Lisa Östrup om uppbrottet med Leksand: "Ingen bra arbetsmiljö"

Tidigare har både Amanda Johansson och Agnez Svensson lämnat Leksand under uppmärksammade former. Förra veckan blev Lisa Östrup den tredje spelaren i raden att bryta med dalalaget mitt under brinnande SDHL-säsong.
– Man måste ha en viss förståelse för att kraven inte kan se likadana ut som för en herrspelare, säger Östrup till Hockeysverige.se.

NACKA (Hockeysverige.se)

Lisa Östrup lämnade Linköping för spel i Leksand den här säsongen. Nu blev inte säsongen som vare sig hon eller Leksand hade hoppats på och under förra veckan blev hon den tredje spelaren på kort tid som lämnat klubben. 
– Jag förväntade mig att ha kul och spela mycket när jag kom till Leksand, vilket jag också gjorde i början av säsongen och tyckte att det gick bra. Vi hade en bra grupp och i början kändes det som mina förväntningar uppfylldes, berättar Lisa Östrup då Hockeysverige.se träffar henne i Nacka Forum söder om Stockholm. 

Östrup spelade redan förra säsongen 19 matcher i SDHL för Linköping, men hoppades på att få ta ytterligare steg i sin utveckling i Dalarna. 
– I Linköping var jag junior och gick på ”HG”. Jag kände också att jag där var junior hela tiden. Till den här säsongen blev jag senior, ville ta en seniorplats och såklart bli en viktig spelare för laget.
– Samtidigt visste jag att jag behövde kämpa för den platsen och att jag var en av dom yngre i laget. 

"Kraven kan inte se likadana ut som för en herrspelare"

Hur blev det?
– Till en början, som sagt var, fick jag spela en hel del och det kändes bra. Senaste månaderna har det inte blivit så mycket speltid. 
– Att det skulle vara den enda anledningen till att jag lämnar Leksand stämmer inte riktigt. Det fanns andra anledningar till det också. Jag tror att dom som följt SDHL den här säsongen har hört att det varit en del snack runt Leksand och att det inte bara jag som känt av det här. 

Kan du utveckla hur du menar?
– Det handlar en del om arbetsmiljön kopplat till förväntningarna att ha kul. Riktigt så blev det inte. Det var ingen bra arbetsmiljö. 
– Inom damhockeyn är det inga bra löner och då känner jag att det måste vara kul också. Man måste ha en viss förståelse för att kraven inte kan se likadana ut som för en herrspelare. Dom flesta av oss tjejer har jobb vid sidan av och många av oss betalar i princip för att vi ska få spela.  
– I lagen är det spelare som har olika ersättningar och det kan inte vara högst krav på spelarna som har lägst ersättning. Oftast är det unga svenska spelare som var efter på ersättningsbiten, men det var också vi som fick högst krav på oss. 

Dålig kommunikation

Lisa Östrup saknade även en dialog och kommunikation med coachen om situationen. 
– Jag känner att det inte vara någon bra kommunikation alls, tyvärr. Den hade kunnat förbättras väldigt mycket. 
– Kommunikation är också något jag tycker är jätteviktig för att jag ska kunna må bra som person och utvecklas som spelare. 

Kunde du ha gjort något annorlunda?
– Ja, det kan man väl alltid. Jag försökte så gott jag kunde, men nu blev det så att det helt enkelt inte passade. Ibland blir det så och jag kände att det var bäst att gå vidare för att hitta det jag söker på annat håll. 

Trots en tuff tid i laget trivdes Lisa Östrup ändå bra vid sidan av isen i Leksand.
– Jag trivdes jättebra med laget och kände att vi hade ett jättebra lag. I början av säsongen trodde jag att det skulle se annorlunda ut tabellmässigt eftersom vi hade ett starkt lag. Jag tror också att det hade kunnat göra något bättre av det om ledarstaben jobbat med gruppen i stället för, som det kändes ibland, mot gruppen. Jag kommer såklart sakna alla lagkamrater och visst har det varit tufft ibland.

Besviken?
– Klart att det är lite av en besvikelse. Samtidigt är det sådant här som händer ibland i livet. Då får man helt enkelt kämpa på. 
– Många av dom jag spelat med i Leksand kommer jag träffa igen eftersom damhockeyvärlden inte är så stor. Speciellt i Sverige.

