Ett sjukt JVM-äventyr: ”Kämpade bra efter våra förutsättningar”

Blott 16 år gammal fick Anna Amholt uppleva sitt första JVM med damernas Småkronor tidigare i månaden. För hockeysverige.se berättar Luleåmålvakten om äventyret i tjeckiska Zlin som slutade med en snöplig fjärdeplats efter att stora delar av laget däckats av sjukdom i det avgörande skedet av turneringen.
– Om alla våra spelare hade haft bästa förutsättningarna så tror jag absolut att vi hade kunnat knipa den medaljen, säger Amholt.

SOLNA (HOCKEYSVERIGE.SE)
Det har gått ungefär två veckor sedan finalen i JVM. En final som USA vann över Kanada med 3–1. För svensk del blev det spel om bronspengen mot Ryssland. Nu förlorade svenska tjejerna den matchen med 0–2, men till lagets försvar ska sägas att närmare tio av spelarna var mer eller mindre sjuka och i periodpauserna i den och vid samtliga slutspelsmatcher delades det ut halstabletter.

Sverige slutade fyra efter att bara ha vunnit en match i turneringen, den mot Finland med 2–1. Men vad viktigast av allt var att den segern innebar att Sverige även nästa säsong spelar i A-gruppen, det vill säga är direktkvalificerade för kvartsfinalspel.
– Det var tufft motstånd i grundserien, absolut. Jag tycker ändå att vi kämpar på och blir bättre och bättre. Vi stod upp och visade hjärta, säger målvakten Anna Amholt när hockeysverige.se träffar henne för en intervju på Scandic Järva i norra Stockholm.

Grundserien innebar förluster mot USA, Kanada och Ryssland. I den sistnämnda matchen blev det förlust efter straffar.
– Klart att USA och Kanada är väldigt duktiga på skridskorna och har fart i spelet. Sedan är dom även väldigt spelskickliga.
– Framför allt har dom ett högre fart i spelet och det klivet, att just få mer fart i vårt spel, är vad vi också måste ta.

Foto: Ronnie Rönnkvist

”ALLTID SKÖNT ATT VINNA ÖVER FINNARNA”

I kvartsfinalen är det Anna Amholt som vaktar målet medan Sofia Reideborn får se matchen från bänken. Sverige tar också ledningen med 2-0 efter mål av Hanna Olsson och Matilda Af Bjur.
– Kvartsfinalen var nervös… Vi ledde med 2–0. Sedan fick Finland jättemycket tryck mot oss i slutet av matchen. När det var 17 minuter kvar fick Finland också in 2–1 och därefter var det bara ut med pucken, men det löste sig, har Reideborn berättat i en intervju med Tidningen HOCKEY.
– Det var skoj och alltid kul att möta finnarna, säger Anna Amholt med ett leende och fortsätter:
– Det är alltid skönt att dessutom få vinna över dom. Klart att det är kul att få förtroendet att spela den matchen.

Det blir ett ganska tufft avslut på matchen, hur upplevde du det?
– Jag tycker ändå att vi hade det under kontroll så det var hyfsat lugnt.

Var det redan här som sjukdomarna började sprida sig i laget?
– Jo, så var det. Vissa var kanske lite oroliga, men det var bara att försöka tänka bort det och köra på.
– Sedan står Sofia semifinalen mot Kanada (förlust 2–6). Då hade vi en del sjuka, men jag tycker ändå att vi började den matchen väldigt starkt. Sedan vek vi ner oss lite och det tror jag kan ha och göra med att många var sjuka och vi inte orkade hela vägen.

Ni har 2–3 inför tredje perioden, känner du att sjukdomarna gör att ni inte orkar?
– Delvis, men jag tyckte att vi kämpade på bra utefter våra förutsättningar. Vi hade bara tre femmor i den matchen vilket blev för tufft.

