Efter VM-fiaskot: ”Vi är alla överens om att det finns en ljus framtid”

Det som inte kunde ske – det skedde. Damkronorna åkte ur VM:s A-grupp. Med distans till VM-misslyckandet analyserar förbundskaptenen Ylva Martinsen vad som gick snett.
– Klart att jag har mått dåligt. Jag är precis som alla andra som var med väldigt besviken, säger hon till hockeysverige.se.

JOHANNESHOV (HOCKEYSVERIGE.SE)

Det har gått en dryg månad sedan Sverige fick lämna VM:s A-grupp. Det blir första gången Damkronorna inte spelar i VM:s högsta division. Förbundskapten i VM och även nästa säsong är tidigare OS-medaljören Ylva Martinsen.

Även om det har varit tunga dagar för Martinsen så har hon nu börjat blicka framåt och har revansch i tankarna och blicken.
– Klart att jag har mått dåligt. Jag är precis som alla andra som var med väldigt besviken. Samtidigt växer det en revanschlust inom mig, säger förbundskaptenen då vi ses i Svenska Ishockeyförbundets lokaler i södra Stockholm.

Kunde du och ledningen gjort något annorlunda?
– Man får alltid gå tillbaka till sig själv och det jobb vi gjorde som ledarteam. Vi hade ett tydligt uppdrag, att skapa förutsättningar för spelarna att prestera.
– När jag sedan ser tillbaka finns det små detaljer som jag hade kunnat göra annorlunda som huvudansvarig. Det här är också sådant som ger erfarenhet och jag lär mig grejer hela tiden. Det här var mitt första senior-VM och till nästa gång har jag ett VM med mig i bagaget.
– I det stora hela tycker jag att alla jobbade stenhårt för att fullfölja vårt uppdrag, så det handlar inte om att vi kunde gjort några stora grejer annorlunda i alla fall.

SER POSITIVT PÅ FRAMTIDEN

Hur snabbt kunde du släppa det här och börja titta framåt?
– Det har varit jättesvårt och det är fortfarande så att jag tittar på detaljer i spelet. Vi håller på att förbereda nästa säsong. Då får vi titta tillbaka och ta med dom steg vi har tagit, men även vad vi måste jobba mer med.
– Vi har haft ett upplägg och ett arbetssätt säsongen som varit. Hur skruvar vi nu på det för att hamna ännu mer rätt? Hela tiden är det sådana grejer som måste utvärderas och det är jag inte klar med helt.

Jag antar att det varit en del destruktiva tankar hos dig efter degraderingen, har du kunnat släppa dom?
– Ja, det har jag gjort nu. Det var första veckorna efter som det bara var att stänga av allt och gräva ner sig en stund.
– Nu har vi redan startat säsongen med ett russinläger uppe i Falun som vi alla tycker var väldigt positivt.

Blev det som en signal för en nystart?
– Ja, det tycker jag. Där vi hade möjligheten att jobba dels med en U18-grupp och en U22-grupp, alltså våra just nu mest lovande spelare i Sverige. Vi är alla överens om att det finns en ljus framtid. Det gäller att vi och klubbarna tar hand om dom här tjejerna och alla andra svenska spelare.
– Jag är positiv och när jag fått ta tag i sakerna och jobba praktiskt känner jag att det kommer bli bra.

UPPSKATTAR STÖTTNINGEN

Hur var feedbacken från tjejerna på russinlägret?
– Tjejerna svarade upp bra. Det var bara fokus på individuell utveckling. Målet med campen var att skicka med spelarna lite frön hem eftersom lägret bara var under fem dagar.
– Det är vad dom gör i vardagen när inte vi eller någon annan ser som räknas. Vi försöker pusha och kanske ge en extra motivation. Alla som tackade ja och kom dit visade att dom har ett driv och vill något. Klart att det kommer dagar där dom inte är supermotiverade, men det gäller att även då ligga i.

