Senaste nytt
Spelarövergångar
Alla stöter vi på motgångar här i livet. Det kan vara problem med hälsan, strul med ekonomin eller privatliv som av olika anledningar havererar. Oavsett vad det än må vara är det ofta hur vi klarar av att hantera dessa motgångar som definierar oss som människor. Det är lätt att tappa fotfästet och bli uppäten av negativa tankar, men om man klarar av att härda ut och arbetar sig i rätt riktning, bort ifrån det svarta slukhålet är belöningen ofta stor i slutändan. Man blir lite starkare och lite mer bestämd som människa.
Ett beprövat knep för att inte negga ihop helt och hållet är att finna inspiration hos andra människor. När jag själv fick en mild form av cancer för ett par år sedan ville jag bara tycka synd om mig själv till en början, men när jag lyfte blicken och såg de andra patienterna omkring mig insåg jag hur lyckligt lottad jag egentligen var. Vid en cellgiftsbehandling fann jag mig omgiven av en kvinna som tvingats amputera ena benet på grund av sin sjukdom och en man som blivit av med ena armen. Det skulle med andra ord bara vara patetiskt av mig vare sig gnälla eller vältra mig i självömkan.
Lite samma känsla får jag när jag ser kanadensiska TSN:s dokumentär om 14-årige Jonathan Pitre från Russell, Ontario. Jonathan lider av en oändligt smärtsam och obotlig sjukdom som gör att hans hud är så känslig att den går sönder av minsta beröring. Det gör att han och andra med samma sjukdom kallas ”The Butterfly Children” eftersom deras hud är lika känslig som fjärilens vingar.
Historien om Jonathan Pitre är bitterljuv. Hans lidande sätter sig som en tagg i hjärtat samtidigt som det är svårt att inte imponeras och inspireras av hans enorma tapperhet, positiva attityd och livsglädje. Att ishockeyn har gett honom en extra gnista i livet gör att jag gladeligen kan posta dokumentären här i bloggen.
Jag måste dock varna känsliga tittare för en del rätt jobbiga scener. Och om du inte vill gråta offentligt är det nog bra att se den ensam, hemma på kammaren. Själv var jag ”dum nog” att se den här på tåget till Växjö inför kvällens final. Genant, var ordet…
Tack till Mikael H för tipset!
