World Cup 2016

SIBNER: Därför funkar inte NHL + OS 2018

ANNONS

Där kom den, den sura bomb vi alla gått och väntat på sedan åtminstone i höstas. NHL skickar inte sina spelare till OS och det är ju tråkigt. Men jag förstår dem.

För det första, låt mig klargöra en sak: jag tycker det är väldigt synd att vi inte får se NHL-spelare i OS. Helt enkelt av den enkla anledningen att vi kommer gå miste om en olympisk hockeyturnering som hade kunnat bli en rätt schysst höjdare, och istället får något som kommer bli väldigt perifert och blekt. Hockeyn har varit den stora rockstjärnan på den olympiska vinterhimlen ända sedan Roenick, Hasek, Gretzky, Forsberg, Bure och Jagr och de andra stjärnorna landade i Nagano, kastade kostymerna och strosade runt i grälla gympakläder för 19 år sedan. Hockey är en liten sport, men i vinterolympiska sammanhang är det en stor angelägenhet. Av de 16 bäst presterande länderna vid vinter-OS i Sotji är 12 representerade av spelare i NHL och världens tre största hockeyländer slutade etta, trea och fyra i medaljligan.

Nu är många arga på NHL. En del helt utan att beakta, förstå eller erkänna de förklaringar som ligan anger som underlag för sitt beslut.

Andra framför klart mer rimliga argument, till exempel att OS är en suverän chans för NHL att bygga ishockeyn på nya marknader och få uppmärksamhet för sin sport.

Däribland många av mina skribentkollegor, men också spelarna själva genom spelarfacket NHLPA. Inte bara är det givet att man som hockeyspelare vill ha chans att representera och spela för sitt land, tillsammans med de allra bästa och inte bara de just då tillgängliga. Man kan också tycka att det bör ligga i NHL:s intresse att sådana tävlingsmoment finns. Men det har man enligt mig redan påbörjat genom World Cup.

Hur som helst. Beslutet är dåligt för den globala ishockeyn, är argumentet.

Det är delvis ett helt korrekt argument, dessutom. OS är kul för världshockeyn och otroligt stort i de deltagande länderna och innebär ett lyft för det generella intresset för sporten så gott som överallt i världen, särskilt under de två veckor turneringen pågår. Utom just då i de 31 arenor där det normalt spelas NHL-hockey. Före jul gjorde NHL en stor webbundersökning bland sina fans för att utreda frågan om OS-deltagande; i Kanada svarade 53 procent av fansen att de INTE ville skicka spelarna till OS. I USA var siffran 73 procent. De positiva effekterna av OS-deltagande har inte heller kunnat mätas tillräckligt tillfredsställande, för då hade dessa mätningar varit en vanligare del av argumentationen. Så vi kan i nuläget egentligen bara säga att ett OS antagligen, men inte bevisligen, leder till fler hockeyspelare i världen.

Därtill lär NHL ha lite kalla fötter omkring formatet för internationell ishockey för tillfället. I finansiella termer blev World Cup, delvis som en följd av de sportsliga resultaten, ingen supersuccé ens i hockeyns eget Mecka. Under junior-VM i Montreal gapade förbluffande många stolar tomma ända fram till sista dagarnas spel, trots att Kanada och USA gick till final. Och sett till underhållningsvärdet blev OS på stor rink i Sotji allt annat än en höjdare.

Om nästa års OS hade spelats i USA eller Kanada eller för den delen i Paris eller Stockholm så hade NHL-deltagandet varit en helt annan femma. Nu sker det i Sydkorea, där NHL inte ser någon kommersiell framtid vare sig för sändningsrättigheter, merchandise eller utlokalisering av lag eller ens matcher. Det har sagts att Kina 2022 är en helt annan femma, i kraft av landets roll som ekonomisk supermakt. Men rent konkret: OS 2018 spelas på ett ställe av relativt ringa ekonomisk relevans där ingen bryr sig om hockey och där matcherna skulle spelas på väldigt knepiga TV-tider. För att en match ska kunna sändas på prime time i New York måste den gå av stapeln klockan åtta på morgonen i Pyeongchang.

Man kan faktiskt också ställa sig frågan om OS-formatet egentligen är särskilt optimalt för hockeyn. Nästan alla andra sporter som deltar i vinter-OS synkar gladeligen sin tävlingskalender helt och hållet omkring just OS. Det är i regel större eller åtminstone minst lika stort för inblandade atleter och deras förbund som VM och världscuper. Men ett OS-guld som avgörs på tio speldagar kommer aldrig bli större än en Stanley Cup. Och medan världens skidförbund och dess sponsorer och finansiärer är stora vinnare på ett vinter-OS är NHL en affärsverksamhet vars främsta sammanlagda intäkter kommer från lokal försäljning av biljetter, förtäring och sponsorskap. Faktum är att NHL inte ens får visa highlights från stora OS-ögonblick i sin marknadsföring, eftersom IOK äger rättigheterna till de händelserna.

