Klev ned i division 3 efter rattfylla – nu har han studsat tillbaka: ”Kanske inte är hela sanningen”

I fjol lämnade han Västervik under uppmärksammade former efter en rattfylla. Den här säsongen har Alexander Pettersson studsat tillbaka efter sitt snedsteg och är på väg mot en stark säsong med Vita Hästen i Hockeyallsvenskan.
– Jag vill inte gå in på alla detaljer där, men det kanske inte är hela sanningen, säger han till hockeysverige.se om att han ska ha lämnat Västervik självmant.

NORRKÖPING (HOCKEYSVERIGE.SE)
I Öckerö kommun vid kusten utanför Göteborg bor det drygt 12 000 personer. Cornelis Vreesvijk besjung öns loge i Balladen om Herr Fredrik Åkare och den söta Fröken Cecilia Lind. Från ön kommer också en av Vita Hästens mest färgstarka spelare, Alexander Pettersson.
– Jag vet inte om just hockeyn är så stark just på Öckerö. Det är egentligen bara jag och Victor (Backman) som kommer därifrån och som tagit oss lite längre, säger Alexander Pettersson då vi slår oss ner på ett kafé i centrala Norrköping för en intervju.
– Framför allt finns det en bra förening där ute (Skärgården). Nu var jag där och körde lite förra säsongen. Det var en jäkla go’ stämning där alla känner varandra väl från en tidig ålder, vilket skapat en bra gemenskap.

Spelade du och Backman tillsammans vid något tillfälle?
– Nej, inte på så vis. Vi var i Frölunda tillsammans som juniorer, men då var han i J20 och jag i J18. Nu på somrarna har vi tränat en del tillsammans och vi känner varandra jätteväl givetvis.

En av Sveriges bästa damspelare kommer från samma kommun som Alexander Pettersson, nämligen Hanna Olsson.
– Det stämmer. Hon har väl vunnit ett par SM-guld och spelat tre VM-turneringar. Ändå är hon inte mer än 18 år. Hon är den stora stjärnan därutifrån. Nu känner inte jag Hanna speciellt väl, men vi hälsar när vi ses.

VANN TUNGA TITLAR SOM JUNIOR

Som junior i Frölunda var Alexander Pettersson med och vinna både U16- och J18-guld med spelare som Calle Rosén, Niklas Folin och Sebastian Collberg.
– När vi vann guldet med U16 var det inte många som trodde på oss, men vi tog det första U16-guldet i Frölundas historia vilket var lite speciellt. Jag har kontakt med dom gubbarna fortfarande.
– Sedan fylldes det på med fler gubbar då vi kom upp i J18. Det var en väldigt rolig tid där vi hade bra tränare samtidigt som det var ett riktigt gott gäng.

När sedan Alexander Pettersson ska in i seniorlivet valde han att lämna Frölunda för spel i USA.
– Jag hade alltid velat åka över dit. Min kompis Simon Olsson hade varit över och sa mycket bra grejer om hur det var att vara där borta. Det hade varit en häftig resa. Sedan stack även en annan kompis, Niklas Folin, över för att spela. Då kände jag också att det här var något att testa.

Foto: Ronnie Rönnkvist

FLYTTADE IN HOS EN TANT

– Det var jag och Mattias Israelsson som sedan åkte över till Waterloo Blackhawks i USHL. Sedan skadade jag mig, drog av menisken på första träningen, vilket gjorde att jag sedan blev nedskickad till Austin (i NAHL). Där trivdes jag jättebra och vi hade en grymt bra tränare. Nu gick vi inte riktigt hela vägen utan torskade tyvärr två finaler, annars var det en jättekul tid.

Hur upplevde du tiden där?
– Det är en annan juniorkultur med 2 000 pers på läktaren, man får skiva lite autografer, ta kort och så vidare så det var himla häftigt att vara där.
– Jag bodde med en tant, Helen Johnson, som var 73 år. Hon var helt fantastisk och gjorde frukost till mig varje morgon med ägg och bacon. Sedan var det kanske inte den här lyxen som jag var van med hemifrån Frölunda där vi fick allt serverat. Därborta fick man göra lite mer med sitt egna material och så vidare.

Har du kontakt med den här tanten fortfarande?
– Oh ja, vi pratar titt som tätt, säger Alexander Petterson med ett leende.

BLEV LAGETS BUSE

Pettersson vann också lagets utvisningsliga andra säsongen han var i Austin. På 55 matcher värmde han filten i utvisningsbåset 142 minuter.
– Inför mitt andra år därborta ändrade man den här ”fighting-regeln”. Du fick fem minuter för fighten och sedan tio för missconduct. Den säsongen hade jag tre fighter så där ökades det väl upp lite grann. Jag fick också avstängning någon match för en tackling.

