TV-pucken – ett av stockholmshockeyns stora problem: ”Ställer till oreda”

Stockholmshockeyn har problem. Därför har vi bett Radiosportens expert Lars-Gunnar Jansson, med mångårig erfarenhet av hockeyn i länet, att peka ut varför saker och ting inte är som de ska. Ett av problemområdena han pekar ut är TV-pucken.
– Kommer man inte med i TV-pucken säger en del här i Stockholm att karriären är slut, säger Jansson till hockeysverige,se.

I dag fortsätter vi pratstunden med den tidigare ordföranden i Stockholms Ishockeyförbund, Radiosportens expert Lars-Gunnar Jansson. I går gav han sin syn på elitverksamheten i Stockholm där han såg Djurgårdens insats i SHL som klart godkänd medan han givetvis gav AIK och Södertäljes resa under den här säsongen i Hockeyallsvenskan underbetyg.

Lars-Gunnar Jansson får inleda dagens intervju med att försöka förklara varför inte hockeyn är starkare på elitnivå i Stockholms län.
– Man kan givetvis leta olika orsaker till det. Ibland tycker jag att man gör det lite för lätt när man säger att anledningen är att dom flesta stockholmskillarna lämnar Stockholm. Det händer givetvis och man har nästan två hela lag ute i SHL och Hockeyallsvenskan som spelar i andra klubbar än Stockholmsklubbarna.
– Jag såg att ”Garpen” (Johan Garpenlöv) var inne på att göra ett lag som möjligtvis skulle spela i KHL. Att då ta hem bästa stockholmskillarna och bilda en form av superlag. Det finns ju också en räcka av bra stockholmsspelare. Ta exempelvis Patrik Zachrisson som spelar i Skellefteå. Varför spelar han där? Dels är det för att Skellefteå är Sveriges bästa lag och har varit så under flera år, men dels har man också kanske Sveriges bästa löner. Vi kan se på killarna som är i Växjö, Leksand och så vidare och grabbarna som rör sig runt i olika klubbar. Det är en ekonomisk realitet att Djurgården och AIK inte kan matcha dom klubbarna.

Kan du utveckla vad problemet ligger i där?
– Det är så in i helsike mycket fler boende personer per ishall i Stockholm än vad det är i Göteborg, Örnsköldsvik och så vidare. Det här gör att ungdomarna får träna på otjänliga tider och kanske rent av mindre än vad man gör ute i landet där det finns näst intill obegränsad tillgång på istider.
– I kranskommunerna, exempelvis Huddinge och här ute i Nacka, finns det dock tillgång till ishallar. Huddinge har två och Nacka har två. På så vis tycker jag att det är lite för enkelt att skylla på att vi inte har förutsättningarna.
– Kan det helt enkelt vara så att vi inte har förmågan att bibehålla killarna i stan för att det finns så mycket andra frestelser? Det finns mycket hockeylirare i Stockholm, men kanske inte dom som är riktigt bra eftersom vi i föreningarna inte är tillräckligt duktiga. Det här är en ”vad vet jag-fråga”, men det är för enkelt att säga att vi inte har möjligheter.
– När jag var i Stockholms Ishockeyförbund uppvaktade vi kultur och idrottsborgarråden med jämna mellanrum. Dom hänvisade till allting annat, äldrevård, sjukvård, spårvagnar och fan och hans mosters. Det förstår jag, men jag tycker ändå att vi kanske skjuter in oss för mycket på att vi inte har rätta möjligheterna.
– Jag kan jämföra med Troja, Björklöven och Örebro hur ungdoms- och juniorlag har det. Man har mycket bättre träningstider och det finns inga pojklag där som skulle träna 21.30. Dom har bra tider att träna på i och med att det oftast bara finns ett lag på orten. Visserligen är man färre utövare, men här där jag är nu (Nacka) är det mer en regel än undantag att man tränar 21.30 en eller två gånger i veckan. Sedan har man också andra mer hyggliga tider, men visst är det här med träningstiderna en påfrestning.

KLUBBYTEN SOM SÖNDRAR

Ett annat problem som Lars-Gunnar Jansson ser inom stockholmshockeyn är den mängd av klubbyten som sker bland unga spelare.
– Nu har det blivit mycket bättre i Stockholm i och med att man gått ut med en avsiktsförklaring från Stockholms Ishockeyförbund som alla föreningar står bakom. Det handlar om att man ska undvika att unga killar och tjejer byter föreningar i tid och otid. Det finns egentligen ingen anledning om man har en hygglig verksamhet, som exempelvis Värmdö har emellanåt, att ungar ska sitta och åka in till Nacka eller ännu värre till andra sidan stan.
– Den avsiktsförklaringen är frivillig, men det har gjort att övergångarna på ungdomssidan har minskat med upp till 20 procent i Stockholm vilket är bra. Det finns killar som har varit med i varje jäkla förening när dom är 15 år i jakten på att man ska hitta rätt tränare och så vidare.