Flyttar till Stockholm: “Finns mycket potential”

Ny klubbadress blir nu AIK. 
– Jag har sett att det finns mycket potential i laget och att dom haft lite felstudsar under säsongen. Det har inte heller gått så bra sett till tabelläget. 
– Jag hoppas jag kan hjälpa till, bli en stor del av laget och att vi ser till att göra något bra av den här avslutningen av säsongen. 

AIK, tillsammans med HV71, är ganska fast cementerade i botten av SDHL, men det är inget som Lisa Östrup funderat speciellt mycket kring då hon valde vilken klubb hon skulle spela för resten av säsongen. 
– Som jag sa har jag sett mycket positivt i AIK samtidigt som jag gillar utmaningar. Jag ser positivt på den utmaningen och det är ingen idé att tänka på om det skulle bli vi eller HV71 som få kvala. 

Lisa Östrups bror, Christian, bor i Stockholm och spelar för Nackas J18. Givetvis påverkade det hennes val av stad att spela i. 
– Såklart att jag letade mig till Stockholm på grund av honom. Vi har alltid varit jättenära så det är kul att kunna träffas igen. Jag har inte kunnat träffa honom mycket alls det här halvår och det är skönt att som storasyrra kunna peppa honom lite, säger AIK-anfallaren med ett skratt och fortsätter:
– Jag tror många kan känna igen sig i att det kan vara tufft som 16-åring att bo själv. 

När debuterar du för AIK?
– Vi får se. Antingen blir det nu i helgen eller nästa helg. På grund av sjukdom har jag inte kunnat träna på ett tag. Mest troligt blir det nästa helg mot HV71. 

Det står på eliteprospects.com att du är både dansk och svensk medborgare…
– Jag har en hel del olika nationaliteter i mig. Min mamma kommer från Irland. Sedan kommer pappa från Sverige och Danmark. 

Två spelare med rötter i Irland

I och med Lisa Östrups intåg i AIK har nu laget två spelare med rötter i Irland. 
– Det stämmer. Aoife Leacy känner jag väl. Hennes föräldrar är också från Irland och kompisar till familjen. 

Med tanke på den bakgrund du har, varför föll valet på just hockey?
– Jag vet faktiskt inte. Pappa har alltid velat spela hockey, men aldrig gjort det i något lag. Det var mer med kompisarna när han var liten. 
– Jag är första barnet och även om jag är tjej tänkte han ”mina barn ska spela hockey”. Jag spelade med killarna i Linköping fram till U15 och gick hockeyhögstadiet med dom. 
– Sedan har vi blivit lite av en hockeyfamilj. Till och med mamma har lärt sig hockey, vilket är superkul. Brorsan, Christian, och syrran, Sara, spelar. Sara är 12 år nu och spelar fortfarande i LHC. Det är superkul att se en miniversion av sig själv. 

Hur upplevde du tiden som hockeyspelare i Linköping?
– Det har varit jättekul och jag har haft många kompisar i laget. Också kul att kunna ha haft hela min uppväxt i samma förening. Jag har lärt känna många i klubben och jag är nöjd med min uppväxt i LHC. 

Varför valde du att lämna LHC för Leksand?
– Jag kände mest att jag ville testa mina vingar lite…

Oviss framtid: “Vill gärna vara kvar i Stockholm”

Fick du vara kvar?
– Jag kom aldrig till den diskussionen eftersom jag skrev på för Leksand väldigt tidigt av förra året. 
– Jag ville testa på något nytt. Alla mina kompisar på gymnasiet bodde själva medan jag fortfarande bodde hemma. Då ville jag testa på det och klara mig själv. Jag tycker också att jag växt jättemycket av det. 
– Där känner jag att jag gjorde rätt val. Även om det inte blev Leksand hela säsongen är jag nöjd med att jag tog steget och flyttade från LHC. 

Du har skrivit på för resten av säsongen med AIK, hur går tankarna framåt?
– Det får vi se. Nu fokuserar jag på den här delen av säsongen. Vi har åtta matcher kvar i grundserien och vi får se hur det går där. Just nu vill jag gärna vara kvar i Stockholm. 

Din lagkompis i Leksand, målvakten Amanda Johansson, har skrivit på för Brynäs. Om du kommer fri vart gör du lättast på mål på henne?
– (Skratt) Att man skjuter högt, men kommer jag fri kanske jag gör en fint och skjuter lågt. 

TV: Experterna överens – de vinner SM-guld