Mer än 30 år efter dödsolyckan som skakade hockeyvärlden är Pelle Lindbergh fortfarande aktuell. Då världens bäste målvakt – och hyllad än i dag som en av Philadelphia Flyers största genom tiderna. Här kan du läsa ett utdrag ur Thomas Tynanders nysläppta bok ”Pelle Lindbergh”, som via ögonvittnen beskriver vad som hände den där ödesdigra kvällen i november 1985. Du kan också beställa boken direkt här på sajten.

I höst är det 32 år sedan den svenske stjärnmålvakten Pelle Lindbergh tragiskt omkom. Men minnet av honom består och han nämns fortfarande med stor respekt i NHL och i synnerhet då i Philadelphia. Förra året utsågs han till Flyers näst störste målvakt genom tiderna, efter dubbla cupmålvakten Bernie Parent.

Tidigt på morgonen den 11 november 1985 gick allt fel, mycket fel. Efter en lagfest körde Lindbergh sin Porsche rakt in i en stenmur i närheten av Flyers träningsanläggning och omkom. Som färsk vinnare av Vezina Trophy i ett Philadelphia Flyers som många trodde skulle kunna vinna Stanley Cup den kommande säsongen var han en av stadens allra största idrottsstjärnor, och kraschen fick enorm uppmärksamhet och försatte den stolta idrottsstaden i sorg.

2006 skrev sportjournalisten Thomas Tynander boken om Pelle Lindbergh och hans korta karriär som en av världens absoluta toppmålvakter. Men den handlar också om människan Pelle och hur han tog sig från moderklubben Hammarby IF till firad NHL-stjärna. Här skildras inte bara karriären genom lagkamraternas ögon, utan också Pelles sista timmar i livet och omständigheterna kring den tragiska olyckan som tog hans liv.

Originalupplagan av boken har sedan länge varit slutsåld, men släpptes i förra veckan i ny utgåva. Tack vare ett samarbete med förlaget Natur & Kultur kan vi på Hockeysverige.se nu erbjuda er att köpa boken. Priset är 195 kr + 49 kr frakt. Boken beställs direkt här på sajten i formuläret. Levereras inom 5-7 dagar. Betalning sker mot faktura.

Nedan följer ett utdrag ur bokens sjunde kapitel.

Långt efter midnatt.

Hemma i villan släcks nattlampor.

Några kilometer därifrån kliver Pelle Lindbergh in på Bennigan’s Grill & Tavern. I jeansfickan har han sin röda nyckelknippa. Porschen är parkerad nära ingången på ett sådant vis att ingen kan parkera intill. Den finns där för beundran, ingen som använder entrén till restaurangen kan undgå den.

Bennigans är en populär restaurang där familjebilar dominerar parkeringsplatsen fram till midnatt. Därefter ersätts de av sportigare bilar med yngre gäster.

Pelle Lindbergh kliver in i baren och träffar Thomas Eriksson, Ed Parvin jr och flera andra lagkamrater. Några har precis ätit mat och väljer att sakta börja söka sig hemåt. Eriksson är en av dem.

– Jag drar. Vi syns, Pelle, säger Thomas som vill hem till sin sambo Malin.

En annan spelare som morsar på Pelle men väljer att söka sig mot ytterdörren är lagkaptenen Dave Poulin, som tillsammans med sin fru Kim avnjutit en stor middag med sin far, som är på besök, och nära vänner.

När Poulins kliver ut i den kyliga nattluften blir sällskapet stående vid Porschen.

– Ett konstverk, konstaterade någon.

– Ja, ett jävla mästerverk, säger en annan.

Dave Poulin skakar på huvudet åt bilen. Det är första gången har ser den på nära håll, sedan Pelle fått tillbaka den efter en renovering på fabriken i Västtyskland.

De spelare och vänner som blir kvar på Bennigans samlas i baren, men det finns inga stolar lediga eftersom det är lördag kväll. De förblir stående.

Pelle använder en mynttelefon för att ringa hem till Sudsy, som vilar ut efter axeloperationen.

– Jag hämtar dig snart. Nu har alla ätit och ska vidare, säger Pelle.

