"Då frågade jag om en trejd"

Efter tre långa säsonger i AHL debuterade Dmytro Timashov slutligen i NHL i oktober. Men trots att han fick chansen av Toronto Maple Leafs var han inte till freds med sin roll i laget. Det slutade med ett klubbyte till Detroit Red Wings där han nu vill visa vilken spelare han egentligen kan vara i NHL. 
– Hade du sagt för tre år sedan att jag skulle spela i fjärdefemman och fem minuter per match hade jag tackat och varit hur glad som helst, men jag kände nu att jag kunde göra mycket mer, säger forwarden i en intervju med hockeysverige.se.

HUDDINGE (HOCKEYSVERIGE.SE)

Dmytro Timashov kom till Sverige från Ukraina som sjuåring. Då hade han inte en aning om vad ishockey var, men efter att fått ett par skridskor av sin pappa då han skulle börja i ettan så var han fast. Inför säsongen 2014/15 valde Timashov att lämna Sverige för spel i Québec (QMJHL) och via den vägen ta sig till NHL. 

Det är en resa som varit lång, men den här säsongen kom äntligen chansen för honom att debutera i NHL.

Hockeysverige.se stämde träff med "Dima" på Café Nyfiket invid Källbrinks IP i Huddinge för en intervju i solen. 

Den nu 23-årige forwarden var bara 17 år då han flyttade till Kanada för spel med Québec Remparts i QMJHL. Samtalet kom att handla om hans häftiga resa, men också hur han utvecklats som både hockeyspelare och människa under sin tid i Nordamerika.

– Jag flyttade till Québec då jag var ganska ung. Som person har jag växt, blivit äldre och utvecklats på den vägen. Är mer vuxen idag, har mer erfarenhet…

Och som hockeyspelare?
– När jag kom till (Toronto) Marlies 2016 var det lite annorlunda mot vad jag trodde att det skulle vara och jämfört med hur jag blivit uppfostrad i andra klubbarna. I Marlies skyndade man inte på utvecklingen utan såg de att jag hade någonting som saknades då fick jag jobba extra på det oavsett om det är on eller off ice.
– Sedan var det mycket ”staff” runt omkring och mycket video. Innan träningarna hade vi ibland teknikpass. Det kunde vara att jag plockar upp en puck från sargen. Då tittar de på hur jag håller klubban, hur jag står med skridskorna, har kroppen och så vidare. Sådana småsaker har jag lärt mig otroligt mycket ifrån.
– I Marlies fick jag såklart även mer rutin. Vi vann bland annat Calder Cup (AHL) och sådana saker. Det är sådant jag sätter in på mitt konto.

Att vinna Calder Cup är ändå ganska stort…
– För oss var det riktigt stort. (Toronto) Leafs åkte ur och även basketen åkte ut. Vi var det enda laget som folket i Toronto kunde följa. Då blev det ganska mycket hajp runt vårt lag. Det var riktigt kul och en upplevelse jag kommer ha med mig resten av livet. 

"MIN ENDA CHANS ATT SLÅ MIG IN I LAGET"

Är du i dag mer amerikansk i din spelstil än då du lämnade Sverige?
– I Quebec gjorde jag fortfarande mycket poäng och mål. Sedan blev jag draftad av Toronto. När jag kom till Marlies blev det mer att jag var en femterundare som inte skulle komma in i första- eller andrafemman. Inte heller spela något powerplay eller sådant.
– Det var mer att jag fick jobba mig uppåt år för år. Första säsongen spelade jag bara i fjärdefemma och inte alls många minuter, men fick spela lite PP då och då. Andra säsongen spelade jag mycket mer, ”PP” och vi vann Calder Cup. Tredje säsongen då fick jag spela allt: PK, PP och i alla viktiga situationer.
– Samma sak var det nu i Leafs, att när jag tog mitt kliv upp var jag tvungen att gå tillbaka till den roll jag hade under min första säsong i Marlies. Det var min enda chans att slå mig in i det laget eftersom de var så pass bra.
– Jag gjorde det som krävdes av mig: spelade i fjärdefemman, tacklades, spelade enkelt och inte vara den som fick göra poäng. Sedan jag kommit till Detroit har det känts som att jag hittat tillbaka till säsong två och tre i Marlies och tiden i Quebec.
– Jag har inte gjort något poäng på fem matcher i Detroit, men jag har spelat både i andra och tredjefemman. Dessutom skulle jag få börja spela PP innan ligan stängde ner. Jag kände mig också säkrare med puck. När du känner att tränaren litar på dig så vågar du också göra fler saker. 

När du känner att tränaren litar på dig så vågar du också göra fler saker

NHL-debuten kom i säsongspremiären där Toronto ställdes mot Ottawa Senators. Efter ett stark träningsläger hade han vunnit dåvarande tränaren Mike Babcocks förtroende och spelat sig hela vägen in i NHL-laget.

