Old School Hockey – Erik “Epa” Johansson del 2

Erik “EPA” Johansson var en av Sveriges bästa forwards på 1950-talet och var bland annat med och vann Tre Kronors första VM-guld 1953. 
I den andra och sista delen av berättelsen kring “EPA”:s karriär så berättar sonen Rolf Johansson om framgångsåren med dubbla SM-guld med Södertälje och VM-guldet – samt avslutningen på karriären. 

LÄS ÄVEN: Del 1 av Old School Hockey med berättelsen om Erik ”EPA” Johanssons karriär. 

Idag fortsätter vi Rolf Johanssons berättelse om sin pappa, Erik ”EPA” Johansson. 

Säsongen 1952/53 var Erik ”EPA” Johansson med Södertälje och vann SM-guld, men han blev även världsmästare med Tre Kronor.

SSK tog obesegrade hem serien i division 1 södra, två poäng före Djurgården. Enda poängförlusterna kom mot Djurgården och Bofors. Målskillnaden var imponerande 61–18. ”ESV kedjan” gjorde 46 av dessa 61 mål. I seriefinalen, som skulle utgöra SM-final, mötte SSK Hammarby. Det blev oavgjort borta medan SSK vann hemma med 5–1 och blev därmed svenska mästare. 
Idrottsbladet skrev om ”ESV-kedjan”: ”Kvällens sensation var sports A-kedja Blomqvist –Carlsson-Johansson. Sällan har den väl arbetat så välsmort och svårstoppat. Det är inte dåligt att smida till så många fullträffar mot det garvade Hammarbyförsvaret.
”Södertäljespelarna drog en lättnadens suck efter det att medaljerna bärgats. – Nu kan man andas ut, tyckte ”EPA” Johansson. Det har nästan varit svårt att sova de sista nätterna. Alla har bara snackat om matchen från morgon till kväll. 
– Du börjar komma i fin form nu? 
– Ja det har gått rätt så skapligt de senaste matcherna och det är precis som om man känner sig piggare än förut. 
Herman Carlsson UK: ”EPA” och Thunman var särklassiga, den saken är klar. Och så har sport en verkligt fin A-kedja. Kan du begripa hur ”Vicke Hallon” kan vara så effektiv framför mål? Ska man vara riktigt ärlig så åker han … ja jag höll på att säga som en riktig kratta. 
– Hela den kedjan kommer således till VM? 
– Ja antagligen.”

Blev världsmästare – utan att spela sista matchen

VM 1953 gick i Schweiz. Endast fyra lag deltog. Bakgrunden var att USA inte fick delta då de tidigare varit i Schweiz och burit sig så illa åt att de blev portade. Då hoppade även Kanada av. Finland hade inte råd att skicka ett lag. Norge och Polen ställde heller inte upp. Återstod endast fyra lag: Tre Kronor, Tjeckoslovakien, Västtyskland och Schweiz.

Tre Kronor åkte dit med fem SSK:are. Thord Flodqvist, Sven Thunman, Göte ”Vicke Hallon” Blomqvist, Stig Carlsson och Epa Johansson. Första matchen spelades mot Schweiz.
Sensationell Svensk VM-start 9-2 mot Schweiz ”
”Södertäljemannarna som var så strålande i andra finalmatchen mot Hammarby hade svårt att få fram de flytande kombinationerna trots att lille ”EPA” Johansson jobbade som en galärslav…”
Nästa match var mot Västtyskland och Tre Kronor vann med 8-6. 
Dagens Nyheter: Täljekedjan räddade svenska äran mot Tyskland 8-6 efter sömngångarspel. Göte Blomqvist gjorde hat-trick 

Därefter vann Tre Kronor i tur och ordning mot Tjeckoslovakien 5-3, Schweiz 9-1 och Västtyskland 12-2. När det sedan var dags för sista mötet och lite av en final mot Tjeckoslovakien så hade de åkt hem. Deras president Klement Gottwald hade dött. Det var landssorg i Tjeckoslovakien och laget kallades hem. Något som blev känt för spelarna först när de vaknade på morgonen samma dag som de skulle möta Tjeckoslovakien. Inga argument bet på den tjeckoslovakiska ledningen. Tre Kronor erbjöd sig att spela matchen i Prag. Men nej. Således vaknade Tre Kronor den morgonen som världsmästare i ishockey för första gången.

