Sköna beskedet – Holtet gör framsteg: ”Det kan man äntligen säga och stå fast vid”

Han gjorde sin senaste match för snart ett och ett halvt år sedan. Men Färjestads Marius Holtet drömmer fortfarande om en comeback – och nu går det sakta men säkert framåt.
– Det känns på kroppen att man är gladare och piggare och mer med i vardagen, säger Marius Holtet till hockeysverige.se.

Det är den 7 januari 2014 och Färjestad förlorar borta mot Skellefteå med 4–0 i SHL-grundserien. Vi spolar fram till maj 2015 och den matchen är fortfarande den norske forwarden Marius Holtets senaste framträdande på isen. De tuffa hjärnskakningssviterna har länge hållit honom borta från spel – och länge såg det inte heller ut att bli bättre. Men nu ser det äntligen ut att gå åt rätt håll.
– Man har ju hela tiden gått och tänkt ”ja men nu mår jag bra” och ”men nu mår jag bra”, sen börjar man med någonting och så är det inte så. Men nu är det faktiskt bättre, det kan man äntligen säga och stå fast vid. Så nu orkar man ju vardagslivet hyfsat bra, säger Marius Holtet till hockeysverige.se.

Förbättringen har också gått snabbt. I alla fall om man jämför med hur det såg ut under 2014.
– Skillnaden på det steget som har varit sen i januari tills nu har ju alltså vart mycket större än från februari till december förra året. Så efter ungefär ett år har det ju varit stor framgång om du jämför med hur det var första året, säger Marius Holtet.

Hur ser dina vardagar ut nu?
– Jag försöker att cykla lite och så åker jag lite rullskridskor. Det börjar funka rätt så bra. Sen försöker jag väl pyssla på med lite grejer som jag gjorde innan och sådana smågrejer som jag tycker om att göra. Man försöker hela tiden utmana det lite, som ”det här går inte” och ”det här går”, lite så är det. Man börjar ju känna igen symptomen och hur det blir och sådär, nu har man lärt sig lite att nu måste jag faktiskt vila och jag kan inte fortsätta eller nu orkar jag inte mer i dag.

Värdena från de ryggmärgsprover Marius Holtet har tagit börjar bli allt bättre och sjunker nu, efter att under en period hela tiden ha stigit. Sviterna från de många smällarna mot huvudet kan visserligen dyka upp fortfarande, men inte alls i samma utsträckning som förut.
– Om jag gör något jobbigt så kommer det rätt så snabbt. Men det är inte alls på samma nivå som det har varit och sådär. Nu räcker det faktiskt ibland med att bara vila en stund så är man tillbaka, medan det förr satt i under en halv eller en vecka innan det blev bättre. På det sättet så är det ju stor skillnad. Sen lär man sig att leva lite med det, säger han.

2011. Marius Holtet (mitten) firar ett mål i den norska landslagströjan tillsammans med parhästen Anders Bastiansen. Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

Ibland blir det dock lite för mycket. När det norska landslaget nyligen spelade VM i Tjeckien var Holtet, som har närmare 100 landskamper på meritlistan, inbjuden för att hänga med laget. Något som kanske blev lite väl kul.
– Jag fick komma ner på en torsdag och sen så var jag kanske lite övertänd och tyckte att det var så jävla kul att vara med laget igen så då blev det lite mycket. Sen på fredagen så orkade jag inte se matcherna live, jag såg en match på tv i omklädningsrummet och sen under fredagen där var jag mest liggande på hotellrummet. På lördagen var jag helt okej igen men tog det lite lugnare. Men det kan ha varit en liten övertändning, att fan vad kul att vara med grabbarna igen, då blev det lite för mycket och plötsligt skulle jag vara med på allt. Så var det med den saken, säger Marius Holtet och skrattar.

Att få vara plats var i alla fall en höjdpunkt. Holtet delade rum med den gamle FBK-radarpartnern Anders Bastiansen och fick hela tiden vara med kring vad som hände runt laget, precis som vilken spelare som helst i truppen.
– Det var jättekul. Jag kan säga att känslan och saknaden till hockeyn kommer ganska mycket starkare tillbaka. Jag tror nästan att jag skulle hållit mig hemma… haha, nej då.

Omklädningsrummet och jargongen där är ju något som många pratar om att de saknar när de lägger av. Är det något som du saknat mycket också?
– Det är ju en bit, sen är det matcherna och hockeyn också som man saknar mest. Men det är ju absolut en stor bit i det hela, det där med omklädningsrummet och grabbarna och det sociala man har med laget. Det blir från att ha gjort allting till att göra ingenting liksom, säger Marius Holtet.

Marius Holtet firar ett av sina sammanlagt 55 mål i Färjestadströjan. Foto: Bildbyrån/Joel Marklund

Nu är norrmannen tillbaka i Karlstad igen. Färjestad håller han fortfarande ständig kontakt med.
– Ja, jag har varit där i dag till exempel. De följer ju upp och sådär. Kontakt har jag egentligen så mycket jag vill ha, så det är inga problem, säger han.

Marius Holtet står fortfarande skriven som en av 15 forwards i Färjestads trupp då kontraktet med klubben gäller också över nästa säsong. Men det är ingen som jäktar på för en snabb återkomst.
– De stressar inte på och jag får den hjälp jag behöver och det är liksom inget gnäll över när jag kommer tillbaka eller något sånt. Det är ju en trygghetskänsla också i att kunna fatta rätt och smarta beslut.

Får du mycket stöttning av spelare och ledare i klubben?
– Ja absolut, det gör jag. Man känner sig ju alltid välkommen när man kommer dit, vilket är det viktigaste för tillfället, säger han.

Någon tid för en eventuell återkomst i FBK-tröjan vill 30-åringen dock inte sätta. Målsättningen är att komma tillbaka, men om och i så fall när det blir får helt enkelt framtiden utvisa.
– Det får ta den tid det tar. Man har ju kommit över det där att man på liv och död ska vara tillbaka till den och den matchen, nu får man ta det i små steg och känna efter. Sen får man, när man känner att man kan träna på den nivån man tränade innan, ta ställning till hur långt ifrån man är, säger Marius Holtet till hockeysverige.se.