Pappa Andersson om kritiken mot Lias: ”Kanske inte behövde uttrycka det på det sättet”

Lias Anderssons kastade silvermedalj efter den förlorade JVM-finalen mot Kanada har väckt kritik från vissa håll. Men det finns också de som försvarar handlingen. Pappa Niklas Andersson gör både och.
— Det är mycket känslor man inte kan förstå riktigt när man inte vet hela historien, berättar Niklas för hockeysverige.se.

JÖNKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)
Niklas Andersson spelade själv tre junior-VM på sin tid och vann silver i Anchorage 1989. Numera jobbar han som scout för Los Angeles Kings. Men på junior-VM i Bufalo var han inte på plats.
— Jag har bara sett det på TV, jag har inte varit där. Men jag tycker… eller i och med att jag har en son som spelar i laget så vet jag att det är en fantastisk grupp och det syns när de spelar. De jobbar allihopa, alla köper sina roller och jag tycker att det är många som spelat kanske sin bästa hockey.
— Det är det som krävs när man väl kommer dit om man ska tävla mot USA, Kanada, ryssar och tjecker och allt vad det är. Jag tycker det såg jättebra ut.

Vad tycker du om Lias utveckling under turneringen?
— Han fick bli lagkapten och allting. Det kände han nog en stolthet i, funderar Niklas Andersson.

HÅLLER GRUPPEN HÖGT

Han berättar vidare att sonen Lias håller gruppen som han spelat med under flera år högt.
— Gruppen har han pratat om i många år, den här 98-kullen och även de som är yngre som är med nu har tydligen varit fantastiska. Han har älskat att spela med dem och jag vet hur mycket han ville vinna.
— Han har varit lite skadad och haft det lite kämpigt rent mentalt. Han vill ju spela sin bästa hockey också. och tyckte kanske inte att han kunde göra sig full rättvisa. Men jag tyckte han gjorde det jättebra under omständigheterna. Jag tycker han har vuxit med den här rollen. Både som spelare och människa.

Vad tycker du om kritiken som kommit mot Lias efter det där med den uppkastade silvermedaljen?
— Ja, vad säger man om det? Han var där för att vinna. Sen kanske han inte behövde uttrycka det på det sättet, men det var hans känsla just då. Jag tycker han förklarade ganska väl hur mycket han ville vinna på sitt sätt. Sen kan jag väl inte säga att jag tyckte det var fantastiskt gjort att kasta upp den. Han kunde ju gett den till någon vid sidan av kanske.
— Jag har inte en enda medalj uppe och jag har ingen aning om var mina är. Men jag vet hur mycket han ville det här, som lagkapten och allt. Det är mycket känslor man inte kan förstå riktigt när man inte vet hela historien. Men sån är han, en kille som vill vinna allting han gör, både på och utanför isen.