I matchen om tredjepris ställdes alltså Sverige mot Ryssland.
– Då var det också en hel del sjuka, men det är självklart kul att få spela en sådan match. Jag tror att om alla våra spelare hade haft bästa förutsättningarna så tror jag absolut att vi hade kunnat knipa den medaljen.
– Det blev som det blev. Vi kämpade på bra och vi visade att vi verkligen ville vara där, men det räckte inte hela vägen.

Turneringen i tjeckiska Zlin var Anna Amholts första Junior-VM, men förra säsongen var hon med i det lag som vann guld vid Ungdoms-OS i Lillehammer. En turnering som Amholt tycker är svår att jämföra med årets Junior-VM.
– Vid OS var det en liten större grej med många fler sporter samtidigt som det var säkerhetskontroller. Dessutom bodde vi i en OS-by så det var lite större och mer arrangemang.
– Hockeymässigt var det inte så jättestor skillnad. Klart att det var bättre motstånd nu i Junior-VM jämfört med OS. Där mötte vi aldrig USA och Kanada. Klart att ändå guldet gav en lite ”boost”.

Linda Blomqvist. Foto: Privat

HADE ”LILL-HONKEN” SOM I DOL

När hockeysverige.se träffar den 16-åriga målvakten ska snart hennes Luleå möta AIK på Ritorp (Ulriksdals IP) någon kilometer från hotellet där laget bor. Men det är inte en tjej med utbredd norrländska som vi träffar utan en med göteborgsdialekt eftersom Anna Amholt ursprungligen kommer från Hovås.
– Precis. Varför det blev hockey för mig? När jag var tre år satt jag och kollade på hockey med pappa (Ulf). Då hade jag sagt att jag skulle bli hockeymålvakt. Sedan har jag som liten alltid varit med killarna och spelat ”street-hockey” på gatan.

Vem hade du som förebild vid den här tiden?
– Då var det Johan Holmqvist som spelade i Frölunda, säger Anna Amholt som redan förra säsongen fick chansen i Riksserien fyra matcher, men då för HV71.
– Det var ett rätt stort steg. Jag var rätt nervig innan matchen, men när jag väl kom in och fick känna på det så tyckte jag att det var ganska likt den hockey jag hade spelat med killarna i Hovås innan, samma fart och så vidare. Mitt första inhopp fick jag göra borta mot Brynäs då det var några minuter kvar.

Varför blev det Luleå till den här säsongen och inte HV71?
– Luleå hörde av sig och vid pratade lite. Jag tyckte att det fanns bra förutsättningar för mig att utvecklas där uppe. Dessutom har Luleå bra målvaktstränare (Linda Blomqvist och Oskar Gard) samtidigt som allt fungerar bra runtomkring.
– Jag tycker att det sedan har flutit på väldigt bra faktiskt. Jag har kommit in bra i laget, många hjälper till och så vidare. Sedan är Luleå en bra stad att bo i. Det är lätta att ta sig runt i stan och är det något så kan jag alltid fråga någon i laget som har bil.

Har du moped eller hur tar du dig runt i stan?
– Nej, det blir cykel och buss, säger Amholt med ett leende och fortsätter:
– Jag går ettan i gymnasiet där uppe och det funkar bra. Det är en hockeyklass så skolan tar hänsyn till hockeyn.

Så här långt har Anna Amholt spelat nio matcher i Luleå och har en räddningsprocent på 90,90, vilket är bra för en 16-årig målvakt i landets bästa liga.
– Det är helt okej. Jag är inte jättenöjd med hur jag började min säsong och jag hade lite svårt att komma in i det. När det är så mycket nya grejer på samma gång tar det väl lite tid innan man kommer in i själva spelet. Nu tycker jag ändå att det börjar gå bättre och bättre, vilket är skoj.

Vad har du utvecklat mest under säsongen?
– Klart att Linda ligger på mig väldigt mycket, vilket jag tycker är bra. Det gör att jag hela tiden kan ta nya steg i min utveckling. Framför allt har jag blivit mer aktiv och snabbare.

Vad har du som mål för resten av säsongen som är kvar?
– Det hade inte varit hel fel med ett SM-guld, avslutar Anna Amholt med ett stort leende.