– Det var sjukt. Jag hade ändå känslan att det skulle komma eftersom det hade gått bättre och bättre varje säsong i Marlies. Nu var det säsongen då det var dags. 
– Säsongen innan var jag på träningslägret och pratade med Babcock. Då var det riktigt nära, men till slut skickade han ner mig så jag fick spela hela säsongen i Marlies i stället. Inför den här säsongen kände jag att jag måste göra någonting för att komma in i NHL. Då var det också mycket snack med ”Babcocken” och så. Vi pratade om vilken roll jag skulle få om jag tog mig in. Det var i första hand fjärdefemman-rollen. 

Hur minns du debutdagen?
– (General managern Kyle) Dubas ringde in mig. När jag kom dit, det var runt åtta på morgonen, sa han ”du ska vara med i seriepremiären och du ska spela”, säger han och spricker upp i ett leende då han minns tillbaka till ögonblicket: 
– Då blev jag chockad ”dream came true, jag ska spela i NHL. Det är helt sjukt”. Sedan tycker jag speciellt seriepremiären är väldigt stor. Där presenteras laget som ska spela säsongen samtidigt som alla är peppade eftersom det är första matchen. Dessutom fick jag göra assist i första matchen vilket var extra kul. 

"KÄNDE ATT JAG INTE KUNDE VÄNTA"

Dima Timashov spelade 39 matcher, svarade för fyra mål och totalt nio poäng innan Detroit tog över rättigheterna till honom.

– Jag spelade bara i fjärdefemman. Jag kände att jag kan spela i NHL och spela i en fjärdefemman, men jag kan också vara där jag var i Marlies min sista säsong där. Åter till säsong ett i Marlies. Jag kunde vara kall och vänta, men jag kände att jag inte riktigt kunde vänta den här gången.
– Hade du sagt för tre år sedan att jag skulle spela i fjärdefemman och fem minuter per match hade jag tackat och varit hur glad som helst, men jag kände nu att jag kunde göra mycket mer. Då frågade jag om en trejd. Först sa Toronto nej. Då frågade jag om de kunde släppa mig på waivers, vilket de också sa nej till.
– Toronto tyckte att de hade lagt mycket tid på mig under tre, fyra åren jag varit i organisationen och att jag hade utvecklats. Till slut släppte de ändå mig på waivers. Då plockade Detroit upp mig. 

Även om Detroit är säsongens sämst placerade lag just nu är Timashov tacksam över att det var just den organisationen han kom att hamna i.

– Dubas tog in mig på rummet och sa att Detroit hade plockat upp mig på waivers. Jag visste att jag var på waivers redan då jag kom till träningen den dagen. Direkt efter Dubas gett mig beskedet ringde (Steve) Yzerman och sa ”welcome to us”, skrattar Timashov och fortsätter:
– Sedan hörde (Dylan) Larkin av sig och välkomnade mig, vilket kändes skönt.

Hur upplevde du att komma till Detroit med tanke på hur stor hockeyn är i Toronto och Kanada?
– Detroit är ändå en hockeystad och en klubb som har mycket historik bakom sig. Fansen är ganska vilda där också. I Toronto är det mycket mer fans och saker runt omkring, men det är tystare på matcherna där eftersom det är mycket ”business people” som kollar.
– Det var skönt att få dra på sig Detroit-tröjan och jag kände att det skulle släppa. Nu skulle jag få en riktigt chans.

Nu har du bara bott i Detroit en månad, men hur har du upplevt din nya hemstad så här långt?
– Jag bodde på hotell downtown. Det är en lite mindre stad och jag skulle säga att den är lite fattigare också.
– Jag har sett filmen "8 Mile" och visste att den handlade om Detroit så jag åkte runt med bilen och ville ta en bild med skylten, men jag vågade inte stanna där, skrattar Dima Timashov och fortsätter:
– Det var ändå coolt att se 8 mile-skylten, de nedbrända husen och allt sådant.

Nu stängdes ligan ner för snart två månader sedan, vad är det sagt om resterande delen av säsongen?
– Om tre veckor kommer vi förmodligen åka dit och träna i små grupper. Efter det kommer vi antagligen ha träningsläger med laget under två veckor. Sedan är tanken att vi ska spela klart de åtta matcherna vi har kvar. Det här är inte helt säkert, men 90/10 i alla fall så det återstår att se vad som kommer hända.

Ditt kontrakt med Detroit går ut efter säsongen, hur går dina tankar framåt?
– Det känns bra med Detroit och jag tror att det kommer bli ett nytt kontrakt där. Jag vill egentligen inte gå någon annanstans heller.
– Nu har de bara sett mig i fem matcher och vi har åtta kvar så de har inte sett mig så mycket ännu. Vi får se efter det vad som händer, avslutar Dima Timashov samtidigt som vi ”trycker i oss” varsin fantastiskt god kanelbulle och Cafe Latte i solen.

Foton: Ronnie Rönnkvist & Bildbyrån/USA Today Sports