Tre fighter, var det du själv som startade upp dom?
– Det var nog både och. Jag hade sju fighter totalt där borta. Det var en rolig grej som jag kände att jag var tvungen att testa på. Det gick helt okej och det var den stämningen där borta eftersom vi hade ett ganska tufft lag. Vi hade mentaliteten att vi inte skulle behöva vika ner oss. Jag tror att alla i laget hade kastat handskarna om det hade behövts.

Fick du mest stryk eller gav du mest?
– Det var någon gång som jag fick ganska mycket stryk, men jag fick också in en del träffar på folk, så det är ömsesidigt, om man säger så, haha…

Surrade du med killarna du slagits mot efteråt?
– Det är inga ”hard feelings” utan det är en klapp på axeln ”bra fight” om det inte är någon som kört över någon annan spelare med en armbåge i huvudet. Då blir det en annan grej.
– Däremot ska du bara gå in och ta en fajt för att höja laget så kan man fråga ”ska vi ta en fajt?” ”Visst, det kan vi göra”. Sedan slänger man handskarna och kör. Det är lite annorlunda, men himla roligt.

Blev du stämplad som fighter där borta?
– Både och skulle jag nog säga. Andra säsongen gjorde jag även en del poäng och visade att jag kunde göra båda grejerna. Sedan får du din respekt om du slåss med några av dom tuffare killarna.

Foto: Bildbyrån/Daniel Nestor

”DET KANSKE INTE ÄR HELA SANNINGEN…”

Efter två säsonger i Austin valde Alexander Pettersson att återvända till Sverige. Ny klubbadress blev Västervik som han var med och tog upp till Hockeyallsvenskan. Men andra säsongen i klubben slutade inte som det var tänkt från början då han i början av november fick lämna klubben efter en rattfylla.
– Jag är tacksam att jag kom till Västervik för det gick väldigt bra där första säsongen, men förra säsongen var ett misslyckande för mig. Det som hände är något jag verkligen ångrar och inte är stolt över på något sätt.
– Spelmässigt gick det väldigt bra och jag tror att vi hade nio raka vinster eller liknande. Vi torskade första matchen mot AIK och då trodde nog alla att det här skulle bli tufft. Sedan vann vi och vann igen och efter det rullade allt bara på. Det var en grym start för ett lag som kom från division 1 och som ingen trodde på.

Rattfylleskandalen innefattade inte bara Pettersson, utan även Victor Öhman. Efteråt meddelade Västervik att Öhman skulle bli kvar medan Pettersson, enligt klubben, valde att lämna föreningen.
– Jag vill inte gå in på alla detaljer där, men det kanske inte är hela sanningen. Men jag får stå mitt kast så vi kan väl säga att det var en överenskommelse.

Alexander Pettersson återvände då hem till Skärgården som spelade i division 3, något som var en annorlunda upplevelse.
– Det var jäkligt speciellt måste jag säga (skratt). Det är alltid roligt att komma hem och spela, men det var framför allt svårt. Det kunde komma killar farande där det aldrig skulle göra det på matcherna jag var van med. Det var lite grötigt, men det var roligt och jag fick göra lite poäng igen.

Med tanke på vad som hade hänt förra säsongen var det fick du en stämpel på dig då du skulle jaga en ny klubb?
– Stämpel och stämpel. Det där var nog inget som jag tänkte på. Jag har dessutom bara pratat med Vita Hästen i Hockeyallsvenskan. Sedan var det några division 1-klubbar som visade intresse.
– Jag började snacka med Jonas (Johnson, tränaren) ganska tidigt efter att förra säsongen tog slut. Efter det hade vi kontakt under en längre period. I slutändan hamnade jag här och det är jag väldigt tacksam att jag fick den här chansen. Nu vill jag bara visa att det är här jag ska vara.

SPELADE MED TRÄNARENS SÖNER

Jonas Johnson kände dessutom Alexander Pettersson ganska väl sedan tidigare.
– Jag hade Jonas under juniortiden i Frölunda. Dessutom har jag spelat med båda hans söner (Jonathan och Andreas) och umgåtts lite privat med dom.
– Sedan tycker jag också att Jonas är en riktigt bra tränare. Han är väldigt hockeykunnig och smart.

Så här långt har Alexander Pettersson svarat för två mål och totalt tre poäng på nio matcher med Vita Hästen den här säsongen.
– Jag är faktiskt nöjd och har haft en himla bra start. Jag har kommit in i laget bra och fått förtroende av Jonas och ”Grizzly” (Fredrik Eriksson). Jag är nöjd än så länge även om allt kan bli bättre.
– Jag spelat med (Simon) Mitman och (Mattias) Kalin oftast. Alla tre jobbar hårt och då uppstår lägena också. Sedan gäller det att trycka dit pucken.

Hur är det att spela i samma kedja som Simon Mitman, han pratar väl med allt och alla?
– Nu känner jag Simon redan från tiden i Västervik. Det är roligt och man kan få sig ett garv då och då avslutar Alexander Pettersson med ett skratt.