NHL-bloggen: Play by Play från första Sharks-matchen: ”Har aldrig varit med om något liknande”

Det är dags för ännu en debut för mig, och det betyder play by play-blogg. Tidigare har ni fått genomlida min första jobbdag i Honda Center och min första NHL-match med Sedinarna. Nu ska jag ge er min första match San Joses och lagets hemmaborg (tank?) SAP Center.

Så, här är min löpande uppdateringar från dagen och kvällen. Koppla era hanhundar. Hehe.

09.52

Rullar från Kern Avenue i Orange County. Det tar ungefär sex timmar att köra till San Jose vilket är väldigt mycket, för den som inte inser det. Tur då att jag kör en fyrcylindrig monsterbubbla.

11.40

Gottar mig åt att jag ska få se Filip Forsberg live. Solklart den mest spännande svenske spelaren just nu. Men lika spännande ska det bli att se Melker Karlsson göra sin tredje NHL-match, mot sina gamla brynäsfiender Calle Järnkrok och Mattias Ekholm.

14.02

Tristessen äter upp mig. Börjar lyssna på en mässande radiopastor. Inte ofta man hör det i Sverige. Annan femma här. Den gode pastorn ägnar ungefär två minuter åt Gud och hans grabbs storhet, sedan börjar han trycka på vikten av donationer till hans världsreformerande organisation. Byter till countrykanal. Att lyssna på countrysamtidigt som man sveper fram på amerikansk motorväg är väldigt vackert på något klyschigt vis.

15.07

Svänger av från den Midgårdsormen till asfaltsas som kallas väg 5 och kryssar in på den något gemytligare väg 152 som ska ta mig till San Jose. Landskapet är radiopastorns nemesis ta mig bedårande. Efter några dagars regn grönskar det så det sprakar, kullarna reser sig till berg och kossorna betar fridfullt i det fria.

Hela landskapet ser ut som saxat ut Sagan om Ringen. Hade jag inte varit en ansvarsfull bilförare som alltid kör händerna kvart i två på ratten hade ni fått en bild. Kanske.

16.20

Framme i San Jose. Ska ta ut kontanta medel. Stoppar kortet i luckan där kvittot kommer ut. Hålet slukar kortet. Vill tillfoga mig själv grav fysisk smärta, företrädesvis medelst trubbigt våld mot pannloben.

Personalen ser lagom roade ut över att behöva någon form av maskinöppnarkille en lördagkväll. Anar att det kan sluta upp med en smärtsam faktura för er hjälte.

Har nu ett av mina tre kort kvar. Be mig aldrig hålla reda på någonting.

17.00

Framme vid SAP Center. Inget snack om att det är #19 Thornton som är den populäraste tröjan bland fansen. För er yngre läsare, symbolen # angav tidigare ett nummer, till skillnad från idag då den som bekant betyder cannabistagg.

17.22

Bestämmer vilken ordvits jag ska köra i bildtexten. Där kan vi snacka gränspuck.  Alternativet ovan rog det längsta strået i kamp den andra toppkandidaten:

”Vet du varför Nashvilles målvakt är så trendig? Jo, det är för att Pekka Rinne”.

Bronsplats:

”Vet du hur Predators förlängning med Weber avslöjade att klubben var trött på singellivet? Nashville ha Shea.”

18.24

Sitter och kollar på New Jersey-Dallas när Twitter berättar att Nicklas Bäckström gjort hattrick. Helt ärligt, bör inte Nicklas Bäckström ingå i diskussionen som NHL:s mest underskattade spelare?

Ansvarstagande tvåvägscenter som alltid producerar mer än en poäng per match. Precis den spelartypen ALLA lag söker, kanske mer än något annat. Ändå känns han alltid bortglömd när man ska prata om ligans toppspelare.

18.57

Det här är ju helt orimligt. För att komma till min plats på pressläktaren behöver jag gå på en ranglig jävla plåtbro längst upp i taket, rätt över isen. En NHL-arena är högre än man kan tro. Särskilt för någon som är lika höjdrädd som Staffan Strand.

19.05

Melker Karlsson kör med nummer 68. Det här skulle kunna vara ett helt obetydligt brunkarnummer, om det inte vore för en viss person gjort det odödligt. Jag talar givetvis om lagårdsröven för Kladno, den oefterhärmlige Jaromir Jagr. Måste ta ett snack med Melker om det där, vettefan om det är okej att köra med Jagrs nummer.

19.22

John Scott spelar inte. Mardröm. Sedan jag själv plockade upp hockeyliret här i AIAHL så har jag kunnat relatera så mycket till honom. Hela den här överdimensionerande cirkusdjur på skridskor som varken kan åka eller hantera en puck-grejen är något jag verkligen förstår.

19.30

På tal om Sharks. Som några av er vet brukar jag hålla på med scenarion där man ska slåss med olika djur (bloggade en gång om harar här, en stor succé enligt mig själv och minst två personer i kommentarsfältet).

