Rasmus Kågström: 14 SHL-lag

Varje säsong får vi se genombrottsspelare lyfta till nya höjder i SHL. Rasmus Kågström plockar här ut en genombrottskandidat från varje SHL-lag.

“En av de mest intressanta spelarna i ligan”
Leksingen kan ta SHL med storm
“Lite Adam Wilsby-vibbar”
Tipset: Han blir ligans poängbästa junior

Brynäs

Theo Lindstein, b

Backtalangen är alltjämt bara 19 år gammal och är fortfarande junior nästa säsong, men till hösten är det tre år sedan Theo Lindstein gjorde sin SHL-debut borta mot Linköping. Sedan dess har Brynästalangen hunnit samla på sig 44 SHL-matcher, en erfarenhetsmässig nyttig säsong i Hockeyallsvenskan och en succéartad JVM-turnering med Juniorkronorna i Göteborg. Med sin tidigare erfarenhet från SHL-spel i kombination med en viktig säsong i Hockeyallsvenskan med stort förtroende är Lindstein mer än redo att ta nästa kliv i sin utveckling den kommande säsongen.

Vad som emellertid ligger i fatet för backtalangen är att han tillhör en nykomling vars tålamod för en ung och lovande spelare att ta kliv framåt i sin utveckling kan vara mindre än i ett mer etablerat mitten- eller topplag i ligan. Här och nu ser jag honom som en topp sex-back i Brynäs, om än lägre ner i hierarkin, men Lindstein visade vilken kapacitet han besitter under JVM i Göteborg och jag tror definitivt att han har kapacitet att bli ett utropstecken på Brynäs blålinje i vinter.

Frölunda

Albin Sundin, b

19-åringen, som fyller 20 år i augusti, inledde SM-slutspelet som breddback, men när Frölunda drogs med frånvarobekymmer på sin backsida lyftes den rejäle försvaren upp i hierarkin. Albin Sundin imponerade så pass mycket att han blev kvar i första backpar tillsammans med storstjärnan Henrik Tömmernes under stora delar av slutspelet, där han imponerade stort.

En så framskjuten roll lär Sundin inte ha när han går in i säsongen 2024/25, då Frölunda stärkt upp backsidan med den schweiziska landslagsbacken Dominik Egli som mycket väl kan komma att bilda backpar med Tömmernes inledningsvis. Sundin kommer i stället att få kämpa hårt om speltiden i en backsida som präglas av tuff konkurrens, där Roger Rönnberg går in i säsongen med åtta a-lagsbackar under kontrakt. På förhand kanske till och med Sundin står utanför ordinarie uppställning, men som bekant uppstår alltid skador vilket kommer innebära öppningar för den unge backen. Sundin visade i våras vad han kan göra av en sådan chans.

Färjestad

Stian Solberg, b

En säsong senare än planerat är det norske backlöftet klar för en flytt till Sverige. Redan förra året var tanken att han skulle göra landsmännen Michael Brandsegg-Nygård, Petter Vesterheim och Noah Steen sällskap i Mora, men skadebekymmer gjorde att 18-åringen valde att stanna hemma i Oslo och Vålerenga ytterligare en säsong. Där fick han ett stort förtroende av svenske tränaren Fredrik Andersson och spelade ofta mellan 18 och 22 minuter i den norska högstaligan. I JVM snittade han 26 minuters istid per match och under vårens VM-turnering spelade han över 20 minuter per match i alla utom en av Norges sju matcher.

Solberg är inte den flashigaste av backar, av det lilla jag såg under VM åtminstone, men han har en fantastiskt fin skridskoåkning, är rejäl och noggrann i defensiven och är inte rädd att få lite smuts under naglarna. Om ett par veckor kan Solberg draftas redan i den första rundan av NHL-draften och således bli den första norske backen någonsin att bli det. 18-åringen är mer än redo att ta klivet till SHL och är en av de mest intressanta spelarna i ligan inför den kommande säsongen, i mina ögon.

HV71

Hugo Fransson, b

Jag fick lite Adam Wilsby-vibbar när jag såg Hugo Fransson i Nybro under förra säsongen. För visst minns nu hur bra den tidigare Skellefteå-backen var när han under sin sista juniorsäsong lånades ut från SHL-klubben för allsvenskt spel med Södertälje? Hade Fransson blivit kvar i Nybro hela säsongen hade han förmodligen varit uppe och nosat på samma siffror som Wilsby levererade under sin SSK-sejour.

19-åringen kallades i stället hem till HV71 under andra halvan av säsongen, där han fortsatte växa och i slutet av säsongen hade matcher där han loggade över 20 minuter per match i SHL. Inför den kommande säsongen håller jag Fransson som en topp-fyra back i HV71 där han mycket väl kan komma att matchas i backpar med någon av stjärnvärvningarna Olle Alsing eller Oscar Engsund. Här tror jag att HV71 har en riktig genombrottsman på sina händer.

