Fredrik Stillman om flytten till AIK: “En smidig övergång”

För första gången valde Fredrik Stillman att jobba för en annan klubb än HV71 i Sverige. 
Ett lyckat drag skulle många säga. För hockeysverige.se berättar han nu om målen med AIK - och valet av klubb.
– Att åka runt och få stryk, bli nia eller tia och tycka det är okej, hade jag inte varit intresserad av, säger han.

JOHANNESHOV/STOCKHOLM (HOCKEYSVERIGE.SE)

Många lyfte nog på ögonbrynen då det stod klart att Fredrik Stillman skulle kliva in som assisterande tränare i AIK. Tillsammans med Anton Blomqvist har han varit högst delaktig i att AIK idag är ett av HockeyAllsvenskans mest spännande lag. Nu har smålänningen från Jönköping bott ett halvår i Stockholm och han trivs både med hockeyn och att bo i hans nya hemstad. 
– Ja, jag trivs bra. Det är mest hockey, men vill jag göra någonting annat finns det ett något större utbud här än i Jönköping, säger Fredrik Stillman med ett leende då hockeysverige.se träffar honom för en intervju inne i AIK:s fikarum på Hovet i Stockholm. Samtidigt rullar ”Bytt är bytt” på TV:n i rummet. 
– Sommaren här var fantastisk. Då fick jag se Stockholm från annan sida. Det blir ändå mest träningar, promenader och jag försöker att se till att jag är pigg nästa dag. Jag är inte heller ute på några evenemang på det sättet. 
– Så mycket nytta har jag inte ändå av Stockholm på det sättet eftersom jag inte är den personen som går på krogen eller bio. Jag tittar på hockey, spelar lite tennis…

Har du hittat något smultronställe i Stockholm ännu?
– Enskede rackethall. Det är ett fantastiskt ställe.

En smidig övergång: "Snarlik den jag förespråkade"

En ny bekantskap inför intåget i AIK blev huvudtränaren, Anton Blomqvist. 
– Jag kände inte honom alls innan. Vi mötte honom fyra gånger då HV71 var i HockeyAllsvenskan. Jag och Tommy (Samuelsson) pratade rätt mycket om att det var ordning på AIK:s spel och att han är en skicklig tränare. 
– Strukturen i hela spelet var i det stora hela snarlik den jag och Tommy förespråkade Spelet med pucken, men även det utan puck, hur man vill sätta press och försvara sig. 
– På så vis blev det, så att säga, en smidig övergång eftersom vi nästan tänker helt lika där. 

Det måste ha varit en viktig faktor då du tackade ja till AIK?
– Ja, det är klart. Jag ville veta hur tanken var med spelet och att det inte var ett lag som backade hem på samma sätt som Brynäs gjorde för några säsonger sedan. Då Brynäs bara backade hem till mittzonen och stod still där. Det skulle inte funkat för mig eftersom jag är för rastlöst för det. 

Du var ledare i Ryssland under många år, var det stor skillnad i omklädningsrummet jämfört med hur det är här i Sverige?
– Nej, det skulle jag inte säga. Alla drivs av den här passionen, lidelsen, alla älskar att spela hockey, man driver med varandra, stöttar varandra… 
– Klart att ledarskapet sätter sin prägel. Om jag får generalisera lite är det betydligt rakare och tuffare där. Ledarna skällde lite mer vid vissa tillfällen. Det ledarskapet var så djupt rotat att spelarna till och med efterfrågade det. Spelarna trodde att dom behövde skäll för att spela bra. 

Har du tagit med dig något av det ledarskapet till Sverige?
– Nej, det kan jag inte säga. Jag har kört min stil.

Som utomstående betraktare får man en bild av att du är ganska soft i din ledarstil. 
– Jag tror inte på att skälla eller stå och skrika på folk. Först handlar det om att alla ska förstå. Sedan gäller det att följa upp kontinuerligt vad man gör på isen. Är det inte tillräckligt bra måste man säga det. 
– Man kan säga det på olika sätt, men det viktiga är att när man sagt det till någon och ställt krav på en annan person måste man då följa upp det också. När det blir bra eller fortsätter vara dåligt måste man uppmärksamma det. Det är så man kommer åt individen i långa loppet. 
– Jag vill inte gå in och säga ”fan, vad dålig du är”. Det är ingen som mår bra av det. En tydlig kravställan, men du behöver inte ställa krav med knytnäven utan i stället göra det med öppen hand. 

