”Jag är beredd att säga att han har betytt allt för mig”
Efter två säsonger som reservmålvakt är tanken att Victor Brattström ska axla rollen som förstamålvakt i Timrå den här säsongen. För hockeysverige.se berättar den 22-årige göteborgaren om pressen som förstemålvakt, det lärorika fjolåret och om tvillingbrorsan Tims enorma betydelse för hans hockeyframgångar.
– Jag är beredd att säga att han har betytt allt för mig. Det är inte bara inom hockeyn som vi tävlat, utan det har varit i skolan och allt annat man gjort, säger Brattström.
Victor Brattström valde att stanna i Timrå efter vårens degradering till Hockeyallsvenskan, trots SHL-anbud på bordet. Anledningen till det var att den 22-årige göteborgaren för första gången skulle få axla rollen som förstamålvakt på seniornivå.
Med förstemålvaktsrollen kommer även ett ökat ansvar och en större press, något som den storvuxne målvakten inte skräms av.
– Jag njuter av det ansvar som vilar på mina axlar. Det är lite grann det som man väntat på de senaste åren här. För mig handlar det bara att gå ut till varje match och bara njuta, det är så jag försöker tänka, säger Brattström till hockeysverige.se.
– Jag försöker bara bli en match rikare, en träning rikare och på så vis utvecklas varje dag. Jag tänker väl inte speciellt mycket på pressen utifrån eller så, utan jag går bara ut och försöker ha skoj med laget.
Victor Brattström.Foto: Pär Olert/Bildbyrån
“TROR JAG HAR EN VÄXEL TILL, FAKTISKT”
Och skoj med laget, ja, det har han förmodligen haft under inledningen av den hockeyallsvenska säsongen. Medelpadingarna har tagit två segrar av två möjliga inför kvällens bortamatch mot Tingsryd och har således fått den starten man önskat. Trots det faktum att man är obesegrade är Brattström ändå inte helt nöjd.
– Det har varit en väldigt bra start om man bara tittar till poängen. Sen vet vi att vi kan bättre än vad vi visat nu, vi är inte helt nöjda. Det är en lång säsong och det här är bara början, vi ska bli bättre och bättre och sträva efter att bli bättre varje dag. Men absolut, två segrar på två matcher ska man inte klaga på, menar Brattström.
Brattström har vaktat kassen i båda segermatcherna och står än så länge noterad för en räddningsprocent på 91,7.
– Det har känts rätt bra personligen. Jag känner mig väldigt trygg i laget och jag tycker att vi har en väldigt bra spelidé, vilket gör att jag känner mig trygg. Vi har ett bra försvarsspel vilket så klart då går hand i hand med hur det går för mig, eller vad man ska säga.
– Men liksom laget är jag väl inte helt nöjd heller. Jag vill framåt och bli bättre hela tiden och jag tror jag har en växel till, faktiskt.
LÄRDE SIG MYCKET AV SVEDBERG
Brattström fanns med i det Timrå-lag som i våras åkte ur SHL efter den hjärtskärande kvalförlusten mot Oskarshamn med 3–4 i matcher. Totalt blev det 23 matcher för Brattström i SHL som, trots motgångarna, ändå fick ut mycket gott med säsongen i landets högsta hockeyliga.
– Jag kände ändå att jag lärde mig mycket, på både gott och ont, och kände att jag växte både som målvakt och som människa. Jag känner mig starkare nu än vad jag någonsin gjort. Det var absolut ett jättelärorikt år, både för mig men även för många andra. Sen var det absolut tråkigt att det gick som det gick, men jag tror att alla kommer starkare ur det. Så känner jag i alla fall.
Under fjolårssäsongen delade Brattström målvaktsjobbet med nuvarande Djurgårdsmålvakten Niklas Svedberg. Den NHL- och KHL-meriterade målvakten kom att betyda mycket för göteborgaren under säsongen de gick sida vid sida.
– Det betydde väldigt mycket att ha honom vid sin sida. Det var en riktig morot att tampas och tävla med honom och även känna att man klarade av det. Det gjorde mycket för självförtroendet.
– Han lärde mig mycket, så det var roligt, även om det kanske inte var någon speciellt rolig säsong för laget.