Leksand

Hannes Hellberg, fw

Förra säsongen fick Leksand se Felix Unger Sörum slå igenom. Den här säsongen kan den spelaren komma att bli Hannes Hellberg. Efter att ha varvat juniorligan som U19-spelare spenderade den 19-årige forwarden från Täby förra säsongen i Hockeyallsvenskan med Västerås. Där slutade han på en sjätteplats i den interna poängligan med sina 25 poäng, där 22 av hans poäng kom i lika styrka.

I Hellberg finns en enorm uppsida för Leksand. Får han möjligheten att fylla det tomrum som Unger Sörum nu lämnat efter sig i och med flytten till Nordamerika och Hellberg får chansen i en produktiv och offensiv omgivning kan 19-åringen komma att ta SHL med storm i vinter. Hellberg besitter en spelskicklighet som redan nu kan åsamka skada på SHL-försvar och får han bara växa in i seniorkostymen på ett vettigt sätt kan forwarden mycket väl komma att åtminstone ersätta Unger Sörums poängproduktion från den gångna säsongen.

Linköping

Jonathan Myrenberg, b

Visst, Jonathan Myrenberg fick debutera i Tre Kronor under vårens VM-förberedande landskamper när SM-slutspelet fortfarande pågick, men känslan är likväl att 21-åringen fortfarande inte fått sitt riktiga genombrott på SHL-nivå. Den gångna säsongen var Linköpingsbackens första som ordinarie SHL-spelare, där han producerade totalt elva poäng på 50 matcher i grundserien, samtidigt som han snittade närmare 17 minuter per match. Till den kommande säsongen kan Myrenberg få en mer framskjuten roll än så.

Linköping har tappat viktiga backpjäser i form av Jesper Pettersson och John Nyberg och inte riktigt ersatt bägge två rakt av. Rasmus Rissanen kommer att kliva in och ta en väldigt stor och viktig roll på LHC:s blålinje, men jag tror att även Jonathan Myrenberg har potential att blomma ut på allvar i vinter. JVM-backen Mattias Hävelid är en annan som kan ta stora kliv i vinter, jag väntar egentligen bara på hans stora SHL-genombrott, men på förhand håller jag Myrenberg högre upp i LHC-hierarkin än Hävelid som ännu inte fått ut sin fulla potential.

Även om Tre Kronor-trupperna till de VM-förberedande landskamperna under pågående SM-slutspel är vad det är så skvallrar det ändå om både den förmåga och den uppsida som landslagsledningen ser i en sådan som Myrenberg. Fortsätter Linköping att ta rätt kliv den kommande säsongen tror jag att backens utvecklingskurva kommer att trenda åt samma håll.

Luleå

David Lilja, fw

Debutsäsongen i SHL blev ingen vidare produktiv sådan för David Lilja. Efter att ha varit en stadig mål- och poänggörare i BIK Karlskoga blev steget till högstaligan och Luleå ett stort sådant för 24-åringen. Forwarden fick en väldigt begränsad roll i “Bulans" laguppställning och snittade inte mer än nio minuters istid per match.

Inte optimalt, på något sätt.

Med en betydligt starkare forwardssida i Luleå den kommande säsongen än den föregående så riskerar Liljas roll att bli alltmer undanskymd. Samtidigt ger den vassare offensiven i Luleå en möjlighet att blomma ut för den tidigare allsvenske stjärnan. Luleås fina offensiva bredd gör nu att “Bulan” kan strössla ut offensiv spets över större delar av forwardsbesättningen, vilket gör att Lilja kan komma att få speltid i en formation med större offensiv slagkraft än under föregående säsong.

Blir Lilja “begravd" långt ned i hierarkin är det inte säkert att han ens avslutar säsongen i Norrbotten, givet unga talanger i form av Jakob Ihs Wozniak, Filip Holst Persson och Isac Hedqvist som trycker på underifrån. Får han däremot chansen vilket jag tror att han kan få, för jag gissar att Luleå hade en plan för honom när de skrev ett tvåårskontrakt våren 2023, så kan det också bli riktigt, riktigt bra. Någonstans måste man också komma ihåg att Lilja levererade starkare offensiva siffror än en sådan som Pontus Andreasson i Hockeyallsvenskan innan han värvades till Luleå – och för honom gick det ju rätt bra.

Malmö

Otto Stenberg, fw

Den tuffa forwardskonkurrensen i Frölunda resulterade i att Otto Stenberg under den gångna säsongen lånades ut till hockeyallsvenska BIK Karlskoga. Där fick den offensivt skicklige forwarden nyttig erfarenhet genom att spela en stor roll på seniornivå, en chans han tog genom att leverera totalt 16 poäng på 21 matcher för Karlskoga. Synnerligen starka papper för den då 18-årige forwarden.

