Han är Sveriges hetaste målvakt: ”Allt går bara uppåt”

Fyra nollor på de sju första matcherna och en räddningsprocent på sjuka 97,6. Timrås Johan Mattsson är Hockeyallsvenskans hetaste målvakt. Men resan till toppen har varit tuff. För hockeysverige.se berättar 24-åringen om de tuffa åren i Djurgården och Björklöven som förberedde honom mentalt för den framgång han nu skördar.
– Jag trivdes inte så bra där och det blev inget bra för mig som person, säger han om året i Djurgården.

SUNDSVALL (HOCKEYSVERIGE.SE)
Johan Mattsson från Huddinge är Hockeyallsvenskans hetaste målvakt just nu. Han toppar seriens målvaktsliga med en räddningsprocent på 97,6 efter sju spelade matcher och höll i går sin fjärde nolla på sju matcher när Timrå besegrade Södertälje – klubben Mattsson representerade som junior – med 3–0 hemma i NHK Arena.

Resan till toppositionen i Sveriges näst högsta serie har dock varit krokig. Efter det att han kom hem från juniorspel i Nordamerika blev det en halvdan säsong i Djurgården. Sedan dess har han hunnit med en säsong i Björklöven innan han kom till Timrå med stora förväntningar på sina axlar. men där svajade hans spel till och från inledningsvis. Strax före jul och framåt har han visat vilken skicklig målvakt han är. Går inte Timrå upp i SHL nästa säsong talar mycket för att Mattsson kommer att dyka upp i något lag i högsta ligan.

Hockeysverige.se reste till Sundsvall för att träffa den 24-åriga succémålvakten. När vi slår oss ner på ett av stadens fik i centrala delarna av staden börjar vi intervjun med att prata om plantskolan Huddinge där han fostrades som barn och junior.
– Det fanns alltid någon att se upp till där. I Huddinge spelade jag med Måns Krüger och hans brorsa Marcus var duktig redan i unga år. Sedan var Enroth-brorsorna, alla tre (Jhonas, Tommy och Mattias), väldigt bra liksom (Stefan) Ridderwall. Det var hur många som helst som jag kunde se upp till och det är en otroligt bra ungdomshockey där.

Fanns den här speciella hockeymiljökänslan där precis som den gör i Örnsköldsvik, Leksand, Skellefteå, Mora, Timrå och så vidare?
– Ja, det tycker jag. Det är lite speciellt för oss som kommer därifrån. När jag spelade juniorhockey var Huddinge ett bra lag som var svåra att möta. Det kom alltid fram bra och unga killar därifrån som sedan gick vidare till exempelvis Djurgården, Brynäs eller vilka lag det nu var. Det var en speciell känsla och den går inte att få någon annanstans.

Efter Nordamerika var du i Djurgården en sväng, kan du jämföra den atmosfären med den som är här i Timrå?
– Jag tycker inte att det är likt alls. I Djurgården var det en väldig press trots att man sa att vi inte skulle gå upp den säsongen. Jag trivdes inte så bra där och det blev inget bra för mig som person. Jag fick inte ut max av mig själv på isen så det blev en svår säsong för mig.
– Sedan var det jättekul att vi gick upp, men för mig personligen var det första proffsåret och jag hade mycket lära. Det är en helt annan sak att spela seniorhockey.

Varför trivdes du inte riktigt?
– Jag vet egentligen inte. Det började bra och jag spelade bra i European Trophy, hade bra procent. Men sedan… Jag kan inte riktigt peka på vad det var.

Foto: Bildbyrån/Andreas L. Eriksson

DRAFTADES AV CHICAGO BLACKHAWKS

Innan Johan Mattsson flyttade hem till Sverige gör han två säsonger i Nordamerika. Den första i OHL med spel i Sudbury Wolves och den andra i USHL för Tri-City Storm.
– Nu har jag börjat spela mer på känsla igen som jag gjorde där borta och också. Jag har alltid varit bra på att fånga pucken, rädda den. Det var det spelet som jag kände hade börjat falla bort lite här hemma i Sverige. Nu har jag, med hjälp av Peter Hirsch (målvaktstränare Timrå), vågat utmana och verkligen agera i stället för att bara sitta där. Det är också anledningen till att det börjat vända lite för mig. Jag får spela det spelet jag vill spela och inte känna mig hindrad som att ha en arm bakbunden på ryggen.
– Jag är ingen atletisk målvakt, absolut inte, men det blev väldigt mycket att täcka, blocka och väldigt lite att försöka rädda puckarna. Det här har jag och Peter jobbat med under två år i alla fall. Känner jag nu för att göra på ett visst sätt så gör det. Vad är det värsta som kan hända?

Mattsson är draftad av Chicago Blackhawks, men han fick aldrig chansen att kliva upp för att testa på spel i NHL eller AHL.
– Första säsongen hade jag mycket snack med AHL-målvaktstränaren. Sedan fick jag en skada på höften som jag drogs med hela säsongen och som jag sedan var tvungen att operera. Då vart det lite mer kontakt än vad jag hade velat eftersom det var Chicago som hjälpte till med operationen. Skadan förstörde en stor del av den säsongen. Att gå runt med, spela och träna varje dag med en väldigt smärta i höften gör det svårt.
– När jag sedan var i USA (Tri-City) var det så att jag egentligen inte skulle spela där. Nu blev det som det blev och då var det heller inte lika mycket kontakt med Chicago. Det var en strulig säsong. Jag hade rehabat från april till augusti. Då blev det spel i USHL och lite hipp som happ, men jag fick spela mycket i alla fall.