Jag har alltid de här diskussionerna med en likaledes sinnessvag vän till mig och en gång bakade jag in en utter med ett svärd, ridandes på en hammarhaj. Förmodligen mitt livs skarpaste ögonblick. Måla bara upp den bilden i huvudet, en svärdförsedd utter på en hammarhaj. Vasst.

19.34

Börjar lovande med en, typ, stående ovation när Sharks kommer in på isen. Låt oss hoppas på en trevlig inramning.

FÖRSTA 

19.41

17.46 på matchuret. Shea Webers första puckkontakt, två meter framför egen kasse. Instinktivt vill jag skrika ”SKJUUUUUT”. Hade förmodligen blivit mål. Och hål i nätet.

19.47

MÅL! 14.59 och Sharks tar ledningen. Tomas Hertl rakar in retur efter Pavelski-skott men det är Jumbo Joe som ligger bakom målet genom att påpassligt snappa upp en dumppuck och sätta upp Pavelski. Han är så bra.

Medan jag skriver det här håller dessutom Melker Jagrsson på att göra mål på squash, det hade varit något det.

19.57 

Gör tunnlar som en norsk vägarbetare.

Filip Forsberg behövde en halv period för att tunnla en back och nästan göra ett drömmål. Att det tog så lång tid kan man lugnt kalla en av årets största besvikelser, alla kategorier.

20.14

0.56 på matchuret när Logan Couture får högt jubel för ännu ett magiskt byte i boxplay. Då bestämmer sig James Neal för att spöa på Tommy Wingels. Lite oväntat så där, men förståeligt att han är frustrerad.

PAUS

Reflektioner från sagda paus:

*San Jose är resor bättre i första. Couture spel i båda Sharks boxplay får hösta betyg. Joe Thornton ser oförskämt pigg ut. Melker Karlsson bäste svensk på isen.

*Publiken lite av en besvikelse, två av fem knaperstekta blodpuddingsskivor. Riktigt livat bara under nationalsången och när Shea Weber mosade Barclay Goodrow. Räknar inte skrik under ”noise meter”-uppmaningar på jumbotronen och sånt trams.

Barclay Goodrow borde för övrigt hålla på med finans, inte hockey. Ett namn som förpliktigar.

*Olli Jokinens frisyr är ett kapitel för sig. Karln har kört en Onkel Fester-frisyr i typ 20 år och nu, i karriärens skälvande sista år, plockar han fram ett svall värdigt Erik Karlsson. Det såg man inte komma.

*NHL 2003-soundtracket No one knows med Queens of the stoneage går varmt även i denna arena alltså. Vackert.

ANDRA

20.41

15.41 in i första så mosar Shea Weber Tye McGinn mot sargen. Man kan riktigt känna McGinns smärta ända upp till näsblodsvåningen där jag sitter. Vilket monster han är alltså.

20.47

Lista på saker mer monstruösa än Shea Weber:

1. Godzilla
2. Nikolaj Valujev
3. ”Min brorsa som går i lumpen”
   

   Shea Weber?

4. Ingen annan.

20.51

Herre min je. Joe Thornton klädde just av Seth Jones med en magisk tunnel. Yngligen tvingas haka upp Jumbo Joe till ett PP för Sharks vid 12.06.

Den finten var så snuskig att till och med Olle Waller skulle säga att det inte var okej, även om det var något båda gillade.

21.04

Thornton slår en magisk passning till Scott Hannan, men Pekka Rinne gör en otrolig räddning. Tjatar nu, men jag är tonårsförälskad i Jumbo Joes spel den här matchen.

PAUS

Reflektioner från den andra pausen

*Sharks så överlägset mycket bättre. Men Pekka Rinne visar varför han kommer vinna Vezina Trophy i juni.

*Med tanke på att han kallas Melkin i Skellefteå borde Karlsson kanske köra med 71 istället?

*Mattias Ekholm är från Mora och har vunnit guld med Brynäs. Undrar vad han egentligen tycker om leksingen Filip Forsberg?

TREDJE 

21.40

I en minst sagt oväntad scenförändring kommer Nashville ut och plötsligt det bättre laget. Man skulle nästan kunna säga att det svänger fort i hockey.

21.51

I minst sagt varken väntad eller oväntad utveckling så går matchen lite i stå. Nashville verkar sakna kräm för att pressa ordentligt, San Jose tar inga risker. Sju minuter kvar att spela.

22.01

I en megaväntad utveckling börjar jag få slut putslustigheter och skriver därför bara dravel. 3.40 kvar, jag håller käft nu.

22.05 

Kungen av den här matchen, Joe Thornton, avgör i öppen kasse med 1.34 kvar. Tack för kaffet. Nu ner i omklädningsrum och röja. Tippar att Melkin Jagrsson är den gladaste svensken ikväll.

SLUT

23.07

Slår igen datan. Melkin Jagrsson var jättelycklig.

– Det är kul med hockey, säger han.

Nashville-gossarna tävlade i att hänga läpp.

– Det var inte så kul idag, säger Filip.

Långläsning med Filip Forsberg och Melker kommer upp vid senare tillfälle, även om jag kan tycka att det räcker med det där. Nu ska jag dricka sommarfest och dansa bugg.

Fridens kamrater.