– Du, jag går ingenstans, svarar Sudsy. Jag är helt nerdrogad och ligger här hemma och ska inte med ut. Glöm mig!

När Pelle Lindbergh och de övriga efter närmare två timmar lämnar Bennigans har ingen av dem druckit speciellt mycket, enligt ögonvittnen. Undantaget är Ed Parvin jr, som började festkvällen direkt efter matchen i Spectrum.

De bestämmer sig för att träffas i någon av barerna i Coliseum, där det är öppet extra sent.

– Gump, jag hänger på i din bil, säger Eddy.

När Pelle styr söderut på Springdale Road, mot träningshallen och nattklubben, kör han mycket fort. Övriga bilar har inte en chans att följa efter.

Klockan är strax före 02.30.

* * *

Ägarna till Coliseum har varit duktiga med pappersarbetet.

I tio år har de haft ett alkoholtillstånd och rätten att servera efter klockan tre på morgonen. Då är de närmaste konkurrenternas barer och restauranger stängda.

Huvudargumentet vid ansökan hos de ansvariga myndigheterna 1975 var att Coliseum var en hockeyanläggningen som var öppen 24 timmar om dygnet och att det spelades matcher fram till klockan tre på morgonen. ”Självklart har spelare och deras gäster rätt att ta en öl eller två efter en tuff match”, menade ägarna. Tillståndsmyndigheten lämnade ut ett specialtillstånd där de ansvariga på Coliseum tilläts servera alkohol till ”medlemmar och deras gäster” fram till klockan kvart i fem på morgonen.

Tillståndet är lönsamt för Coliseums ägare, som i många år dragit stor fördel av att ha öppet extra sent.

Nu är Coliseum ett barkomplex dit branschfolk söker sig efter andra restaurangers stängningsdags. Här samlas servitörer, bartenders och kökspersonal efter sena skift på andra krogar.

Dessutom lockas lokala kändisar.

Som hockeyspelarna i Philadelphia Flyers.

Det finns fem barer i anslutningen till restaurangen. Populärast är ”Coliseum After Dark”, som öppnar en timme efter midnatt och stänger först klockan fem på morgonen, två timmar senare än någon annan bar i det lilla samhället.

Åtta bartenders har ofta en lugn start på sitt nattskift, men när övriga vattenhål låser dörrarna ökar trafiken på Coliseums parkeringsplats och barerna fylls på. Många gäster denna kväll anländer ungefär samtidigt som en röd Porsche med svensk registreringsskylt.

Klockan är 02.40 och ett tiotal spelare från Philadelphia Flyers finns redan på plats. En av dem är Per-Erik Eklund, som efter två månader i laget nu känner sig som en i gruppen. Han är egentligen på väg hem, men stöter ihop med Pelle Lindbergh som just kliver in och ställer sig vid en fyrkantig bar mitt på golvet. Där blir de två svenskarna stående mot bardisken och Eklund vill passa på att prata lite om hur hans första tid varit i klubben, och kanske få lite värdefull feedback av Pelle.

– Vad tycker du? frågar Per-Erik Eklund.

Pelle hänger mot bardisken och berättar vad han tycker.

– Du klarar dig bra, säger han och förklarar varför.

Därefter talar de om laget i stort och sviten av segrar, säsongen har börjat fantastiskt bra. Efter en halvtimme skiljs de och Per-Erik Eklund går ut till sin bil för att ta sig hem till Anette.

– Tja då, vi syns, säger Pelle.

Per-Erik Eklund lämnar Coliseum, men Pelle Lindbergh dröjer kvar. Han hänger vid en annan bar, sitter sedan vid ett runt bord, står en stund mot en vägg, och beter sig som vilken annan bargäst som helst.

I efterhand ska det slås fast att Pelle Lindbergh den här kvällen beställer sju drinkar, vid ett enda tillfälle, men att han delar ut dem till det sällskap han sitter med. Det enda han köper åt sig själv, enligt kvitton och ögonvittnen, är två öl. Men han blir även bjuden och efter flera nersköljda öl blir han berusad – utan att någon reagerar. Det finns även vittnesuppgifter om att han drack två drinkar av typen B52.