När Sveriges Tre Kronor fått sina plaketter och anlänt till hem fick de göra en radioinspelning. Det fanns ett radioprogram 1952 och 1953 som hette Speldosan. Det leddes av ”Sigge” Fürst. Det var en föregångare till Frukostklubben. Ett välkänt program för oss äldre. Enligt vad som sagts sjöng spelarna så illa att det aldrig gick ut i etern. Inspelningen gjordes dagen innan och det troligaste är att sången togs bort innan inslaget sändes dagen därpå. 

Enda laget att ta poäng av Sovjet

Säsongen 1953/54 kan ses som ett mellanår. Under hösten spelades ett antal landskamper där olika kombinationer testades. Ofta splittrades ”ESV-kedjan” då det ansågs att de inte var i form. 

För SSK:s del fick isträningen fortfarande ske en timme i veckan kvällstid på Stockholms Stadion. SSK vann SM-guld säsongen innan, men den här säsongen gick det inte lika bra. Laget kom på andra plats i division 1 södra och gick inte vidare till slutspel. SSK har varit i många seriefinaler och haft ett flertal landslagsspelare särskilt i början av 50-talet. Trots detta har det inte blivit speciellt många SM-guld. (Fyra SM under -40 och 50-talet).  Det finns två förklaringar. Fortfarande spelades det med bara två kedjor och tre backar. I tidningskommentarer står ibland att laget var lite tunt förutom A-kedjan, Sven Thunman och Thord Flodqvist. De nyttjades ju mycket i landslagsspel så det var inte så underligt att de då och då var tröttkörda.

Tre Kronor började med att slå både Norge och Finland i VM utan att övertyga. Södertäljekedjan var inte i form och efter de första matcherna ställdes ”Vicke-Hallon” åt sidan. I den tredje matchen, mot Kanada, blev en storförlust. Sedan kom vinster mot Schweiz och Västtyskland. Sovjet var med i VM för första gången och Tre Kronor spelade oavgjort, 1–1. Tre Kronor var det enda laget som tog poäng av Sovjet, som sedan blev världsmästare före Kanada.
Svenska Dagbladet: Snöyran räddade Sovjet, Sverige ledde men fick bara 1–1 ”Stig Carlsson som annars inte lyckats över hövan blev ett glädjeämne bredvid outtröttlige Nurmela och rivige ”EPA” Johansson.”

Glömdes i båset – Sverige spelade med fyra man

I sista matchen vann Tre Kronor över Tjeckoslovakien och blev därmed bronsmedaljörer. I denna match strulade det till sig. 
Dagens Nyheter: Glömdes kvar i båset ”Det här är absolut unikt och inträffade i lördagsmötet mot tjeckerna: I sista perioden glömdes en svensk kvar i båset – under närmare en minuts spel hade Tre Kronor bara fyra utespelare på banan. Lasse Björn glömde sig själv kvar i båset och glömdes även av lagledningen. Så här gick det till: Sverige bytte spelare. In på banan kom ”Hogge” Nurmela – Stig Carlsson – ”EPA” Johansson, men Sven Thunman var ende back. Kvar i båset satt Lasse Björn … just återkommen från en utvisning. Sverige hade betryggande ledning och händelsen blev inget intermezzo utan enbart en rolig sketch som det jublades åt efter matchen, men som minsann ”EPA” Johansson och kompani inte fann det minsta lustigt när de upptäckte att svenskstyrkan var decimerad.”