Hur var det socialt att leva i Ryssland?
– Det var snarlikt som att bo på en annan ort här i Sverige. En viss hemlängtan hade jag såklart. Hemma är hemma. 
– Jag jobbade med hockeyn på dagarna mellan matcherna. Sedan fick jag lite ledigt på kvällarna. Då tittade jag mest på TV:n eller gick på restaurang för att äta någonting.
– Det gick bra, men var naturligtvis även långa resor. Även det tog tid och kraft. Första tre åren var jag i Vladivostok. Då tog det inrikes reguljärt nio och en halv timme till Moskva. Däremot tog det längre tid när vi flög eftersom vi hade lite mindre plan och inte långdistansplanen. Vi var tvungna att stanna halvvägs, i Sibirien, för att tanka, skrattar Fredrik Stillman och fortsätter. 
– Det var såklart lite annorlunda, men det var bara sätta sig ner, hålla käft, läsa en bok och sova lite. 

Med tanke på det som hände Stefan Liv, var du aldrig flygrädd?
– Det gick mer och mer över ju mer vi flög. Till slut tänkte jag inte på det. Klart att när vi kände att vingarna började fladdra gissar jag att alla blev rädda.

Rollen som assisterande: “Efter den tiden ville jag tillbaka”

Fredrik Stillman har under hela sin tränarkarriär valt att vara assisterande tränare. Det har heller aldrig lockat honom att kliva in som headcoach. 
– Jag var faktiskt headcoach tre månader under sista säsongen i Vladivostok då klubben sparkade (Aleksandr) Andrijevskij. 
– Jag känner att jag fick nog av det där att vara längs fram då jag var sportchef och hade högsta ansvaret i HV71 under nio år. Då fick jag stå längs fram och fronta alla problemen, parera, sätt ihop allt, media, sponsorer och allt vad det var. 
– Efter den tiden ville jag tillbaka till rötterna igen. Till det här att jobba med spelet. Ska man stå på högra eller vänstra skridskon? Vilket håll ska klubban vara åt… Det är sådant jag går i gång på. 

När man kommer in på anrika Hovet kan man med blotta ögat se att AIK har andra förutsättningar än vad Fredrik Stillman varit van vid senaste åren hos HV71. 
– Klart att det skiljer. AIK har sin bas på Ritorp. Där blev jag överraskad att det var tre ytor. Jag trodde det bara var en ishall. Så mycket visste jag. Det är faktiskt en ganska fin anläggning. 
– Att jämföra med HV71 är inte riktigt rättvist eftersom dom äger sin arena, har fyra isytor på varandra och egentligen två gym. Där är allt centrerat på ett annat sätt. Ville laget ha mer istid fick alla andra flytta på sig. Då jag tränade HV71 bokade SHL-laget upp hela förmiddagarna i A-arenan.
– Här får vi samsas med Djurgården och har ett gym där vi inte får vara jämt. Utan där få vi olika tider. Sådana förutsättningar skiljer sig ganska kraftigt. Sedan kan jag inte säga att vi inte får vad vi behöver. Vi får is och gym, så det funkar. 
– Utan att veta det så gissar jag att det svårt när man inte äger arenan, inte kan driva en affärsverksamhet som man kan tjäna lite pengar på. Det kan jag tro är besvärande för dom som styr i AIK. Till exempel Anders (Olsson). 

AIK har gått lite under radarn den här säsongen och styrkan i gruppen är enligt Fredrik Stillman…
– … Gruppen. Det är likriktat där. Vi har kommit långt i grupprocessen, vilket vi gjorde redan tidigt. Alla hade tidigt accepterat sina roller och köpt in på det vi skulle göra. 
– Det är en grym grupp som påminner om det HV71 jag och Tommy tog upp i SHL för två säsonger sedan. Alla strider för varandra och är glada för varandra när vi lyckas. Det är grymma karaktärer. 

Har Niklas Persson handplockat den här gruppen för att den ska fungera både på och vid sidan av isen eller är det här något ni byggt själva innanför dom här väggarna?
– Jag kom inte in riktigt från början, men min övertygelse är att man har handplockat bra personer. Grunden är att man har bra personer som är intresserade av att verka i en grupp. 
– Så är det med killarna vi fått in här, grymma personligheter och ingen som svävar i väg och vill något annat. Sedan gör vi alla fel och misstag, det är en annan sak, men man är intresserad av att göra rätt för sig. 

Alla spelare på den här nivån kan spela hockey. Du har själv varit med om att vinna SM, OS och VM, är det just gruppdynamiken som gjort att ni gått hela vägen?
– Jag skulle säga att i 99.9 procent av alla fall måste du ha gruppdynamiken på plats. Annars vinner du inte. Det spelar ingen roll hur bra lag du har för du måste komma in i den här så kallade presterafasen där alla är helt likriktade. 
– En fas där du är glad för fem minuter eller 18 minuter. Gör du någonting bra ska du få höra det direkt. Det får inte finnas några egna agendor ”jag ska göra mer poäng”. Utan det som gäller är att AIK ska vinna.
– Jag har fått berättat för mig i efterhand att alla i lagen jag vunnit med säger samma sak ”Vi hade en sådan jäkla grupp och kämpade för varandra”. 
– Sedan måste du såklart ha kompetensen i laget så man kan sätta pucken i krysset, men har du inte det andra faller ”skillsen” också. 

