Kan man gå från att bli elva i ligan till att bli ett topplag året efter och vinna titeln med i princip samma trupp? Ja, det funkar alldeles utmärkt. Det visade plantskolan Litvínov under säsongen när man anförda av en 44-åring plockade hem klubbens första titel någonsin och när du ser vilka spelare klubben fostrat genom åren kommer du nog att känna att det var på tiden att de fick vinna något.

Litvínov. En liten stad i nordvästra Tjeckien, inte många mil alls från det som en gång i tiden var Östtyskland.
Man har en klassisk hockeyklubb där. En klubb som fostrat en hel drös med celebra hockeyprofiler genom åren.

Petr Svoboda, Robert Reichel, Vladimír Růžička, Petr Nedvěd, Petr Klíma, Jiří Šlégr, hans pappa Jiří Bubla, Martin Ručinský, Josef Beránek och inte minst Ivan Hlinka har skolats här. Vi snackar om över 6 000 NHL-matcher bara på de här, och då sitter inte Hlinka eller Růžičkas hockeyarv i första hand på deras NHL-karriärer.

Fostrade här är även andra semikända spelare som som Arnold Kadlec, Vlastimil Kroupa, Pavel Rosa, Jakub Petružálek och Jan Čaloun.

Men trots det har klubben aldrig blivit tjeckiska – eller tjeckoslovakiska – mästare. Inte förrän nu när man slog Třinec i finalen efter en galen finalserie som inleddes med att Litvínov vann de två första bortamatcherna, hade 3-1 efter fyra matcher och ledningen med 1-0 i den femte, på bortaplan, innan Třinec kvitterade med 36 sekunder kvar och senare vann matchen på straffar och sedan tämligen enkelt vann när Litvínov fick chansen att avgöra finalserien på hemmaplan.
I den sjunde finalmatchen lyckades man få bort det uppenbart jobbiga oket som låg på spelarnas axlar efter att man bommat två superchanser att säkra klubbens första mästartitel.
Man samlade ihop sig. Vann matchen med 2-0 och tog hem titeln. Egna produkten František Lukeš, som spelat de senaste nio säsongerna i klubben, sköt båda målen. De kom dessutom sent i matchen.

Det närmaste man varit att vinna tidigare var när man spelade final 1996 och 1991. Då förlorade man med 1-4 mot Vsetín och med 1-3 mot Dukla Jihlava. Man har ytterligare ett par andraplatser från tidigare, när det inte spelades några slutspel utan guldet delades ut till den som vann ligan.

Men aldrig vunnit, trots att man varit i högstaligan oavbrutet sedan hösten 1959. Så det går väl dra till med klyschan att ”det var dags nu”.

Extra trist för en spelare.
Jiří Burger, veteranen och kaptenen med 14 raka säsonger i klubben som lade av efter förra säsongen. Han lämnade över kaptenskapet till Michal Trávníček, ökänd som spelaren som fimpade synen på Mattias Weinhandls ena öga 1999.

Extra kul för en spelare.
44-årige Martin Ručinský. NHL-veteranen som aldrig i sin karriär lyckats vinna ett mästerskap på klubblagsnivå och nu fick göra det i moderklubben.

När Ručinský vände hem från NHL spelade han ett tag för Sparta Prag. Man kan väl tänka sig att han efter alla sina år i NHL hade svårt att där och då kliva ner och spela i en småstad. Men han flyttade tillbaka hem 2010.
För det är ju hemma han är nu, i Litvínov. Eller Most, som han är född i. En lite större stad som ligger ett stenkast från Litvínov.

Han har haft en imponerande renässans under säsongen. Gått från att göra runt 25 poäng per säsong sedan han kom hem, till att drämma till med 54 poäng och komma tvåa i poängbörsen. Vid den ålder.
Det engagemanget efter närmare 1 000 NHL-matcher.

I den femte semifinalen, den som skickade Litvínov till första finalen på 19 år, hade motståndarna Brno chansen att avgöra genom notoriske målskytten Petr Ton en bit in i förlängningen.. Målvakten Pavel Francouz var överspelad, men Ručinský hann tillbaka och räddade på mållinjen.
– Det var otroligt. Jag sa till honom att när den här säsongen är slut, så kan du väl bli målvakt nästa säsong, berättade Robin Hanzl för tjeckisk media efter matchen då.
Strax efter händelsen avgjorde Peter Jánský.

Det har inte varit ovanligt att se Ručinský, sin ålder till trots, vara den som matchats hårdast av Litvínovs anfallare.

En annan faktor som gjort att Litvínov fått den edge man behöver för att kunna ta hem titeln är Jakub Petružálek. Ni kanske minns den läskigt mörka historien om hur han lämnade KHL efter flera år mitt under säsongen sedan hans flickvän Kateřina Netolická dött.
Nu har han varit hela slutspelets bästa målskytt.

Klubben har dessutom haft ett stort lyft jämfört med förra säsongen. Nu kom man tvåa i ligan, bara två poäng bakom Třinec, på 105 poäng.
Ifjol var man elva, missade socialslutspel och spelade ihop 71 poäng.
Man gjorde det dessutom med i princip samma lag. Lagets fyra bästa poängplockare den här säsongen är spelare som var med ifjol också – men då med runt halva poängskörden.
Man hade samma målvakt, Pavel Francouz, och de enda spelarna av betydelse som är nya är egentligen bara Petružálek och backen Karel Kubát, som är en Litvínov-produkt men som spelade för Sparta förra säsongen efter att tidigare bara ha tillhört Litvínov hela karriären.

Visst är det fantastiskt hur det kan vända såpass från bara ett år till ett annat. Trots i stort sett samma lag. Och samma tränare, Radim Rulík.