Till hösten får vi se Stenberg i Malmö, där möjligheterna till en större offensiv roll finns jämfört med i Frölunda. Han var en av Juniorkronornas mest framträdande spelare under JVM i Göteborg och väntas få en än mer framskjuten roll i vinterns turnering i Ottawa. I Malmö ser jag Stenberg åtminstone i en topp nio-roll som han kan få krydda med lite powerplay-tid också. Potentialen i Stenberg är odiskutabel och i en större roll med ett större förtroende (och till följd av det säkert också ett större självförtroende) tror jag att den 19-årige forwarden kan ta både ett och två kliv framåt i vinter.

MoDo

Theodor Niederbach, fw

Jag ska inte säga att Theodor Niederbach var en besvikelse förra säsongen, men jag hade ändå förväntat mig att se honom ta större kliv på SHL-scenen än vad han gjorde. Efter den struliga tiden i Rögle hittade Niederbach tillbaka på rätt spår under säsongsavslutningen med MoDo 2022/23, där han hjälpte till att spela upp klubben i SHL igen.

Mina förväntningar var att Niederbach i höstas skulle ta det där klivet jag förväntade mig att han skulle ta i Rögle, men klivet uteblev och i slutändan blev det en tämligen tillbakadragen roll med 14 minuters istid i genomsnitt. Nu börjar Niederbach närma sig ett vägskäl för att inte bli fast i en låghierarkiroll i SHL, likt många andra lovande spelare till slut hamnat i under sina SHL-karriärer. När det offensiva genombrottet uteblivit har spelare i stället funnit sig i att acceptera en mer tillbakadragen roll i sina respektive lag – ett öde jag hoppas att Niederbach inte ska gå till mötes.

Det finns en inneboende spelskicklighet i Niederbach som jag tror vi inte riktigt fått se vidden av ännu på SHL-nivå. Jag menar inte att han kommer gå och bli någon poängkung, inte alls, men det finns en oförlöst offensiv sida vi ännu inte riktigt fått ta del av. Vi såg den stundtals under hans tidiga år i Frölunda, så frågan är nu om han kan gräva djupt för att återfinna den delen av sitt spel? Tvåvägsspelet och de ansvarsfulla egenskaperna kommer alltid att finnas där, nu är det dags för 22-åringen att växla upp i den offensiva aspekten av spelet. MoDo kommer förmodligen att ta vidare kliv från den fina nykomlingssäsongen den gångna säsongen, nu gäller det för Niederbach att haka på.

Rögle

Albin Sundsvik, fw

Efter att ha haft en tämligen tillbakadragen roll i Skellefteå under fyra säsonger valde Albin Sundsvik inför den gångna säsongen att lämna topplaget i norr för en flytt till Skåne och Ängelholm. I Rögle fanns större möjligheter till en mer framskjuten roll – en möjlighet som Sundsvik också tog vara på. Forwarden gick från att snitta runt tolv och en halv minuts istid per match till att spela över 15 minuter per match i grundserien för Rögle.

Sundsvik kommer från sin poängmässigt bästa säsong i SHL-karriären, då han producerade 16 poäng (10+6) på 52 grundseriematcher. Ändå känns det som att Sundsvik nått långt från sin offensiva potential. I takt med att istiden växte för Sundsvik under förra säsongen växte också självförtroendet och i takt med det kom även poängen.

Nu har 23-åringen en ny platå att utgå ifrån inför den kommande säsongen och i rätt omgivning kan tvåvägsforwarden bli en viktig “secondary scoring”-spelare i Rögle bakom SM-finalistens stjärnnamn. Offensiva luckor finns att fylla i och med förlusterna av Adam Tambellini, Simon Ryfors och Rodrigo Ābols och även om Hampus Sjöström har gjort ett gediget jobb för att täppa igen luckorna efter de två förstnämnda med Josh Dickinson och Leon Bristedt så finns alltjämt alla möjligheter för Sundsvik att klättra ytterligare i Rögle-hierarkin i vinter.

Skellefteå

Michael Brandsegg-Nygård, fw

Det finns en del potentiella genombrottsmän i Skellefteås lagbygge inför nästa säsong. Oskar Vuollet är en hyperintressant forwardstalang som slagit poängrekord i J20-laget. Både Pontus Johansson och Anton Heikkinen känns som fullgoda genombrottskandidater, samtidigt som Axel Sandin Pellikka förväntas växa ut till en riktigt framstående back hos mästaren nästa säsong (i och med Salming Trophy-utmärkelsen får han väl emellertid klassas som att redan ha fått sitt genombrott).

Ändå går det inte att landa någon annanstans än i Michael Brandsegg-Nygård.

