En stolt leksing: ”Jättekul att få det här priset”

Under den inofficiella Hockeygalan i går utsågs Leksands nypensionerade lagkapten Gabriel Karlsson till vinnaren av Anders Burström Trophy. Ett pris som går till någon som har lett sitt lag till framgång i det fördolda.
–  Det är såklart jättekul att få det priset. Det har alltid varit lite av mitt jobb och jag har alltid satt laget i det främsta rummet, säger ”Gabbe” till hockeysverige.se.

När C More och hockeysverige.se:s Inofficiella hockeygala gick av stapeln igår kväll delades priset Anders Burströms Trophy ut. Priset skall gå till en spelare som sliter i det tysta utan större rubriker. Årets vinnare av priset blev Leksands Gabriel Karlsson.
– Grejen var så här att jag fick lite grattis-meddelanden och tänkte: ”Va fan är det här nu då!?”. Jag såg inte själv galan just då. Sedan ringde min svåger och han satt och kollade på Hockeygalan. Jag hade inte en tanke på den. Givetvis slog jag över på en gång, men då hade ju mitt pris redan delats ut. Jag hann med och se lite annat från galan istället, säger en mycket glad och stolt Gabriel Karlsson till hockeysverige.se och fortsätter:
– Jag har fått det förklarat för mig att det priset går till en spelare som går i bräschen för laget och jobbar i det tysta. Det är såklart jättekul att få det priset. Det har alltid varit lite av mitt jobb och jag har alltid satt laget i det främsta rummet.
– Det är såklart kul att bli positivt bedömd, absolut, men jag har aldrig riktigt strävat efter att hamna i rampljuset även fast det är en stor del av idrotten. Det ingår i jobbet, speciellt då som kapten, att man för göra en del intervjuer och så där. Jag har absolut inga problem med det, men jag har inte gått ut till match och tänkt att jag ska spela bra så jag ska hamna i tidningen, haha…

Gabriel Karlsson tycker också att det är mycket bra att man nu väljer att lyfta fram så kallade grovjobbande rollspelare och kanske inte bara målskyttar, även om dom också givetvis förtjänar uppmärksamhet.
– Jag tror att det skickar bra signaler till unga spelare här i Sverige att du behöver inte vara den flashiga och tekniska spelaren eller stor målskytt för att lyckas som hockeyspelare. Det blir mer och mer så att man tittar på spelare som känns bekväma i sina roller. Därför tror jag att det är viktigt att man hittar sin roll och försöker göra den så bra som är möjligt.

Vilken var annars din främsta framgång som spelare?
– Visst, man kan peka på något som jag varit med och vunnit. Jag tror ändå det här att man fått vara med så länge och lärt känna en massa människor. Verkligen fått tagit till sig vad ishockeyn betyder för så många människor. Att man fått vara med i hockeyn på högsta nivån under så många år är nog ändå det man tar med sig. Det är stenhård konkurrens och det blåser hårt på toppen. Det står alltid någon där och knackar på dörren och som vill ta ditt jobb.
– Sedan är kul till exempel då jag var ung och gjorde någon landskamp med Tre Kronor. Det roligaste minnet av alla är ändå då vi (Leksand) tog klivet upp i SHL. Det var enormt häftigt.

”ETT SUPERBRA INITIATIV”

Gabriel Karlsson draftades av Dallas 1998, men mer spel i utlandet än en kort sejour i finska Ässät blev det aldrig.
– Jag blev draftad och jag var på väg över på några camper. Då låg seriestarten i Sverige alltid så nära datumen då det var camp. Jag var ung och inte etablerad på något sätt. Jag kände att det viktigaste för mig då att vara kvar hemma för att kriga om min plats. Eftersom det inte var aktuellt att jag skulle spela i NHL just då kände jag att OM det skulle bli aktuellt att jag då gör mig redo på hemmaplan först innan jag åker dit.
– Sedan hade det varit jätteroligt att åka över och dels kolla läget hur det fungerar, men även känna på att spela NHL. Nu blev det en annan väg i stället.

Vilka intryck fick du av gårdagens hockeygala?
– Jag kom in så jag hann se både när (Patrik) Hersley och Oscar (Alsenfelt) fick pris. Nu kommer jag bara ihåg små glimtar från ifjol, men det kändes som att det hade ”snäppats” upp ännu mer i år. Klart att det var svårt första året att veta hur stort man ska bre på, hur kommer det bli mottaget och allt sådant.
– Jag tycker att det är ett superbra initiativ. Fotbollen har sin gala som är jättestor så varför skulle inte hockeyn kunna ha liknande?
– Det är vad jag förstår Sanny (Lindström) som låg bakom galan från början och, som sagt var, det är ett väldigt bra initiativ. Får det växa till sig ytterligare vet man inte var det kan ta vägen.

Vilka skulle du plocka ut som bästa målvakt, back och forward från årets SHL?
– Målvakt är ju Oscar (Alsenfelt), inget snack. Back, där tycker jag att Patrik Hersley har varit helt fantastisk. Som forward skulle jag säga Jocke Lindström i Skellefteå.

Gabriel Karlsson debuterade i elitserien redan säsongen 1997/98. Då spelade han för HV71 och lagkamrater var bland andra Fredrik Stillman, Esa Keskinen, Ulf Dahlén och Oleg Belov, men nu har han valt att lägga skridskorna på hyllan.
– Det känns som att det var ett bra tillfälle för mig att sätta punkt. För att spela på högsta nivå, framförallt då du blir äldre, måste du lägga ner en enorm kraft och energi i träning och allt sådant. Jag känner att kroppen inte svarar riktigt och det gör ont. När det sedan dök upp ett så pass bra alternativ för mig gjorde det beslutet lättare.
– Klart att det är lite vemodigt eftersom man ändå har hållit på med det här i väldigt många år. Nu blir det ett nytt kapitel i stället.

Berätta, vad blir din roll i Leksands IF framöver?
– Jag och Tommy Salo hade en bra dialog där han lade fram lite hur han tänkte. Sedan fick jag god tid på mig att fundera på det och det var inget förhastat beslut jag tog när jag bestämde mig för att lägga av med hockeyn.
– Sedan pratade jag med ”Challe” (Mikael Karlberg) och Örjan Lindmark som jag kommer träna J20-laget tillsammans med. Efter det växte det fram att det skulle vara väldigt kul att få jobba med unga spelare och försöka hjälpa dom till spel i SHL eller vart dom nu tar vägen någonstans. Förhoppningsvis kan man själv dela med sig lite av det jag själv har varit med om.

Är du inte orolig för att Jens Bergenström ska komma sent till A-lagets träningar nu då han inte kan åka med dig dit?
– Han lär inte komma i tid eftersom han ”gubbkör” något fruktansvärt. Han får förmodligen starta fen på morgonen från Borlänge om han ska hinna i tid. ”Jensa” kör efter mottot: ”Jag kommer hellre sent är att jag inte kommer över huvud taget”.