Tidigare förbundskaptenen reagerar på Boorks utspel: ”Lätt att myter blir till fakta”

Leif Boork och Peter Elander, den nuvarande och en tidigare förbundskapten, har helt olika syn på hur svensk damhockey skötts. Nu svarar Elander på Leif Boorks utspel från förra veckan.
– Jag är förvånad att Leif gjorde den analys han nu gjorde, säger Elander till hockeysverige.se.

Leif Boork.

Leif Boork gav nyligen sin syn på varför Damkronorna har haft en dipp senaste säsongerna. Det har fått den tidigare förbundskaptenen Peter Elander att reagera. I mångt och mycket kände han inte alls igen sig den nuvarande förbundskaptenens beskrivning.
– Jag är förvånad att Leif gjorde den analys han nu gjorde. Speciellt eftersom han sa, 2013 då han började, att han inte följt damhockeyn mer än att han hade sett några matcher på TV, säger Peter Elander till hockeysverige.se och fortsätter:
– Det är lätt att myter blir fakta och fakta till sanningar. Att Damkronorna skulle varit som ett klubblag är en sådan. Under mina åtta år som förbundskapten var det cirka 80 spelare som spelade landskamper. Ytterligare 30-35 spelare deltog på olika läger. Under dom åren efterlyste spelarna själv hjälp med fysträningsprogram så det tog vi tag i. Samtidigt är det bra att folk får uttrycka sina åsikter.
– Antal dagar Damkronorna var samlade var ungefär det samma som J20 och J18-landslagen på herrsidan, runt 60. Med stöd av SOK (Svenska olympiska kommittén) kunde fler matcher och läger läggas in dom tolv månaderna innan själva OS. Det innebar att vi hade 115 dagar. Att betänka är då att USA och Kanada hade 250 dagar. Samma sak gäller än idag så det är lika mycket klubblag idag med i så fall.

Peter Elander.

Peter Elander reagerar också på Leif Boorks beskrivning av Peter Elanders roll efter 2008: Men vad händer från 2008 fram till 2010? Jo, Peter Elander trappar ner och funderar på att åka över till Nordamerika för att träna. Hans fokus lämnade landslaget lite och där någonstans började problemen.
– Efter 2006 var det ingen, varken ledare eller spelare, som föll i sömn utan alla jobbade hårt. Därför är det tråkigt att höra att jag checkade ut 2008. Speciellt med tanke på resultaten dom åren. Jag har svårt att låta det stå oemotsagt.
– Säsongen 2008/09 vann Damkronorna för första gången mot Kanada. Det var under fyranationersturneringen i Lake Placid tack vare två mål av Elin Holmlöv. Två månader senare gick Damkronorna obesegrade igenom nyårsturneringen i Tyskland efter finalvinst mot Kanadas U22. VM-turneringen samma säsong var den senaste gången Sverige spelade om en medalj i ett VM, men tyvärr vann Finland bronsmatchen på sin hemmaplan. I samma turnering slog för övrigt Sverige Ryssland med 8-0. Att då säga att nedgången började då är historielöst enligt mig.
– Min sista säsong, OS-säsongen 2009/10 innehöll åtta matcher mot ärkerivalen Finland. Vi vann sex av dom matcherna. Men vi förlorade den viktigaste matchen den säsongen, bronsmatchen i Vancouver, på övertid. Just då var det ett fiasko, men sju år senare har vi ännu inte varit närmare en medalj.

Säsongen 2007/08 blickar Elander tillbaka på som en ganska tuff säsong både för Damkronorna och honom själv.
– Vi hade en dålig säsong 2007/08 med en stor generationsväxling. Sju stycken 17-åringar debuterade och som skulle bli vår framtid. VM i Kina det året innebar förlust i overtime mot Finland och straff förlust mot Schweiz. Då hjälpte det inte att vi sedan vann över Ryssland.
– Det var egentligen enda gången jag var rädd för att få sparken. Dåvarande landslagschefen, Tommy Boustedt, hade uttryckt att vi hade som mål att spela om medaljerna i varje turnering. Den gången infriades inte det. För övrigt enda gången då jag var förbundskapten.

