Legendaren hyllad inför fullsatt Hovet: ”Det var helt magiskt”

Under stort pompa och ståt fick AIK-legendaren Leif Holmgren sin tröja nummer 18 pensionerad på Hovet i går. Hockeysverige.ses Ronnie Rönnkvist träffade honom efter ceremonin inför matchen mellan AIK och Leksand.
– Då jag kom in på isen kände jag lugnet. Jag vet inte varför riktigt, men jag kände mig väl hemma. Det var helt magiskt, säger Holmgren.

JOHANNESHOV (HOCKEYSVERIGE.SE)
Leif Holmgren tillhör kategorin ”en av svensk hockeys största spelare”. Kirunafödde Holmgren vann två SM-guld med AIK, 1982 och 1984. Han spelade dessutom tre VM-turneringar, 1978, 1979 och 1983 samt ett OS, 1980. När AIK spelade SM-final mot Djurgården 1984 spelade han i den klassiska kedjan tillsammans med Per-Erik Eklund och Ulf Isaksson.

I dag har den spelsmarte norrbottningen hunnit bli 64 år och igår fick han vara med om sitt kanske största ögonblick inom hockeyn då hans tröjnummer, 18, blev för alltid pensionerat hos AIK.
– Känslan när jag gick ut där på isen var stor. Jag var väldigt nervös när jag gick genom borgen, men när jag kom ut och kände att publiken applåderade så blev jag ganska trygg faktiskt. Det var en häftig upplevelse, berättar Leif Holmgren för hockeysverige.se med ett leende på läpparna bara en halvtimme efter det att han, tillsammans med sin familj, fick se tröja nummer 18 hissas till taket.

När Leif Holmgren kom ut på isen ställde sig givetvis både AIK:s och Leksands supportrar upp för att hylla denne legendar.
– När jag stod där i borgen visste jag inte riktigt vad som skulle hända och hur jag skulle ta det, om jag skulle klara av det här. På något vis, då jag kom in på isen kände jag lugnet. Jag vet inte varför riktigt, men jag kände mig väl hemma. Det var helt magiskt.

Ronnie Rönnkvist intervjuar Leif Holmgren.

”SPECIELLT ATT SPELA FINAL MOT DJURGÅRDEN”

Hur tänker du kring att just du är en av nu fem spelare (Leif ”Honken” Holmqvist, Bert-Ola Nordlander, Mats Thelin och Peter Gradin) som har sin AIK-tröja hissad i taket på gamla Hovet?
– Det är stort och det var något jag lagt lite åt sidan och trodde aldrig at det skulle ske. När det nu händer så är det här kanske det största man kan vara med om som AIK:are, att få tröjan upphissad här.
– Det är några som redan hunnit fråga vilket minne som är bästa, SM-guldet 1984 eller att få tröjan upphängd i taket. Jag kan inte svara på det för båda sakerna är lika häftiga.
Vad är ditt starkaste minne från SM-guldet 1984?
– Det var speciellt att spela final mot just Djurgården. Annars är det Per-Erik Eklund som sitter på min näthinna. Jag och Ulf Isaksson gjorde skitjobbet, men vi visste att håller vi tätt bakåt så vinner vi eftersom vi visste att Per-Erik sätter två, tre mål. Så enkelt var det.

Det är numera fem stora AIK-profiler som hänger i taket, men Leif Holmgren saknar tröja nummer 10 där uppe.
– Min bästa kompis Rolf ”Råttan” Edberg. Hans tröja saknar jag. I mina ögon är han lika värd att hänga där som jag. Vi båda är bra kompisar, men det är inte av den orsaken jag vill se hans tröja i taket utan för vi båda var med under dom här tuffa åren. Sedan var vi med och byggde upp laget och fick vara med om att vinna SM-guld med AIK. Även om han bara vad med om det första eftersom han lade av efter guldet 1982. Det är klart att hans tröja ska upp.

Hur ser Leffe Holmgrens liv ut idag?
– I dag jobbar jag som arbetsledare på Skanska och går lite i pensionstankar. Nu vet jag inte när jag ska gå i pension. Vi tar ett år i taget och jag trivs verkligen på jobbet.
– Nu är ju min tröja pensionerad så då är det väl dags för mig att pensionera mig också (skratt). Nu tillhör nummer 18 familjen Holmgren och det är stort, avslutar Leif Holmgren samtidigt som han blir blank på ögonen och innan han återgår till att njuta av kvällen tillsammans med familjen och hockeylegendarer som Leif ”Honken” Holmqvist, Anders ”Ankan” Parmström, Mats Thelin, Mats Ulander, Bengt Lundholm, Per Bäckman, Bosse Ericson, Hans Cederholm, Peter Gradin, Per-Erik Eklund, Gunnar Leidborg… Listan kan göras lång, mycket lång.