Öser in poäng i Hockeyettan – redo om SHL-chansen kommer igen: ”Kunde vara med och tävla på den nivån”

Han vräker in poäng i Hockeyettan för Borlänge, dit han är utlånad från Timrå. Christoffer Jansson har även fått chansen i SHL med Timrå i år och han berättar att han är redo om chansen kommer igen.
— Då kanske jag får chansen och då kommer jag vara redo att ta den, berättar han för hockeysverige.se.

BORLÄNGE (HOCKEYSVERIGE.SE)
Säsongen 2013/14 svarade Christoffer Jansson för 17 mål och totalt 40 poäng på 27 matcher i U16 med Djurgården. Med det var han bäst i laget före spelare som Axel Jonsson Fjällby, Hugo Leufvenius, Axel Sundberg, Marcus Davidsson, William Wiå med flera. Efter den säsongen har resan tagit en krokig väg utanför Stockholm vilket har gjort att han den här säsongen landat i att han just nu är utlånad från Timrå till Borlänge i Division 1.

INLEDDE I TULLINGE

Nu inledde inte den 20-åriga centern inte sin karriär i Djurgården utan på Brantbrinks IP med Tullinge TP (Triangelpojkar).
– Det var mycket glädje i Tullinge. Efter skolan var det bara att åka dit för att köra på allmänhetens åkning innan träningen. Farsan (Ulf) var coach där så det blev mycket hockey. Vi bodde dessutom nära Brantbrink. Det tog tre minuter för mig att gå dit, berättar Christoffer Jansson då hockeysverige.se träffar honom utanför cafeterian i Borlänge Ishall, alltså vid gamla Gyllerinken där Tunabro spelade i högsta serien under tidigt 70-tal.
– Pappa var målvakt en gång i tiden. Han spelade då bland annat i Tullinge och Grantorp, men han slutade spela hyfsat tidigt. Jag spelade även fotboll i Tullinge. Där var jag målvakt, vilket jag var tidigt i hockeyn också.

Ganska tidigt lämnade Christoffer Jansson Tullinge för spel med Djurgården på Mälarhöjdens IP som ligger längs med E4:an i södra Stockholm.
– Jag kände att jag behövde byta miljö, se hur det var i andra lag och tävla där. Säsongen från U15 till U16 var ganska tuff för mig hockeymässigt. Det är alltid kul att spela hockey men det blev ändå tråkigt för mig eftersom jag oftast fick gnugga i fjärdelinan och inte spela så mycket.
– Inför U16 sa jag till farsan att det här inte går längre. Då sa han att ”antingen får du byta miljö och försöka börja om på ett nytt kapitel eller så får du knyta handen i fickan och kriga”. Då valde jag att kriga och det blev bra sista säsongen där. Jag tror att det var bra för mig egen skull att kriga och köra på.

Trivdes du bra i Djurgården?
– Sista två säsongerna var lite tuffa och jag blev satt i ett fack. Samtidigt behövde jag nog det själv för att ta för mig mer. Annars var det inga taskigheter eller något. Jag behövde helt enkelt antagligen spela bättre.

40 poäng på 27 matcher är ganska bra, det måste ändå ha lossnat för dig ordentligt senaste säsongen i Djurgården?
– Jag körde ganska mycket extra med SHA, alltså med Jörgen Winborg. Det blev mycket träningar i Segeltorps Ishall och jag tror att det var en stor nyckel till den säsongens framgångar.

Två som Christoffer Jonsson spelade med i Djurgården var alltså Marcus Davidsson och Axel Jonsson Fjällby.
– Davidsson gick jag i samma klass med upp till nian i hockeyprofil på Annerstaskolan. Marcus och Axel var duktiga redan då vi spelade tillsammans. Jag höjde mig själv också under den här tiden för jag ville ju hela tiden tävla mot dom.
– Det är en riktigt fin resa Fjällby har gjort. Jag är glad för hans skull och det är starkt av honom att göra den här resan. Det är starkt av honom att välja att komma hem. Han trivs i Djurgården och jag tror att det kan göra att han växer ännu mer och hittar den här krigarinställningen inför nästa säsong, att han nu verkligen får ladda om. Båda två är jättebra grabbar.

VALDE ATT FLYTTA

När Christoffer Jansson tycks vara poängmässigt på topp i Djurgården väljer han att bryta upp för att flytta till Västerås.
– Jag var till Västerås, tränade och kände direkt att där skulle jag trivas bra och kunna utvecklas. Då blev det ett ganska lätt val.

I Djurgården hade Christoffer Jansson gjort mycket poäng men när han kom till Västerås tycktes han tappa en del av poängproduktionen även om spelet fortfarande fungerade bra.
– Det blev lite minus i poängen där. Jag vet faktiskt inte vad det berodde på, men jag kommer ihåg att det var mycket stolpe ut även om jag kom till lägena.
– Jag trivdes jättebra i Västerås, gick på gymnasiet där, flyttade hemifrån och växte som människa. Det jag utvecklade mest var nog det här med att bli vuxen och ta ansvar.

Tullingefostrade Jonsson fick också chansen i Hockeyallsvenskan med Västerås efter det att Christer Olsson och Tony Zabel gett honom den möjligheten.
– Det var en tuff period i Västerås då. Jag antar att det var svårt för Christer och Tony om dom skulle lyfta upp någon junior eller köra med laget dom hade. Mot mig hade dom en öppen dialog och det var hela tiden bra mellan oss. Jag var inte med i kvalet eftersom jag hade problem med ljumske och rygg då.
– Samtidigt bytte Västerås tränare till Thomas Paananen. En hockeymorgon drog jag sönder ljumske så det blev inget mer spel i kvalet, vilket var trist.

