Christian Hägg om turbulensen kring Brödernas/Väsby: "Det är ett bevis"

Medan brorsan bytt Detroit mot Anaheim i NHL, förbereder sig Christian Hägg för andra året i Väsby - men nu under klubbens nya namn. För hockeysverige.se berättar han nu om vägen från de tidigare åren i Gimo till satsningen med Brödernas/Väsby.
– Vi hade nyckeln till ishallen och var jämt där, berättar den nu 30-årige forwarden.

UPPSALA (HOCKEYSVERIGE.SE)

Alunda producerar inte bara spelare till NHL och SDHL. Även omtalade Brödernas/Väsby i Hockeyettan har fått ta del av en mycket duktig hockeyspelare från trakten, Det handlar om Christian Hägg som har Gimo som moderklubb, men haft en lång hockeyresa med spel både i Hockeyallsvenskan och Hockeyettan. Lillebror är för övrigt NHL-spelaren för Anaheim, Robert Hägg.

– Hockeyintresset fanns med redan från tidig ålder för oss båda. Pappa (Peter) spelade till att han var 20 år. Sedan var det mycket hockey på TV:n när vi växte upp, men mycket av intresset tror jag kommer från landbandyn också, berättar Christian Hägg då hockeysverige.se träffar honom efter ett av hans och Robert Häggs gym-pass med Victor Helander. 

Samlade ni på hockeykort och hade idoler?
– Vi hade mycket hockeykort. Idoler… Jag tror alla i vår generation hade Peter Forsberg som idol. Så var det för mig och ”Robban” med. 

Linus Rotbakken, Robert Hägg, bröderna Rasmus och Linus Sandin, Sebastian Höglund, Julia Östlund, Julia Johansson, systrana Emelie och Andréa Cordoba är bara några som har just Gimo som moderklubb. 

– Vi hade nyckeln till ishallen och var jämt där. Vi bodde i Alunda som ligger en och en halv mil från Gimo. Jag tror att vi alla sporrade varandra. Alla tränade hårt. Annars hade inte alla kommit så långt som dom gjort. 
– Det började nog egentligen med 92-laget. Vi tränade och spelade mycket. Oavsett vad du gör, ska du bli bra på någonting måste du lägga ner en väldig massa tid. Pappa var ledare för oss, men det var flera andra duktiga ledare också. Pappa hade vårt 92-lag. Vi tränade mycket och spelade i två olika serier.  

Umgicks ni mycket över generationsgränserna i ishallen eller då ni spelade landbandy?
– Lite grann. Julia (Östlund) och vi bodde på samma gata i Alunda. ”Robban” och jag har egentligen varit med de äldre hela tiden. Det är också vad som utvecklat oss, att vi fått tävla mot de som var större och starkare. 
– Rasmus och Linus är också från Alunda. Linus var med oss en del medan Rasmus är några år yngre. Han var en liten knatte, men fick fortfarande vara med och jag tror vi alla håller koll på varandra, säger Christian Hägg med ett leende och fortsätter:
– Jag spelade även fotboll ganska länge, men från det att jag började på gymnasiet hade jag inte så mycket val. Då blev det hockeyn.  

Som U16-spelare och efter flera säsonger i Gimos A-lag valde Christian Hägg att spela för Djurgården. 

– Djurgården visade ett intresse väldigt tidigt. Det var ett bra upplägg och ändå nära hem. Djurgården är Djurgården och jag har alltid hållit på Djurgården. Därför ville jag såklart spela där. 
– Jag vet inte hur det är nu, men på den tiden var det ungefär så att spelarna Djurgården ville ha tog dom. Det märktes också på resultaten vi hade med oss. Det var en rolig tid och många duktiga hockeyspelare jag fick spela med där. 

Var det flera spelare från Gimo som gick till Djurgården samtidigt som dig?
– Fredrik Lovén (Knivsta) och Ludwig Blomstrand (Almtuna) kom ut till Gimo första hockeygymnasieåret och gick sedan samtidigt med mig till Djurgården. 

Blev det en besvikelse då du inte fick chansen i Djurgårdens A-lag?
– Nej, besvikelse var det inte. Det var en tuff konkurrens. Klart att jag och alla som var där hade drömmar om att få spela i Djurgårdens A-lag. 
– Jag fick ta en annan väg. Först gick jag till Västerås och fick testa på Hockeyallsvenskan där. Man kan vrida och vända på det där hur mycket som helst, men gymnasieåren i Djurgården gav mig mycket både som människa och hockeyspelare. Det var extremt mycket träning. 