Peter Hirsch. Foto: Bildbyrån/Johan Löf

DANSKE MÅLVAKTSTRÄNAREN – EN NYCKELFIGUR FÖR MATTSSON

Efter Djurgården gör Johan Mattsson en säsong i Björklöven som utlånad från Djurgården, men redan säsongen därpå flyttar han till Sundsvall för spel i Timrå.
– Jag fick erbjudande om att stanna i Björklöven. Jag pratade mycket med Peter Hirsch, som jag hade som målvaktstränare i Björklöven också, och hans fästmö kommer härifrån. Han skulle hit och han frågade mig om jag var intresserad av att följa med.
– Jag trivdes bra med Peter och kände att vi hade en ganska bra kontakt. Nu valde man att satsa på Kevin (Lindskoug) där uppe i ”Löven”. Han gjorde det bra, men samtidigt tyckte jag att jag kunde fått en lite större möjlighet att visa upp mig. I början spelade jag nästan bara bortamatcher när vi som lag inte var så bra faktiskt. Då kände jag att vi kör på det här med Timrå.

Skrämde inte rubrikerna kring Timrå dig, jag tänker då på konkurshot och så vidare?
– Klart att jag hade det någonstans i baktanken men jag kan inte säga att det påverkade eller minskade chanserna hos mig för att gå till Timrå.
– Timrå förklarade hur dom hade tänkt sig samtidigt som jag fick en bra känsla med Roger (Forsberg, tränare). Och Peter hade jag ju haft tidigare. Det kändes bra och chansen att få spela mycket var större här än i ”Löven”.

Hur har tiden varit sedan du kom till Timrå?
– Den har varit bra. Jag har trivts bra i laget och i stan. Vi bor mitt i Sundsvall så det är inte speciellt svårt att ta sig ut och käka eller bara gå på stan.
– Hockeyn började funka efter någon månad förra säsongen och efter det har allt bara rullat på. Nu går allt bara uppåt.

Med tanke på din fina fjolårssäsong så ökar pressen på din prestation den här säsongen, hur tänker du kring det?
– Jag vill leverera bättre än förra säsongen…

Det är vad du vill, men nu handlar det även om vad alla runt om hoppas av dig.
– Jo, men så är det. Nu är det ett litet annat utgångsläge den här säsongen jämfört med den förra. Då kunde vi nästan räkna med att motståndarlaget skulle ha mycket puck samtidigt som vi fick slita rätt hårt i defensiv zon. Så kommer det blir flera gånger även den här säsongen, men jag tycker ändå att vi har visat i början att vi kan hålla i pucken, spela runt och försvara oss.
– I första hand vill vi ha puck och skapa istället för att ligga och försvara oss hela tiden. Det blir en liten omställning från att det har varit väldigt defensivt till att man måste vara på tårna hela tiden. Nu kan det bli som i matchen mot Tingsryd, att det bara blir 17 skott. Den omställningen tycker jag ändå att jag har hanterat rätt bra hittills.

Har säsongen inletts som du har förväntat dig?
– Vi vill ju vinna matcher och få en bättre start än vi haft tidigare säsonger. Även säsongen innan jag var här vet jag att Timrå också hade det tungt i början. Samma sak var det förra säsongen.
– Min personliga målsättning var att vi skulle vara med i toppen. Man brukar säga att man inte vinner några serier i början, men man kan spela bort sig. Jag personligen har målsättning att ge laget en chans att kunna vara med och tävla om poängen och helst vinna alla tre poängen, vara med i toppen och inte ligga sist eller näst sist som vi gjorde förra säsongen. Det har vi lyckats med hittills, men det är väldigt många matcher kvar ännu. Det är mycket hockey som ska spelas, men jag är nöjd med vad både jag och laget har uträttat så här långt.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”FÖRSTA GÅNGEN JAG SPELAR I SAMMA LAG SEDAN 2011”

Han ser också en annan orsak till att spelet fungerat så bra för honom i år.
– Det här är första gången jag spelar i samma lag två säsonger sedan 2011. Givetvis har betytt en del för mig, konstaterar Mattsson.

Innan vi avslutar vår intervju så kommer vi in på det stora antalet stockholmare som spelar i dagens Timrå. Förutom Johan Mattsson kommer även William Garpenlöv (Hanviken), Jeremy Boyce (Huddinge), Victor Björkung (Järfälla), Emil Berglund (Väsby), Ludvig Nilsson (Huddinge) och Johan Persson (Huddinge) från Stockholmstrakten.
– Det är ändå förvånansvärt lite stockholmssnack i omklädningsrummet men väldigt mycket norrländska.  ”Bojan”, Jeremy Boyce, är 93:a men var med uppe och spelade med 92:orna i Huddinge så honom kände jag sedan tidigare. ”Garpen” har jag sprungit på någon gång på Hovet.
– Jag brukar själv vara lite ”laid back” i omklädningsrummet och inte den som tjoar och tjimmar. Jag sitter oftast lugnt, snackar lite med Elias Pettersson och så vidare.

Vem är det som hörs mest i Timrås omklädningsrum?
– Det finns många, men Jonathan Dahlén är det solklara valet. Han måste nog vara favorittippad att ta hem den interna böteslistan den här säsongen. Han håller på med ”Hussen” (Materialförvaltare Anders Huss) och driver honom till vansinne, glömmer grejer, ställer tofflor över allt och glömmer kaffekoppar. Han sitter bredvid (Andreas) Molinder. Vi hoppas att han ska läxa upp Dahlén lite, men jag vet faktiskt inte hur det går, avslutar Johan Matsson med ett leende och glimten i ögat.