Hur var stämningen i gruppen och laget då ni åker ur Hockeyallsvenskan?
– Det var såklart lite frustration. ”Vad hände?” Det kändes ändå som det blev ett energilyft när Thomas kom in och vi spelade några bra matcher som jag tycker att vi borde ha vunnit, men det räckte inte.

Blev du sedan värvad till Timrå inför förra säsongen?
– Västerås åkte ner och jag kände att jag ville ha ett kontrakt i Hockeyallsvenskan. Jag hade en bra dialog med Timrå och dom var intresserade. Vi sa att först får det bli J20-hockey, men också att chansen i Hockeyallsvenskan skulle komma.
– Början i Timrå gick bra, men sedan kom den här ljumskadan tillbaka så det blev inte så mycket spel inledningsvis.

I Timrås tröja ifjol. Foto: Andreas Sandström / BILDBYRÅN

Hur upplevde du att flytta till Timrå, blev det en stor kontrast mot Västerås?
– Ja, lite. Det blev en flytt ännu längre bort, men framförallt var jag så nära seniorhockeyn, det var ju sista säsongen, så jag tänkte hela tiden att jag måste göra allt ordentligt, ordentligt, ordentligt… Det gick bra och jag kom in i ett skönt ”flow”.

”RIKTIGT BALL RESA”

Timrå gör en skrällresa och tar sig upp till SHL. För Christoffer Janssons del blev det tio matcher i Hockeyallsvenskan.
– Det var en riktigt ball resa, men tråkigt att jag själv inte kunde vara med hela vägen.
– Man brukar säga att ”man är en bra grupp” och det är anledningen till att man går upp eller vinner. Här var det verkligen så att alla ville komma till träningen och det var bra träningar konstant. Det var ingen som maskade och hela tiden var det en bra dialog.
– Sedan förespråkar Fredrik (Andersson) att det är bra med hård träning även under en säsong. Vi körde ganska tufft, men när det kändes att vi behövde en vilodag så tog vi det också. Dessutom hade vi bra spetsspelare och en stark defensiv.

Kan du själv känna dig delaktig i avancemanget trots skador och sparsamt med speltid?
– Kanske inte 100 procentigt, men lite grann. Jag var ändå där från början och som sportchefen (Kent Norberg) och ”Freddan” sa då vi snackade efter säsongen att hade jag inte blivit skadad hade det inte varit omöjligt att jag varit med hela vägen.

Redan tidigt under årets säsong blev Christoffer Jansson utlånad till Borlänge i Hockeyettan.
– Säsongen är igång och den är spännande. Det kan bli lite hur som helst så det gäller att jag tar chansen när jag får den. Jag är här i Borlänge dels för att hjälpa laget och dels för att utvecklas som spelare för jag vill ta det här klivet ordentligt nu.
– Jag har spelat två matcher i SHL den här säsongen. Jag fick speltid, men det var kanske inte ordentligt med speltid. Vi hade haft några tunga förluster innan jag fick spela och jag förstår att det är en speciell sitts Timrå sitter i som nykomlingar. Laget behöver verkligen vinna varje match.

Var det stor kontrast att kliva in i SHL efter att ha spelat i Hockeyallsvenskan säsongen innan?
– Ja, så var det. Allt från passningar till övriga ”skillsen” är några snäpp upp. Det var lite speciellt eftersom det bara var en morgonvärmning och sedan match. Jag hann inte träna något med laget innan. Det var ändå coolt att känna skillnaden och att jag kunde vara med och tävla på den nivån.
– Första matchen var mot Luleå borta. Då spelade jag i en kedja med (Sebastian) Collberg och Morten Madsen. Matchen efter spelade vi mot HV71 och då bytte vi till (Rickard) Palmberg, jag och Madsen.

FÅTT IGÅNG POÄNGPRODUKTIONEN

Största delen av den här säsongen har alltså 20-åringen tillbringat i Borlänge. Där har han så här långt svarat för sju mål och totalt 17 poäng på 14 matcher.
– Jag behövde träna upp farten, få istid och spela mycket. Nu får jag möjligheten till det här. Isen är oftast ledig så jag kan köra extra innan och efter våra träningar. Det är den här lilla tränings-biten som måste upp lite.

Har du halkat efter med träningen på grund av dina ljumskproblem?
– Det har blivit att jag inte har kunnat kört intervaller och explosivitet ordentligt senaste två somrarna. Det är ingen ursäkt för varför det är som det är, men jag försöker komma ikapp så får vi se vart det leder.

Det känns som du fått igång poängproduktionen också.
– Ja, men det gick lite halvknackigt i början. Det börjar bli en bättre kemi i vår kedja och allt sådant samtidigt som jag har kommit in mer i laget. Jag skulle säga att det känns bättre och bättre för varje match.

Tomas Forslund. Arkiv

En av tränarna i Borlänge är tidigare NHL och Tre Kronor-spelaren, Thomas Forslund. När hans namn kommer på tal spricker Christoffer Jansson upp i ett stort leende.
– (Skratt) Forslund är skön och brukar komma med några sköna kommentarer ibland.

Känns det som en besvikelse att bara spela i Hockeyettan idag och inte i SHL?
– Besvikelse skulle jag inte säga, men det var lite snack även om Hockeyallsvenskan. Jag ser mig fortfarande som en del i Timrå. Nu spelar jag i Borlänge. Då ska jag bidra och göra mitt bästa.
– Det är ändå träna jag ska göra. Om jag gör det i Hockeyallsvenskan eller här, det är som det är.

När ser vi dig i Timrå igen?
– Bra fråga (skratt). Vi får se. Det kanske blir om någon skadar sig eller om det börjar trumma på här lite mer. Då kanske jag får chansen och då kommer jag vara redo att ta den.