Foto: Bildbyrån

Trots det tuffa nederlaget och degraderingen känner ändå Ylva Martinsen att hon har fått bra stöttning från folk inom Svenska Ishockeyförbundet.
– Det har faktiskt varit bra. Både min chef (Olof Östblom), kollegor och förbundskaptener för andra landslagen har varit ett jättebra stöd. Klart att det värmer, säger Ylva Martinsen som tystnar lite och det syns i hennes blick att hon verkligen menar att stödet har betytt mycket för henne.

”BEHÖVER HA FLER SPELARE SOM ÄR BRA UTBILDADE”

Nu gäller det för Ylva Martinsen och svensk damhockey att ånyo få ett starkt landslag både på kort och lång sikt.
– Jag tror det handlar om många delar. Dels långsiktiga delar så som att vi behöver ha fler spelare som är bra utbildade och har en hög nivå för att skapa en bra konkurrens när vi kommer till landslag. Där är konkurrens för dålig just nu och det skulle behövas ett större urval, men att få till ett större urval kommer ta många år. Förhoppningsvis kommer vi dit.
– Sedan tror jag på den modellen svensk hockey har valt för spelarna, företrädelsevis i SDHL, Division 1, college och till viss del kill-hockey, att man tillhör klubblaget och det är där man utvecklas och utbildas. Det är där spelaren har sin plattform. Sedan är det en bonus när man blir kallad till ett landslag. Den gamla modellen var tvärtom, att det var landslaget som var huvudfokus och sedan spelade man och tränade även lite i sitt klubblag.
– Med vår modell ställs det höga krav på klubbarna och på miljön där. Det ställs även höga krav på tränarna, att det finns fystränare, målvaktstränare och utbildade coacher som leder spelarna i vardagen och ger tjejerna träningsmöjligheter.

Om vi inte bara ser till Damkronorna utan även generellt, kan du idag känna att det saknas en grundutbildning för tjejerna?
– Generellt sett tycker jag inte att vi är där i klubbhockeyn. Det är många bra saker som görs, men att bara spela matcher i SDHL räcker inte för att utvecklas som spelare. Speciellt eftersom i dom ledande lagen innehas ofta dom ledande positionerna av utländska spelare. Det här blir ett problem i förlängningen.
– Sedan måste det finnas bra kvalitétsträning och individuell träning om vi ska få fram ”skillade” spelare. Där är exempelvis NIU (Nationellt godkänd idrottsutbildning i ishockey på gymnasiet) en viktig del, hur det säkerställs att det verkligen är en bra utbildning och inte bara rullar på.
– Givetvis är det också viktigt att vi har en bra verksamhet när vi samlas, att vi har förberedande förutsättningar för att kunna prestera.

MÅNGA SPELARE LÄGGER AV TIDIGT

Rebecca Stenberg, 26 år, Hanna Lindqvist, 27 år, Maria Omberg, 24 år, Selma Aho, 20 år, Melinda Olsson, 26 år, Julia Åberg, 22 år, Jenni Asserholt, 31 år, Lina Bäcklin, 24 år, Maja Jakobsson, 23 år, Sarah Berglind, 23 år, Annie Swedin, 27 år, Maria Lindh, 25 år… Det är många spelare i sina bästa åldrar som lagt av senaste säsongerna. Det här är givetvis ett problem enligt Ylva Martinsen.
– Det är supertråkigt. Speciellt eftersom det är svenska spelare som slutar, men även att dom är relativt unga. Bland annat har vi Melinda Olsson som gjorde sitt första senior-VM och väljer att sluta efter det. Vi har även Julia Åberg som också gjorde sitt första senior-VM och nu väljer göra ett uppehåll eller sluta. Om man ska vara krass så bidrar inte det här till att konkurrensen hårdnar. Återigen faller det tillbaka på klubbarna och ligan. Vilken väg kommer det här att ta? Det ska bli spännande att följa.

Julia Åberg lade av efter VM. Foto: Ronnie Rönnkvist

Kan du känna en oro över att det börjar gå åt fel håll?
– Oro… Samtidigt görs det bra saker på rekryteringsnivå, man försöker behålla spelare och bygga framåt, men på kort sikt är mitt svar på frågan: Ja, då finns det en oro.

