”Att gå över till deras hus, se hans fru och barnen – det var fruktansvärt jobbigt”

Han spelade nästan 1500 NHL-matcher varav över 900 av dem kom i Harford Whalers/Carolina Hurricanes. 
I veckans Old School Hockey möter vi Glen Wesley som berättar om Stanley Cup-vinsten 2006 samt när en lagkamrat omkom i en bilolycka efter en lagfest 1999.

Glen Wesley var med om att vinna Stanley Cup 2006 tillsammans med sina kompisar i Carolina. I laget spelade även svenskarna Niclas Wallin och Niklas Nordgren. Idag jobbar Wesley inom St. Louis Blues som utvecklingschef, men hela hans hockeyresa började i Albertadistriktet. Närmare bestämt i Red Deer.

– Red Deer var en fantastisk fin liten stad att växa upp i. Där fick jag utveckla min hockey samtidigt som vi kunde vara på is mycket både inomhus och utomhus, berättar Wesley för OLD SCHOOL HOCKEY och fortsätter:
– Nu var det inte bara så att jag spelade hockey under uppväxten i Red Deer utan jag spelade även baseboll, softboll och amerikans fotboll.

SPELADE I JVM-SKANDALMATCHEN  

Efter att ha fostrats i hockeylaget Rustlers från Red Deer flyttade Wesley till Portland. Där kom han att spela under fyra säsongen för Winter Hawks i WHL. I laget spelade några blivande storspelare i NHL så som Dave Archibald och Jeff Finley. 

– I Portland fick jag spela med några fantastiska lagkamrater. Jag glömmer såklart inte heller min coach, Ken Hodge, som jobbade i klubben under många år (1976–2015). Sedan bodde jag in en bra familj där samtidigt som fansen till klubben var väldigt supportande.

Glen Wesley var även med i den Junior-VM match som allmänt kallas den största skandalen i turneringens historia. Året var 1987. Sovjet och Kanada möttes och efter en vanlig målvaktsblockering bröt helvetet loss. Alla spelare utom reservmålvakterna deltog i ett slagsmål som aldrig tycktes ta slut. Till och med coacherna i lagen började puckla på varandra. Norska domaren, Hansen, lämnade isen och efter 20 minuter valde sekretariatet att bryta matchen. Slagsmålet kom att bli ihågkommen under namnet ”Punch-Up in Piestany”.

Theo Fleury har tidigare berättat om skandalmatchen i Tjeckoslovaken. 

– Den matchen blir man påmind om ibland. Egentligen var händelsen något som hände ganska ofta hemma i Kanada så vi såg inte något konstigt i att det var en fajt. Det hade varit en hel del snack mellan oss spelare under matchen och till slut blev det bråk. Men att båda lagen skulle diskvalificeras blev en ganska stor överraskning för oss och antagligen även för spelarna i Sovjet.
– Det kändes väldigt överdrivet att det skulle behöva gå så långt som att båda lagen uteslöts ur turneringen.

Hur var relationen mellan er spelare i Kanada och ryssarna efter matchen?
– Vi bodde inte på samma ställe så vi träffade inte varandra mer innan vi åkte hem. Just den här händelsen gjorde att det kändes extra bra då vi året efter blev juniorvärldsmästare i Moskva och vann över Sovjet med 3-2.

Glen Wesley i duell med Michael Nylander.

Glen Wesley:

– Vi ledde med 4-2 i andra perioden. Ett par slagsmål bröt ut och sedan hoppade en av ryska spelarna in från bänken och då rensades båda bänkarna från spelare. Alla åkte ut på isen för att slåss.
– Sedan bestämde någon att man skulle släcka ner belysningen i hallen och det gjorde att vi slutade slåss och åkte av isen. Senare kom IIHF och sa att både vi och ryssarna hade diskvalificerats från turneringen.

FICK SPELA MED RAY BOURQUE  

Sommaren 1987 draftades Wesley i första rundan av Boston som spelare nummer tre totalt. Som etta gick Pierre Turgeon till Buffalo och som tvåa Brendan Shanahan till New Jersey. I andra rundan samma år gick för övrigt Ricard Persson och Patrik Erickson. 

