Jag återkom gång på gång till tanken när jag satt och spanade på den betryggande segern (3-1) borta mot Vimmerby igår kväll. Är Hockeyettan-versionen av Troja/Ljungby så stabila att de blir tråkiga?

Svaret på den frågan är nog faktiskt ja.

Och det skriver jag inte med hänsyftningen att de skulle spela utstuderat tråkig hockey, utan kort och gott som så att en grundserie med Troja/Ljungby sällan, eller aldrig, blir särskilt spännande. På varken det ena eller andra hållet.

De är aldrig så svaga att de ens riskerar minsta lilla att bomma någon Alletta och beläggas med krisstämpel, men heller aldrig så mästerliga att man som objektiv åskådare bara WOOOOOOW!

De bara bor däruppe i toppen, utan att göra det mesta av sin potential.

Fansen har förstås anledning att gnälla över uteblivna målkalas, spelformer som inte kuggar i och matcher som blir mer spännande än de egentligen borde ha varit. Men i realiteten är det ju så att Troja/Ljungby under sina senaste vändor i Hockeyettan varit så pass pålitliga att man aldrig behövt oroa sig.

Laget har vunnit matcher och legat i toppen med god marginal neråt oavsett hur det sett ut spelmässigt. Där haussade topplag som fjolårets Nybro eller för den delen årets Huddinge, Nyköping eller gårdagskvällens motståndare Vimmerby slirat och missat respektive riskerar att missa Allettan har Troja alltid tagit de poäng som behövts och inte behövt stressa upp sig innan jul.

Å andra sidan har de ytterst sällan under de senaste vändorna i Hockeyettan heller spelat så publikfriande hockey att det funnits anledning för någon annan än de inbitna fansen att höja särskilt mycket på ögonbrynen.

Det gäller så väl under Pelle Svenssons sejour på tränarbänken (det var inte för inte som uttrycket ”Pelles maskin” myntades) som nu under Roger Forsberg.

Troja har bra lag, gör mål och vinner matcher, men spelar inte med en sådan flärd och karisma att det blir underhållning a la poplagen. Det är stabilt, tryggt, effektivt...

...och lite tråkigt. Det är så pålitligt att det blir ren vardag av det hela.

Den snudd på perfekt genomförda bortamatchen mot Vimmerby igår var bara ännu ett exempel.

De gör vad som krävs på ett väldigt imponerande sätt, men utan att förverkliga särskilt mycket av den offensiva (underhållande!) potential som glimtvis skymtar fram att den finns i laget. Typisk Troja grundserie-style.

Det är helt enkelt så att det inte är förrän i Allettan, när allt motstånd är bra och det verkligen måste växlas upp, som det på riktigt blir intressant att följa Troja.

Efter jul är det inte för inte som Troja är ett av Hockeyettans största, bästa och mest engagerande lag, men om någon klubb personifierar Hockeyettans grundserie som den transportsträcka många anser att den är, då är det Troja/Ljungby.

* * *

Näste Åmål-transatlant i Hockeyettan blir Noah Corson som efter tio poäng på fyra matcher i division 2 nu ansluter till Vännäs.

Corson gjorde några rubriker igår mest på grund av att han är son till den gamle NHL-spelaren Shayne Corson, men kommer så klart bli spännande att följa i ettan.

Vännäs lär dock inte vara färdigvärvade ännu. Det behövs fortfarande förstärkning även på backsidan.

* * *

Minns ni speedkulan Viktor Jörnevik?

Jag antar att ni gör det. Han gjorde ju ganska stort intryck med sin fart under sju och en halv Hockeyettan-säsonger i Sunne, Grästorp, Mariestad, Kumla och Skövde.

Nu har han brutit med sin norska klubb Narvik och finns på marknaden. Att han blir ett intressant byte för många av klubbarna i Hockeyettan är naturligtvis inte annat än vad vi kan förvänta oss.

Hur han själv resonerar om situationen och sin framtid kan ni läsa här.

* * *

Det blev bara två matcher i HC Dalen för backen Nichlas Torp som drar vidare till SHL och IK Oskarshamn. Men det är knappast särskilt mycket mer än väntat. Torp är naturligtvis alldeles för bra för att åka omkring och spela defensivt i Hockeyettan. Förmodligen har han dock under den period han varit i kubben (han har ju tränat med dem en längre period även om det bara blev några matcher nu på slutet) bidragit med en hel del till det unga garde som håller på att formas i Norrahammar-klubben.

* * *

Efter morgondagens omgång har de flesta lagen spelat elva matcher i Hockeyettan den här hösten. Det innebär att vi kommit halvvägs genom grundserien.

Det innebär också att det är dags att halvtidssummera. Därför spelar jag och maestro Skoglund in ett nytt podcast-avsnitt under torsdagen där vi kommer blicka bakåt och lyfta fram det mesta av det bästa (och sämsta) samt sätta spotlighten på andra märkvärdigheter som inträffat under seriens första halva.

Det kommer ni vilja höra.