Äldsta elitseriespelaren genom tiderna – Old School Hockey Hans Dahllöf

Han var Brynäs trogen under större delen av sin karriär och vann inte mindre än fem SM-guld med Gävleklubben. I dagens Old School Hockey möter vi Hans Dahllöf, som också är den äldsta elitseriespelaren genom tiderna.

Den första målvakten från Brynäs IF att representera Sverige i OS-hockeyn var Hans Dahllöf, Länsman kallad. Länsman helt enkelt för att han i det civila yrket var polis. Dahllöf debuterade i Brynäs A-lag redan 1958 och spelade sin sista, eller ska man skriva senaste, match 1993. Alltså 35 år senare. Nu spelade han inte alla åren, men han har hela tiden varit engagerad i Brynäs på något sätt. Om inte annat genom att hans fru Britt jobbat som en mycket uppskattad värdinna i restaurangen på Gavlerinken.
– Fast Britt var faktiskt Gävle Godtemplare när vi träffades 1959. Det var utanför omklädningsrummen vid Brynäsplan vi sågs första gången. Det första jag möttes av när jag var hem till Britt var ett rum fyllt med affischer på spelare i Godtemplarna, men det där fick jag ur henne ganska snabbt, skrattar Hasse Dahllöf.

Du var alltså första Brynäsmålvakt i ett OS.
– I Grenoble 1968. Jag var ute på jobb uppe i Hälsingland någonstans i en patrullbil då jag fick ett meddelande att jag skulle inställa mig på den närmsta polisstationen, vilket var Sandviken. Väl där fick jag beskedet att Christer Abris inte kunde åka med till OS och att jag tillsammans med ”Honken” Holmqvist var uttagna, vilket var otroligt kul.

Foto: Arkiv

Ni slutar först på en fjärdeplats i turneringen.
– Vi förlorade mot Kanada och Sovjet, men framförallt tappade vi ett poäng mot Tjeckoslovakien i den sista matchen vilket gjorde att vi missade medaljerna.
– Jag stod bara en match, mot Östtyskland och den vann vi väl, men det blev ingen bra turnering från vår sida. Starkaste intrycken från turneringen är annars värmen i hallen och att man i början av turneringen hade genomskinliga sarger. Du såg folket på läktaren rakt igenom sargen vilket var lite märkligt. Efter några matcher satte man upp några klisterband utefter sargen så den skulle synas bättre.

Hann ni med något annat än hockey på OS-resan?
– Ja, vi var i väg och såg lite utförsåkning och lite annat kul. Jag träffade även USA:s OS-målvakt, som spelade i Rögle, Tom Haugh, så vi pratade en del. Hela OS-byn man hade byggt upp nere i Grenoble var fantastiskt fin och det känns stort så här efteråt att fått vara med om ett OS.

Den 9:e september 1966 debuterade Hans Dahllöf i Tre Kronor. Arne Strömberg hade plockat med sig tre målvakter på en miniturné till Östtyskland. Sverige vann första matchen med 5-1 och i andra matchen, där Dahllöf debuterade, vann Sverige med hela 8-1 efter mål av Leif ”Blixten” Henriksson (2), Anders ”Antik” Johansson (2), Lasse Bylund, Hans ”Virus” Lindberg, Håkan Nygren och Ronald ”Sura-Pelle” Pettersson.
– I Östberlin säsongen 66/67 måste det ha varit. Året efter var det OS.
– Jag var uttagen även till VM i Stockholm 1969 men tackade nej redan i ett tidigt stadium. Jag hade helt enkelt för mycket omkring mig för att hinna med en VM-satsning också. I stället tog Strömberg med Gunnar Bäckman från Modo som var en väldigt bra målvakt.

Vi backar bandet tjugo år, till 1946, och hamnar då på…
– … sjunde tvärgatan i Brynäs. Där bodde jag till att jag gick i fjärde klass. Sedan flyttade vi till söder där även ”Honken” (Leif Holmqvist) bodde. Hockey? Ja, jag var nio år då jag spelade i Arsenalen.

