Huvudrollsinnehavare i Miracle on Ice – Old School Hockey Ken Morrow

Följ HockeySverige pÄ

Google news

Backen Ken Morrow fanns pĂ„ isen nĂ€r USA – mot alla odds – vann OS-guld i Lake Placid 1980. I Old School Hockey fĂ„r ni nu en repris pĂ„ hans berĂ€ttelse om en av de mest hĂ€pnadsvĂ€ckande hĂ€ndelserna i hockeyhistorien – och om sina Ă„r i dĂ„tidens NHL-dominant New York Islanders.

Denna intervju publicerades först 2017.

Det Ă€r en stor Ă€ra för Old School Hockey och hockeysverige.se att i dag presentera en intervju med en av spelarna frĂ„n USA:s OS-lag frĂ„n 1980. Ni minns sĂ€kert ””The Miracle on Ice””. VĂ„r gĂ€st, Ken Morrow, var en av Herb Brooks viktigaste försvarsstrateger i guldlaget och en av fĂ„ som efter turneringen Ă€ven fick en fin NHL-karriĂ€r. Inte nog med att Morrow vann OS-guld, han vann Ă€ven Stanley Cup med New York Islanders fyra gĂ„nger och blev NCAA-mĂ€stare tvĂ„ gĂ„nger, vilket gör honom till en av USA:s mest meriterade backar genom alla tider.
– Jag vĂ€xte upp i en liten stad som heter Davison i Michigan och ligger strax utanför en större stad vid namn Flint. Just Flint Ă€r en vĂ€ldigt bra stad om man gillar idrott, och framför allt hockey. Men vi reste Ă€ven vĂ€ldigt mycket till Detroit och Ă€ven upp till Kanada för att spela dĂ„ det var mycket bĂ€ttre konkurrens och motstĂ„nd dĂ€r.

Morrow valde att lĂ€mna Davison för att studera vid Bowling Green University och kombinera det med collegehockey. Under sina fyra sĂ€songer pĂ„ Bowling Green han, tillsammans med bland andra nuvarande general managern i Washington Capitals,  Brian MacLellan, och Vegas Golden Knights, George McPhee, collegemĂ€sterskapet tre gĂ„nger. SĂ€songen 1978/79 utsĂ„gs Morrow dessutom till CCHA:s Player of the Year.
– Bowling Green hade rekryterat och utbildat en vĂ€ldigt bra grupp av spelare som höll ihop under fyra sĂ€songer. Vi vann CCHA tre gĂ„nger och NCAA tvĂ„ gĂ„nger vilket Ă€r fantastiskt fina minnen för mig.
– Jag valdes sĂ€songen 1978/79 till hela CCHA:s bĂ€sta spelare precis som du sĂ€ger. Att jag fick priset var en vĂ€ldigt stor överraskning för mig, speciellt eftersom jag var back.

FICK SIN DRÖM UPPFYLLD

Inför OS i Lake Placid 1980 anstĂ€llde det amerikanska hockeyförbundet den tidigare OS-spelaren för USA 1964 och 1968, Herb Brooks, för att förbereda och leda ett ungt gĂ€ng collegespelare genom turneringen pĂ„ hemmaplan. Tidigare hade Brooks bara coachat University of Minnesota och frĂ„n den skolan kom Ă€ven flera av lagets spelare, bland andra blivande NHL-spelarna Mike RamseyNeal Broten och Rob McClanahan.

Herb Brooks hade Àven bra koll pÄ den dÄ 23-Ärige Ken Morrow eftersom universiteten i Minnesota och Bowling Green möttes frekvent.
– Jag blev givetvis vĂ€ldigt glad dĂ„ Herb Brooks ringde mig och sa att jag var aktuell för att representera USA i OS, det var ju en dröm som kunde gĂ„ i uppfyllelse. Första dagen pĂ„ lĂ€gret minns jag mycket vĂ€l eftersom jag var vĂ€ldigt nervös (skratt). Trots det gick det bra och efter vĂ€ldigt tuffa men Ă€ven vĂ€ldigt roliga förberedelser kom jag med till OS och det Ă€r som ni förstĂ„r en turnering som jag aldrig kommer att glömma.

USA inledde turneringen med att spela oavgjort, 2–2, mot Sverige. Sture Andersson gav Sverige ledningen. David Silk kvitterade till 1-1 innan Thomas Eriksson gav Sverige ledningen med 2-1. I slutet av matchen kvitterade Bill Baker och faststĂ€llde slutresultatet till 2-2.
– Varken vi i USA eller Sverige gjorde nĂ„gon speciellt bra match. Matchen spelades dagen innan invigningen och hallen var inte ens fullsatt. Vi visste att vi var tvungna att ta minst en poĂ€ng mot Sverige om vi skulle ha en chans att ta medalj i turneringen. Sverige ledde med 2–1 nĂ€r det var trettio sekunder kvar och Herb chansade med att ta ut mĂ„lvakten. Vi gjorde 2–2 och lyckades sedan hĂ„lla det resten av matchen. Det hĂ€r mĂ„let var nog det viktigaste vi gjorde i hela turneringen.

