Vi som jobbar inom sportjournalistiken har ofta en väldigt tajt deadline. Det är otroligt viktigt att få ut texterna så fort som möjligt för att kunna slå oss för bröstet och säga att vi var först, bäst och vackrast. Det har jag faktiskt inget problem med. Så fungerar det och det är bara att respektera. Men nu handlar det inte om det. 

Det handlar om att vi har en tendens att förenkla komplexa situationer. 

Men det är mänskligt. Sätt dig i en sportjournalists skor. Du är på omgång 42 mellan två mittenlag som inte har något att spela för. Spelarna åker mest runt och funderar på var de ska spela nästa säsong och hur det kommer att vara. Med andra ord en tämligen ointressant match. Helt plötsligt skriker publiken till. Domaren missade en solklar hakning. Sekvensen senare gör bortalaget mål. Det enda publiken kommer komma ihåg är den hakningen som föranledde ett mål och vips så var matchen förlorad.

En domarskandal. 

Som reporter skriver du ihop ett matchreferat, tittar på hakningen ett tjugotal gånger på repris för att sedan bege dig ner till spelartunneln. Där hittar du en SVINARG tränare. Du slänger upp mikrofonen i ansiktet på honom och frågar om hakningen. Ingen annan media har pratat med tränaren ännu. Du ser chansen. Och tar den. 

Ka tjing. 

Du kan höra klicken forsa in medan tränaren skriker att domaren är värdelös och han hoppas att aldrig domaren får sätta sin fot på en is igen. Du sticker till redaktionen och är så där supernöjd med att din text kommer att bli klickad något djävulskt. 

Inte ens en sekund har du till att rannsaka dig själv. 

Gjorde jag rätt att skriva den här texten? Förlorades verkligen matchen i den sekvensen? Ska domaren få stå och falla på ett misstag? Var situationen mer komplex än hur publiken såg den? Kan jag ens regeln i praktiken, hur man bedömer den med tio års erfarenhet som elitdomare på den högsta nivån? Vet jag bättre? Har jag förenklat allt? 

Min poäng är att vi i media har en tendens att förenkla saker som borde granskas med en mer nyanserad tolkning. Vara ödmjuka med att vi inte sitter på facit. Vara medvetna om att våra texter kan leda till hot mot domare. Att inte kommentatorer använder ett domarmisstag för att trissa upp stämningen under en match. Att vi sportjournalister ska sluta ta första bästa domarvinkel som genererar klick. Jag är övertygad om att läsarna skulle uppskatta det.

Jag tar tillfället i akt och besvarar det givna mothugget direkt. Domarna är inte fridlysta. Inte det jag menar. Är det något domslut som är kontroversiellt så ska det givetvis lyftas och ifrågasättas. Precis som det görs för spelare och tränare. Inget konstigt med det. Men min åsikt är att det ska lyftas med en eventuell gråskala att tillgå. Allt är inte svart och vitt. 

Eller, jo. Domarnas utstyrsel då.