Arsenalen?
– Brynäs kallades Arsenal och därför blev det Arsenalen, men jag har ingen aning om varför vi kallades så.
– Det var mycket landhockey där på söder och jag vill minnas att jag egentligen alltid varit målvakt. Jag var till och med målvakt i fotbollen.

Brynäs var inte etablerade i högsta serien vid den här tiden och medieutbudet var heller inte i närheten av så omfattande som idag.

Foto: Arkiv

Hade det inte varit naturligare för dig att hålla på Gävle Godtemplare som grabb?
– Nej, inte Godtemplarna. Jag var Brynäsare redan från första stund. Mitt första medlemskort i Brynäs är faktiskt redan från 1951. Det är till och med så att jag var med när Brynäs fortfarande spelade på Islandsplan.
– Jag hade egentligen inga idoler eller förebilder när jag var barn. Det skulle i så fall vara Åke ”Plutten” Andersson som spelade i Hammarby. Jag minns att vi senare kvalade något år mot just Bajen och då var ”Plutten” med. Sedan tyckte man att Djurgården med Rolle Stoltz, Lasse Björn och ”Tjalle” Mild var enormt stora.
– Om man ska prata storspelare från Gävle vid den här tiden skulle jag säga att Hans ”Stöveln” Öberg och Hasse Eriksson var dom största. Hasse spelade dessutom med oss i Brynäs under ett par vändor och var även tränare en tid. Han omkom tragiskt 1971 i en trafikolycka. Både ”Stöveln” och Hasse var väldigt fina killar.

Säsongen 1958/59 kom att bli Hans Dahllöfs första i A-lagströjan. Reservmålvakten Bengt Jensgård hade lämnat laget och upp bredvid ”Lill-Åke” Andersson flyttades den då 17-åriga Dahllöf.
– Vi spelade i gamla division 2 då och jag tror att ”Lill-Åke” spelade alla matcher den säsongen. Jag kan ha gjort något inhopp i någon match.
– Det var jag och ”Lill-Åke” som var målvakter fram till 1963 då Heimo Klockare kom till Brynäs. När Heimo slutade kom först Sten Jansson, sedan Anders Sahlin och efter det Wille Löfqvist och Kjell Helling.

Även Håkan Wickberg fanns med i laget 1958/59. Kunde man se att han var en stor talang redan då?
– Han var duktig redan som junior. Jag lärde känna Håkan, Thure och hela deras familj genom hockeyn. Vi började spela tillsammans i Arsenalen och sedan även i Brynäs juniorlag.
– Senare kom även Stefan ”Lill-Prosten” Karlsson och Hans ”Virus” Lindberg upp genom Brynäs juniorlag, men det var först när Lennart ”Tigern” Johansson kom till Brynäs som det började bli riktigt allvar med satsningen och utvecklingen i klubben.

Brynäs går obesegrade genom Division 2 säsongen 1959/60. Tvåan Fagersta slutar hela sex poäng efter seriesegrarna. I kvalet ställs Brynäs mot GAIS, Tranås och Taberg. Ett kval som Brynäs vinner och med det blir klara för allsvenskt spel säsongen därpå.
– I kvalet var det nog ”Lill-Åke” som stod alla matcherna, men jag minns att vi hade Taberg i kvalet och hur stort det var att få resa så långt bort och spela. Dessutom fick vi spela inomhus nere i Jönköping (Rosenlundshallen).
– Att vi gick upp var något otroligt stort och det var en enorm glädje bland oss killar i laget när allt var klart.

Foto: Arkiv

Ni slog bland annat Taberg med 13-0 hemma och 7-3 borta. I Tabergs mål stod VM-målvakten Kjell Svensson.
– Vi hade ett bra lag det året och Kjell hade nog inte mycket mer att göra än att konstatera att vi var det bättre laget. Jag har aldrig pratat med honom om det här kvalet. Relationerna mellan spelarna på den här tiden var enkel och man pratade inte så mycket när man träffades om att man slagit andras lag och så vidare.
– Vi målvakter träffades förövrigt ofta uppe i Örnsköldsvik varje år där Arne Strömberg tillsammans med ledare från Modo hade en gemensam utbildning för oss. Det här var uppskattade och mycket roliga träffar.