För SSK:s del inleds säsongen 1954/55 med en turné till Polen. Bland annat för att inviga ishockeystadion i Stalingrad. Det fanns ett Stalingrad även i Polen på den tiden. Numera heter staden Katowice. Tre matcher var planerade och som resulterade i en oavgjord och två vinster. Sedan spelade SSK ytterligare en match mot ett armélag och förlorade med uddamålet.

I början av december spelade Tre Kronor två matcher mot Nottingham Panthers, ett engelskt proffslag. Man förlorade första matchen och spelade oavgjort den andra. ”ESV-kedjan” fick mycket beröm.
Ronden R-et Eklöf Rubrik: ”Det var Södertäljes kväll” ”Ur svensk synpunkt var kvällen i första hand Södertäljes. Inte nog med att ”EPA” Johansson svarade för bägge de svenska fullträffarna även i övrigt visade han och ”kringelbröderna” Stig Carlsson och ”Vicke Hallon” Blomqvist ett kallt och drivet spel. Stig visar hur utomordentligt värdefullt det är att inte bara rusa i väg utan framför allt att se sig omkring. Att spela med huvudet på dess normala plats och inte ha det under armen är en ganska väsentlig sak.”

Spelade match i Moskva – i 16 minusgrader

Tre Kronor reste till Moskva för första gången i januari 1955. Där spelades två matcher. Den första slutade med förlust 2-4 inför 20 000 åskådare. Dessutom var det 16 grader kallt. Returen vann Tre Kronor med 5-2 inför 30 000 åskådare. SSK deltog med Sven Thunman, Stig Carlsson, ”EPA” Johansson och ”Vicke Hallon” Blomqvist.
Detta unika tillfälle finns förevigat på en rysk journalfilm som finns på Youtube. På filmen med rysk text kan man ändå se att det var ganska kallt. Man kan också under den första minuten se bilder från det svenska omklädningsrummet med bland annat Sven Thunman, Sven Tumba och Lasse Pettersson med en cigarett i munnen. Klicka HÄR för att se filmen.

Över till några händelser från Moskva. Den första rör Vicke Hallon och DN skrev 8 januari 1955 ”Södertäljekedjan splittrades genom att ”Vicke Hallon” Blomqvist råkade lämna in sina skridskor på slipning här i Moskva och fick dom fullkomligt felslipade, så att han redan före matchen märkte att han inte kunde ta ett skär på banan.” Slutsatsen som drogs var att man skulle ta med egen slipmaskin i fortsättningen. ”Vicke” kunde spela i andra matchen, men då strulade det till sig för Sven Thunman.
”Den svenska kaptenen Sven Thunman måste lämna planen halvvägs inne i andra perioden och återkom tio minuter in i tredje perioden beroende på att hans ena skridsko blev sönderslagen. Skenan lossnade från skon. Några reservskridskor fanns inte till hands. Den svenska lagledaren, Herman Carlsson, ansåg att det var hopplöst att skicka med extra skridskor i en trupp där t ex ”Lulle” Johansson hade 46 i skonummer men ”EPA” 39. Man kan inte gärna skicka med en halv sportbutik på resorna, helst som övervikten på flyget är ganska kostbar.”
Det omnämns i tidningarna att en biljett till Moskva på den tiden kostade 1 500 kr, vilket var mycket pengar då.
Avslutningsvis kom den politiska retoriken. Laget möttes av en paroll på svenska: ”Våra hälsningar till Sveriges idrottsmän.” En annan paroll var ”vänskap mellan folken”. Vilket var vanligt vid idrottsutbyte med de dåvarande öststaterna.

“EPA” myntade begreppet “indianare” – eller gjorde han?

