”Kritiken mot mig är helt ointressant – det är inte där analysen ska ligga”

Leif Boork har fått utstå en hel del kritik för sitt sätt att leda Damkronorna. Själv står han på sig och menar att svensk damhockey har tagit steg i rätt riktning under hans tid som förbundskapten. För hockeysverige.se berättar han om den analys han har gjort kring varför Damkronorna inte tagit medalj i en stor turnering på tio år – och varför det är på väg att vända.
– Nu har det varit en del kritik mot mig, vilket lag jag tagit ut, vilket resultat vi gjort, vilka som slutat, vilka som inte kommer med och så vidare. Det är helt ointressant eftersom det inte är där analysen ska ligga, säger Boork.

HUDDINGE (HOCKEYSVERIGE.SE)
Två VM-brons, 2005 och 2007, ett OS-silver 2006 och ett OS-brons 2002. Svensk damhockey hade en fin period under inledningen av 2000-talet. Men sedan dess har det gått åt fel håll. Inte en enda pallplacering de senaste tio åren samtidigt som avståndet till Kanada, USA och Finland till synes har ökat.

Varför har det blivit så? Är svensk damhockey på väg åt fel håll? Hockeysverige.se beslutade sig för att gå på djupet med de här frågorna och stämde möte med förbundskapten Leif Boork för att få en förklaring till den här utvecklingen.

Det visar sig att Boork har gjort en egen analys kring varför det gått snett för Damkronorna efter de inledande framgångarna på 2000-talet. Han inleder den analysen med att hylla en av sina föregångare, tidigare förbundskaptenen Peter Elander för att han lyckades få sina landslagsspelare att köpa hans koncept. Åtminstone till en början.
– Efter OS 2006 trodde alla att det skulle bli ett lyft bland annat för att Riksserien startade 2008. Det som hände var att Peter Elander nästan drev landslaget som ett klubblag och var väldigt bra på det. Han fick Erika Holst och det landslagsgänget då att jobba hårt 125 dagar om året.
– Samtidigt var Riksserien ganska dålig och skillnaderna enormt stora mellan lagen. Men vad händer från 2008 fram till 2010? Jo, Peter Elander trappar ner och funderar på att åka över till Nordamerika för att träna. Hans fokus lämnade landslaget lite och där någonstans började problemen.

NEDGÅNGEN STARTADE NÄR RIKSSERIEN KOM TILL

Ett lite försenat generationsskifte och byte av förbundskapten spädde på nedgången, menar Boork.
– Turin 2006, VM 2005 och även OS 2002 var en uppgång. Sedan kom Riksserien men innan det tog tjejerna brons 2007. Vid VM 2008 var man fyra och sedan började den här nedgången. Delvis beroende på att flera äldre spelare var i slutet av sina karriären och kanske börjat fokusera på något annat.
– Sedan kom det en ny förbundskapten (Niclas Högberg) och då orkade vi inte hålla emot den här nedgången. Man höll sig ändå kvar vid ”kan du inte fortsätta” med de äldre spelarna och alla dom här trots att dom hade skador och inte kunde vara med på alla läger. Alltså allt det här som Peter Elander höll i ett järngrepp släppte man. Det slutade med att i VM 2013 fick tjejerna kvala för att hålla sig kvar i den högsta VM-gruppen.

Vad var det då man hade släppt på som orsakade den påstådda nedgången? Enligt Leif Boork handlar det mycket om en inställning som faktiskt går att kvantifiera.
– Den här typen av resonemang finns knappt inom elitidrotten i dag. Framför allt inte hos ungdomar eller folk i allmänhet. Man frågar: Vad du ska bli? Vilken bil har du? Vad tjänar du? Vi lever i ett samhälle där vi pratar väldigt mycket om resultat och slutprodukten.
– Personligen lyfter jag gärna fram ett bredare resonemang. Exempelvis har vi räknat hur många skär vi tar. Alltså om du slår en passning så följer du upp den med fem skär. Sedan kan du multiplicera den med 20 spelare. 20 gånger fem är 100 skär, alltså vid varje passning. Sedan kan du räkna hur många passningar du slår på en träning. Låt oss säga att det är 100. Hur många träningar har du på en säsong? 250 med klubblaget. Hur lång är karriären? 15 år. Så har jag försökt förklara för att få det konkret, vilket ska få tjejerna att förstå att varje skär dom tar har betydelse för att förbättra sig. Om man fokuserar på det varje gång, oavsett hur man mår, har du ändå i laget ett fundament som gör att förutsättningarna att tänka på det här är bra. Då får du ett optimalt resultat. Vad är ett optimalt resultat? Jo, det bästa möjliga. Men det bästa möjliga talar inte om i fall det är vinst eller förlust.
– Samtidigt vet jag i vilken värld vi lever i och framför allt vilken värld jag lever i som tränare. Vi kan inte bortse från det jag talar om, men vi måste växeldra lite grann mellan prestation och resultat. Å ena sidan tillfredsställa den ytliga och värdsliga värld vi lever i samtidigt som vi ska fokusera på sakerna jag talar om. Det räcker inte med begåvning, utan du måste ha allting med dig. Det här är vad svensk damhockey har halkat efter med.