Victor Brattström lärde sig mycket av Niklas Svedberg.Foto: Pär Olert/Bildbyrån
“HAN HAR BETYTT ALLT”
Någon annan som betytt mycket för Brattström är hans tvillingbror Tim, som förra säsongen spelade i Hockeyettan-klubben Hanhals och den här säsongen återfinns i Hockeytvåan-laget Grästorp.
Precis som många andra syskon tävlade Victor och Tim mycket med varandra i ungdomen och Timråmålvakten sticker inte under stolen med Tims betydelse för sin egen hockeykarriär.
– Tack vare honom har jag haft någon att tävla med under hela min uppväxt. När vi var små så spelade vi innebandy i källaren, varje kväll, hela tiden. Vi sporrade varandra till att bli bättre hela tiden och det har gjort att man är den man är i dag.
– Uppväxten med honom har så klart format mig otroligt mycket. Han har hela tiden sporrat mig till att bli bättre. Han har betytt jättemycket för mig, absolut.
Vad har det betytt för dig att ha en bror som du kunnat tävla med under hela din uppväxt?
– Jag är beredd att säga att han har betytt allt för mig. Det är inte bara inom hockeyn som vi tävlat, utan det har varit i skolan och allt annat man gjort. Men vi har aldrig varit det där bråkiga brödraparet, utan det har alltid varit ”fair”.
– Det skumma nu är att det känns som att vi fortfarande tävlar, på något sätt. Vi har krav på varandra och det känns som att han flåsar mig i nacken, även fast han inte är här. Det är något som sitter ifrån uppväxten och något som betytt väldigt mycket, som sagt.
– Morsan och farsan är tävlingsinriktade de med, men jag tror att mycket av min stora vinnarskalle kommer från när jag och brorsan var små hemma i källaren. Nu har den tävlingsinstinkten satt sig i ryggmärgen, om man kan säga så.
Som unga, hockeyaspirerande barn hemma på Hisingen i Göteborg drömde både Victor och Tim om att bli målvakter. Faktum är att det var ödet som gjorde att det blev så det var Victor som blev den som i slutändan var den som fick dra på sig målvaktsskydden.
– Det är en lite rolig historia faktiskt, skrattar Brattström.
– Från början var det så att vi båda ville vara målvakt, men det var väl lite svårt för morsan och farsan om man säger så. Det är ju som bekant ganska dyrt med målvaktsgrejer, även om det nog inte var ett problem på så vis, men de ville inte att vi båda skulle vara målvakter.
– Det som avgjorde var när vi var i en sportbutik hemma i Göteborg. Min bror stod och kollade på en sån här ny, dyr kompositklubba, alltså en utespelarklubba, som han så gärna ville ha. Då sa farsan: ”Då köper jag den här, men då blir du utespelare och Victor målvakt?”, något som Tim glatt gick med på. Så sedan det där klubbköpet har han varit utespelare och jag varit målvakt. Det var ödet, skulle man kunna säga.
VÄLDIGT HÖGA FÖRVÄNTNINGAR PÅ SIG SJÄLV
Med tvillingbrorsan flåsandes i nacken fortsätter i kväll för Brattström och Timrå med ett bortamöte med Tingsryd. Laget har en viss favoritstämpel på sig den här säsongen, något burväktaren tycker är med all rätta.
– Vi ska vara ett topplag. Vi går ut med målsättningen att vinna alla matcher, vilket så klart alla andra lag också gör. Vi tror på oss själva och är ett riktigt gött gäng. Vi är verkligen en familj här och det är något som jag tror kan bära långt, att vi är en bra sammansvetsad grupp. Här i gruppen har vi höga krav och högt till tak, sen får vi se hur långt det räcker.
Om förväntningarna är höga på laget är det ingenting gentemot de förväntningar Brattström satt upp på sig själv den här säsongen.
– Jag har så pass höga förväntningar på mig själv så jag tror att någon annan inte ens är i närheten, kan jag säga. Jag måste ha höga förväntningar på mig själv för att kunna bli bättre och fortsätta ta kliv. Jag måste också ha den här pressen på mig själv. Det är dock ingenting som jag påverkas av utåt sett, utan det är bara för mig själv jag sätter de kraven.
Den här artikeln handlar om:
