När Henrik Zetterberg slog igenom i favoritklubben: "Var ett stort fan"

Idag förknippar de flesta Henrik Zetterberg med Detroit Red Wings. Men utöver den amerikanska klubben är det ytterligare en förening som profilen har nära sitt hjärta. 
– Då var jag ett så stort fan och var på varje match, säger Henrik Zetterberg till hockeysverige.se. 

Henrik Zetterberg är med VM-guld, OS-guld och Stanley Cup-seger såklart en av våra största spelare genom alla tider. Moderklubben är Njurunda, men han har alltid haft Timrå närmast sitt hjärta, även om han under sin karriär mestadels spelade för Detroit. Även det såklart en organisation som betyder mycket för ”Zäta”. 

Inför säsongen 2002/03 blev det bestämt att Detroit ville plocka över Henrik Zetterberg till NHL.
– Håkan (Andersson) ringde mig då draften var (1999) och gratulerade mig till att jag var draftad. Jag var på Cypern med mina kompisar då och hade egentligen ingen tanke på att det var draft.
– Han frågade om jag kunde komma över på en sommarcamp, men mitt i sommaren då jag var utomlands med mina kompisar var hockeyn det sista jag tänkte på, skrattar den blivande NHL-kaptenen och fortsätter:
– På vintern blev det mer fokus och Håkan hade en väldigt bra kontakt med spelarna. Då blev det på en helt annan nivå. Visst, jag spelade i Sverige ”men du måste göra det här för att ta ett steg till”. Det gav en kick och jag började träna ännu mer.
– Att träna har aldrig varit något problem och alltid väldigt kul. Eftersom jag jämt varit med killar som tyckte det varit roligt att träna så har vi alltid gjort det utan att vi egentligen har vetat att vi tränat.

“Timrå vi åkte och tittade på”

Redan som barn var ändå Timrå Henrik Zetterbergs favoritklubb Timrå.
– Timrå var den största klubben i den omnejden. När jag kollade på hockey, förutom då jag tittade på A-lagsmatcherna i Njurunda, var det Timrå vi åkte och tittade på.
– Det blev då ett naturligt steg att ta i TV-pucksåldern, 15-årsåldern… Vi var ett gäng från NSK som var med i TV-pucken och som gick över till Timrå. Sedan blev det hockeygymnasium och allt det där.

En annan storspelare som kommer från Njurunda är den sex år äldre Fredrik Modin som liksom Henrik Zetterberg vunnit OS, VM och Stanley Cup.
– Han är en av dom jag såg upp till i NSK då jag var där och åkte friåkning. Vi spenderade väldigt mycket tid i ishallen, kollade på A-lagsträningarna och deras matcher. 
– Det var också ett stort åldersspann av personer som var där och åkte friåkning på eftermiddagarna. Om jag var tio år så kunde det vara killar upp till 17 år som var där. Alla var med och spelade tvålagsspel, vilket gjort att jag hängt med så många av dom där Njurundaspelarna. Fredrik var såklart en av dom.

Var det tjejer med då också?
– Nej, faktiskt inte. Däremot kommer ”Sparvens” (Lars 'Johansson) dotter, Erica Udén Johansson, också från Njurunda.
– ”Sparven” har jag haft mycket att göra med. Han och pappa är i samma åldersgrupp och spelade med varandra. Man kan säga att han är en av hockeyns eldsjälar.

Pendlade du in till Timrå från Njurunda i början?
– Ja, vi var tre från Njurunda, Hans Ottinger, Martin Zetterberg och jag. Det var våra föräldrar som fick turas om att skjutsa oss in till träningarna. Den första vintern var det mycket resande för att träna och spela matcher.
– Sedan flyttade vi tre, jag Hans och Martin, in i en lägenhet i Tallnäs som ligger i Timrå. När vi var i allt det där tänkte vi nog mest ”klart att vi ska bo i en lägenhet själva”, men vi var inte gamla då. Det var ändå lagom avstånd till hemmet i Njurunda.
– Det var matlådor som kom varje söndag, tvätten tvättades varje söndag på ett magiskt sätt (skratt), så vi var nog ganska bortskämda.
– Jag tror ändå det här var en otrolig lärorik tid för oss. Vi fick sköta oss själva och måste gå upp på morgnarna för att göra frukost. Sedan gjorde såklart skolan, hockeygym och Timrå ett fantastiskt jobb så att vi kunde klara oss, men det var aldrig någon som sa till oss ”nu ska du gå upp”.

“Tror jag att det funnits en plan för mig”

Henrik Zetterberg fostrades alltså i Njurunda, men fick sitt både nationella och internationella genombrott under sin tid i Timrå.  Han debuterade i klubbens A-lag säsongen 1997/98 och spelade där till och med säsongen 2001/02. Då valde han som bekant att testa på hockeylivet i NHL. Zetterberg spelade även i Timrå under lockoutsäsongen 2004/05.
– Jag började i Timrås B-J och sedan vidare till A-J. Efter det började jag få chansen att träna med A-laget. Första gången jag fick träna med A-laget var när dom höll på att kvala. Då var jag ett så stort fan och var på varje match. Det var som liv och död att kolla på dom här kvalmatcherna och helt plötsligt fick jag vara med och träna med det här laget.
– Det var en dröm, men det var först säsongen efteråt jag började få spela med dom. Peo Larsson var tränare min första säsong och ”Nubben” (Kent Norberg) spelade fortfarande. Sedan gick han över för att bli assisterande tränare. ”Nubben” har jag fortfarande en jättebra kontakt med. Det är kul hur dom tänkte på den tiden.
– Jag tyckte att dom höll tillbaka mig och jag hade velat spela mer, men dom gjorde det bra och inte stressade fram mig samtidigt som jag inte var gammal när jag började spela i A-laget.

Hur mycket plats tog du i omklädningsrummet inledningsvis?
– Inte mycket. Den här traditionen har ändrats lite under årens lopp. När jag kom in sa jag inte mycket…

Var det en annan hierarki?
– Ja, så var det. Samtidigt speglar väl det hur samhället är idag? Det jag tror var bra på den tiden var att man lärde sig att göra rätt. Så länge man var i en bra miljö lärde man sig hur man skulle uppföra sig, respektera äldre och så vidare.
– Jag tror det här är viktigt, inte bara inom lagsport, i livet i allmänhet. Vi har hållit på med lagsport och varit i en bra miljö har också fått en bra skola på det sättet hur man ska uppföra sig.

Om du ser tillbaka på den Henrik Zetterberg som klev in i A-lagets omklädningsrum, kan du då tänka dig att den killen från Njurunda skulle vara lagkapten i NHL under sex säsonger?
– Nej, nej. Så tänkte jag absolut inte. Under hela min karriär har jag på något vis levt i nuet. Jag har egentligen aldrig tänkt på eller reflekterat över vad jag har gjort eller varit.
– Det har bara blivit att jag hamnat där jag hamnat. När jag nu slutat och tittar tillbaka på karriären så tror jag att det funnits en plan för mig utan att jag vetat om det.
– Det började egentligen med ”Peo” och ”Nubben”. Sedan kanske det var, beroende på hur jag spelade och presterade, lättare att staka ut en plan.

Här kan du beställa "Stickan" Kennes bok, "Hockeyadeln"