Landslagsstjärnan på väg tillbaka efter körtelfeber

Lina Ljungblom, 24, saknas i sista landslagstruppen inför OS.
Montreal-stjärnan har dragits med körtelfeber – men är nu på väg tillbaka.
– Jag har legat sjuk. Det är fjärde veckan jag är inne på nu på grund av körtelfeber och någon slags halsinfektion så jag har gått på antibiotika. På så vis har det varit mycket, berättar en något hes Lina Ljungblom för Hockeysverige.se

Idag plockar Ulf Lundberg ut sin landslagstrupp, men den innehåller inte en av lagets viktigaste spelare, Lina Ljungblom. 24-åringen från Skövde har inte heller varit uttagen att spela Montréals inledande matcher i PWHL. När hockeysverige.se når henne för en intervju berättar hon om en tuff resa, men också att hon snart hoppas vara tillbaka i träning. 

– Jag har legat sjuk. Det är fjärde veckan jag är inne på nu på grund av körtelfeber och någon slags halsinfektion så jag har gått på antibiotika. På så vis har det varit mycket, berättar en något hes Lina Ljungblom.

När räknar du med att vara tillbaka på isen igen?
– För tillfället är det inte helt klart. Läkaren vill att jag ska göra lite tester i början av nästa vecka för att se att allt inne i kroppen är bra. Nu då jag har varit sjuk så pass länge behöver jag dessutom träna upp mig lite.

Har du kunnat träna eller rört på dig någonting?
– Nej, i princip inte. Jag har orkat gå några promenader. Vissa dagar har jag inte orkat det heller så det här har tagit ganska mycket på kroppen.

Under sjukdomstiden har hon hela tiden känt stöd från klubben och laget.

– Ja, det är många som hört av sig och skrivit och frågat om jag velat ha hjälp med handlingen och allt sådant. Det har fungerat jättebra.

”Intresset för laget är jättestort”

Lina Ljungblom åkte över till Montréal Victoire inför säsongen 2024/25. Under sin första säsong i ligan svarade hon för tre mål och totalt sex poäng på 29 matcher.

– Väldigt lärosam, skulle jag säga om den säsongen. Det var en tuff säsong, absolut. Jag tycker ändå att jag lärt mig ganska mycket både som hockeyspelare och person i och med att jag gjorde den här flytten.
– Även om det var tufft vill jag ändå försöka landa i vad som varit bra. Att jag fått känna på hur det är att spela mot dom bästa i världen och vad som krävs för att vara en toppspelare i den här ligan.
– Jag hade bra säsonger i SDHL och kunde ta med det in här. Att då kunna hantera det på ett bra sätt. Med tanke på det känns det bra att jag fick uppleva förra säsongen.

Är det andra förutsättningar nu då du vet vad du kommer till i Montréal?
– Ja, det skulle jag ändå säga. Nu har inte jag varit på hallen ännu (skratt), men jag tycket ändå mentalt att jag känner mig mycket lugnare och mer till ro.
– Det är såklart svårt att avgöra nu då jag inte kunnat spela eller träna, men mentalmässigt har jag ett annat lugn i mig idag.

Montréal är en av världens mest passionerade hockeystäder och intresset för Victoire är stort.

– Intresset för laget är jättestort. Jag tycker att vi har dom absolut bästa fansen i ligan. Väldigt engagerade, högljudda och det är mycketfolk på nästan varje match som vi spelar. Man märker verkligen att fansen är engagerade i oss.

”Det är framför allt något jag strävar mot här”

Upplever du att det generellt är ett stort hockeyintresse i Montréal?
– Ja, så är det. NHL-laget har sin historia och varit med länge. Hela stan brinner mycket för hockeyn i sig. Det är kul att folket även brinner för damlaget.
– Jag var också på en match i Centre Bell förra säsongen och det var mäktigt.

Med tanke på vad du går igenom och mår idag, vad är dina personliga förväntningar den här säsongen?
– Nu låter det lite klyschig att säga att man ska ta nästa kliv, men att hitta tillbaka till hur jag vill vara som hockeyspelare där ute i den här ligan. Våga ta för mig mer och visa vem jag är till 100 procent. Det är framför allt något jag strävar mot här.
– Sedan är det en speciell säsong eftersom det är ett OS-år. Dom åren är inte som alla andra.

Om du kommer med till OS, vilka förväntningar har du på turneringen?
– Klart att vi ska sikta högt. Det har jag egentligen gjort inför alla turneringar, att man vill våga tro på det.
– Jag tycker det är på tiden att Tre Kronor Dam kan få med sig resultaten eftersom det har varit en lång resa som jag är glad över att fått vara med på. Jag har också sett att det finns något i det vi gör som jag tycker är intressant. Det hade varit kul om det skulle få visa sig nu på OS.

Visst, ni utvecklas som lag varje säsong, men resultatmässigt är det kvartsfinal på kvartsfinal, vad krävs det om ni ska gå till semifinal och kanske längre än så?
– Vi blir ibland lite tillbakadragna när det väl står mycket på spel eller när vi vet att det är matcher vi kan vinna.
– Det är inte så i varje match, men om vi spelat som vi gjort i vissa matcher mot Kanada skulle vi absolut haft en medalj i senaste turneringarna.
– Om vi tar förra VM när vi faktiskt hade chansen att gå längre än vi gjort i tidigare VM så är det något som händer med oss. Vi klarar det inte hela vägen även fast jag vet att vi egentligen kan det.
– Lite mentalt, att vi nu ska ta oss förbi den här tröskeln för då tror jag absolut att vi har chansen till medalj.

Lina, när du stod på garageuppfarten som barn hemma i Skövde och lekte hockey, kunde du ens fantisera om att du en dag skulle spela i en proffsliga för damer?
– Nej, verkligen inte. Ärligt talat visste jag då knappt vad damhockey var för någonting.
– Jag kan ibland tänka på vad det är som motiverat mig sedan jag var tre, fyra år eftersom jag egentligen aldrig har kunnat se upp till någonting på det sättet killarna kan, så idag är jag evigt tacksam att jag ändå får leva det här livet.

Lever du din dröm?
– Absolut. Det är en dröm jag egentligen aldrig haft, men nu får jag känna hur det verkligen är att kunna leva så, vilket jag är väldigt glad för.