Lars-Gunnar Jansson är inte heller speciellt förtjust i jakten på en plats i TV-pucken.
– Det anses vara ett instrument att mäta svensk ungdomshockey. Det har jag inga bekymmer med, men i Stockholm har jag kolossalt god erfarenhet av TV-pucken bland annat genom mina egna killar, Steffe och ”Mankan” (Stefan och Magnus Jansson).
– Jodå, vi får fram spelare som är rätt bra, men på vägen fram skapar det så mycket oreda i bakgrunden där farsor/föräldrar försöker placera killarna i sådana föreningar där dom, enligt farsorna, blir mer sedda än i sina vanliga föreningar. Kommer man inte med i TV-pucken säger en del här i Stockholm att karriären är slut.
– Föreningarna jag kan referera till är Nacka, Värmdö, ”Saltis” (Saltsjöbaden) och Boo. Stockholms Ishockeyförbund har delat in föreningarna i olika tårtbitar och dom fyra klubbarna är en tårtbit. Senaste mötet tyckte alla dom här föreningarna att TV-pucken skapar mer negativa bitar än positiva. Åtminstone sett ur ett stockholmsperspektiv.
– Säger man det här till höga vederbörande så blir man idiotförklarad eftersom TV-pucken i folkmun och i folks ögon är det finaste som finns.

DAMERNA HAMNAR INTE I FOKUS

Ser du samma problem kring damhockeyn i Stockholm som du gör kring killarna? 
– Jag har varit med väldigt många år med damhockeyn och det har varit bekymmersamt. Det som gjort att damhockeyn har kunnat existera har varit att enskilda fanatiska härliga ledare har gjort allt, oavsett om man varit i Segeltorp, Ormsta eller vad som helst, för sina tjejer.
– Det har inte  varit en naturlighet i föreningarna att tjejerna sitter högst på agendan när man pratar verksamhetsplanering.
– När vi har varit ute från förbundshåll har alla sagt att klart att tjejerna ska få spela och allt är så bra, men man kommer fram till ett problem och det är istider. Här kommer det in att det inte finns hur mycket istider som helst. Det finns heller inte en tanke på att killarna ska träna mindre för att tjejer ska komma in.
– Respektive förening här ute i Nacka får inte ihop egna flicklag, men däremot kanske vi kan sy ihop så vi får ihop ett lag som kan hetta Nacka Ladies eller liknade med tjejer från olika föreningar här. Björn Ferber jobbar numera i Boo som föreningskonsulent eller klubbchef. Han är bra och har erfarenhet. Vi, Boo och Nacka, pratar var tredje vecka om bland annat det här, men jag kan inte se att flickhockeyn ökar i Stockholm just nu. Samtidigt vill jag understryka att det har jag inget belägg för att påstå.

Det finns en så kallad talangfabrik ute i Huddinge, en klubb som just nu kvalar mot Hockeyallsvenskan. Vilken potential och framtid ser du i den klubben och övriga division 1-lag på herrsidan?
– Jag kan ha ett önsketänkande. Det skulle vara att både Djurgården och AIK skulle vara i SHL och att Huddinge skulle spela i Hockeyallsvenskan. Att sedan Hammarby, som sakta börjar återuppstå även om det kommer ta jättelång tid, Väsby och till och med Wings i Arlanda, för att ta några exempel, skulle vara division 1-lag.
– Stockholm skulle behöva lag på alla nivåerna för att unga spelare, deras föräldrar och agenter har idag så bråttom i utvecklingen av lirare. Alla kan inte som idag spela i Djurgårdens elitlag. Näppeligen ryms heller inte alla i AIK och då skulle man behöva ett mellansteg. Då skulle exempelvis Huddinge vara ypperligt om man var ett vederhäftigt Hockeyallsvenskt lag. Dom andra skulle vara vederhäftiga division 1-lag, med god ekonomi och administration. Då skulle vi ha fem, sex lag där vi kunde härbärgera våra unga spelare. Då tror jag att vi skulle kunna bromsa utflyttningen från Stockholm.