Peter Elander. Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

KRITISERAR SVT: ”HADE INTE KOLL PÅ ANALYSEN”

Förbundskaptenen är också noga att påpeka att det inte bara var svenska landslaget som hade det tufft utan att även flera andra nationer utvecklade sin damhockey. Från 2008 och framåt har Finland tagit sju brons, Schweiz två och Ryssland ett. Alltså under samma period där Sverige inte vunnit någon medalj.
– Ryssland, Tjeckien och flera andra nationer gick åt andra hållet. Sedan får vi en lite vändning vid OS 2014. Den var bra, men jag skulle säga att det var lite falsk framgång. Om du exempelvis ser medaljmatchen mot Schweiz så ledde vi med 2–0 efter två perioder. Schweiz gör 2–1-målet i början av tredje perioden och hela laget faller ihop mentalt. Det fundamentet som fanns tidigare fanns inte nu längre, säger Leif Boork.

Han passar också på att dela ut en känga till media, inte minst då SVT, för att de skapat orimliga förväntningar på Damkronorna. Boork menar att de har uttalat sig om saker utan att ha haft på fötterna.
– Inte minst (Mikael) Renberg, Dusan (Umicevic) och hela det gänget som har som mål att försöka lyfta hockeyn eftersom det är deras program, började få folk att tro att deras ord är sanningen, men dom hade inte koll på hela analysen.
– Redan innan VM 2015 i Malmö sa jag att det här kom lite för tidigt. Förväntningarna skruvades upp. Nu skulle vi verkligen lyckas på hemmaplan och bland annat sa Renberg i sändning till mig att vi måste ha en Kim Martin i laget om vi skulle vinna någonting, men han hade inte koll på hela bilden. Kim Martin blev skadad och kunde inte spela. Valentina (Lizana Wallner) som var en av orsaken till framgången 2014 i Sotji hade trappat ned och Emma Eliasson tackade nej efter OS och sa att hon inte skulle fortsätta.
– Vad jag försökte börja göra här, tillsammans med Olof (Östblom), var att inventera och börja använda en rad andra spelare. Vi tyckte att vi måste börja bygga upp spelarna som kommer underifrån, Erika Grahm och dom här etablerade spelarna som hade legat bakom Erika Holst, Frida Nevalainen, Maria Rooth tidigare. Lyfta fram dom tjejerna i ansvarsfulla positioner. Det är vad vi har försökt jobba med samtidigt som vi nu är rankade femma i världen.

”2013 KVALADE VI OCH HADE EN JÄKLA TUR”

OS i Pyeongchang i februari blir Leif Boorks eldprov för att se om de förändringar han har implementerat de senaste åren har gett utdelning. Samtidigt tycker han debatten kring honom själv har blivit felvinklad. Han anser att analysen kring vad som gått fel med Damkronorna måste ta sin början i ett tidigare skede än innan han själv klev in i båset.
– Nu har det varit en del kritik mot mig, vilket lag jag tagit ut, vilket resultat vi gjort, vilka som slutat, vilka som inte kommer med och så vidare. Det är helt ointressant eftersom det inte är där analysen ska ligga. Analysen ska ligga på vad som hände tiden efter Peter Elander. Kom ihåg att 2013 kvalade vi och hade en jäkla tur som klarade oss kvar. Vi vann ena nedflyttningsmatchen mot Tjeckien efter straffar.
– Det var då som SOK började dra öronen åt sig eftersom Jacques Rogge, som var IOK:s president, ville efter 2010 ta bort damhockeyn från agendan eftersom det blev för stora resultat. Det var alltså väldigt nära att hela damhockeyprogrammet skulle försvinna från OS-programmet. Nu blev det inte så, men SOK blev jätteoroliga efter VM 2013. Sverige fick inte göra en dålig turnering i OS när den här diskussionen fanns inom IOK för då kunde damhockeyn prioriteras bort.

Leif Boork menar att Damkronorna numera står väl rustade för framtiden och att man har hittat rätt formel för att nå framgång på sikt.
– Nu har vi fått upp ett fundament av spelare, Anna Borgqvist, Erika Grahm, Emma Nordin och även Emilia Ramboldt som velat fortsätta så henne gjorde vi till kapten. Jag hoppas nu att vi varit ner och vänt inför det här OS:et.