Foto: Arkiv.

”INGEN TRODDE PÅ OSS”

Efter en sensationell vinst över Tjeckoslovakien med hela 7–3 och vinster över Norge, 5–1 (Morrow gjorde bĂ„de mĂ„l och assist), RumĂ€nien 7–2 (assist av Morrow) och VĂ€sttyskland 4–2, dĂ€r tyskarna för övrigt ledde med 2-0 lĂ€nge, vĂ€ntade slutspel och en inledande match mot Sovjet. Krutov gjorde 1-0 för ryssarna. Schneider kvitterade varpĂ„ Makarov gjorde 2–1 för Sovjet. Underbarnet Mark Johnson kvitterade ryssarnas ledning Ă„nyo men Maltsev gjorde 3–2. I sista perioden skede dock det omtalade ””Miracle on ice”” dĂ„ USA vĂ€nde matchen till en 4–3-seger genom mĂ„l av Johnson och Mike Eruzione.
– Jag minns att jag under matchen mest tĂ€nkte att Sovjet kommer öka farten snart och göra en massa mĂ„l som de brukar göra. I tredje perioden började nog vi alla i laget först att det var nog ingen omöjlighet att det hĂ€r skulle gĂ„ vĂ€gen och att vi skulle slĂ„ det hĂ€r stjĂ€rnlaget frĂ„n Sovjet.

Varför vann USA matchen mot Sovjet och senare hela turneringen?
– En stor anledning var att Herb Brooks hade förberett oss sĂ„ bra och byggt upp vĂ„r kondition pĂ„ det sĂ€tt han gjorde genom all hĂ„rd trĂ€ning vi lagt ner tidigare under sĂ€songen. Vi vann faktiskt alla tredjeperioder i turneringen utom mot Sverige (oavgjort), nĂ„got som kom att avgöra vĂ€ldigt mĂ„nga matcher Ă„t oss. Sedan trodde ingen pĂ„ oss innan turneringen utan vi fick slĂ„ lite i underlĂ€ge mot alla lag vilket passade oss vĂ€ldigt bra.

Hur var de sovjetiska spelarnas reaktioner efter matchen?
– Jag sĂ„g inte att det visade nĂ„gra kĂ€nslor alls. De flesta sĂ„g helt förstummade ut.

Var det svÄrt att ladda om batterierna mot Finland i sista matchen?
– Nej, vi visste att vi var tvungna att hitta ett sĂ€tt att slĂ„ Finland om det skulle bli OS-guld till USA. Vi lĂ„g som vanligt under med inför tredje perioden (1-2). Men dĂ€r gjorde vi 3-0, vann matchen och blev olympiska mĂ€stare.

Kan du beskriva kÀnslan dÄ det stod klart att ni hade spelat hem guldet?
– Det var en mycket upphetsad stĂ€mning som ni förstĂ„r (skratt). MĂ„nga hade misstrott oss innan turneringen och sa att vi inte skulle ha en möjlighet att vinna vilket gjorde kĂ€nslan att vinna Ă€n mer speciell. Allt var ju som en virvelvind, alla var unga och det tog faktiskt ett tag att smĂ€lta och förstĂ„ att vi var olympiska mĂ€stare.

Fick du en pratstund med USA:s dÄvarande president, Jimmy Carter, efter guldet?
– Jag har en bild hemma dĂ€r Jimmy Carter och USA:s first lady (Rosalynn Carter) kom förbi och sa hej. Efter det fick vi Ă€ta middag med en hel del andra kongressledamöter i Vita Huset.

VM-SPELARE REDAN 1978

Redan tvÄ Är tidigare hade Ken Morrow representerat USA i en stor turnering dÄ han kallades till VM-spel.
– Jag fick ett sent samtal om att USA ville att jag skulle komma till Prag för att delta i VM. Det hĂ€r var 1978 och jag gick fortfarande pĂ„ college. Min sĂ€song hade slutat en mĂ„nad tidigare och jag hade inte rĂ€knat med att Ă„ka över för att spela ett VM.
– Jag hoppade pĂ„ ett flyg hemma i USA som landade vid middagstid i Prag. Första matchen spelades redan samma kvĂ€ll. Vi spelade mot Sovjet och det stod 4-4 nĂ€r det var femton minuter kvar, men vi förlorade med 9-4. En helt overklig upplevelse.

USA slutade sexa och det hÀr var Àven första turneringen dÀr Ken Morrow spelade tillsammans med Mark Johnson.
– Mark var vĂ„r bĂ€sta spelare vid OS 1980 och han var verkligen en fantastiskt bra spelare och bra kamrat. BĂ„de Mark och jag Ă€r ganska tystlĂ„tna men trots det pratade vi och umgicks en hel del i samband med turneringarna vi spelade tillsammans.

Visste du redan innan OS i Lake Placid att du skulle spela för New York Islanders efter turneringen?
– Ja, Bill Torrey, New York Islanders general manager, hade meddelat mig att jag skulle fĂ„ chansen att spela i NHL nĂ€r turneringen var över.