Har AIK kompetensen i laget för att sätta pucken i krysset?
– Ja, det har vi. Vi har några som gått under radarn och det finns riktiga råämnen här. 

Är det någon du kan nämna?
– (Skratt) Nej, jag håller fast vi laget. Här jobbar vi hårt för laget. 

Drömmer om AIK i SHL: "Allt är möjligt"

Fredrik Stillman var i SHL förra säsongen och har alltså nu ånyo fått testa på HockeyAllsvenskan, vilket han tidigare gjort med HV71. 
– Det är lite mer ordnat i SHL. Lite mer strukturerat. Samtidigt är det många lag som är både strukturerade och skickliga i den här ligan. HockeyAllsvenskan är bra och svår spela i. Jag tycker också att strukturen kommer mer och mer i HockeyAllsvenskan. 
– Ibland kan det bli lite ”running gun”, lite vilda västern, man kör åt alla håll och kanter. Det är frejdigt…

Är det svårcoachat?
– HockeyAllsvenskan är en lite annorlunda serie och dom som tycker att andraligan inte är så bra, titta då på Brynäs. Dom har ett SHL-lag. SSK är riktigt starka. Vuxna på alla positioner och erfarna spelare. 
– Björklöven vet vi kommer och nu har även Djurgården visat sitt rätta jag. En tuff liga och mellan topp sex, sju eller till och med åtta är det ganska ovisst. 

Nu har du dessutom fått stå i båset då AIK och Djurgården möttes, hur var den känslan?
– Det var häftigt och nytt för mig. Första derbyt, det vi förlorade, tycker jag det blev en antiklimax och vi kom inte alls upp i nivå. Vi blev utspridda och små. 

Berodde det på omgivningen och inramningen?
– Ja, det tror jag. Jag har spelat inför fullsatt Globen och Hovet både med HV71 och landslaget, inte minst i VM. Det är häftigt och sådant man vill uppleva. 
– Det är få förunnat att våra med om det så det är bara att försöka njuta, som en del säger, men det vet jag inte om man gör riktigt. Det får man göra efteråt för när jag är på bänken vill jag bara vinna. 

Märks det på killarna då det är ett derby?
– Absolut. På dom som är infödda AIK:are märks det att det är någonting med Stockholmsklubbarna. Det här som byggts upp både på gott och ont under lång tid. Ser vi till spelet är det på gott. 
– Det där betyder så mycket och sitter djupt. Man är AIK:are. Att gå över till andra sidan finns inte på världskartan. 

Vad talar för att AIK kan gå hela vägen och nästa säsong spela i SHL och är det ens realistiskt?
– Allt är möjligt. Det är vad vi lever på, hoppet. Vi vill bli lite bättre varje dag och klubben har satt topp fyra som målsättning, vilken kanske är ganska hög. 
– När pucken släpps i kvartsfinalen… Jag vet hur det var med HV71. Vi mötte Västervik hemma. Jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv som i den kvartsfinalen eftersom vi hade allt att förlora. 
– Vi ska komma ihåg att där kommer Brynäs vara snart. Brynäs kommer vinna serien och vara bäst. Sedan ska dom möta något av lagen som kommer sjua, åtta, nia eller tia och det är inte så lätt. Att sedan gå hela vägen vet alla hur svårt det är.

Vad krävs det av killarna om ni ska gå hela vägen?
– Vi har en likriktad grupp, men sedan krävs det att vi blir lite jämnare. Vi är lite svajiga fortfarande och orkade inte riktigt i sista perioden mot Brynäs. Dessutom tappade vi konceptet lite rent strukturellt. Det där måste vi hålla ihop.

Kan det rent av vara nyttigt att ha tappat matchen mot Brynäs med tanke på lärdomar framåt?
– Ja, vi fick en bra värdemätare och såg vart ribban ligger. Vi hade 3-3 med sju minuter kvar. Då fick vi en jättetuff utvisning emot oss i slutet, eller rättare sagt vi får två, där Brynäs gjorde ett mål och sedan femman i tom kasse. 
– Vi är inte långt borta, avslutar Fredrik Stillman samtidigt som Richard Gynge smiter förbi, morsar och undrar om vi gör en OLD SCHOOL HOCKEY. 

Då kan jag ge svaret att på söndag möter ni Fredrik Stillman i just OLD SCHOOL HOCKEY.

TV: Fredrik Olofsson om att vara "hemma" i Colorado