– Det kommer jag ihåg väl. Vi flög till Detroit och jag hade familjen med mig. Det skulle visa sig bli ett otroligt ögonblick för mig. All support jag hade fått av familjen som nu var med mig. Det fick mig att tänka tillbaka på hur dom ställt upp för mig under min barndom.

Redan säsongen efter debuterade Glen Wesley för Boston i NHL. Där fick han bland annat spela med Ray Bourque. 

– Vi mötte Washington i Boston Garden och jag drog på mig en utvisning i mitt första byte, säger 52-åringen med ett skratt och fortsätter:
– Jag gjorde även ett mål och vi vann den matchen. Ray Bourque? Han var en riktigt bra lagkamrat och en ledare på isen. Han var en kille som jag lärde mig mycket av både under matcher och träningar.

Även svenske Michael Thelvén spelade i samma lag som Glen Wesley första säsongen i Boston. 

– Glen Wesley är en bra kille. Han kom fram som ung i Boston och var min backpartner under några säsonger. Han var en bra skridskoåkare och hade en fin speluppfattning. Jag tyckte att han spelade väldigt moget för sin ålder, säger Michael Thelvén till OLD SCHOOL HOCKEY.

Michael Thelvén och Glen Wesley var lagkamrater i Boston.

Wesley minns också Thelvén som en bra kamrat som han umgicks med till och från. 

– Ja, jag var hemma hos honom några gånger. Han var en bra lagkamrat och vän, säger Wesley som under sin första säsong kom med i NHL:s All Star Rookie-team. Laget bestod av Darren Pang i mål. På andra backplatsen kom svenske Calle Johansson med. Kedjan bestod av Joe Nieuwendyk, Iain Duncan och Ray Sheppard.
– Den säsongen hade jag en fantastisk omgivning, en blandning av både äldre spelare som vi unga kunde lära oss av och unga spelare som var där för att lära. Varje dag jag gick till rinken gjorde jag det för att lära mig mer.

Hur ser du tillbaka på tiden i Boston?
– Boston är en otrolig sportstad. Jag fick vara med om att spela två Stanley Cup-finaler med Bruins och vara med i en All Star match. Sedan är Boston en fantastisk stad att bo i, en stad med mycket historia.

TREJDADES TILL HARTFORD  

Inför säsongen 1994/95 trejdades Glen Wesley vidare till det som då hette Hartford Whalers. 

– Anledningen till att jag trejdades var att vi inte kom överens om innehållet i mitt kontrakt. Det var ett ganska stort steg för mig att ta och komma till ett ganska nytt lag, men jag såg fram emot det och var beredd att skriva ett nytt kapitel i mitt liv.
– Klubben var ganska ny som NHL-klubb, men hade startat upp i WHA som New England Whalers och hade en fin historia med att bland annat haft Howes i laget (Pappa Gordie och sönerna Mark och Marty).
– Även om organisationen var ny som NHL-organisation blev det ändå inte en så stor omställning för mig.

”Att sedan gå över till deras hus och knacka på, se hans fru och barnen… Det var fruktansvärt jobbigt”

Glen Wesley om Steve Chiassons tragiska bortgång

Ägaren av ”valfångarna”, Peter Karmanos, lovade att laget skulle stanna i stan när han köpte klubben 1994. Sommaren 1997 berättade Karmanos att klubben skulle flytta till Raleigh, North Carolina. Någon som kom som en chock för Wesley. 

– Vi blev alla både förvånade och chockade. Samtidigt kände vi oss redo för en ny utmaning. Första säsongen var inte intresset så stort eftersom det skulle dröja två år innan vår nya rink blev klar. Det kändes faktiskt lite märkligt att inte kunna spela hemma i Raleigh.

Den 2:a maj 1999 vann Boston över Carolina med 2-0 och slog ut Hurricanes ur Stanley Cup-slutspelet. Bara några timmar efter förlusten omkom Glen Wesleys vän, backkollegan Steve Chiasson, i en trafikolycka med sin Chevrolet pick-up truck. Han var 32 år och lämnade efter sig sin fru Susan, sönerna Michael och Ryan samt dottern Stephanie. 

