Hon går emot strömmen i fotbollsfamiljen

Hela familjen gick åt fotbollshållet, och bröderna har spelat på hög nivå. Men för Patricia Aphrem blev det ishockey. I en lång intervju berättar hon om idrottsvalet, hur svensk hockey ska locka fler med utländsk bakgrund och hennes eget integrationsarbete.

– Jag hjälper både pojkar och flickor i utsatta områden här i Södertälje att komma in i föreningslivet. Det är väldigt svårt att få med oss tjejer från segregerade områden här i Södertälje.

Södertälje har alltid varit en stark hockeystad. Under senare år har också staden tagit emot många personer med utländsk bakgrund, vilket gjort den mångkulturell. Det har också gjort att Södertälje blivit en stark fotbollsstad där både Syrianska och Assyriska varit uppe och spelat i allsvenskan. Men inte alla med utländska rötter väljer fotbollen. En av dessa är en av Södertälje SK frontfigurer, Patricia Aphrem. 
- Namnet är assyr-syrianskt. Vi är ett arameiskt folk från Mellanöstern. Just det assyriska folket härstammar från Mesopotamien som fanns tidigare, berättar Patricia Aphrem då vi ses i Scaniarinken för en intervju om hockeyintresset i stan och SSK succéstart i jakten på en plats i SDHL.
- Själv är jag född i Sverige och mina föräldrar var väldigt, väldigt unga när dom kom hit. Dom lärde sig svenska språket väldigt tidigt.

Någon direkt koppling till föräldrarnas rötter i Mellanöstern har inte 22-åringen från Södertälje.
- Nej, ingenting alls. Jag har aldrig besökt Mellanöstern. Jag har velat åka till Libanon eftersom det ser så himla fint ut. Det är mer för kulturen. Man pratar mycket om maten och sådant där. Sedan har jag varit i Egypten på semester, men inget annat. 

Finns det en dröm att en dag få komma dit där dina föräldrar föddes för att se hur det är där?
- Nej, inte direkt. Mamma (Norma) har berättat att byn dom är ifrån och som just nu ligger i Turkiet inte är mycket kvar av. Det hade varit intressant att se hur det ser ut, men det är inget jag tänker på så mycket, säger Aphrem med ett leende. Alla i hennes familj, morföräldrar och så vidare bor också i Sverige.
- Alla har jobbat och bott här så jag har inte känt av att jag har någon familj eller släkt någon annanstans. 

Foto: Ronnie Rönnkvist

Var kommer ditt hockeyintresse ifrån?
- Min moster (Firial Saado) är hockeyintresserad och väldigt insatt i just SSK. Hon släpade med mig också i det tåget. Egentligen har jag växt upp i en fotbollsfamilj så jag sticker ut lite i vår familj, men det är hon som dragit in mig i det här. Idag jobbar hon som lärare här i Södertälje. Hon har hand om nyanlända-projekten och integration här i Södertälje.
- Tidigare var hon med i styrelsen här i SSK. Hon jobbade på Ronnaskolan och var med i det här projektet där man tog med nyanlända hit till Scaniarinken för att barnen skulle få testa på hockey eller egentligen bara åka skridskor. 

"TROR DET HANDLAR OM KULTUREN"

Givetvis har även Patricia Aphrem själv spelat en hel del fotboll under sin uppväxt.
- Jag spelade fotboll, vilket var väldigt självklart eftersom både mamma och pappa (Johan Hanna Aphrem) har spelat fotboll och är otroligt insatta i den. Jag drogs med ganska automatiskt i fotbollen och spelade då med Assyriska. Jag följde i mammas spår. Hon har också spelat där.
- Båda mina bröder (Gabriel född 1999, juniorlandslagsman och Christian född 2002) spelade tidigare fotboll i AIK. Nu har båda hamnat i Södertälje och är kontraktslösa så jag vet inte vart dom kommer hamna. Jag har uppmanat båda till att spela här så dom får nära hem och kan bidra med lite gott till föreningarna i Södertälje. 

Lillebror Gabriel. Foto: Bildbyrån.

Trots att inte SSK ligger i SDHL upplever Patricia Aphrem att intresset är stort för just damhockeyn i stan.
- Så länge jag kan minnas har det alltid funnits många tjejer som spelat om jag ser från flickhockeyn och uppåt.
- När jag kom hit hade jag aldrig spelat hockey även om jag hade åkt skridskor med mina föräldrar. Jag minns att det fanns flickor A, B och C redan då. Det här är alltså 13 år sedan och det har alltid funnits en bred flickverksamhet här och ambitioner att ha ett damlag.

Det är inte jättemånga med bakgrund från exempelvis Mellanöstern som spelar hockey. Hos SSK har vi ändå bland annat din kusin Mirey Saado. Varför tror du inte att flera provar på hockeyn, kan det handla om fördomar?
- Nej, jag tror det handlar om kulturen som våra föräldrar växt upp i. Ska vi vara specifika med själva Mellanöstern så är det inte vanligt att tjejer idrottar överhuvudtaget.
- Båda mina föräldrar tyckte att det var lite konstigt att jag skulle spela hockey. Nu var det i och för sig också för att dom trodde att jag skulle satsa på fotboll. 

Har du haft support av dina föräldrar i hockeyn?
- Ja, även om dom inte riktigt vet hur hockeyvärlden funkar. Att jag skulle idrotta överhuvudtaget har alltid varit en självklarhet i familjen. Det var inga konstigheter egentligen.
- Pappa har alltid varit mycket med fotbollen. Det har blivit att dom fått lov att dela upp sig. Mamma var med ganska mycket på camper och allt sådant. Vi var bland annat i Finland och då var mamma med. 