VM spelades på ett flertal platser i dåvarande Västtyskland så lagen fick åka runt. Det blev sena kvällar och lite sömn. Något som media menade kunde vara orsaken till den dåliga placeringen. Å andra sidan spelade man jämna matcher, men förlorade, mot de fyra nationer som kom före. Så här såg turneringsresandet ut:
-550225 mot Västtyskland i Krefeld
-550226 mot Sovjet i Dortmund
-550227 mot Schweiz i Düsseldorf
-550228 vilodag
-550301 mot Tjeckoslovakien i Köln
-550302 mot Finland i Düsseldorf
-550303 mot Kanada i Krefeld
-550304, vilodag
-550305 mot USA i Düsseldorf
-550306 Mot Polen i Köln
Ett ansträngande program där Tre Kronor kom på femte plats och fick EM-brons.

Det var under detta VM som begreppet ”indianare” myntades. Alltså en felpassning i det så kallade slottet som ger motståndaren en given målchans. Detta felpass kallades på den tiden ”in-i-banare”. Uttrycket ”indianare” lär kommit från en klassisk felsägning av ”EPA” Johansson i samband med en intervju efter matchen mot Tjeckoslovakien i detta VM. Källan är lite osäker. Det påstås att det var Åke Lassas som gjorde en felpassning, men enligt referatet i Dagens Nyheter från matchen gjorde SSK:s Sven Thunman en olycklig felpassning till en tjeck som sedan gjorde mål. Åke Lassas var med i denna match, men enligt DN gjorde han inga direkta misstag. Matchen förlorades med 6-5. Således är legenden den att två SSK:are ordnade med det berömda uttrycket ”indianare.” Det kanske är en skröna men den har letat sig in i bland annat Wikipedia. En bra skröna i så fall. 

Säsongen 1955/56 fick äntligen Södertälje en konstfrusen isbana. Den som så småningom kom att kallas Månskensrinken. Isbanan invigdes 16:e oktober 1955 med en match mellan Tre Kronor och SSK. Tre Kronor vann med 5-1. Isbanan blev den tredje konstfrusna i Sverige efter Stockholms stadion och Gamla Ullevi i Göteborg.
Svenska Dagbladet:  Södertäljebanan invigd med fest i regn och kyla ”Trion ”EPA” Johansson, Stig Carlsson och Göte Blomqvist gav annars flera prov på finurligt samspel och blir säkert aktuell när vi närmar oss Cortinaresan.” 
”EPA” Johansson: ”Det tycks vara omöjligt att få mål på Lasse Svensson. I andra perioden kunde vi med en normal målvakt mycket väl ha fått två mål. Nu fick vi inte ett enda, tack vara Lasses briljanta målvaktsarbete.”

Skadades under “kontinentturnén” – missade OS

Tre Kronor åkte sedan på turné. Först till Paris för att möta Paisley Pirates (ett skotsk-kanadensiskt lag). Tre Kronor förlorade med 4-3. Två dagar senare var Tre Kronor i Nottingham, mötte Panthers och vann med 6-5. 
Tidningen skrev: ”Täljekedjan bäst. Från 1-5 till 7-6.””Bästa trio var Södertälje.” ”I tredje perioden startade Tre Kronor i rena knockoutstilen och redan i ett av de första anfallen blev det utdelning genom ”Vicke” Hallon och i snabb följd gjorde ”EPA” Johansson och ”Stöveln” Öberg ställningen till 6-5.”

Nästa match blev mot Harringay Racers och Tre Kronor förlorade med 7-3. ”Luften ur Tre Kronor när ”EPA:s” – fall spräckte Täljekedjan””I andra perioden, då spelet gick som bäst, blev ”EPA” Johansson omkull åkt och slog huvudet i isen så att han måste bäras från banan.” ” 
Skadan blev början på slutet av hans landslagskarriär. Det tog tid innan han kunde komma tillbaka i seriespel och inför OS i Cortina -56 förde pressen en diskussion kring huruvida han kan komma tillbaka. "Efter sex veckor spelar han sin första seriematch: Efter sex veckors matchuppehåll gjorde Södertälje sports Erik ”EPA” Johansson comeback i hockeyrinken igen efter sin skada på kontinentturnén. ”EPA” gjorde en helgjuten insats, men på det sätt som matchen mot Matteuspojkarna genomfördes kan man inte säga att hans Cortina-biljett är klar. Men nog noterade han en liten inteckning i truppbiljetten.
Erik ”EPA” Johansson:
– Nog är man spelsugen värre, men det gick inte att få ut så mycket av spel mot de vilt hackande Mp-iterna. Men kul var det och någon känning av skadan har jag inte. Det är klart att det kändes lite ovant i början, men var snart inne i takterna tyckte han.