Det måste väl finnas förebilder på seniornivå för att kunna göra en bra rekrytering?
– Ja, så kortsiktigt är det en oro. Klart att sedan måste vi jobba med dom vi har. Vi har väldigt duktiga spelare. När vi samlas får vi jobba med att spetsa dom så gott det går.
– Förhoppningsvis via en bra dialog med klubbarna måste vi säkerställa att våra tjejer får bra träningsmöjligheter, bra utbildning och utveckling.

”MÅSTE FINNAS EN BRO”

Kan ni från förbundshåll hjälpa till där?
– Ja, det kan vi absolut. Det måste finnas ett samarbete. Jag tror inte vi kan se SDHL som en ö och SIF som en annan. Det måste finnas en bro däremellan. Finns inte den…
– Den som tror att SDHL kan stå på egna ben och separera sig, där är vi inte idag. En dag kanske vi är där, men så är det inte idag. Det behövs ett nära och bra samarbete som är sunt för båda parter.

Går det att sätta en press på klubbarna att spela våra svenska unga spelare mer så det inte blir att dom får följa stora delar av matcherna från bänken?
– Vilken riktning vill SDHL ta? Det är ändå en organisation nu som vill utforma sin egen liga och styra den. Det ska bli intressant att se åt vilket håll dom styr den. SDHL kan bestämma själva att ”så här gör vi för det kommer att gynna svensk hockey”.

Hur är dialogen mellan dig som förbundskapten och SDHL?
– Jag träffade deras styrelse efter VM och det var ett bra samtal om en del utmaningar som finns. Jag hoppas att den dialogen kommer fortsätta vara bra.

”NÅGONTING HÄNDER I ALLA FALL”

Du har även tränat juniorlandslaget, hur skulle du säga att inställningen är bland nästa generations landslagsspelare?
– I grunden är den bra när det gäller inställning till träning och så vidare. Återigen, när du blir kopplad till NIU och ett SDHL-lag där måste utbildningen kvalitésäkras. Ser det likadant ut oavsett om du är kille eller tjej? Har du lika bra instruktörer på Dam-J som på Herr-J?
– Någonting händer där i alla fall. Om du åker med ett SDHL-lag men inte får spela då hade du kanske istället kunnat träna eller spela matcher i Division 1 eller vad det kan vara. Finns det sådana typer av planer för spelarna? Det är något vi behöver jobba med och då är vi där igen, vad vill SDHL-lagen, hur vill dom hantera sina unga och lovande spelare som dom knyter till sig? Vill klubbarna ha dom längre fram som sina ledande spelare eller ska det bara få rinna ut i tomma intet?

Mer eller mindre varje herrspelare har en utvecklingsplan, finns det även på damsidan?
– Jag hoppas det. Om du åker runt bland klubbarna och ber dom visa upp utvecklingsplanen för spelarna så tror jag inte att det är heltäckande.
– Redan förra säsongen var nästan alla tränare heltidsanställda även om dom kanske behövt göra mer än bara träna damlaget. Att dom här bitarna då börjar tas på allvar och att det inte bara handlar om att man får utrustning i kontraktet, pengar eller hjälp med jobb utan att det även handlar om utveckling av spelaren. ”Kommer du hit till vårt lag får du en utvecklingsplan med uppföljning och bra möjligheter till individuell träning”.
– Dom delarna är också viktiga när du som spelare väljer vart du vill hamna. Sedan tycker jag att det skulle vara en stolthet för klubbarna att kunna säga att dom jobbar med spelarutveckling och inte bara samlar spelarna på hög.

Blir det skillnad på VM-uppladdningen inför den här turneringen då ni spelar i B-gruppen?
– Det avgörs mycket på kongressen då dom förhoppningsvis kommer fram till vart vi ska spela. Efter det kommer vi göra en plan.
– Helt klart måste vi ta ett grepp och komma till det VM:et och känna att vi är riktigt förberedda, avslutar en revanschsugen Ylva Martinsen.