Brynäs resa fram till första SM-guldet, 1964, blev ganska omtalat. Främst för att laget, med den tidens mått mätt, spelade en ganska aggressiv och fartfylld hockey.
– Framförallt var vi i Brynäs först med att spela med tre kedjor vilket drog upp tempot i vårt spel, skjuter Dahllöf in och fortsätter:
– Visst hade vi en ganska egen spelstil, men det var mer ett fungerande klapp klapp spel än något speciellt fult spel. Jag har inget minne av att vi i Brynäs skulle vara mer utvisade än andra lag. Vi hade ett lag med små pigga spelare som dessutom hade en väldigt bra teknik.
– Det som var mest annorlunda med vårt spel var nog att vi försökte förlägga vårt försvarsspel i anfallszon så vi kunde avstyra motståndarnas attacker tidigt i banan.

Hur minns du ”guldmatchen” mot Skellefteå på bortaplan 1964?
– Vi gjorde en jäkligt bra match och vann med 5-3. Matchen spelades utomhus och jag minns att det var en ganska tuff match.

Anders ”Acka” Andersson fick matchstraff.
– Det stämmer. Han och Tord (Lundström) hamnade i ett bråk och minns jag inte helt fel fick ”Acka” in en smäll på Tord så han gick i backen. Det här skrevs det mycket om eftersom matchstraff inte var så vanliga då och framförallt att det var ”Acka” som fick det. Han var inte känd direkt för att spela fult.
– Efter matchen åkte vi buss till Bastuträsk där vår tågvagn stod och väntade på att bli påkopplad på Nordpilen. När vi satt och väntade i tågvagnen kom en farbror från SJ cyklande och ropade att Thure Wickberg hade telefon. I stället för att cykla med och ta samtalet så skickade Thure Bosse Hessel. Bosse jobbade själv inom SJ.
– När Bosse kom tillbaka ropade han att vi var svenska mästare eftersom Leksand tappat poäng hemma mot Modo. Björn Palmqvist hade visst kvitterat i slutminuterna. Vilken glädje det blev! Thure, Henry Jansson och Lennart Jansson var med i tåget från styrelsen och Breit Hellman och Bosse Hessel var lagledare. Dom fixade så vi kunde fira guldet med kaffe och smörgåsar på tåget. Mer firande än så blev det inte på tågresan ner. Fast då vi kom till Gävle central mötte våra fruar och ytterligare ganska mycket folk upp oss. Det blev blommor och hurrande, ett väldigt trevligt minne.

Håller du med om att ni slarvade bort guldet 1965?
– Jo, visst gör jag det. Vi trodde nog att det skulle fortsätta gå som på räls. Vi förlorade mot Västra Frölunda ganska tidigt i slutspelet, ganska onödigt faktiskt. Dessutom förlorade vi mot Södertälje och efter det kom vi aldrig i kapp Frölunda igen.

Hans Dahllöf med Tord Lundström.

Hasse Dahllöf är med och vinner SM-guld 1964, 1966, 1967, 1968 och 1971.
– Jag hade ett uppehåll från hockeyn 1970. Då var Kjell Helling reserv bakom Wille (Löfqvist). Sedan blev väl Helling skadad så jag spelade 1971, eller rättare sagt var reserv bakom Wille det året.

Hur minns du William Löfqvist intåg i Brynäs?
– Det var bara positivt och vi båda har jobbat tillsammans under många år och det har alltid fungerat bra mellan oss. Han hade inga problem att komma in i gänget trots att han var från Strömsbro. Willes familj och min familj har haft jäkligt roligt tillsammans genom åren. Britt, har dessutom jobbat under många år åt Wille i Restaurangen på Gavlerinken.

