Som vanligt vid den här tiden på året så debatteras det för fullt om ishockey-VM. Mer i år än tidigare får jag en känsla av och det hör samman med de ytterst ojämna resultaten vi har fått se mellan lagen. Nu finns det de som vill banta VM. Men det finns en annan, måhända galen, lösning på problemet som kanske kan göra alla nöjda. Dessutom slipper vi det embarmligt tråkiga Euro Hockey Tour som en bonus.

Ryssland tvålade till Frankrike med 7-0 i deras VM-premiär förra fredagen och Koreas debut i dessa sammanhang har knappast gjort någon anhängare av spänning tårögd av lycka med sina fem raka förluster och 3-42 i målskillnad.

Jag ska först och främst säga att jag inte har något emot alla de förslag som nu kommer om en bantning av a-gruppen till tio-tolv lag. De flesta förslag har ståndaktiga argument bakom sig. Men samtidigt finner jag personligen en charm i att de små hockeynationerna för två veckor får vara med och känna på hockey av högsta internationella klass. Fatta vad mäktigt för Ki Sung Kim att befinna sig på samma is som Connor McDavid. Ett minne för livet såklart för den sydkoreanske centern och hans framtida barnbarn lär få höra minnena från Köpenhamn nådens år 2018 till leda.

Argumentet att övriga hockeyvärlden inte kommit närmare de sex-sju stora, trots att de nu fått vara med i A-VM sedan 1998, köper jag, men ändå inte. Jag tror nog att INTRESSET om inte annat ökat för sporten i de länderna som tidigare var långt borta från den yttersta eliten. Alltid något.

Betyder verkligen hockey-VM så mycket att vi inte skulle ha råd att ha med ”blåbären”? Jag hetsar i alla fall inte upp mig så särdeles mycket över Sveriges VM-matcher före det vankas medaljmatcher. Det har jag inte gjort sedan Hedenhös. Däremot kan jag sitta och gapa så fradgan sprutar i en betydelselös gruppmatch av World Cup. För där är nämligen de bästa NHL-proffsen med. Det är där och då det verkligen gäller. Samma sak med OS när NHL-proffsen tilläts spela.

Men VM har såklart sin charm och för min del personligen handlar den charmen mycket om att det är där vi verkligen kan få se skrällar. Visst att det har varit ojämna resultat i år. Men jäklar vilken puls jag hade i slutet av mötet Danmark-Finland när våra rödvita bröder snodde samtliga poäng av våra blåvita diton. USA var även riktigt illa ute mot Lettland och också där satt jag och höll tummarna för det lägre rankade laget.

Det är lite det som är idrottens stora charm. De få gånger lillebror slår storebror.

Samtidigt tvingas vi genomlida det fruktansvärda Euro Hockey Tour vareviga säsong sedan…sedan jag vet inte när. Det är inte ett dugg upphetsande att på evig repeat tvingas se att Sverige ständigt möter Tjeckien, Ryssland och Finland.

Tjeckien, Ryssland och Finland. Tjeckien, Ryssland och Finland. Tjeckien, Ryssland och Finland. Tjeckien. Ryssland. Finland… Tjeckien. Ryssland. Finland…… Tjeckien, Ryssland och…. zzzzzz.

Lyckan är total de gånger Sverige inte möter Finland i avslutningsmatchen. Wow liksom, en förändring. Weeeeiiii.

Med risk för att låta som den arge sydsmålänningen på den rosa tidningen, men: JAG ORKAR FAN INTE LÄNGRE MED DETTA! GE MIG 80-TALET, GE MIG IZVESTIJA-TURNERINGEN ÅTER!!! SNÄLLA TRE KRONOR, STÄLL UPP I DEUTSCHLAND CUP IGEN!!! BARA NÅGOT ANNAT HÄNDER.

Jag har länge funderat över hur vi kan bli av med mardrömmen Euro Hockey Tour samtidigt som jag funderat på om hockey-VM verkligen ska spelad varje år. Folkfesten den alltid bjuder på till trots.

Häromdagen kom jag på en lösning som jag tror skulle kunna tillfredsställa både de som vill ha det bästa av det bästa plus de som vill att ”blåbären” ska få vara med. Ersätt Euro Hockey Tour med att VM-kval istället som spelas under säsongen. Sen spelas VM som vanligt på våren med tio-tolv lag istället för 16.

Det ska noga noteras att jag är långt ifrån säker på att detta är en bra eller dålig idé. Jag skriver egentligen bara detta inlägg för att höra andras åsikter.

Låt oss leka med tanken att de 24 främsta på världsrankingen är kvalificerade för kval till A-VM och att de sedan delas in i fyra grupper där de två främsta (tre främsta om man vill ha tolv lag i VM) kvalificerar sig för VM, samt att treorna möts i playoff för att slutligen få fram tio gäng som möts i en enkelserie i själva huvudturneringen innan semifinaler och final tar vid.

Jag plockade fram penna, papper samt en hatt och lottade fram dessa fyra kvalgrupper som är tänkta att spelas mellan september till april med dubbelmöten, vilket alltså ger tio matcher per lag.

Nå? Åsikter mottages.

@hockeystaden