Rekordmagasinet nr 49/1955:”Gammalt och nytt blandas i Tre Kronors OS-lag” ”I Södertälje – ja Tre Kronor också för den delen – har trion ”EPA” Johansson, Stig Carlsson och ”Vicke Hallon” Blomqvist utgjort en spelstark trio. Den har sett till att kringlorna hör till pucktoppen i Sverige trots att laget strängt taget förfogat över endast en kedja av klass (dessutom ett bra försvar).” ”Och Skulle tex striden stå mellan Tvillingkedjan och Södertäljekedjan i Tre Kronor så torde nog den bästa lösningen bli att kombinera de två dvs att sätta in ”EPA” Johansson med bröderna Tvilling (Hans och Stig).”

”ESV-kedjan” var beroende av ”EPA:s” deltagande. Fram till skadan i England hade säsongen börjat bra, men sedan spelade de inte så mycket tillsammans i landslaget. De blev uttagna till en match mot Tjeckoslovakien som spelades annandag jul, men där kedjan inte lyckades särskilt bra och Tre Kronor förlorade med 9–1. Därmed stod det också klart att ”ESV-kedjan” inte blev uttagna till OS. 

När det gäller deltagande i OS kan man säga att ”EPA” har haft lite otur. Inför OS i St. Moritz 1948 ansågs han för ung och för liten. Han deltog i OS 1952 i Oslo. Inför OS i Cortina 1956 blev han skadad och då inte uttagen. Han kunde alltså ha fått delta i tre OS med lite tur.

EPA kom tillbaka – och ledde SSK till guld

SM-seriespelet däremot gick bättre både för ”EPA” och ”ESV-kedjan” säsongen 1955/56. Det var första året man spelade med tre kedjor och två backpar. Finalspelet ändrades så att de två bästa lagen i division 1 norra och södra fick möta varandra i en slutspelsomgång. SSK vann alla matcher i slutspelsomgången och vann därmed SM för sjätte gången. Guldfesten firades på Telgekällaren. Förutom SM-medaljen fick spelare och ledare en kostym till skillnad från SM 1953 då de fick en kaffeservis.

”EPA”, som var uträknad i november började komma i gång i januari när det var dags för SM-spelet, fick en översvallande hyllningsartikel. Av andra tidningsartiklar att döma var det han som ledde laget till guldet. Däremot kan man säga att detta SM-guld visade sig vara slutet på en epok i SSK:s historia. SSK:s jubileumsbok skriver följande: ”SSK:s tre första framgångsrika decennier var nu till ända. De kommande skulle inte riktigt nå samma höjder. Ser man tillbaka på de första 30 åren, blev SSK svenska mästare sex gånger. 1925, 1931, 1941, 1944, 1953 och 1956. Mästerskapstecknen kunde varit fler eftersom laget deltog i hela 14 finaler av de 30 som spelades mellan 1925 och 1956. SSK blev dessutom seriemästare sex gånger, nämligen 1926, 1931, 1948, 1950, 1952, och 1953. Det skulle dröja till 1985 innan det var dags igen.”

