad de allra flesta, ofta rent av även de själva, hade trott. De går som på rus. Men det där falnar och det är då de verkligen visar om de är på riktigt eller om det bara var ångorna av nyhetens behag som låg bakom den inledande succén.

Ur det perspektivet är Hanvikens två raka nederlag den här helgen väldigt intressanta. Efter att ha vunnit allt och snuvat suveräna Huddinge på poäng, blev det plötsligt 1-8 mot Visby/Roma (som fram till dess hackat betänkligt) och 0-4 mot Gripen. Har verkligheten kommit ikapp nykomlingen nu?

Ur det perspektivet är Nackas 7-1 kross av Sollentuna synnerligen intressant. Nu har Sollentuna förvisso mest varit en pinsamt blek skugga av det jag man borde vara den här säsongen, men att Nacka landat hem fem segrar av nio möjliga vittnar om att framgångarna kan handla om mer än bara nyhetens behag. De närmaste veckorna kommer ge många svar på en sådan frågeställning.

Det är de närmaste veckorna vi även kommer få riktiga svar på om imponerande uppkomlingar som Valbo, HC Dalen och Kalix, som samtliga aningen överraskande smyger med i Allettan-striderna och radar upp segrar, är på riktigt. Fortsätter det på den inslagna vägen, då kan vi förmodligen räkna med dem hela säsongen lång.

Tittar man på topplagen, de där gängen som bara ska till kvalserien, blir det ännu mer intressant.

Det är förstås lätt att som supporter och spelare ruska av sig onödiga torskar mot brödgäng med motiveringen att det ändå bara är serielunk. Det är topp fem som gäller, allt annat är ointressant.

Men riktigt så är det inte. Lag som inte klarar av att avfärda det lite svagare motståndet på beställning i grundserien brukar oftast inte klara sig hela vägen på våren heller.

För att ta några exempel. I våras spelade Troja/Ljungby och Kristianstad kvalserien mot Hockeyallsvenskan, Troja gick upp. Inget av lagen förlorade fler än tre matcher i grundserien. Huddinge var också framme i kvalet, Talangfabriken förlorade bara två matcher i grundserien.

Året dessförinnan gick både Södertälje och Västervik upp i Hockeyallsvenskan. Deras grundseriefacit? SSK förlorade tre (första torsken kom i omgång 15), Västervik två, varav en dessutom var efter förlängning.

Fler liknande exempel finns om man fortsätter gräva bakåt. Vita Hästen förlorade tre av 27 grundseriematcher säsongen de gick upp.

Det är statistik som gör att man kanske borde börja oroa sig lite i Västerås.

Nu är jag förvisso imponerad av att Västerås lyckats gå så bra som man ändå gjort och vinna så pass många matcher trots att man bommat så ofantligt många målchanser. Det är ett sparkapital som kan bli grymt viktigt om offensiven plötsligt börjar mullra. Men de senaste omgångarna förbryllar.

Nu blev det visserligen seger och två pinnar men ändå poängtapp mot gravt underpresterande Arboga, att falla mot svårspelade Skövde på bortaplan är ingen katastrof, men ändock ett poängtapp och så 3-4 hemma mot Kumla. Inget ont om Black Bulls, det är ett gediget kämpande lag, men ett motstånd VIK ska klippa på hemmaplan alla dagar i veckan. Det är tre raka omgångar med poängtapp. Det borde vara genuint oroande.

Detta ska då jämföras med exempelvis Mariestad som efter att ha vikt ner sig i premiären mot just VIK borstade skammen av axlarna och började prestera. Det har inte sett jättevackert ut alla gånger, men de har vunnit samtliga matcher sedan dess oavsett hur de har sett ut. Det ska jämföras med Huddinge som trots en tilltagen frånvarolista och gristräning så att mjölksyran sprutar ur öronen redan innan första nedsläpp ändå tagit poäng i samtliga matcher. Det ska jämföras med exempelvis södergängen Nybro och KRIF som borstat tunga torsk mot tufft motstånd av sig och kommit ut starkare.

Västerås får helt enkelt inte fortsätta med den fula ovanan att tappa poäng mot svagare lag.

Lag som vet att de kommer spela långt in på säsongen brukar ibland ägna grundserien åt att träna ner sig. Man skulle kunna sammanfatta det som att man är inget riktigt topplag om man inte klarar att vinna matcherna på beställning trots tung träning i benen och trots den mentala situationen att veta att man ska vara mycket bättre och vinna på halvfart.

På så sätt sållas agnarna från vetet. Det är nu lagen verkligen bekänner färg.