Senaste nytt
MatchrapporterForwarden om de mörka dagarna i Västerås: ”Då känner man att det finns ett hat någonstans”
Det var en ofantligt tung säsong för Västerås både på och utanför isen. Hockeysverige.se har träffat genombrottsforwarden Christopher Fish, som sköt 17 mål i Hockeyallsvenskan, och han berättar om de tunga dagarna och den bitvis negativa stämning som uppstod kring laget när man förlorade som mest.
– Det har varit några gånger som det varit lite kalabalik då vi kommit hem efter bortamatcher och det hängt lite banderoller och sådana grejer. Det är inte så jättekul och då känner man att det finns ett hat någonstans, säger Fish.
VÄSTERÅS (HOCKEYSVERIGE.SE)
Vad hände egentligen med Västerås den här säsongen? Laget som var tippade att bli en stark kandidat för spel i SHL nästa säsong inledde säsongen övertygande, men föll sedan ihop fullkomligt för att avslutningsvis, alldeles för sent, resa sig och spela en bländande hockey. Slutsummering av säsongen blev att Västerås hamnade utanför alla tänkbara kvalspel upp till SHL.
– Vad hände med oss egentligen? Vi började säsongen väldigt, väldigt bra. Vi tog poäng och låg där uppe där vi ville och hade förväntningar på oss att ligga, säger en av lagets ljuspunkter den här säsongen, Christopher Fish när hockeysverige.se träffar honom efter ett träningspass i ABB Arena i Västerås.
– Sedan var det mycket saker som kom att spela in. Vi fick mycket skador på viktiga spelare och vi rörde om i laget ganska mycket. En del lag kämpar vidare oavsett vilka spelare dom slänger in, men det kändes som att vi saknade våra skadade spelare väldigt mycket. Från där och då gick det neråt. Det här var verkligen inte den säsong vi ville ha.
Västerås inledde säsongen med Martin Filander som coach, då en ny bekantskap för Fish.
– Jag tycker Martins ledarskap var kanon. Han hade dialog personligt och hockeymässigt med alla spelare. Han fick också ihop gruppen väldigt bra. Det var heller aldrig något fel med vår grupp eller kemin i den förutom det hockeymässiga, alltså det vi gjorde på plan.
– Det har varit en kanongrupp och vi har hållit ihop i vått och torrt under hela säsongen och det har inte varit någon som fallit ur truppen och gått sin egen väg.
Du har själv spelat i SHL, om du jämför den hockeyn som spelades där vad saknade Västerås den här säsongen?
– Allt en spelare gör är individuellt. Är det något individuellt som inte funkar så sätter man nästa kille i skiten och som får en svår situation som han kanske inte reder ut. Alla individer måste spela bra för att laget ska gå bra.
– I SHL är det såklart spelare som håller en höge lägstanivå, det vet alla. När vi hamnar i en situation där vi förlorar mycket matcher så gör alla misstag. Samtidigt straffades vi väldigt hårt av dom misstag som vi gjorde. Det var många matcher där vi kanske var i ledning när vi tog en utvisning och motståndarna gjorde mål i powerplay. Vi tappade många tajta matcher men det var aldrig så att vi tappade vårt spel helt.
Spelet i sig menar du att ni hade hela tiden?
– Ja, det tycker jag. Vi spelade likadant från första seriematchen till Martin lämnade. Efter det ändrade vi lite.
Hur gick snacket i gruppen om hur ni skulle vända det här då det blåste som värst?
– Först och främst fick det inte se ut som det gjorde. Det var vissa matcher som var riktigt hopplösa och riktigt dåliga. Då måste man ändå göra sitt jobb för klubben och märket. När det är som tyngst måste man steppa upp. Vi snackade mycket i gruppen om att så här får det inte se ut.
Ändå fortsatte det att se ut så.
– Ja, precis. Det var ingen som ville spela så här eller göra en sämre match. Det var tungt, men jag tycker ändå att vi höll ihop gruppen väldigt bra. Dom som ska kliva fram framför laget och ta snacket gjorde det verkligen. Dom gjorde det väldigt bra även om det med ord är svårt att ändra det hockeymässiga.
– Det var mycket mentalt också. Vi har spelare som är väldigt, väldigt duktiga individuellt och som har kvalitéer. Vi har ett bra lag om man bara skulle kolla på pappret, men sedan gäller det att komma ihop som ett lag och en grupp också. Personligt gjorde vi det men det är på planen som vi har våra jobba att göra och där fick vi inte ihop det.
Foto: Ronnie Rönnkvist
”DET ÄR DÄRFÖR JAG HAR KVAR SKÄGGET…”
När hockeysverige.se intervjuade med Andreas Appelgren efter säsongen var han besviken på sig själv att han inte ändrade om tidigare spelmässigt. Trots det uppskattar Christopher Fish hans ankomst till laget.
– Det var precis som alla, styrelsen och så vidare, ville med en nystart. Det kändes verkligen som en nystart också. För oss blir det lite av ”Vad är det som händer då både tränaren och sportchefen får sparken för att vi inte presterar på plan?”