Nu började andra lag också få isbanor. Säsongen efter invigdes minst tre isbanor med invigningsmatcher där SSK medverkade på olika sätt. Under säsongen började ”EPA” då och då övergå till att spela back. Tillexempel i invigningsmatchen i Solna mot AIK.”I Södertälje spelade ”EPA” Johansson listig back med Sven Thunman.”
När rinken i Leksand invigdes var det ”ESV kedjan” som spelade igen. 
Den tredje is-baneinvigningen gjordes i Gävle i november där Tre Kronor mötte Gävles stadslag. Denna match blev den sista som ”ESV-kedjan” spelade i Tre Kronors dräkt.

ESV-kedjan – unik i svensk hockey

Då är det dags att summera ”ESV-kedjan”, Alltså Erik ”EPA” Johansson, Stig Carlsson och Göte ”Vicke-Hallon” Blomqvist. Det var SSK:s främsta anfallsvapen under nästan tio år. De spelade sin första match i Tre Kronor i november 1949 och som nämnts ovan den sista i november 1956. Kedjan utvecklade ett bra samspel samt att de också hade olika roller (med ett modernt lagspelsord). Jag tror att dessa roller kom naturligt. Stig Carlsson var strategen, stor och stark och bra skridskoåkare.  ”EPA” var listig, passningsskicklig, konditionsstark och som ofta jobbade fram pucken till de övriga. Han var också länk mellan försvaret och de övriga två. Åkte ner och ”hjälpte till i försvaret” som det ofta stod i tidningsreferaten. ”Vicke Hallon” var en god skytt och den som gjorde målen. Sammantaget var detta en bra kombination. Sedan kan man ju konstatera att tre personer inte kunde vara i form samtidigt hela tiden. ”ESV-kedjan” var lite ojämna ibland, vilket kanske inte märktes så mycket i seriespelet, men i landslaget var de inte alltid på topp. Samtidigt splittrade landslagsledningen kedjan ofta för att pröva andra kombinationer. Således, det finns exempel på när de spelar på topp i landslaget och det finns exempel när det inte gått lika bra.

Kedjan är dock unik i svensk hockey och det finns inte så många klubbkedjor med samma meriter. På senare år har man i stor sett aldrig några klubbkedjor i Tre Kronor. Tidigare känner jag bara till Brynäskedjan med Håkan Wickberg, Tord Lundström och Lars-Göran Nilsson, men jag vet inte hur länge de höll ihop och hur många landskamper de gjorde som klubbkedja. Detsamma gäller leksandskedjan med Mats Åhlberg, Dan Labraaten och Dan Söderström. ”ESV kedjan” spelade 46 matcher i Tre Kronors dress. 

“Han spred en slags mystisk kampfeber kring sig”

SM-spelet gick inte så bra som året innan. SSK kom på tredje plats i slutspelet och möjligen kan man undra varför? Det ju var i stort sett samma lag som föregående år.

När VM spelades i Moskva 1957 var SSK i Göteborg och spelade en uppvisningsmatch mot USA. Varken USA eller Kanada deltog i VM i Moskva. Tanken var att förstärka det stora ishockeyintresset i Göteborg. Ska man vara lite småsur kan man fråga sig hur klokt det var när Västra Frölunda några år senare värvade ”Sura-Pelle” (Ronald Pettersson) och Lars-Erik Lundvall från SSK. Matchen slutade 6-1 till USA. Förlusten kan möjligen förklaras med att Thord Flodqvist, ”Sura-Pelle” och Lars Erik Lundvall var i Moskva.

Säsongen 1956/57 var dessutom tjeckoslovakiska landslaget i Stockholm för att spela mot Tre Kronor. Efter dessa matcher åkte de till Södertälje för en match. Södertälje kämpade, men tjeckerna vann 4-3 
Dagens Nyheter: ”Nu körde SSK bara med två anfallskedjor i vilka Ronald Pettersson, Stig Carlsson och ”EPA” Johansson var de effektivaste. ”EPA” varierade mellan sin ordinarie backplats och olika inhopp i kedjan.

