I natt åkte tyvärr damernas U18-landslag ur JVM-turneringen i Buffalo. Trots att man ägde stora delar av spelet i kvartsfinalen mot Tjeckien blev det förlust med 3-4.

JVM för damer är ganska nytt. Jag var själv med och spelade världens första JVM 2008 i Calgary, Kanada. Det var stort, helt fantastiskt. Det var mitt första VM någonsin och det är en upplevelse jag aldrig kommer att glömma. Precis som första gången man gör något annat. Ja, det är speciellt, underbart och något som man kommer komma ihåg resten av sitt liv även fast det kanske inte är det bästa (prestationsmässigt) som man gjort om man kollar i backspegeln.

Till skillnad från killarna så har vi tjejer bara två VM att sikta emot. Det är JVM för spelare under 18 år och dam-VM. Det betyder att de flesta som spelar JVM spelar ett VM för första gången i sitt liv. Helt plötsligt blir allt mycket större än en vanlig turnering. Det är publik, journalister och collegescouter på plats för att granska varenda rörelse som man gör där ute på isen. Det är ingenting som tjejerna direkt är vana vid på hemmaplan.

Att göra något för första gången är ju faktiskt väldigt spännande. Första gången du ska göra ett prov i skolan, köra bil eller vara intim med någon till exempel. Nervositeten finns där eftersom du inte har något att utgå ifrån. Du har ingen aning om hur det kommer att gå eller hur det kommer att kännas. Lite samma känsla är det att spela JVM.

Ingen av spelarna i JVM är färdigutvecklade. Varken fysiskt eller psykiskt. Det kanske man aldrig riktigt blir heller, men när jag tänker tillbaka på mig själv i den åldern så kommer jag ihåg att jag kände mig vuxen och på toppen av min karriär. Men jag hade fortfarande drömmar om att spela VM och OS med Damkronorna och frågade mig själv, hur ska jag kunna bli bättre än så här? Är det något jag har lärt mig under resans gång så är det att man växer som hockeyspelare när man mognar som person. Man får en helt annan syn på livet och man ser så mycket klarare på spelet på isen.

Tre unga och talangfulla spelare som har stuckit ut i detta JVM:

1. Maja Wessling
Ingen poängproduktion att tala om kanske men hennes fart och grovarbete längs med sargerna har gett väldigt mycket energi till laget. Fantastisk stark och duktig på att ta tillbaka förlorade puckar.

2. Sara Hjalmarsson 
Det är en spelare som har växt under turneringen. Hon var ganska osynliga i början. Men i går var hon och Celine Tedenby planens giganter och Hjalmarsson fick utmärkelsen som MVP i det svenska laget efter kvartsfinalen mot Tjeckien.

3. Emma Söderberg
Modomålvakten gjorde en miss mot Finland. Men i övrigt har hon agerat rätt hela tiden. Lugn och stabil i kassen. Hennes grymma räddningar gjorde så att laget såg väldigt tryggt ut i försvarszon. En målvakt som jag är övertygad om att vi får se mer av i framtiden.

Många av tjejerna kan spela JVM nästa år också. Då kommer de vara ett år bättre och starkare och förhoppningsvis nå en medalj.
Nu väntar matchen om femteplats mot Finland för U18-tjejerna, en match som spelas i morgon.

Lycka till brudar! Och kör hårt ni andra som en dag ska göra något för första gången. Det kanske inte blir perfekt men det är något ni kommer komma ihåg för resten av era liv.