Vad låg bakom alla gulden under dina år i Brynäs?
– Vi kunde klaga på varandra inne i omklädningsrummet, men då vi kom ut till match eller träffade pressen var vi som tolv edsvurna män.
– På träningarna kunde vi vara som hund och katt på varandra. Hade vi vunnit med 9-1 så kunde ändå diskussionen handla om hur vi hade kunnat släppa in det där målet. Fast det var aldrig så att vi hängde ut någon spelare. Det slutade oftast med att vi kom fram till en lösning så det inte skulle hända igen.
– Ibland kunde ”Tigern” sitta och tjura i ett hörn när det gick dåligt i en match. Då kunde vi säga att nu ”Johan” får du berätta hur vi ska spela för att vända det här. Gör si, gör så och sedan vändes matchen. Det fanns en lojalitet och det kunde vara så att Tord exempelvis sa att nu sitter jag på bänken så vi kan ändra om i spelet.
– På lördagar hade vi ofta frivillig träning, men var man inte där blev det ett jäkla liv. Alla förväntade sig att man skulle träna när det fanns tillfälle, trots att det då var frivilligt.
– Just de här bitarna tror jag var viktigt för att vi skulle fortsätta utvecklas som lag.

Jag antar att ni inte hade någon målvaktstränare under dina år som spelare i Brynäs?
– Nej, vi fick träna oss själva. Den målvaktsträning som fanns var i dom vanliga övningarna. Tommy Sandlin kunde bryta övningen och gå in och säga att nu är det målvakterna som bestämmer hur dom vill ha skotten.

Foto: Arkiv

Du spelade även i Storvik en säsong.
– Det stämmer. Jag hade bestämt mig för att nu får det räcka med spel för Dahllöfs del. ”Bylle” (Lars Bylund) var tränare i Storvik och han övertalade mig att spela en säsong där. Vi tränade och spelade utomhus och oftast var det faktiskt i Sandviken så jag var inte så ofta i själva Storvik och spelade.
– Storvik var i alla fall en trevlig klubb och den enda klubb jag spelat med förutom Brynäs.

Vad hände i februari 1993?
– Jag trodde det var en show, skrattar Hasse Dahllöf och fortsätter:
– Jag hade skjutsat ner Britt till hallen eftersom hon skulle jobba i restaurangen. När jag sedan går in i hallen kommer Pettersson på kansliet springande och säger att jag ska skulle spela och måste skynda mig upp till Tord Lundström. Tord sa att Micke Sundlöv blivit skadad när han spelade fotboll på uppvärmningen och att Sandlin inte fick tag på någon annan målvakt. Jag trodde fortfarande då att det handlade om ett jippo så jag gick ner till omklädningsrummet där jag möter Sandlin som säger: ”Hasse du måste spela i kväll.” Självklart, skrattade jag och satte mig på Sundlövs plats i tro om att han gömt sig på någon toalett för att spela mig ett spratt. Då kommer Sandlin fram igen och säger jag fick bara tag i en tolvåring så du måste åka hem och hämta dina grejor. En tolvårig whiskey skojade jag. Det är väl fint. Det skämtet uppskattade inte Sandlin eftersom han menade allvar.

Det var bara att sätta sig i polisbilen och åka hem och hämta utrustningen med andra ord?
– Ja, det gick ju fort eftersom nya motorvägen var klar då. När jag satt i omklädningsrummet frågade Tom Bissett mig om jag skulle spela i den där utrustningen. Det fattades ju lite delar på bröstplattan, eller rättare sagt så var det stora hål på den. När han fick sedan fick se min gamla plockhandske skakade han bara på huvudet och gick, ha ha…
– Vi spelade mot Malmö och innan matchen åkte Mats Näslund bara runt mig flera varv. Han sa inte hej utan bara gång efter gång – Va fan…
– I alla fall blev jag i och med den matchen den äldsta elitseriespelaren genom tiderna.

Hur får Hasse Dahllöf tiden att gå nu för tiden?
– Jag har ett riktigt bra liv och jobbar till och från med att köra buss. Dessutom blir det att se mycket hockey eftersom mina barnbarn spelar hockey. Dessutom sitter jag i styrelsen för Brandutredarna i Sverige, men framförallt följer jag allt som Brynäs gör och missar sällan en match uppe i Gavlerinken.