Den sedvanliga höstturnén gick till Italien över Västtyskland och Schweiz. I Milano var Nacka Skoglund ciceron.

När Kanada sedan spelade två matcher mot Tre Kronor innan VM i Oslo 1958 mötte de också ett förstärkt SSK. ”Backparet Roland Stoltz och Lasse Björn kämpade storstilat men frågan är om inte lille”EPA” Johansson var den effektivaste av uteförsvararna, skrev Dagens Nyheter medan Svenska Dagbladet helt kort konstaterade: ”Bäste back var annars ”EPA” Johansson.”

SM-slutspelet 1958 började dåligt då SSK förlorade de tre första matcherna. När serien sedan vände vann SSK de tre återstående matcherna, men slutade likväl bara på tredje plats. SSK ansågs av många ändå vara bästa laget trots placeringen. ”EPA” fick mycket beröm för sitt backspel. 
Svenska Dagbladet skrev efter en match under säsongen: ”Det var obegripligt hur ”EPA” Johansson kunde göra sitt livs match… ” ”I Södertälje skall framför allt veteranen ”EPA” Johansson och den blonde blåögde barhuvade 19-åringen, Kjell Svensson i målet ha beröm. De var lika storartade båda två”

Från SSK-boken: Efter SM-slutspelet uttryckte SSK:s lagbas och eldsjäl Allan Pettersson sin beundran för ”EPA” Johansson: "Jag har sett ”EPA” under alla år. När han var självskriven i landslaget och i alla tänkbara sammanhang, men bättre än nu har han aldrig varit.” " Hela SSK inspirerades av lille ”EPA”. Han spred en slags mystisk kampfeber kring sig, från unge reservmålvakten Kjell Svensson till store lovande talangen Einar ”Kiosken” Granath. Alla rycktes med … Hade SSK startat spurten en match tidigare hade resultatet säkerligen blivit SM-vinst."

EPA:s sista säsonger i karriären

581123 Södertälje Tre Kronor – Finland 8 -2 ”Ingemar hade vid pappa ”EPA:s” sida lugnat ner sig högst betydligt och låter han bara bli att vara någon skytt…”
”Överlägset Tre Kronor. Tumba gjorde tre mål” ”Tumba fortsatte med att ge hemmasonen ”EPA” en delikat passning men denne kom för långt ut åt sidan och sköt utanför.” ”… ”EPA” visade att han kan ännu…” ”Unge Ingemar Johansson är ett löfte, även om han inte lyckades riktigt denna gång. ”EPA” hade tydligen gett honom instruktioner och humöret svallade över bara en enda gång.”
”… ”EPA” Johansson var en charmant back. ”EPA” med sin lätta och smidiga kropp är lättränad trots sin ålder.” (Hade nyligen fyllt 31!)
”Av backarna var ”EPA” Johansson absolut den bäste med fina brytningar och framspel.”

581124 Västerås Tre kronor – Finland 6 – 2.
Ny svensk storseger ”Så var det ”EPA” Johansson som slängde fram en stickare till ”Sura Pelle” som denne gjorde andra målet på. ”I det svenska försvaret var SSK-backen ”EPA” Johansson återigen det stora namnet med perfekta brytningar och ett taktiskt spel. Han kan ishockey, den gode ”EPA”.”

Dessa två landskamper var ”EPA:s” sista. Den första gjordes i november 1946, nästan på dagen tolv år tidigare. Notera också att man ansågs vara gammal när man fyllt 30.

Säsongen 1959/60 blev ”Epa” Johanssons sista i SSK. Inför säsongen lämnade Sven Thunman, Börje Löfgren och Stig Carlsson SSK. Därmed blev det tunt i försvaret. Kvar var ”EPA” och Rickard Fagerlund. För att fylla luckorna efter dessa spelare fick flera egna juniorer ta plats. SSK värvade också från andra lag. Nytt för året var också att SSK övergav de vita tröjorna till förmån för nya mörka tröjor som dessutom hade reklam. Det fanns trots allt förhoppningar inför säsongen.