18-åringen är förmodligen Norges största talang någonsin och väntas gå någonstans i mitten av förstarundan i sommarens NHL-draft, vilket i sådana fall skulle göra honom till den första norske spelaren någonsin att väljas i förstarundan. Efter en framgångsrik säsong i Mora, där han avslutade säsongen med att göra tio poäng på tolv slutspelsmatcher, tar han nu klivet till SHL och Skellefteå, där förutsättningarna till ett genombrott är goda. På förhand kan jag se honom få chansen i en kedja med Jonathan Johnson, som tidigare skördat stora framgångar med högerfattade ytterforwards i form av Linus Karlsson och Oscar Möller.

Brandsegg-Nygård kommer säkerligen att behöva en inkörningsperiod under hösten, men räkna med att norrmannen kommer att få en framskjuten roll i Skellefteås offensiv och att poäng kommer att komma. När allt är sagt och gjort tror jag att Brandsegg-Nygård kommer att vara ligans poängbästa junior.

Timrå

Oliver Kapanen, fw

Okej, det känns som en liten skarvning att plocka in en spelare som hunnit med att göra succé i finska ligan och i VM med Finland som en potentiell genombrottsspelare, men jag kan ändå inte hejda mig från att lyfta fram Oliver Kapanen här.

Det ska väl sägas att det råder en viss oklarhet kring huruvida Oliver Kapanen faktiskt kommer att spela i Timrå eller inte till hösten, då 20-åringen skrev NHL-kontrakt med Montréal Canadiens förra veckan. Planen är att Kapanen ska åka över och delta på NHL-klubbens träningsläger, men åka tillbaka till Timrå om han inte tar plats i NHL-laget, vilket jag har svårt att se honom göra.

Därför tror jag att Timrå kommer att få åtnjuta Kapanens tjänster under åtminstone en säsong på det tvåårskontrakt han skrev med SHL-klubben under våren. I ett Timrå-lag som besitter spjutspets av hög SHL-klass i form av Jonathan Dahlén, Filip Hållander, Anton Lander, Anton Wedin och Emil Pettersson kommer Kapanen att få en framskjuten roll i en gynnsam miljö för poängproduktion. Steget från finska ligan till SHL kan ibland vara lurigt och vi har tidigare sett stjärnor i Finland komma till SHL och floppa tämligen ordentligt (exempelvis Petrus Palmu), men i Kapanens fall tror jag att acklimatiseringen till Sverige kommer att falla väl ut. Det skadar inte heller att han redan har familj i form av pappa, tillika Timrås sportchef, Kimmo Kapanen på plats.

Växjö

Filip Eriksson, fw

Efter en första halva av säsongen med en tillbakadragen roll i Växjös forwardsuppsättning valde Växjö att låna ut Filip Eriksson till Nybro under andra halvan av säsongen. Det visade sig bli precis vad den unge forwarden behövde. Steget ned till Hockeyallsvenskan gav Eriksson möjlighet att spela stora minuter med nykomlingen och talangen ödslade ingen tid med att acklimatisera sig i Nybro, då han producerade poäng i sina nio första matcher.

Totalt blev det 24 poäng på 21 matcher för Eriksson innan han avslutade säsongen med att spela SM-slutspel med Växjö. Där blev rollen återigen tämligen begränsad, bortsett från två matcher i kvartsfinalserien mot Luleå, men till den kommande säsongen finns goda förhoppningar om att Eriksson ska bygga vidare på den allsvenska succén. Jag ser det faktiskt inte som en omöjlighet att han kan knipa en plats i någon av Växjös toppkedjor inledningsvis, givetvis beroende på vad Henrik Evertsson hittar på värvningsmässigt här under sommaren.

Får han en sådan chans, vilket jag alltså inte ser som några konstigheter, så finns alla möjligheter att Eriksson får ett offensivt genombrott även i SHL den kommande säsongen.

Örebro

Patrik Puistola, fw

Det finns ett offensivt tomrum att fylla i Örebro efter tappen av Mathias Bromé och Jonathan Lekkerimäki. En av spelarna som har förhoppningar på sig att bidra med det är finländaren Patrik Puistola. Den 23-årige finländaren kommer från ett par starka säsonger i finska ligan med Jukurit, där han den gångna säsongen öste in 45 poäng på 54 grundseriematcher och ytterligare åtta poäng på sex slutspelsmatcher, en succé som tog honom hela vägen in i den finska VM-truppen.

Det kommer att bli en omställning för Puistola, men blir bara den smidig så finns alla möjligheter för att 23-åringen ska kunna växa ut till en publikfavorit i Behrn Arena. Puistola besitter ett synnerligen vasst skott och under de senaste tre säsongerna är det bara sex spelare som gjort fler mål än Puistola i Liiga. Målskyttekapacitet finns sannerligen – något som Örebro definitivt är i behov av inför nästa säsong.

Rasmus Kågström: 14 SHL-lag – 14 genombrott