"Kände att kraften inte fanns där längre"

Härom veckan kom beskedet att Jonas Gustavsson avslutar karriären. På lördagskvällen var den NHL-meriterade målvakten på plats i C Mores studio för att berätta om det svåra beslutet.
– Det man mest oroade sig för var hur laget skulle ta det, säger Gustavsson.

2017 återvände Jonas Gustavsson till Sverige och SHL efter åtta säsonger och 179 NHL-matcher i Nordamerika. 

Det här skulle bli målvaktens fjärde säsong i Linköping, men just när säsongen skulle till att starta kom beskedet att 36-åringen tagit en time-out. Och 11 november bekräftade Gustavsson att han valt att avsluta karriären.

På lördagen besökte stockholmaren C Mores studio för att prata mer om beslutet att sluta spela. Han berättar att det inte var något som växte fram över en natt.

– Någonstans växte det fram under ett par års tid. Framför allt förra året började jag känna att motivationen kanske inte var där den var tidigare i karriären. Jag använde mig då av en mental coach som guidade mig genom säsongen och hjälpte mig att hitta motivationsfaktorer man kunde använda sig av, säger Jonas Gustavsson.

När den här säsongen skulle till att starta tog det emellertid stopp.

– Sommaren kom och någonstans tänkte jag att jag kunde fortsätta använda mig av motivationsfaktorerna och kanske pusha de andra tankarna åt sidan. Jag hade en jättebra sommar, hade jättekul med de andra grabbarna, kämpade hårt som man alltid gör. Sedan kom jag tillbaka på isen och kände att jag inte hade det där. Jag försökte gå tillbaka och använda mig av hjälpen jag har fått som har hjälpt mig väldigt mycket och någonstans hade de faktorerna brunnit upp, jag kunde inte hjälpa mig av dem längre.

"VAD HÄNDER EFTER HOCKEYN?"

Han kände sig malplacerad, grubblade och hade svårt att hitta det fokus man behöver för att spela på toppen av sin förmåga. 

– Man är skolad på ett visst sätt att man ska pusha det åt sidan, men till slut kände jag att det är bäst för alla om jag kliver åt sidan, låter någon annan ta över och tar en annan väg i livet.

Vad var det då som utlöste det här? En slags kombination av mättnad och nyfikenhet på vad som komma skulle. 

– Vad händer efter hockeyn? Det blev mer och mer spännande. När man var yngre, på väg uppåt, då var det bara "hur långt kan jag nå?", "vad kan jag vinna?", "vad kan jag få uppelva?" Man kommer hem från Nordamerika, får en jättebra chans i LHC... Någonstans där vill man få vinna SM-guld, uppleva den där resan man gjorde med Färjestad innan man åkte över.
– Jag visste att det skulle bli tufft, för jag hade pratat med många spelare som hade varit därborta och sedan kommit tillbaka. SHL är en bra liga, så det gäller att du är på tå och försöker bli bättre varje dag, för annars kommer någon att ta din plats. Det hade jag ställt in mig på och trodde att jag skulle klara av. Men åren gick och efter ett par år kände jag att kraften inte fanns där på samma sätt.

RÄDD FÖR ATT "SVIKA LAGET"

Jonas Gustavsson erkänner att han kände en rädsla för att "svika laget" genom att ta ett steg tillbaka. Men supporten som LHC visade gjorde att han kunde andas ut.

– Jag är jättetacksam för stödet jag har fått runt omkring. Jag har haft jättemånga jag har kunnat bolla med. Linköping förstod och det var viktigast, för det var det man oroade sig för: hur ska laget ta det?
– Hela sin karriär har det handlat om laget, laget, laget. Efter sin familj så sätter man dem först vad som än händer. Det var där min största oro låg under den här perioden, Men när man väl har tagit beslutet och alla är så förstående, och tycker att det var rätt beslut, då känns det bra.

Livet utan hockey har varit både befriande och prövande.

– Väldigt annorlunda. Hockeyn har varit en jättestor del av livet. Du går från din familj och kommer till din andra familj varje dag. Det har varit den största omställningen, att man har varit hemma och fått se dem på tv i stället. Den stora delen för mig att hitta den glädjen igen, att få vara runt ett lag och alla runtomkring. Det är så många du kommer nära när du jobbar i en organisation. Det blir ett tomrum.
– Jag saknar att vara en del av hockeyfamiljen, att vara en del av ett lag som ska försöka gå igenom strider tillsammans i med- och motvind. 

Men inte att stå i mål.

– Det man inte saknar, om jag ska vara ärlig, är att dra på sig de där skydden, gå ut och ta emot skotten, göra alla repetitionerna. Där någonstans är jag trygg med mitt beslut.

Jonas Gustavsson fick sitt stora genombrott i Färjestad säsongen 2008/09 när han var med om att vinna SM-guld efter en historiskt bra säsong. Det gav honom ett NHL-kontrakt med Toronto Maple Leafs och en lång karriär i Nordamerika. På meritlistan finns ett OS-silver från 2014 samt två VM-brons med Tre Kronor.

TV: Filip Berglund om flytten till Linköping