Gretzkys slipade polare – Old School Hockey Mats Ulander

Tvåfaldig svensk mästare, men också god vän med Wayne Gretzky. I dagens Old School Hockey träffar ni på AIK-ikonen Mats Ulander, forwarden från Kiruna som även hann förgylla tillvaron för Rögles fans under 1980-talet.

Mats Ulander var storspelaren i AIK som oftast inte fick de stora rubrikerna trots att han svarade för 231 poäng på 306 matcher i elitserien. Lägg därtill att han var en av nyckelspelarna när AIK vann SM-guld 1982 och 1984.

Nu ska ni få möta honom i den här veckans upplaga av Old School Hockey. 
– Min pappa Erik var hastighetsåkare på skridskor hemma i Kiruna. Han var med i Sverigeeliten på 1950-talet och tävlade mot bland andra Olle Dahlberg och Åke Seyffarth.
– Det var stora barnkullar i Kiruna när jag växte upp. Pappa jobbade i gruvan så jag har ungefär samma uppväxt som Börje Salming. Vi bodde dessutom bara 400 meter ifrån varandra.

Varför blev det just ishockey? 
– Det var mycket ungar på gårdarna och vi spelade landhockey till gatuljusen släcktes på kvällarna. Sedan hade vi fantastiska vintrar redan från oktober till april. Det blev en sådan här packad snö som man kunde springa och spela på. 
– Vi hade ishockeyplaner där det alltid fanns någon att spela med. När jag var tio år kom jag med i knattelaget i Kiruna AIF. Då var ofta två kanadensare, Mike Mazur och Mike Desilets med och åkte lite med oss. Även Tord Lundström var med och tränade oss ibland innan han stack till Brynäs. Faktiskt så har min mamma suttit barnvakt åt "Todde" Lundström, skrattar Ulander.

När Mats Ulander var elva år lämnade han Kiruna för att med sin mamma flytta till Boden. 
– Min pappa försvann från mig när jag var sex år efter att han och mamma skilt sig. Mamma träffade en ny man som jobbade på SJ i Kiruna. Vi flyttade till Boden för att han fick ett nytt jobb där. 
– Det var ett stort uppbrott att komma från fjället ner till civilisationen. Men jag tyckte det var spännande och jag började spela hockey direkt i Bodens BK. Det här året fick Boden en modern ishall med värme. Från en kall lada i Matojärvi till en riktigt varm ishall. Det sporrade en att fortsätta med hockeyn.

“Vad hade hänt med min karriär om jag hade kommit till Brynäs?”

Säsongen 1970/71 debuterar Mats Ulander i Bodens A-lag som då spelade i Division 2 Norra A. Det blev en match, ett mål och en assist debutsäsongen och hans Boden slutade tvåa efter IFK Kiruna. 
– Jag var väldigt sportintresserad och höll även på med lite fotboll, skidor, pingis och lite grejer. Vi var ett killgäng som sporrade varandra och tränade extra. Så där höll vi på i flera år. Vi hade även väldigt bra sommarträningar med en fystränare som hette Göran Hansson. Han bidrog mycket till min utveckling just när jag var i åldern 15-17 år. 
– Vi juniorer fick inte träna med A-laget, men när jag tränade med juniorlaget innan så gjorde jag en kupp. Jag gömde mig i båset och när A-laget kom ut på isen hoppade även jag ut och åkte runt och snacka. När tränarna kom ut fick jag vara med på övningarna även om dom inte kunde garantera att jag skulle få spela. Men jag trampade ifrån varenda jäkel, skrattar Ulander. 
– Då tog tränarna med mig i A-laget. Jag var bara 16 eller 17 år då, men vilka vi mötte i debuten minns jag inte.

Vid årsskiftet 1973/74 fick Mats Ulander vara med i det inofficiella Junior-VM som spelades i dåvarande Leningrad. Sverige slutade fyra efter Sovjet, Finland och Kanada. 
– Nyåret 73/74, i Leningrad. Jag hade spelat i juniorlandslaget tidigare, men till JEM året innan blev jag petad av Pär Mårts, så där fick jag inte vara med. 
– Men efter JVM 1974 började alla elitserieklubbarna höra av sig och undrade om jag ville komma dit och spela.

Det var inte bara du från Boden som gick till AIK utan även Janne Olsson, Anders Olsson och Mats Rasmusson. Varför plockade AIK så många just därifrån vid den här tiden? 
– Det var en ledare i AIK som hette “Janke” Juhlin och som var från Luleå. Han hade en förkärlek för norrbottningar. Nu var det inte bara AIK som hade ögon där uppe utan det hade även Brynäs.

Var det aktuellt att du skulle spela i Brynäs? 
– När jag var 18 år ringde mer eller mindre varenda allsvensk klubb till mig. Det var ofta morsan som fick ta snacka eftersom jag var borta och tränade. Jag väntade på att Brynäs skulle ringa men det var nästan enda klubben som inte ringde. AIK hade också ringt och skulle komma upp till Boden för att titta på mig vilket jag tyckte kändes ganska seriöst. Dom flesta satt ju med toppluva på läktaren men en dag satt det två gubbar med hatt och trenchcoat, då tänkte jag att det måste vara från AIK och inga vanliga bodensare. Det var “Janke” Juhlin och Lasse Norrman. Jag körde så inihelsike på den matchen och efteråt snackade dom med mig och bjöd ner mig till Stockholm. Jag fick även bud från Södertälje så jag och Jan-Erik Dantoft åkte ner och jag skrev på för AIK och han för SSK. 
– När jag kom hem från Stockholm ringer Breit Hellman från Brynäs. Han sa att Brynäs var intresserade av att jag skulle komma dit och spela. Jävlar tänkte jag, haha.
– “Varför ringer ni så sent? Tyvärr har jag redan sagt ja till AIK”. Vad hade hänt med min karriär om jag hade kommit till Brynäs? För jag kom faktiskt till ett ganska otränat gnetgäng i AIK.

Hur var Anders “Ankan” Parmströms ledarskap? 
– På en kompisnivå. Det var ordning och reda, men han delegerade mycket eftersom det var mycket ledartyper i laget.

Gjorde AIK-debut i Stockholmsderbyt

Redan första säsongen i AIK fick Mats Ulander spela tillsammans med Leif "Honken" Holmqvist. 
– "Honken" var med ett år. Han var en tävlingsmänniska men han kanske inte var lika smidig och rapp som han hade varit tidigare. Man såg att han var enormt begåvad och taktisk i målet. 
– Han kunde lämna luckor för att lura in oss att skjuta där. Men då var han där direkt och tog pucken. Han var snabb med plocken och reaktionsförmågan var blixtsnabb.

Mats Ulander debuterade i AIK-tröjan mot Djurgården på Hovet i Stockholm. Första målet kom i andra omgången när AIK slog Örebro på gamla Vinterstadion 8-2. 
– Fullsatt på hovet, det måste varit fantastiskt. Jag spelade ihop med Pär Mårts och Christer Lundberg under två år. Mårts var väldigt spelskicklig även om han inte var någon skridskostark och fysisk spelare. 
– Lundberg var laglojal, som alltid gjorde sitt jobb och var lite mer defensiv. Dessutom är han en hockeynörd och fantastiskt rolig person.

“Det kom in fans på isen som grät och hyllade oss”

AIK går säsongen 1977/78 till final mot Skellefteå. Ett Skellefteå med Hardy Nilsson som stor fältherre vinner med 2-1 i matcher. 
– Det var tillfälligheter i den avgörande matchen som avgjorde. Vi hade en del chanser, men vi fick inte in puckarna. Det var Thomas Gradin, jag och Pär Mårts som spelade ihop i det slutspelet. 
– Hardy, som du nämner, hade en otrolig respekt med sig. Tränaren, Anders Rönnblom, var lite snällare, men Hardy kunde nog vara jävligt elak på ett peppande sätt. Det var ingen stor skridskoåkare, men han var råstark och elak samtidigt. Sedan hade han en järnvilja samtidigt som han var ganska smart. Annars var Skellefteå ett väldigt skridskostarkt lag och som hade bland annat “Krobbe” Lundberg och Martin Karlsson som båda var fantastiska spelare.

Vad gjorde Dan Hobér som fick er att bli svenska mästare 1982? 
– Han höll i jättebra träningar och vi körde alltid i ett högt tempo. Dessutom lade han in fys ett par gånger i veckan. Det var ju många landslagsspelare i AIK då och min kedja med Rolf “Råttan” Edberg och Ulf Rådbjer var kanske bästa kedjan i Sverige då.

AIK vinner den avgörande finalen mot Björklöven i Scandinavium med 3-2 efter att Leif Holmgren, Kai Nurmi och Ulf Isaksson gjort varsitt mål. Tore Ökvist och Patrik Sundström gjorde Björklövens mål. 
– Det var fantastiskt. Det kom in fans på isen som grät och hyllade oss. Sedan var det guldfest på Opalen med lite mat och dricka.

Var det samma känsla 1984 när ni vinner mot Djurgården i finalspelet med 3-0 i matcher? 
– Jag fick inte samma drag i min hockey och kom lite i skymundan. Jag spelade med Roger Lindström och Hasse Norberg. Hasse gick tyvärr gick bort för några år sedan, men det var jag som tog ner Hasse från Luleå till AIK. 
– Det var mycket fokus kring dom yngre spelarna med Tommy Lehmann, Per Martinelle och framför allt Per-Erik Eklund. Vi byggde vårt spel på snabba vändningar och spelglädje medan Djurgården byggde sitt spel på styrka. Det ryktades om att Leif Boork körde med blybälten på deras spelare för att preparera laget inför sista matcherna. Men han gjorde fullständigt fel och Djurgården kom aldrig ur den här fysiska träningen även om dom hade ett väldigt bra lag. 
– Vi hade dessutom en spelare som löste dom svåra uppgifterna bättre än någon annan. Det var Per-Erik Eklund. Han var nyckeln till det här guldet.

“I princip fick jag kicken”

Efter säsongen lämnar Mats Ulander AIK för spel i norska Manglerud/Star. 
– Det blev helt tyst i flera veckor, men till slut ringde jag Per Bäckman och frågade vad som händer. Han sa att AIK skulle föryngra laget till nästa säsong. Då tänkte jag ”Va fan nu!?”. Han började slingra sig samtidigt som jag blev sur. Jag tror att det var åtta man som slutade efter det SM-guldet. 
– Jag tror att det var AIK:s största misstag att man lät Per Bäckman bestämma. Att man inte hade en stark styrelse var den veka punkten hos AIK. I princip fick jag kicken eller rådet att jag skulle söka något annat.

Hur trivdes du i Norge?
– "Ankan" sa först att han kunde ordna mig till Schweiz, men det blev tydligen för sent för det eftersom schweizarna tagit någon annan. Då ringde Rolf Kirkvold, som är en norsk hockeyguru, hans farsa var tydligen Norges Lennart Hyland, från Mangelrud. Jag har alltid varit så att får jag ett erbjudande så tänker jag att varför inte? 
– Det var ett fantastiskt år som jag hade där. Jag gick på marknadsföringsskola där eftersom jag inte bara ville spela hockey. Dessutom var jag diskjockey på måndagar i en bar. Jag lärde också känna Finn Karlevik, Jan Teigan och kom in i samma sväng som jag hade i Stockholm, man hade ett jäkla driv då. 
– Brosket hade lossnat i mitt knä och jag hade ont den säsongen. Jag spelade med ett och ett halvt ben och gjorde det ganska bra ändå. Manglerud märkte inte så mycket. Det var jag och Lars-Göran Nilsson, backen från Färjestad, som var i Manglerud då. Han blev kickad på vintern så det bara blev jag kvar. När det gick dåligt för laget stack tränaren så jag och Lars-Göran fick ta över träningarna. Just träningarna hade varit en katastrof, men vi fick ordning på det där och gick till det som heter mellanspel. Då kommer tränaren tillbaka och där stod jag och fattade ingenting. 
– En kille i laget hade en schäfer med sig som tog upp en plats så juniorerna som var med fick byta om i rummet utanför eftersom hunden skulle ligga i omklädningsrummet. Jag var kvar till slutet den säsongen, men jag fick aldrig den sista löneutbetalningen.