– Vi alla tog det väldigt hårt och det var såklart otroligt jobbigt. Att sedan gå över till deras hus och knacka på, se hans fru och barnen… Det var fruktansvärt jobbigt.

VANN STANLEY CUP EFTER LÅNGA VÄNTAN

Säsongen 2002/03 avslutade Glen Wesley i Toronto för att inför säsongen därpå återvända till Carolina. 

– Anledningen till det var att vi var utslagna och vår ägare, Jim Rutherford, ville ge mig chansen att vinna Stanley Cup, vilket vi inte gjorde med Toronto den säsongen.
– Två säsonger senare spelade jag ingenting alls. Alla gick och väntade på att man skulle rädda säsongen och att det inte skulle bli lockout i NHL, men tyvärr hände det aldrig.
– Många spelare från USA och Kanada åkte över till Europa för att spela, men jag ville inte vara ifrån min familj så jag blev kvar i USA.

Säsongen efter kunde äntligen Glen Wesley titulera sig Stanley Cup-mästare. Carolina vann den sjunde och avgörande matchen mot Edmonton med 3-1. Det innebar att Wesleys 18-säsonger långa väntan på att få vinna var över. Han hade fram till dess spelat över 1500 NHL och slutspelsmatcher. Han var också den sista spelaren som återstod sedan tiden klubben hörde hemma i Hartford.

Aaron Ward, Frantisek Kaberle och Justin Williams svarade för Carolinas mål i avgörande matchen medan Fernando Pisani gjorde Edmontons mål. Cam Ward kom att bli det första rookiemålvakten att vinna Stanley Cup sedan Patrick Roy vann med Montréal 1986. 

– Det var en dröm som gick i uppfyllelse, att jag äntligen fick nå till toppen av min karriär och vinna Stanley Cup. Att få dela den glädjen med familjen, lagkamraterna, ledningen, personalen i organisationen… Det var stort, väldigt stort, berättar Wesley och fortsätter:
– Det jag minns bäst från finalen är nog ändå då jag såg att klockan gick ner mot noll och insåg att min högsta dröm som hockeyspelare hade gått i uppfyllelse.

”Jag var utbränd och kände att jag inte ville vara ifrån min familj så mycket längre”

Glen Wesley om beslutet att avsluta karriären

Hur viktig var Niclas Wallin för laget?
– Han var vårt hemliga vapen, skrattar Wesley innan han öser beröm över sin svenska vän:
– Niclas är en fantastisk person och var en riktigt bra lagkamrat. Varje kväll jobbade han lika hårt och offrade sig verkligen för att vi skulle vinna.
– Samtidigt vill jag säga att alla spelare i laget hade en enorm inverkan på att vi till slut lyckades vinna Stanley Cup det året. Vi bidrog alla, men på olika sätt.

Niclas Wallin spenderade nio säsonger i Carolina.

Men efter säsongen 2007/08 avslutade Glen Wesley sin karriär efter att ha spelat 1457 NHL-matcher och 169 matcher i Stanley Cup-slutspelen. Lägg därtill att han spelat ett VM och ett Junior-VM. Två gånger togs han dessutom ut i WHL:s All Star team. 

– Jag var utbränd och kände att jag inte ville vara ifrån min familj så mycket längre. Jag hade verkligen saknat tid med familjen och till slut kände jag att det fick räcka. När jag kände det så här förstod jag att det var över.

Däremot lämnade han inte hockeyn helt utan han jobbade inledningsvis kvar inom Carolinas organisation. 

– Ja, jag hoppade direkt in som spelarutvecklare i Carolina. Jag älskar att jobba med unga spelare och framtidsnamn i AHL.
– Efter säsongen 2017/18 förnyade aldrig Carolina mitt kontrakt. Efter bara sex timmar ringde St. Louis och erbjöd mig jobb. Jag har sedan dess haft ett fantastiskt jobb i St. Louis. Organisationen är fantastisk, bra ägare och en bra ledningsgrupp, avslutar Glen Wesley.

TV: Mattias Norström i Wikegård VS