– Hans ankomst var kanon. Han kom in med en positivitet och ett lugn samtidigt som han bara såg framåt och ville börja vinna matcher. Det hade en väldigt bra inverkan på oss spelare, men sedan fick vi inte den start vi ville. Han sa också från första början att han inte vill ändra för mycket. Det är oftast så med tränare som kommer in i mitten av säsongen att dom inte vill ändra för mycket. Det där har jag egentligen så mycket synpunkter på. Det jag i så fall kan säga är att i slutet då vi ändrade mycket mer så fungerade det väldigt bra. Det är synd att vi inte fick fortsätta säsongen när vi hittat vårt sätt att spela en bra hockey på. Då hade det blivit intressant att se hur den hade slutat.
Kan du ändå ta med dig känslan att ni avslutade säsongen ganska bra?
– Det är nog den kortaste säsongen jag har gjort på väldigt länge. Det är också därför jag fortfarande har kvar skägget, säger Fish med ett leende och fortsätter:
– Det kommer bli ett annorlunda lag till nästa säsong, men det här är en ny erfarenhet för mig som tillhör dom lite yngre i laget. Det finns killar i laget som har varit med om det här förut, men jag har aldrig haft en säsong som har slutat så snabbt.
Hur hanterade du det tryck som var utifrån när det inte fungerade som ni ville i spelet?
– Det var många som uttryckte sig på sina twitterkonton, vilket inte var så roligt att läsa. Jag är ganska aktiv själv på Twitter och läser det mesta. Klart att jag kände av det eftersom det är så många som bryr sig om VIK, vilket är väldigt bra. I sociala medier har man också rätt att uttrycka sig.
– Man får vara lite smart och efter en tung 6-1-förlust uppe i Sundsvall kanske man inte ska läsa Twitter det första man gör.
Var det här svårt att hantera?
– Vad folk skriver, man vet ju inte vilka är och så vidare. Det har varit några gånger som det varit lite kalabalik då vi kommit hem efter bortamatcher och det hängt lite banderoller och sådana grejer. Det är inte så jättekul och då känner man att det finns ett hat någonstans.
Vad stod det på banderollerna?
– Jag läste faktiskt inte vad det stod och dom var redan nedrivna när jag kom ur bussen samtidigt som det kanske inte är dom äkta supportrarna som sätter upp dom, men då känner man att det här inte är roligt med tanke på att det ändå är ett jobb som vi gör.
– Men det var inte alltför mycket press utifrån och inget som gjorde att vi spelade dåligt på isen.
Foto: Ronnie Rönnkvist
ATT KOMMA TILL SHL OCH FÅ DÅLIGT MED SPELTID: ”EN BROMSKLOSS”
Den 22-åriga forwarden från Striberg, 40 minuter norr om Örebro, fick lite av ett genombrott den här säsongen. På 49 matcher svarade han för 17 mål och totalt 23 poäng.
– Jag har väntat på en sådan här säsong där jag får visa vad jag verkligen har i mig. Jag har tidigare säsonger haft lägen att göra mål, som ibland annat Mora, men jag har bara inte fått in pucken. Hela tiden har jag vetat att jag kan göra mål och det är jätteskönt att jag verkligen ut det.
– Nu vet jag att jag kan göra 17 mål på en säsong. Det är jätteskönt att veta det och släppa lite av tyngden på mina axlar och kanske även få det att släppa ännu mer nästa säsong.
Fick du en annan roll i Västerås jämfört med Mora?
– Nej, jag började egentligen med samma roll här som jag hade i Mora. Jag kom hit för en fjärdelina och försökte gnugga på och spela mitt spel med fart och fysik.
– Jag vet att Martin och (Tomas) Mitell hade koll på vad jag kan. Jag var till exempel mer offensiv när jag spelade med Mitell och Martin i Örebro. Nu gjorde jag inte jättemycket poäng i Örebro, men jag gjorde i alla fall fler än vad jag gjorde i Mora. Mitell och Filander trodde på mig även om dom inte trodde att jag skulle göra så mycket mål. Min roll är att åka mycket skridskor och använda kroppen. Det gör jag fortfarande, men när läget ges försöker jag sätta någon puck också.
Ser du Hockeyallsvenskan och Västerås som en språngbräda tillbaka till SHL?
– Klart att jag vill spela där. Samtidigt vet jag hur det är att spela i SHL och inte få så mycket speltid. Den här säsongen tycker jag själv att jag har utvecklats enormt mycket. Jag vet också att det skulle vara en bromskloss i utvecklingen om jag kommer till en SHL-klubb där jag inte få spela så mycket eller vara en spelare som inte får spela i någon form av ”special teams”. Man måste spela någon form för att utvecklas.
– Jag känner att jag måste vara lite försiktig med just den biten och just nu utvecklas jag enorm här i Hockeyallsvenskan. Det är inte nu heller som jag ska vara i toppen av min karriär.