Minns du vem som spelade vid din sida pÄ backplats i debuten?
– SjĂ€lvklart, Denis Potvin. Han hade varit skadad lĂ€nge men gjorde sin första match efter ett lĂ„ngt uppehĂ„ll.

Foto: Arkiv

FRÅN OS-GULD TILL STANLEY CUP-VINNARE – PÅ NÅGRA MÅNADER

Redan under sin första sĂ€song i New York Islanders vinner Ken Morrow Stanley Cup. Islanders, med bland andra svenskarna Anders KallurStefan Persson och Bob Nystrom i laget, besegrade Philadelphia Flyers i finalen med 4-2 i matcher.
– Det var en otroligt spĂ€nnande finalserie dĂ€r Nystrom avgjorde med sitt övertidsmĂ„l i sjĂ€tte matchen. Jag var Ă€ven vĂ€ldigt trött, orkeslös och nog mest glad över att sĂ€songen var slut efter den matchen. Min sĂ€song hade varit vĂ€ldigt tuff med matcher och turneringar vĂ€ldigt tĂ€tt inpĂ„ varandra.
– Bobs 5–4-mĂ„l i den sjĂ€tte finalen sĂ„g jag faktiskt aldrig eftersom jag satt pĂ„ bĂ€nken med huvudet nedĂ„t för att försöka hitta andan igen eftersom jag var helt slut. Men nĂ€r jag hörde publikens vrĂ„l slĂ€ngde jag mig över sargen och i Bryan Trottiers armar och bara skrek av lycka. Det kĂ€nslan kommer jag aldrig glömma, vilken fantastisk lycka!

New York Islanders vann Stanley Cup fyra Är i rad, vilket i sig Àr en fantastisk prestation. Men, Ken, vad var styrkan med det hÀr laget?
– Islanders hade draftat vĂ€ldigt bra och unga spelare under flera sĂ€songer. Killar som ledningen i klubben byggde laget kring och fick att vĂ€xa samman under flera Ă„r. Det fanns inga free agents vid den hĂ€r tiden sĂ„ klubben hade det mycket lĂ€ttare Ă€n idag att hĂ„lla samman laget. Även stabiliteten i ledarorganisationen med Bill Torrey och Al Arbour var en stor anledning till att Islanders var sĂ„ hĂ€r bra under mĂ„nga Ă„r.

Under dina Ă„r i New York Islanders spelade du bland annat med svenskarna Anders Kallur, Stefan Persson, Tomas Jonsson och Mats Hallin. Beskriv de hĂ€r killarna som spelare och lagkamrater.
– Alla hade vĂ€ldigt stor del i framgĂ„ngarna för Islanders under Ă„ttiotalet. Anders och Stefan kom dessutom över till NHL nĂ€r det fortfarande inte var speciellt mĂ„nga europĂ©er i NHL.
– Anders hade bra fart i spelet och var mycket skicklig pĂ„ att döda tid i numerĂ€rt underlĂ€ge. Stefan var en vĂ€ldigt bra offensiv back som vi hade mycket nytta av som quaterback i powerplay. Tomas var en vĂ€ldigt spĂ€nnande och begĂ„vad offensiv back. Men Tomas var Ă€ven mycket sĂ€ker och skicklig i defensiven och vĂ€ldigt underskattad som spelare. Mats var vĂ„rt ””Swedish Goon”” (skratt). Han var stor och tuff men kunde Ă€ven chippa in med nĂ„gra mĂ„l dĂ„ och dĂ„. En fantastisk lagkamrat att ha i omklĂ€dningsrummet.

Du vann alltsÄ fyra Stanley Cup-titlar mellan Ären 1980 och 1983. Vilken av titlarna vann ni lÀttast?
– Oj, det Ă€r en svĂ„r frĂ„ga, Ronnie. Men man kan vĂ€l sĂ€ga att de tvĂ„ sista vinsterna var lite speciella eftersom vi dominerande de Ă„ren och vann finalerna mot Vancouver och Edmonton med 4-0 i matcher.

Foto: Getty Images/Andy Marlin

Ken Morrow spelade för New York Islanders fram till och med 1989 dÄ han lade skridskorna pÄ hyllan.
– Det var faktiskt aldrig aktuellt att jag skulle spela i nĂ„gon annan klubb Ă€n Islanders. Jag spelade dĂ€r fram till och med 1989 dĂ„ mina knĂ€problem gjorde att jag inte kunde hĂ„lla uppe samma fart i spelet som jag hade gjort tidigare.

Hur ser Ken Morrows liv ut idag?
– Jag jobbar Ă„t Islanders (scoutingdirektör) sĂ„ jag Ă€r mycket involverad i hockeyn. Har tre barnbarn och massor med hĂ€rliga minnen frĂ„n mina Ă„r som spelare. SĂ„ man kan vĂ€l sĂ€ga att jag har ett vĂ€ldigt bra liv.


 

Den hÀr artikeln handlar om:

Dela artikel: