BODIN: Nu framstår den finska galningen som ett geni

Geni eller galning? Länge lutade det åt att Jarmo Kekäläinen var det senare efter en till synes helt huvudlös satsning. Men efter Columbus Blue Jackets chockerande överkörning av Tampa Bay Lightning i slutspelet är det bara att lyfta på hatten – åt geniet Kekäläinen. 

När det stod klart att Columbus Blue Jackets skulle få Tampa Bay Lightning i första rundan av slutspelet tyckte jag ärligt talat lite synd om dem. Eller rättare sagt synd om general managern Jarmo Kekäläinen.

Under en säsong kantad av ovisshet valde han att gå all in, lägga alla sina brickor på bordet inför öppen ridå – och jäklar bara köra.

Ni kan säkert bakgrunden, men vi tar den ändå:
Med Sergej Bobrovskij och Artemij Panarin på utgående kontrakt, ointresserade av att förlänga sin tid i klubben, fastnade Kekäläinen i en rävsax. Han kunde antingen trejda båda eller någon av sina ryska stjärnor, men därmed också försvaga laget så till den grad att drömmen om slutspel skulle minska radikalt. Eller så skulle han behålla båda två – bara för att sannolikt förlora dem utan kompensation när de försvinner ut på free agent-marknaden 1 juli.

Han valde det senare alternativet. Men inte bara det. Innan NHL:s trade deadline inföll den 25 februari hade Kekäläinen även hunnit knyta till sig Matt Duchene och Ryan Dzingel från Ottawa Senators samt Adam McQuaid från New York Rangers. Ytterligare tre spelare som kan försvinna till sommaren på grund av utgående kontrakt. Och för att få dem offrade han en hel del av den framtid som klubben satt på i form av draftval och lovande spelare som Jonathan Davidsson och Vitalij Abramov.

RISKERADE SPARKEN?

När Columbus med väldigt liten marginal tog sig till slutspel – bara för att ställas mot 128-poängs-Tampa – kändes det som Kekäläinens mod hade varit förgäves.

Skulle de ens lyckas knipa en match?
Skulle Kekäläinen få behålla jobbet efter att Tampa sopat banan med dem?

En vecka senare sitter man nu här och kliar sig förbryllat i huvudet:
”Vad fan var det som hände!?”

Efter nattens 7–3-seger hemma i Nationwide Arena är Blue Jackets för första gången i klubbens historia klara för andra rundan i ett Stanley Cup-slutspel.
Detta efter 4–0 i matcher!
På Tampa Bay Lightning!
Sug på den!

DUCHENE I BRÄSCHEN

I stället för att iklä mig rollen som någon slags haverikommission och utforska Tampa Bays osannolikt brutala fiasko vill jag rikta lampan mot Kekäläinen. Det är sällan den sortens kompromisslösa satsningar går vägen, sällan spelare som man plockar in sent omsider hinner acklimatisera sig till sin nya miljö och leverera.

Men Matt Duchene har varit en ledande spelare för Blue Jackets med sju poäng på fyra matcher. Samtidigt har spelarna som Kekäläinen valde att behålla, Panarin och Bobrovskij, varit två andra spelare som gått i bräschen i vad som måste klassas som en av de största skrällarna i NHL:s historia.

Nu har Jarmo Kekäläinen inte bara räddat sitt jobb. Tillsammans med demoncoachen John Tortorella har han skrivit historia genom att ta Columbus Blue Jackets till andra slutspelsrundan för första gången i klubbens 19-åriga historia.

Och kanske är det bara början. För vem vet var det här kan ta vägen nu när man rullat ihop Tampa som en gammal ryamatta. Kan man mangla grundseriens obestridliga dominant på det här hänsynslösa sättet finns det ingen gräns för hur långt det här laget kan gå. Jag säger inte att de vinner Stanley Cup, men undrar bara vilket lag de inte skulle kunna slå i en sju matcher lång serie med det här i ryggen.

Det kanske inte dröjer jättelänge innan NHL:s modigaste general manager har en egen staty någonstans i Columbus.

*****

Tampa?
De har lite att fundera på i sommar.
Det kommer otvivelaktigt att ske förändringar.
Hur stora beror på hur mycket panik klubben får över det här brutala fiaskot.

Lönetakets begränsningar gör att spelare måste offras på ett eller annat sätt. Rimligtvis Tyler Johnson, paradoxalt nog Tampas kanske bästa spelare i den här serien (vilket i och för sig inte säger mycket). Men även backveteranerna som sitter på utgående kontrakt, Anton Strålman, Dan Girardi och Braydon Coburn.

Även om den här slutspelsinsatsen kan klassas som oförlåtlig gör general managern Julien BriseBois bäst i att sitta lugnt i båten. Tampa har fortfarande en stark plattform med en kärna av spelare som fortfarande ligger rätt i ålder och prime. Det är lätt att förlora sikt på det när man just har åkt ut ur slutspelet på ett lika förnedrande som chockerande sätt.

Tampa har draftat väldigt bra de senaste åren och har en hel del intressanta spelare i farmarlaget Syracuse Crunch som inom kort kommer att vara NHL-spelare. Det gör att man har möjlighet att komplettera de välavlöande stjärnspelarna med i sammanhanget billiga alternativ.

Stanley Cup-fönstret är på intet sätt stängt, men det är knappast en tröst för en klubb som har haft aspirationer att vinna hela rasket de senaste fem åren.

Det behövs under alla omständigheter självrannsakan i västra Florida.