Sabina siktar mot OS: ”Får jag chansen i landslaget – då är jag redo”

Sabina Eriksson heter målvakten som fått något av ett genombrott den här säsongen i SDHL. För Hockeysverige berättar hon om sina mål, hur hon växt mentalt och vad hon tycker om seriekollegan SDE:s sätt att spela hockey.

JÖNKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)
Vi slår oss ner i ett rum långt inne i Kinnarps Arenas katakomber för att avhandla Sabina Erikssons fina säsong hittills. Med 1,64 insläppta mål per match och en räddningsprocent på 93,49 (Bäst för tillfället i SDHL) tillhör hon en av seriens främsta målvakter och är en stor bidragande orsak till att hennes HV71 tillhör toppen. Sabina själv hymlar inte med målsättningen: Landslaget och OS i Sydkorea 2018. Förklaringen till hennes fina säsong säger hon beror till stor del på att hon får mycket förtroende, men också att hon spelar i ett lag med ett bra försvarsspel. Hon har under säsongen stått mest av samtliga målvakter i SDHL och har medverkat i samtliga perioder förutom en HV71 har spelat. Förra säsongen deltog hon i 32 av 36 matcher. Att stå mycket är något hon verkligen gillar.
— Jo, men det gör jag ju och det har jag verkligen fått göra nu. Nu har det väl blivit mer än vad som var tänkt, både den här säsongen och förra, på grund av att Lina (Jansson, reds.anm) varit skadad, berättar hon för hockeysverige.se samtidigt som hon pustar ut efter ett träningspass.

VILL FÅ CHANSEN I LANDSLAGET

Trots 23-åringens fina säsong mellan HV71:s stolpar har hon ännu inte blivit uttagen i landslaget, något hon hade som mål inför säsongen att bli innan året var slut.
— Det är ju kört nu i och med att uttagningen redan är gjord. Men jag och Henning (målvaktstränare för HV Dam) har pratat om det och jag gör ju mitt bästa i klubblaget och sen får jag se hur långt det räcker, men absolut vill jag jättegärna få chansen den här säsongen för att få visa vem jag är som person, hur jag är på isen och vad jag kan bidra med i landslaget.

Målvaktsplatserna i årets sista landslagstrupp lade istället Sara Grahn, Lovisa Berndtsson och Sarah Berglind beslag på inför fyrnationsturneringen i Linköping. Men förbundskapten Leif Boork har inte glömt bort Sabina och hon finns med i diskussionen runt landslaget.
— Konkurrensen är tuff och det är flera som väntar på sina möjligheter. Det är relativt många nu som har ambitioner och hon är en av dem, berättar han för hockeysverige.se och tillägger.
–Hon och Henning Sohlberg gör ett ambitiöst jobb tycker jag och jag vet att Sabina har höga målsättningar.
Kommer hon komma med i landslaget under innevarande säsong?
–Jag kan inte svara på det. Det beror alldeles på vad hon gör i framtiden och vad andra gör i framtiden. Som det är just nu så är hon med i diskussionen. Om vi säger att Sara Grahn är ganska given nu som etta så finns det fem, sex målvakter där bakom som slåss om platser och Sabina är en av dem.

SIKTAR PÅ OS 2018

Det var när Kim Martin och Valentina Lizana Wallner bestämde sig för att sluta i landslaget inför föregående säsong som Sabina Eriksson började se möjligheten att komma med.
— De har väldigt givna tillsammans med Grahn. Innan kändes det väldigt långt borta och jag har inte känt det som att jag varit i närheten.
Förra säsongen i SDHL kände hon att det gick väldigt bra och sen fick HV Dam en egen målvaktstränare i Henning Sohlberg under sommaren.
— När Henning kom in så satte vi upp en målsättning och då har jag ju ett långsiktigt mål och det är OS. Det är en tuff konkurrens och det är en lång väg dit, men när jag får chansen, om jag får chansen i landslaget, då är jag redo, säger hon bestämt.
Förbundskapten Leif Boork har märkt att målvakten tagit kliv den här säsongen.
— Hon är jämnare än vad hon har varit tidigare och hon ser starkare ut fysiskt, konstaterar han.

Henning Sohlberg. Foto: Henrik Skoglund

Vi lämnar landslagsdiskussionen därhän och fokuserar på Sabinas täta matchande istället. Hon är den målvakt i SDHL som står allra mest och hon berättar att just den mentala biten är något hon tycker att hon blivit bättre på till denna säsong.
–Det är någonting man har fått lära sig. Det gäller ju att försöka släppa matchen, oavsett om det gått bra eller dåligt. Ta med det positiva och det man kan göra bättre. Dagen efter gäller det att fokusera på nästa match och sortera bort det andra.
–Det är alltid roligt att spela matcher, så är det ju. Sen kan det ju vara bra med avlastning ibland också. Men jag krigar på och jag och Henning har en bra dialog med ett bra upplägg mellan matcherna.
Hon tycker också att hon har hittat en jämnhet i sitt spel.
–Jag har släppt i snitt 1,6 mål per match vilket känns bra. Visst kan man ha dåliga dagar, men det känns som att jag håller ganska bra kontinuitet i mitt spel.
Hon menar också att det blev en ”boost” för henne när målvaktstränaren Henning Sohlberg kom in i somras. HV är ett av få lag i SDHL som har en målvaktstränare som bara fokuserar på damlagets målvakter. Hon poängterar också att Sohlberg betytt mycket för hennes utveckling.
–När Henning blev klar till den här säsongen, då kände jag verkligen att ”nu kör vi”, säger hon.

TROR PÅ SITT LAG

HV71 ligger just nu fyra i SDHL och slutspelsplatsen är i stort sett i hamn redan nu.
–Först och främst har vi en match kvar nu innan uppehållet, mot Linköping och det är ett jättebra lag och det gäller att kriga där, inleder Sabina Eriksson.
— Jag tror verkligen på vårat lag, det gör jag. Det är absolut en jämn serie men det känns som vi har stora chanser att ta oss långt.
Hon berättar att målsättningen för laget självklart är slutspel och sen kommer nya målsättningar sättas på vägen.
— Men självklart siktar man ju mot guldet. Så är det ju.

Den senaste veckan har det debatterats flitigt om huruvida jumbolaget i SDHL, SDE, spelar fult eller ej. Både Luleås tränare Fredrik Glader och HV71 dito Ulf Johansson har i olika medier kritiserat SDE:s sätt att spela hockey. En kritik lagets tränare Maggie Litchfield Medd bemötte på hockeysverige.se igår. Sabina Eriksson stämmer in i kritiken mot lagets sätt att spela hockey.
— Det är väl ingen nyhet att SDE spelar fulhockey, jag kan stå för det utan att behöva hymla. Det är många spelare som har blivit skadade under säsongen på grund av deras spel och jag tycker att det är väldigt tråkigt. De är ett bra lag, men spelar en hockey man blir lite irriterad på. De gör det bra, men det är synd att de spelar det där fula spelet.
Sabina och hennes lag mötte SDE senast förra helgen.
–Matchen senast i period två så kände man i luften att ”nu kommer det hända något” och det är ingen rolig hockey, det blir inte kul att titta på och det är inte kul för spelare att bli skadade heller.

OS är lite drygt ett år bort nu. Fortsätter Sabina Eriksson att rada upp bra insatser för sitt klubblag ligger nog inte landslagsdebuten alltför långt bort i tiden. Blir 2017 hennes år?