Flyttade till Rögle: “Hade ett kanongäng”

Du hamnade sedan i Rögle i tre säsonger, hur kom det sig? 
– Min telefon ringde: ”Tjena Ulander, det är Svenåke Svensson. Ska du komma till Rögle och spela? Skit i Norge nu och kom till Rögle!” haha.
– Jag fick ett bra kontrakt och ett bra boende. Dessutom fick jag vara med och fostra bröderna Elvenes (Stefan och Roger) och Roger Hansson som var juniorer då. Vi hade verkligen ett kanongäng med bland andra Tommy Själin och Peter Elander.

Trivdes du bra i Rögle? 
– Ja, det var fantastiskt där. Vi kunde träna mellan halv fem och sex på eftermiddagen. Sedan tog man bilen blixtsnabbt till Helsingborg och sedan båten över till Danmark där man kan kunde se Toto eller något amerikanskt band spela. Sedan åkte man med sista båten, klockan två, tillbaka till Sverige. 
– Jag pluggade samtidigt psykologi och informationsteknik i Lund. Det som i dag kallas kommunikation. Där träffade jag mycket intressanta människor och blev medbjuden på mycket roliga grejer. Det som var jobbigt var höststormarna och vintern där nere, men då spelade jag ju hockey ändå.

“Tyvärr höll jag käften om det här”

Mats Ulander spelade en VM-turnering. Det var 1982 i Tammerfors och Helsingfors. Tre Kronor, ledda av Anders “Ankan” Parmström, slutade fyra. 
– AIK hade julfest på en krog utanför Gröna Lund. Tre Kronor-truppen till Izvestija var redan uttagen. Leif Holmgren skulle vara med men han är skadad. Då kommer "Ankan" fram till mig och viskar ”Har du lust att åka med oss till Moskva? Jag tar ut dig till landslaget och du får spela i stället för Holmgren.” Det kändes verkligen i hela kroppen och jag blev så jäkla glad. Det var min debut. 
– Jag gjorde en bra turnering och kom med till VM och var bra förberedd och fruktansvärt vältränad. Då sätter “Ankan” in mig tillsammans med Håkan Loob och Thomas Rundqvist. Dom spelade i Sveriges bästa femma då tillsammans med Janne Ingman, men han kom inte med. Det var den här svenska politiken att ingen klubb skulle ha någon favör. Alla ska behandlas lika. 
– Loob tar min högerkant som jag var inkörd på med vinklar och hur jag trampar in på mål så jag fick spela på vänsterforward hela jävla VM. Det var ingen bland publiken eller runtomkring som märkte det. Tyvärr höll jag käften om det här, jag borde gått ut och sagt något.

Du spelar alla tio matcher och gör två poäng. 
– Jo, turneringen gick bra och jag gjorde mål mot Italien, tror jag att det var. Det var en jäkla tuff match och vi vann med 5-3.

“Gretzky sade att ingen rör en öl förrän Ulander kommer”