Förutom nämnda klubbar har Christian Hägg under sin ganska brokiga resa även spelat för Tierp, Lindlöven, Enköping, Mariestad, Visby/Roma, Almtuna, Arlanda, Comet, Sparta, Östersund och Tingsryd innan han kom att landa i Brödernas/Väsby. 

– Alla olika platser jag varit på har varit som i olika delar av mitt liv. Jag var i Mariestad under tre år och trivdes jättebra där. Kom till Visby. Livet förändras lite och jag trivdes jättebra även där. 
– Efter det kom jag hem till Almtuna. Där träffade jag min sambo (Maria) och mamma till vårt barn (Henry). Det hade sin tid. Vi testade sedan att bo på distans, men det var inget som vare sig hon eller jag gillade.  
– Nu är vi hemma här igen och jag tror inte att det blir så mycket mer flyttande. I så fall blir det att hela familjen flyttar. 

Vad har alla resor och olika hockeyklubbar gett dig som person?
– Jättemycket. Visst, jag är 30 år nu och många frågar ”varför ska du fortsätta spela?”, men jag har inte hittat något som är roligare. Dessutom alla människor jag har träffat, alla olika lagkamrater jag haft genom åren… 
– Det är få förunnat att få hålla på med det man älskar. Jag önskar att hitta något som är lika kul den dagen jag inte kommer spela hockey längre. 

Är mötena med människorna lika viktiga för dig som själva hockeyn?
– Ju äldre jag blivit desto mer har jag insett att jag inte kommer kunna hålla på för alltid. Jag tar inte saker för givet på samma sätt. Det har växt fram mer och mer att det är viktigt att vårda personerna runt om också. 

Hur följer du din brors karriär borta i NHL?
– Vi följer varandra jämt och pratar med varandra nästan varje dag. Under somrarna tränar vi tillsammans och sporrar varandra. 
– Oavsett vart vi är i hockeyn eller livet i stort stöttar vi varandra och jag vet at det är ömsesidigt. 

Och nu ska han till Anaheim…
– Ja, jättekul för honom. Kul också att en av hans bästa vänner, Radko Gudas, också skrev på för Anaheim. 
– Han hade jättemycket skador förra säsongen, men jag tror att han kommer göra en jättebra säsong, den som kommer. 

Redan förra säsongen valde Christian Hägg spel för Väsby, vilket till kommande säsong kommer gå under sponsornamnet Brödernas/Väsby. 

– Vi vann allt utom sista matchen förra säsongen. Klart att det var väldigt surt. Vi har ett bättre lag den här säsongen så det finns inga ursäkter för att vi inte skulle gå upp. Det ska såklart spelas om det, men det är målet vi har i siktet. 

Nu har Brödernas gått in som sponsor, vilket det blivit en hel del turbulens kring, hur tänker du kring det?
– Det är ett bevis på hur dåligt insatta folk är. Brödernas är en huvudsponsor och lägger antagligen in en väldig massa pengar. Klart att dom vill han någonting tillbaka för det. 
– Om det är loggan eller vad det kan vara… Kolla samhället i stort med inflationen och allt kring ekonomin. Det är svårt. Hästen försvann. Kristianstad försvann. Dom här grabbarna har sträckt ut en hand till Väsby för att klubben ska ha ett jäkligt bra hockeylag. 

Vad tror du det betyder för Väsby som klubb?
– Jättemycket. AIK och Djurgården, båda lagen är lite på dekis, så jag förstår att killarna i Brödernas ser en jättemöjlighet. Med tanke på hur bra lag vi har finns alla möjligheter att vi ska ta steget upp till hockeyallsvenskan. 
– Då har vi minst tre lag, fyra med Södertälje, i Hockeyallsvenskan från Stockholmsområdet. Det ska bli en rolig säsong och en häftig resa. 
 

Tror du vi kommer få se flera liknande sponsorskap framöver?
– Skulle det här falla väl ut… Det är väl jättebra om folk som har kapital vill investera i idrotten. 

Det var inte bara sponsorskapet som gav rubriker förra säsongen utan många höjde på ögonbrynen då Dick Axelsson klev i Hockeyettanlaget. 

– Dick är en riktig profil. Det märks att han älskar omklädningsrummen och att spela hockey. Det var kul att få spela med honom och följa honom på nära håll. 
– För klubben betydde det nog mycket eftersom många vill gå och titta när han spelade. Han är en publikmagnet och alla har en åsikt om Dick Axelsson, men mina åsikter är bara positiva både som person och hockeyspelare, avslutar Christian Hägg innan han drar i väg för ett besök med Henry på BVC.

---