Under en kort stund ser Pelle Lindbergh mest ut att längta hem, enligt ögonvittnen. Kanske funderar han på att bryta och ta sig hemåt. Senare är han lika aktiv som han brukar och både syns och hörs, vid barer och bord. Pelle pratar bland annat med Dave Poulin som efter Bennigans körde hem familjen och därefter anslöt i Coliseum. Precis som i samtalet med Per-Erik Eklund handlar det mest om olika matcher och den svit laget bygger på.

En annan spelare som talar hockey med Pelle Lindbergh är unge anfallaren Rick Tocchet, som diskuterar enskilda situationer i några av de senaste matcherna. Pelle minns dem väl och uppträder inte det minsta berusad. Tocchet tackar för snacket genom att bjuda på mer öl.

Även materialförvaltaren Kurt Mundt finns i baren. Efter mötet med Boston Bruins har han packat ihop målvakternas utrustningar och flyttat över trunkarna till träningshallen i Coliseum. Utespelarna har dubbla uppsättningar för att slippa flytta annat än skridskor, men en målvakts utrustning är så personlig att den flyttas fram och tillbaka mellan omklädningsrummen. När allt nu lagts på rätt plats har Kurt Mundt låst om sig i träningshallen och anslutit till de övriga, i en av barerna, i samma byggnad.

Mundt pratar med Pelle om nästa dags ledighet, men även det kommande mötet med Edmonton Oilers.

Strax efter klockan tre dyker två bekanta damer upp i en av barerna. De har avslutat sina kvällsskift på Trump’s Castle Hotel & Casino, i Atlantic City. En av dem är 22-åriga Kathy McNeal, en blond servitris som spelaren Peter Zezel haft ett kortare förhållande med. Även Ed Parvin har flirtat med McNeal, de har varit ute på flera träffar men det har aldrig blivit mer än så.

Det dröjer bara några minuter innan McNeal och väninnan Cindy Volpe hittat det gäng som Pelle Lindbergh tillhör. De sätter sig vid spelarnas bord.

Två andra unga damer som släpps in i Coliseum är 19-åriga studenterna Tina Trout och Lisa Garaguso. De serveras ingen alkohol, men Trout roar sig med att på avstånd peka ut flera av spelarna för sin kompis.

* * *

Klockan 04.45 stänger barerna i Coliseum och femton minuter senare tänds ljusen i taken. Några av spelarna i Pelles grupp tjafsar på skoj om vem som ska ta hand om några av de tyngre barnotorna.

De fem barerna töms sakta på gäster och Ed Parvin frågar Pelle om han kan gå ut och lägga sig i Porschen.

– Jag är helt slut, förklarar han.

– Ja, visst. Gå ut och sätt dig så länge, svarar Pelle och ger honom bilnycklarna.

Parvin går ut till parkeringsvakterna.

– Pelle har sagt att jag kan lägga mig i hans Porsche, säger han till en vakt som sedan visar var bilen är parkerad och dessutom låser upp passagerarsätet.

Pelle dröjer kvar som en av de sista. Först framåt 05.30, en halvtimme efter Ed Parvin, tar han på sig jackan och passerar ut genom Coliseums portar. I dörren skakar han hand med träningsinstruktören Rick Zurzolo, som är en vän sedan flera år. Zurzolo noterar att Lindbergh är en av få som faktiskt verkar nykter.
Pelle går för sig själv, men kommer ut på parkeringsplatsen ett par steg före kompisen Dave Poulin. De säger hej då till varandra.

Flyers lagkapten går åt vänster på parkeringsplatsen, den svenske målvakten viker av till höger.

Senare ska de köra åt varsitt väderstreck.

Pelle Lindbergh promenerar mot sin bil med händerna i byxfickorna. Bakifrån noterar en dörrvakt att han går lika hjulbent som vanligt. Likt en cowboy.

Det är kyligt i luften.

Nästan nollgradigt.

Intill Porschen står stora delar av det sällskap som Pelle tillhört inne i baren. Det är samma personer han bjudit på drinkar vid ett av de runda borden; ett par lagkamrater och några unga damer.

De är rastlösa.

Efterfest?

Frukost?

Den ende som inte bryr sig om vad som nu väntar är Ed Parvin jr. Han ligger i passagerarsätet och sover.