Även en ung Wayne Gretzky spelade i den turneringen. En spelare som Mats Ulander blev bra kompis med under turneringen. 
– Jag hade ett reklamkontrakt med MacArvid som hade tagit in en skridsko från Amerika som hette Daoust. Vi mötte Kanada, som hade ett fult gäng med Bob Gainey, Bobby Clarke, Bill Barber och så vidare, men även Gretzky. 
– Sen träffade vi honom eftersom Daoust ville göra ett jobb med honom och mig så vi började prata. Vi skulle fota han och mig med den här skridskon och vi gjorde det här jobbet på hans hotellrum. 
– Det var ingen som brydde sig på den här tiden att man gick ut när det var frikväll. Vi gick på något som hette Silverbar i Helsingfors. Jag och Gretzky hade funnit varandra på något sätt. Han hade gått till Silverbar den kvällen med hans fotograf som jämt var med honom då, han var med som en lite smurf, haha.
– Vi käkade med laget och efter det gick några av oss till Silverbar. Alla drack ju öl. Det var bara öl, öl, öl, speciellt NHL-spelarna. Av någon anledning kom jag dit lite senare. Då satt Gretzky där med den lilla fotografen vid ett runt bord och varje decimeter på det här bordet var täckt med ölglas. Det var folk runtomkring honom och då hade han tydligen sagt att ingen rör en öl förrän Ulander kommer. När jag kom blev det glädje och folk fick ta bärs.

Hade ni bra kontakt efter det också? 
– Ja, vi hade lite kontakt efter VM. Jag tänkte då i mitt stilla sinne att jag blev draftad för Edmonton Oilers 1979 eller 1980, vilket jag berättade för honom. Något som han även hade hört. 
– Jag frågade honom om han tyckte att jag skulle komma över dit och träna, men sedan rann det där ut i sanden. Jag satt ju också fast i ett avtal med AIK samtidigt som inte många visste vad Edmonton var eftersom dom var ganska nya i NHL. Edmonton kom från WHA och jag tänkte att vad ska jag upp till prärien och spela i NHL för. 
– Jag fick ett kontraktsförslag som Björn Wagnsson hade förhandlat fram. Jag tror att jag skulle få 80 000 dollar. Självklart skulle jag ha skitit i Sverige trots att jag satt fast i kontrakt med AIK och stuckit över.

Coachade i Lettland: ”Gick ganska tungt”

Efter karriären som spelare har Mats Ulander haft en lång karriär som tränare. Bland annat var han tre säsonger i Lettland. 
– Jag gillar att jobba med människor, psykologin, och det här med känslan att vinna matcher. Det finns så mycket fördomar kring mig om att jag bara skulle vara den där roliga killen. Nu känner jag väldigt mycket människor så det blir mycket surr och garv var jag än kommer. Det blir antagligen lite fördomar mot mig tack vare det. 
– Men det är inte många som känner mig innerst inne även om du, Ronnie, gör det till en viss del eftersom vi jobbat tillsammans under så pass många år. 
– Jag skulle mycket väl kunna stå i ett elitseriebås, det skulle absolut inte vara något problem. Att coacha och driva ett elitserielag handlar mycket om inställning och attityd. Tränaryrket måste vara det mest osäkra jobb som du kan ha. Du har ett jobb som du kritiserad och förnedrad på offentligt. Du måste vara någon form av psykopat om du ska gilla att vara hockeytränare, skrattar Ulander.

Hur upplevde att vara coach i Lettland? 
– Jag har tränat många lag i Stockholmsområdet. Bland annat Hammarby innan dom skulle kvala till elitserien. Då kom Tommy Boustedt och tog min plats. Där fick jag i alla fall bland annat ta hand om Mariusz Czerkawski som var helt knäckt efter att ha varit i Djurgården. I samma veva träffade han Isabella Scorupco så hon satt ofta på matcherna och tittade. 
– Efter det blev det Lidingö i tre år och sedan Sollentuna innan jag fick frågan om jag ville bli assisterande tränare till Curre Lindström i Mälarhöjden/Bredäng. Vi körde ett år tillsammans och sedan fick Curre jobbet som förbundskapten i Lettland. Då frågade han om jag även ville hjälpa honom där. Det var inför hockey-VM 2001. 
– Efter VM i Finland året därpå ville en fastighetspamp i Riga att Curre Lindström skulle ta över HK Riga. Men Curre drog någon annanstans. Då tog jag jobbet. Sex, sju av spelarna jag hade kom senare upp i KHL. Det gick ganska tungt och jag fick gå från det jobbet i februari, men Riga blev lettiska mästare det året i alla fall.

TV: Flera svenskar kan bli invalda i "Hockey Hall of Fame"