Efter OS 2010 i Vancouver lämnar Peter Elander över förbundskaptensjobbet till Niclas Högberg.
– Laget som jag lämnade över hade redan då, som jag såg det, gjort sin generationsväxling. Fyra skickliga forwards födda 1991, Isabell Jordansson, Klara Myrén, Cecilia Östberg och Tina Enström hade redan då som 19-åringar tre, fyra mästerskap på seniornivå i bagaget. Bakom väntade dessutom tjejer som Erika Grahm, Lisa Johansson och Anna Borgqvist. Dessutom var Emma Eliasson och Pernilla Winberg etablerade med två OS och fem VM-turneringar i bagaget.
– Vad som sedan hände på Niclas tid och varför Jordansson och andra forwards som jag pushade för försvann har jag svårt att svara för. Kanske eget val eller att coacherna såg på spelarna annorlunda, jag har ingen aning. Sverige förlorade i alla fall flera offensiva vapen och efter det har målproduktionen varit låg. Det är bara att titta i SDHL där jag tror att det bara är fem svenska spelare i topp 16 bland poängörarna. Min sista säsong var ändå bra och medaljmissen i OS tar jag på mig. Kanske var det en för hög belastning nära in på OS.

Peter Elander

Peter Elander ser ändå framåt med en viss optimism inför OS även om han inte ännu riktigt kan se att trenden har vänt.
– Vi har bra internationella målvakter, men vi har bara haft en i världsklass. Det är Kim Martin Hasson. Hon var skadad 2009 och ej på topp 2010. Det kan ha varit skillnad på att vinna en medalj eller komma fyra. ”Valle” (Valentina Lizana Wallner) var grym i kvartsfinalen i Sotji, men mänsklig i bronsmatchen. Sara Grahn är utan tvekan Sveriges bästa målvakt. För hennes skull hoppas jag att hon hittar sin högstanivå i februari då det gäller som mest. Då kan det bli en medalj. Sara är en bra tjej som jobbat hårt under många år för att nå framgång.
– Sverige spelar först mot Sydkorea som är rankade 20:e i välden, en match man omöjligt kan förlora. Sedan möter man Japan och Schweiz. Japan bör Sverige slå, men däremot är Schweiz lika bra som Damkronorna.
– I en kvartsfinal kan allt hända. Sverige kan sluta allt från trea till en sexa. Men resultaten senaste tolv månaderna visar enligt mig inte på att någon trend har vänt. Sexa på VM senast, en fyranationers med blandad kaliber och tre matcher mot Finland… Jag vill nog se mer innan jag kan säga att det enligt mig har vänt. Det ska bli intressant att se matcherna Damkronorna spelar i November.

Elander ser också vikten av att ha ett bra landslag och få fram profiler som yngre spelare kan få chansen att se upp till.
– Landslagshockeyn är spjutspetsen och enligt mig är det resultaten som visar om du lyckats eller misslyckats. Ingen vill mer än jag att det ska gå bra för svensk damhockey. Alla dam, herr och ungdomsspelare och ledare i Jonstorp, Trollhättan, Södertälje och över hela landet har gjort och gör ett fantastiskt jobb.
– Därför är det lite tråkigt att Emma Eliasson, Jenni Asserholt, Danijela Rundqvist, Tina Enström med flera, spelare som jag har följt sedan dom var i tonåren, i folks ögon nu ses som krångliga, inte vill åka på sommarläger och så vidare. Egentligen är det tvärtom. Dom här tjejerna är vinnarskallar som ställde upp, drev på och var modiga kvinnor som inte minst levererade resultat, poäng, vinster och glöd när dom representerade Sverige. Jag hoppas vi får fram flera spelare som dom, avslutar Peter Elander.