"Han var som en Kamikazepilot och körde igenom allt och alla"

Calle Johansson är en av våra största backar. Han spelade 1110 NHL-matcher, men var även assisterande coach under två säsongen för Washington. Den idag 53-åriga backen spelade totalt 38 A-landskamper, men framförallt hann 53-åringen från Onsala med att vinna två VM-guld.

– Hade det inte varit Conny (Evensson) som ringt 1991 hade jag aldrig åkt till VM. Det ska jag vara riktigt ärlig och säga. Jag är en av få som har varit ärlig och sagt att när man spelat en hel säsong i NHL så är man varit väldigt trött, seg och alltid lite småskadad. Du är inte fräsch i kroppen efter en lång säsong.
– När landslaget ringde krävdes det något extra för att jag skulle ställa upp. För mig var det här extra Conny. Jag har alltid gillat Conny och jag hade honom redan i juniorlandslaget. Dom två svenska tränare jag tycker ha utmärkt sig bäst är han och ”Virus” (Hans Lindberg). Det finns säker många ytterligare som jag haft och som är bra, men Conny och ”Virus” var världsklass.

Det blev bara en fyra matcher lång guldresa för dig i Åbo, hur upplevde du den?
– Jag kom dit till sista grundspelsmatchen innan slutspelet. Det var öken och knappt att vi gick vidare. I första slutspelsmatchen mötte vi Kanada. Vi låg under med 2–0, men fick 3–3. Där någonstans vände allt. Mats Sundin blev bara bättre och bättre, ”Lidas” (Nicklas Lidström) var bra och så vidare.
– Det var sista gången det gamla gänget spelade ihop, (Thomas) Rundqvist, ”Bengan” (Bengt-Åke) Gustafsson och gänget. Till och med "Kjelle" Samuelsson var med. I näst sista matchen slog vi sedan USA (8–4).
– Dom andra lagen kanske tyckte vi var värdelösa och tog nog inte oss på allvar med tanke på resultaten i början av turneringen.

"DET VAR INGEN SOM TRODDE PÅ OSS"  

Det finns också både positiva och negativa saker från finalen mot Sovjet som Calle Johansson kommer ihåg extra väl.

– Det bästa är såklart ”Sudden” (Mats Sundin) 2–1 mål. Sedan är det när ”Garpen” (Johan Garpenlöv) blir nedhuggen på blålinjen precis vid slutsignalen. Det är dom två grejerna som etsat sig fast mest hos mig från den matchen. 

Redan året efter fick Calle Johansson vara med om att vinna sitt andra VM-guld. Då gick turneringen i Prag.

– Vid VM 1991 hade vi ett namnkunnigt lag med spelare som alla visste vilka dom var. 1992 var det väldigt många VM-debutanter med. Det var många spelare med som inga visste vilka det var.
– Det var ingen som trodde på oss. Curre (Curt Lundmark) var med där också, en skön kille som fick ihop laget och vi hade en bra stämning. Det här var ”Foppas” (Peter Forsberg) första turnering. Oftast är det så att när han är med blir det bra.
– Under turneringen hade det varit en helt svart sida i Expressen ”Nattsvart Sverige” eller var det stod. Det var så jäkla negativt.

Tog ni spelare del av den här kritiken under turneringen?
– Nej, det gjorde vi inte. Jag hade återigen lite tur att komma in på sluttampen då det började bli bra igen, skrattar Calle Johansson och fortsätter:
– Vi hade flyt och bra gubbar som exempelvis (Arto) ”Ärtan” Blomsten. Kanske inte världens, världens bästa hockeyspelare, men vad viktig han var för det här laget. Han fick alla att må bra och var väldigt duktigt på dom där bitarna.
– Sedan hade vi ”Foppa”, 18 år. Han var som en Kamikazepilot och körde igenom allt och alla. När han inte körde igenom allt snurrade han runt om dom. Det var helt sjukt att se honom. Jag hade bara hört talas om Peter då, men inte sett honom spela. Jag tänkte innan jag kom dit ”Kan han vara så bra som alla säger?”. Det kunde han och jag var väldigt imponerad av honom.

"VI DRACK BIRA IHOP PÅ FINLANDSBÅTEN"  

I kvartsfinalen mötte Sverige Ryssland och vann med 2–0 efter storspel av Tommy Söderström i målet. Många av spelarna i laget har vittnat om att efter den matchen var känslan att inget lag kunde slå Tre Kronor.

– Det är sant. Allt vände där. Sedan fick vi Schweiz i semin, så vi hade lite flyt med lottningen också. Schweiz var inte lika bra vid den här tiden som dom är idag. Dom hade ett par gubbar som var vassa och bra på skridskorna. Nu är dom mera ett lag än vad dom var då.
– För att vinna måste alla vara bra och spela på topp. Så var det verkligen i slutet av turneringen. (Fredrik) Stillman var grym på backen. Patrik Carnbäck… Alla var på topp. Tommy var så in i h-vete bra i målet. Du vinner ingenting utan en bra målvakt. Nu gick det hela vägen och vi slog Finland i finalen med 5–2.

”Stickan” Kenne:

”Calle var en otroligt bra hockeyspelare och en som alltid varit trevlig att ha och göra med. Jag minns att vi drack bira ihop på finlandsbåten då elitserien hade upptaktsträff. Vi hade väldigt kul på den resan. Men framförallt var Calle otroligt viktig för VM-gulden 1991 och 1992 med sin rutin och sitt kunnande. Han spelade 17 säsonger i NHL, vilket säger en hel del.”

Här kan du beställa ”Stickan” Kennes bok, ”Svenska Hockeyadeln"

Stig Kenne med boken "Den svenska hockeyadeln".Foto: Ronnie Rönnkvist