HJÄLPER UTSATTA BARN

Förra säsongen inledde Patricia Aphrem i SDHL med Djurgården. Där blev det 25 matcher innan hon återvände till SSK
- Jag fick chansen att skriva på ett år för Djurgården. Jag ville testa på och se var jag stod som 21-åring.
- Hela tiden har jag haft ambitionen att fortsätta med hockeyn, men jag hade något glapp i gymnasiet då jag inte kunde satsa hela tiden. Efter gymnasiet, när jag ville satsa igen, visste jag inte vart jag befann mig hockeymässigt och då fick jag köra det utvecklingståget i Djurgården.
- Det var tufft och väldigt annorlunda både på gott och ont. På gott att ligan är så pass utvecklad, vilket mest gynnar hockeysverige. På ont är då att jag inte fick chansen att utvecklas in i den ligan. Jag fick ganska begränsat med speltid. Det var ganska väntat också eftersom jag inte hade någon erfarenhet av SDHL överhuvudtaget, men speltiden blev mer begränsad än vad jag trodde att den skulle bli.

Istället för slutspel med Djurgården blev den kvalspel med Södertälje för 22-åringen.
- Det kändes väldigt bra att göra så. Varför? Dels var det för att jag fick lite av mitt drömjobb som är här uppe i Scaniarinken på Sörmlandsidrotten. Där får jag jobba med det jag vill jobba med.
- Jag valde också att gå tillbaka eftersom jag visste att SSK har ambitionen att gå upp. Där ville jag var med och hjälpa till, att göra så gott jag kan för att få SSK dit där dom vill vara.

Vad jobbar du med på Sörmlandsidrotten?
- Jag är samordnare för idrottssvaga områden. Jag hjälper både pojkar och flickor i utsatta områden här i Södertälje att komma in i föreningslivet. Det är väldigt svårt att få med oss tjejer från segregerade områden här i Södertälje.

Varför tror du det är svårt att få med sig tjejer?
- Tjejer från en del olika kulturer är ganska programmerade att inte idrotta i samma utsträckning som killar. Det är mer att dom hejar på sin bror och så vidare.
- Jag har personligen aldrig upplevt det i min egen familj, men jag vet att det förekommer. Jag tror det handlar om den här kulturkrocken, att passa in någonstans. Även jag som assyr-syrian hade inte kommit in i den här lite vit-svenska världen om jag inte haft föräldrar som är väldigt insatta i idrotten. 

Foto: Ronnie Rönnkvist

DRÖMMER OM SDHL IGEN

Åter till ishockeyn. Södertälje ligger just nu tvåa i Division 1 östra sex poäng bakom Haninge, men med en match mindre spelad. Aphrem har på inledande elva matcherna svarat för sex mål och totalt elva poäng.
- Vi som lag har börjat precis som jag hade trott att vi skulle börja. Dessutom har vi som grupp kompletterat varandra väldigt bra och kommit ihop. Vi är verkligen ett lag och jag kan inte se att folk ute på isen bara tänker på sig själva. Alla vi har målet att få kvala.
- Att det gått bra för mig tror jag dels har att göra med att jag fick träna med Djurgården förra säsongen. Bara den säsongen har gett mig ganska mycket spelmässigt. Jag vill också satsa mycket mer på hockeyn nu eftersom jag inte kunde göra det under gymnasiet. Under den tiden jobbade jag, gick i skolan, spelade hockey och pendlade till Eskilstuna eftersom vi hade ett samarbete med Linden. Då kunde jag inte satsa på hockeyn på samma sätt.
- Då valde jag skolan först och att jobba för att spara pengar. Nu får jag verkligen ut det jag inte fått ut tidigare. Dessutom tränar jag väldigt mycket extra.  

En av lagets viktigaste kuggar så här långt har varit målvakten Klara Larsson som stått samtliga tolv matcher så här långt. 

- Klara är riktigt duktig. Hon har också fått väldigt mycket förtroende. Vi lyssnar mycket på varandras kritik i laget och Klara har mycket att säga. Hon har önskemål om hur hon vill att det ska vara ute på isen och så vidare. Vi, inte bara dom fem utespelarna på isen utan även målvakten, kompletterar varandra väldigt bra. 

Klara Larsson. Foto: Ronnie Rönnkvist.

Vad är din målsättning med hockeyn?
- Drömmen är att få spela i SDHL. Jag tar det år för år för att se hur mycket kroppen egentligen orkar. Det är exakt vad det handlar om.

Har du fått frågan från andra klubbar än Djurgården om spel i SDHL?
- Ja, det har jag. Det är inget jag känner just nu är aktuellt eftersom jag vill ha speltid.
- Jag har gjort en säsong i SDHL redan men fick inte den speltid jag behövde. Jag kunde inte få mer där och då vill jag istället spela i Division 1 för att utvecklas ordentligt. Sedan får vi se hur det blir i framtiden. 

Kommer du spela i SDHL med Södertälje i framtiden?
- Det är målsättningen. Jag är en person som ställer väldigt höga krav och jag vill verkligen, med det här laget, ta SSK till SDHL.
- Det är en väldigt, väldigt svår dröm att förverkliga, men jag vill och hoppas verkligen det ska bli så, avslutar Patricia Aphrem med ett leende.