Säsongen började bra, men i tredje matchen åkte SSK på en storförlust i hemmamatchen mot Djurgården inför storpublik. 9 000 åskådare fyllde Månskensrinken och 6 000 lär ha stått utanför. Besvikelsen var stor och Dagens Nyheter var inte nådig i sin recension av matchen. ”Djurgården utklassade Södertälje” ”…bakom Södertäljes enkla backar – i stort sett inte mer än rundningsmärken, utom ”EPA” Johansson.”

Det var ändå upp och ner för en vecka senare vann SSK i en bortamatch mot Västra Frölunda med 11-2. ”EPA” gjorde som vanligt en bra säsong på backen men försvaret var i övrigt bitvis tunt. SSK kom på andra plats i Division 1 södra och gick till slutspel där gjorde SSK ett bra slutspel och kom på andra plats.

“Synd att man inte talar mer om de här äldre spelarna”

Epalog (förlåt vitsen)
”EPA” kunde inte riktigt sluta med ishockeyn utan övertalades att vara spelande tränare i två säsonger i BK Remo en lokal ishockeyklubb som spelade i division 2.

Under slutet av 70-talet och några år in på 80-talet motionsspelade han i det som kallades SSK-vets. De vann bland annat över till Finland och spelade mot motsvarande äldre hockeyspelare. Vid ett tillfälle mötte de Södermanlands TV-puck lag som vunnit TV-pucken det året Jag såg den matchen och veteranerna spelade ut de unga grabbarna som nästan inte fick låna pucken.

1983 hade Länstidningen en omröstning om vilka som var tidernas bästa SSK:are. ”EPA” blev inröstad tillsammans med Mats Waltin, ”Stisse” (Stig-Göran Johansson), Sven Thunman, Kjell Svensson och ”Sura Pelle”. 

Några slutord från Rolf Johansson:

Pappa är född och uppväxt i Södertälje och bodde invid kanalen. Han började spela hockey tillsammans med sin brorsa. Det var sex barn, inte så fett och därifrån kom den här ”EPA”-historien. Han gjorde småskubb, delade ut tidningar och så vidare för att dra ihop pengar så han kunde köpa billig utrustning.

Som jag kommer ihåg det hemifrån under uppväxten var att han umgicks mest med ”Stickan” (Stig Carlsson). Han var för övrigt min gudfar. Sedan har jag minnesbilder av att efter någon match kunde det komma hem flera av killarna. Bland annat minns jag att Einar Granath var hemma hos oss vid något tillfälle, men även en del andra. Han pratade heller aldrig hockey hemma. Alla minnen han hade kunnat berättat från sina resor, men det var nästan ingenting. Klart att jag idag känner att det är tråkigt. Samtidigt var jag dum som inte frågade honom om det. 

Den enda pappa och vi umgicks med familjevis var Birger ”Bigge” Nilsson. Bland annat hjälpte pappa honom att starta en möbelaffär. 

Intresset för hockeyn var stort här i Södertälje då. När jag och pappa gick på stan kunde folk haffa honom för att ställa frågor. Ett minne jag har är att han stod och pratade med en polis. Jag hajade till för han svor ”fick man svära när polisen var där?” 

Idag följer jag mest hur det går för Södertälje. Jag hör inte heller något från klubben. Att man inte talar mer om de här äldre spelarna är synd. Under den perioden pappa spelade blev hockey hockey i Sverige. Det fanns många storheter. Under Svenska Ishockeyförbundets jubileum intervjuades Uffe Sterner. Nu minns jag inte exakt vad han sa, men budskapet att man inte pratade om oss äldre spelare utan handlar bara om Peter ”Foppa” Forsberg och framåt, avslutar Rolf Johansson. 

Erik ”EPA” Johansson avled 1992.

---

TV: Pastrnaks redan klassiska guldmål