När Bill Daly stod vid podiet under World Cup i höstas och sa att femfaldigt deltagande i OS inte givit NHL-klubbarna särskilt mycket tillbaka så hade han rätt. 

Jag får gå tillbaka till min intervjubandare och lyssna på det där igen. I mer exakta ordalag sa han så här:

“Olympic participation hasn’t done a lot for the National Hockey League, and for the clubs. It’s obviously a big global stage, and probably the top global stage. But it hasn’t translated to our business.”

Så är det. En NHL-klubb, oavsett om det är i Kanada eller Florida eller Chicago, har faktiskt inte jättemycket att vinna på ett OS-deltagande utifrån ett marknadsperspektiv. Klubben som betalar spelarnas löner måste stänga ner säsongen och låta arenan stå tom under två hela veckor på bästa tänkbara tid i USA, när fotboll och baseball har uppehåll. Och även om IIHF betalar försäkringar för spelarna så är det klubbarna som står de sportsliga riskerna vid skador på de spelare som IOK så gärna vill se i sin turnering. Förra året försvann spelare som Henrik Zetterberg, John Tavares och Alexander Barkov i samband med OS och spelade inget mer den säsongen. Var OS bra för Florida Panthers ägare? Nja, va? Så om vi ska utmåla NHL som boven i det här dramat så bör vi börja med att inse att NHL ÄR de 31 klubbarna, det är de som tillsätter och avsätter Gary Bettman och bestämmer vad han ska säga och göra. ”NHL tänker bara på sina klubbägare och deras pengar”, menar många. Om det får man tycka vad man vill, men man bör åtminstone minnas att det är organisationens själva syfte.

De olympiska spelen är inte heller den ädla, ideella och oskuldsfulla apparat vi ofta luras att tro att de är.

Bara TV-rättigheterna för att sända OS i Rio i somras beräknades generera mer än 35 miljarder kronor. På tre veckor. Lägg därtill marknadsföringsrättigheter och andra sidointäkter och ett sommarspel är värt en bra bit norr om 100 miljarder kronor i bruttointäkter. Vinterspelen är inte i närheten, men beräknas ändå komma upp i någonstans mellan en tredjedel och hälften av den summan.

IOC är alltså inte direkt en förening av ideellt arbetande föräldrar som måste vända på slantarna i vått och tort. Snarare har vi att göra med en av idrottsvärldens absolut största maktapparater och i det sammanhanget är NHL och IIHF småpotatis. IOK har inte velat ersätta NHL-klubbarna ekonomiskt, och det kan man väl också ifrågasätta i så fall? IOK har sportvärldens alla stora varumärken och sponsorer i ryggen och inte många kan stå upp mot dem när det gäller makt och ekonomiska muskler. Det skulle i så fall vara FIFA.

FIFA har som bekant varit giriga nog att ge OS kalla handen sedan urminnes tider.

FIFA lär knappast ångra sig. De tar därmed in och fördelar alla intäkter precis som de själva behagar och några större problem att motivera enskilda länders förbund och deras klubbar tycks inte finnas. Fotbolls-VM har stadigt vuxit och expanderat antalet deltagare och är i tät kamp med sommar-OS världens största sportevenemang. Som reklampelare och intressedrivare för en enskild sport torde dess plats på tronen vara ohotad. Att satsa krutet på en egen best-on-best-turnering som global reklampelare för sporten känns bättre även för hockeyn, än att anpassa sig till IOK:s kalendrar och val av spelplatser. Om NHL ändå identifierar OS som en viktig arena – vilket man ju verkligen kan argumentera för att de gör, de har ju trots allt varit där nu i fem raka turneringar – då tycker jag de bör överväga att erbjuda sina stora juniorstjärnor till en U21 eller U23-turnering som en kompromiss, precis som fotbollen gjort. Men som sitt stora flaggskepp tycker jag att hockeyn med NHL i spetsen och IIHF som engagerad samarrangör bör tänka som FIFA och fortsätta på den inslagna vägen med World Cup.

Greed, for lack of a better word, is good. 

Den här artikeln handlar om:
Hockey PÅ TV
söndag 16 juni
02:00 Edmonton Oilers - Florida Panthers NHL
onsdag 19 juni
02:00 Florida Panthers - Edmonton Oilers NHL